Efter sex omgångar av Bundesliga och med en landslagsvila kan jag enkelt konstatera att det inte har varit tränarnas dröminledning. Bruno Labbadia och Viktor Skripnik har redan fått lämna sina jobb. De två tränarna var redan under våren kritiserade och det var föga överraskande när beskeden kom i respektive fall.
Men det är långt ifrån bara Labbadia och Skripnik av Bundesligatränarna som har varit kritiserade i inledningen på den här säsongen. Faktum är att det har skrivits om många kriser, krav på bättre resultat och tänkbara ersättare på ett sätt som jag inte kan minnas att det har gjorts under senare år.
Före helgens resultat var Markus Weinzierl den som låg sämst till och det sas att han hade två matcher på sig att få fram resultaten. Med fem inledande förluster i Schalke var det ingen överraskningen. Klubben förväntar sig att ligga i toppen och även om Weinzierl är ny, så är det ingen garanti för extra tid. Vinsten mot Mönchengladbach (4-0) gav en välbehövlig andningspaus, men faran är långt ifrån över för Weinzierl.
Tack vare Schalkes seger har blickarna riktats mot Wolfsburg där Dieter Hecking inte fått ordning på laget ännu. Sex poäng på de inledande sex matcherna, med blandad kvalitet i insatserna, har fått båten att börja gunga till följd av de växande vågorna. Hecking måste få till resultat, han måste Mario Gomez att göra mål annars kommer tränarens dagar att vara räknade i Wolfsburg.
En annan som också ligger allt sämre till är Ingolstadts nye tränare Markus Kauczinski. Hämtad från Karlsruher SC för att täppa till hålet efter succétränaren Ralph Hasenhüttl, men hålet är fortfarande intakt. Ingolstadt har en poäng på de inledande sex matcherna. Insatserna har varit långt ifrån dåliga, men i slutändan är det resultaten som talar och Ingolstadt kan komma att behöva tränare tidigare än klubben hoppats.
Just nu är det Hecking och Kauczinski som ligger sämst till. Men det kan gå fort även på andra håll. Leverkusens Roger Schmidt har flera gånger hamnat under kritikernas lupp och om resultaten skulle gå åt fel håll kan ha försvinna snabbt. Även Augsburgs Dirk Schuster är den typen av tränare som skulle kunna få mer press på sig, just nu ser det dock rätt lugnt ut för hans del.
På andra sidan spektrat har vi tränare som Pal Dardai, Christian Streich, Julian Nagelsmann, Peter Stöger och Martin Schmidt (så klart även Tuchel och Ancelotti) som känns helt omöjliga att rubba. Tränare som snarare tackar för sig själva än tvärtom för att de har blivit så etablerade i sina klubbar och har ett enormt stort förtroendekapital.
Självklart går att diskutera huruvida det är rätt väg att gå. Jag har inte statistik att gå på men känslan är att det är mer sällsynt med positiv än negativ effekt när det kommer till tränarbyten. Ett praktexempel på när det varit helt rätt att behålla sin gubbe var under Weinzierls första säsong i Augsburg. Han tog nio poäng under hösten, låg tvärsist men lyckades till slut rädda upp säsongen och på sikt för klubben till Europa League. Även det sällsynt, men visar på att det går om klubbarna bara har förtroende och kylan.
Årets Bundesliga har hittills inte varit till tränarnas fördel. Många klubbar har velat göra snabba förändringar och det är de förväntade namnen som har fått gå. Flera tränare kommer att följa. Hecking känns som nästa gubbe att få lämna. Vad tror ni?