När Carlo Ancelotti plockades in som ersättare till Pep Guardiola, var en av de stora anledningarna italienarens facit i Champions League. Bland de olika kandidaterna fanns det ingen som kunde uppvisa ett sådant facit och för Bayern München var det naturligtvis viktigt att få in en tränare med erfarenhet av turneringen.
För i dagens Bayern slår ingenting så högt som en Champions League-titel. DFB-Pokal är en självklarhet i München. Bundesliga i all ära, men det förväntar sig de höga hönsen i Bayern att klubben ska kunna jogga hem. Baklänges. Helst med förbundna ögon. En säsong bedöms utifrån resultaten i Champions League och det var det enda Guardiola aldrig lyckades vinna.
Vad Guardiola gjorde under sina tre år har dock satt sina tydliga spår. Hans tid efter ikontränaren Jupp Heynckes var framgångsrik. Den spanske tränaren höjde den berömda ribban till en nivå som ytterst få kan nå. Vissa supportrar och experter hade svårt att uppskatta Guardiolas fotboll, ansåg att den inte varit särskilt rolig att titta på. Men oj vilken standard Guardiola satte i form av resultat.
Bayern Münchens tre säsonger med Pep var skräckinjagande bra, nästan ouppnåeliga så här i efterhand.
Utifrån den måttstock som Guardiola satte, har Ancelotti bedömts. Trots att Bayern endast förlorat en match i Bundesliga den här säsongen (borta mot Dortmund), slutat tvåa i Champions League-gruppen bakom fjolårsfinalisten Atlético de Madrid och befinner sig i kurs mot ytterligare en DFB-Pokalfinal är det ytterst få som har givit Ancelotti något större beröm för hans arbete.
Främst är det för att det – utifrån Guardiolas måttstock – inte sett “övertygande” nog ut. På 20 omgångar i Bundesliga har Bayern gjort 45 mål, endast släppt in två mål och samlat ihop 47 av 60 möjliga poäng. Senast Bayern hade en sämre poängskörd efter 20 omgångar i Bundesliga var säsongen 2011/2012 då de endast hade samlat ihop 41 poäng. Under Guardiola hade man 56 poäng (13/14), 49 poäng (14/15) och 53 poäng (15/16) vid samma tidpunkt.
Oavsett är Ancelottis poängskörd mer än godkänd. Visst hade det kunnat vara bättre, men det är inte poängskörden som är Carlos problem. Nej, det är bristen dominans som är hans stora käpphäst just nu. För Bayern dominerar inte tillställningarna längre så som supportrarna varit vana vid tidigare.
Senast i helgen blev det seger med 2-0 mot FC Ingolstadt, där de två målen gjordes i minut 90 och 91. För 10-15 år sedan var det standard i Bayern att vinna med minsta möjliga marginal och insats, sedan några år tillbaka är det inte längre det och Guardiola var den tränare som accelererade den utvecklingen mest av alla. Hans jakt på utveckling, mer dominans gjorde att Bayern alltid framstod som ett lag i strävan efter mer.
Ancelotti har vänt tillbaka den pendeln avsevärt. Många tror vid det här laget att italienaren gjort det till en sport att vinna med så få svettdroppar som möjligt i pannan. Vilket för många hade varit fine, om han bara kunnat uppvisa en tiondel av den passion som landsmannen Giovanni Trapattoni hade på 90-talet när han tränade laget. Folk älskade inte den fotboll Trapattoni fick Bayern att spela (och han var ju ärligt talat inte särskilt framgångsrik), men för många personifierade han den passion som en tränare i klubben ska ha.
Men Ancelotti har varken höjt ribban för spelet på planen och han har inte heller viglat upp känslorna bredvid den. Han är en ödmjuk gubbe som gör sitt jobb utan krusiduller, därför är hans enda brist att han inte fått laget att dominera på planen. Vilket är i ärlighetens namn är en brist som är lätt att leva med så länge man vinner, men det gör att Bayern framstår lite som en klubb i mängden (vilket Bayern absolut inte vill upplevas som).
Vad supportrarna just nu väntar på är Ancelottis magi. Den där magin som för Bayern till Champions League-titeln. Den där magin som fansen ännu inte sett mycket av. Den där magin som bekräftar Ancelotti som en mästare på sitt yrke. Egentligen har Bayerns supportrar endast fått uppleva den en gång under hösten, i toppmatchen mot RB Leipzig där Bayern verkligen behövde en seger och vann bekvämt med 3-0. Men utöver det tillfället, har det inte gnistrat till flera gånger.
Förhoppningen är att Ancelottis erfarenhet har gjort honom klok nog att portionera ut den här typen av insatser rätt under säsongen. Att Bayern gör minsta möjliga för att vinna ligan, för att sedan i de stora matcherna kunna växla upp ett par nivåer och visa sig från sin allra bästa sida. Många som känner Ancelotti menar på att det är en av tränarens stora styrkor, vinsten mot Leipzig vittnar om att det kan vara fallet, men ännu är alla inte övertygade.
Mot Arsenal ikväll ställs Ancelotti för sitt andra riktigt stora test den här säsongen. Frågan är om Ancelotti är den Champions League-mästare som han värvades in som, många är fortfarande tveksamma och han har långt ifrån vunnit över alla sina kritiker i Tyskland. En seger ikväll skulle hjälpa honom avsevärt på vägen att bekräfta den bild som målats upp på förhand.