Hamburger SV blir aldrig slentrian

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Sen bestämde sig klubben för att röra upp situationen igen. För under söndagskvällen blev klart att Dietmar “Didi” Beiersdorfer, ordförande och ställföreträdande sportchef sedan sommaren, får lämna sina uppgifter. Ett beslut som i sig inte är oväntat, men där tajmingen inte kunde ha varit sämre.

För er som inte är särskilt insatta har det länge ryktats om att Beiersdorfer ska få lämna. Sedan hans återkomst för lite drygt två år sedan, då många drömde sig tillbaka till åren då Hamburg slogs i toppen av Bundesliga, var det många som hade höga förhoppningar på att just Didi skulle lyckas med det.

Hemkommen efter några år i Zenit St. Petersburg kändes det för många (inte alla) helt rätt att Beiersdorfer återvände. Han hade hjärta, erfarenhet och nätverk för att lyckas föra Hamburg ur den stora svacka som klubben hamnat i efter år av misskötsel. Han förstod omgivningen och skulle sätta rätt prägel på Hamburg igen.

Två år senare kan vi alla enkelt konstatera att Beiersdorfer inte blev den succé som många hoppats på. Hamburg är fortfarande på många sätt en misskött klubb som saknar kontinuitet och långsiktighet. Spelaromsättningen har varit stor till följd av en spelarrekrytering som varit under all kritik.

Tränare har som tidigare kommit och gått. Sportchefer likaså. Beiersdorfer kom in med just huvuduppgiften att undvika allt detta, istället spädde han bara på den bedrövelse som fanns i klubben sedan tidigare. Att situationen var ohållbar och hans tid var räknad visste alla, men att beslutet kommer i en tid när det faktiskt finns en gnutta ljus i klubben visar bara på att Hamburg inte är en slentrian klubb.

För klubben kommer aldrig till ro. När möjligheten till lite arbetsro finns där, då tas ett sådant här beslut som återigen sätter morgondagens tidningsrubriker. Det är fascinerande på många sätt och det visar på den nyckfullhet som finns hos många av de övriga styrande inom klubben. Var det här beslutet tvunget att tas just nu? Kunde man åtminstone ha väntat i en och en halv vecka till, när höstens matcher var över, för att gå ut med uppgifterna?

För Hamburg har möjligheten att vara som FC Köln. Förutsättningarna är liknande. Båda klubbarna håller till i stora städer, bra kommunikationer, generellt sätt bra förusättningarna för att kunna nå framgångar. Den stora skillnaden är det strukturella där Köln under de senaste åren har gjort väldigt mycket rätt, medan HSV har gjort väldigt mycket fel.

Nu kommer Heribert Bruchhagen in. Mannen som styrde Eintracht Frankfurt fram till sommaren då han gick i pension för att arbeta som expert på Sky. Bruchhagen är erfaren, har ett stort nätverk och har trots tidigare år i Hamburg (93-95) inte alls samma emotionella band som Beiersdorfer till klubben.

Huruvida det är positivt eller negativt återstår att se. Bruchhagen kommer in en period där Hamburg behöver hitta en identitet, arbeta utifrån en given målsättning där stabilitet borde stå högst upp på agendan. En långt ifrån enkel uppgift i den snåriga skog som Hamburg är. Och det är med att vara slentrian är långt ifrån givet i Hamburg.