Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Det har saknats en sportchef i Bayern

Följ mig på Twitter: @atnilsson

”Inom sex veckor”, var svaret från Uli Hoeneß på frågan om när vi kan vänta oss att se en ny sportchef i Bayern München. Lite drygt ett år har gått sedan Matthias Sammer lämnat arbetsuppgifterna i klubben efter sjukdomsproblem och en tids utevaro.

Sedan dess har positionen varit vakant och arbetsuppgifterna har tagits över av andra spelare inom klubben. ”Kaderplaner” (övs. ”Trupplanerare”) Michael Reschke hade sedan tidigare ansvar över nyrekryteringarna och fick ytterligare makt på den rollen.

Karl-Heinz Rummenigge, VD för klubben, tog en aktivare roll i den interna politiken, värvningar och det mediala. Samtidigt klev Hoeneß, allt mer vital efter fängelsetiden, fram och kom tillbaka som den praktfulla man han tidigare varit. Energisk, slagkraftig och klassiskt pompös har Hoeneß numera gjort vana av att uttala sig om allt möjligt kring Bayern.

Men även om Bayern på pappret har ersatt Sammers roll adekvat, råder det inga tvivel om att en man i sportchefspositionen saknas. För det senaste året har avståndet mellan lag och klubbledning aldrig varit större. Något som blivit alltmer tydligt för utomstående.

Jürgen Klopp sa en gång i tiden att Sammer kunde tacka sin lyckliga stjärna för att han fått jobbet i Bayern. Vad Klopp menade på var att Sammer egentligen inte hade någon tydlig rollbeskrivning. Titeln löd sportchef, men han var inte en Monchi, inte en Max Eberl som ansvarade för den sportsliga strategin.

Sammers roll var främst inriktad på att han skulle vara ett socialt bollplank för spelare, tränare och ledning. Han skulle vara personen som band samman alla delar i klubben. Kunde känna vart vindarna blåste och leda de i rätt riktning för att hålla alla nöjda och samtidigt på tårna.

Just den rollbeskrivningen har gjort det svårt för Bayern att hitta en ersättare till Sammer. Det är därför huvudvalen Philipp Lahm och Max Eberl tackat nej. De har inte kunnat se sig själva i den roll som Sammer haft, utan har haft sina föreställningar om rollen som klubben inte accepterat i slutändan.

Och det är olyckligt. För även om andra har kunnat fylla upp luckan har ingen faktiskt kunnat ersätta Sammer. Det har varit tydligt att det har saknats en person med god kännedom inom klubbens alla led för att uttala sig och styra strömmarna åt rätt håll.

Kritiken mot Carlo Ancelottis träningsmetoder var en typisk sak som Sammer hade kunnat avstyra medialt. Istället fick det blossa upp så pass mycket att Hoeneß han kritisera dem och den här sommaren har det rapporterats om betydligt hårdare träningspass jämfört med tidigare.

Diskussionerna kring Ancelottis val att inte ersätta Paul Clement när han lämnade för Swansea var ett annat sådant ämne som Sammer hade kunnat avstyra. Likaså Thomas Müllers vara eller icke vara i startelvan och tyskens roll som ”führungsspieler” i laget.

Och nu senast Rafinhas kritik mot Rummenigges uttalande om att Joshua Kimmich till 100% var Lahms efterträdare. Något som brassen inte alls gillade eftersom att han såg sig själv som ett minst lika starkt alternativ.

Rummenigge, Hoeneß med flera är inga duvungar. Men de har inte alls haft samma känningar inom de olika grupperingarna och det har uppstått ett vakuum som har visat på Sammers tidigare nytta. Något som klubben nu, slutligen, tagit på allvar och insett.

Om Hoeneß lyckas hålla fast vid sin ord och presentera en ny sportchef senast i inledningen av september återstår att se. Tydligt är att kandidaterna går att finna i tidigare spelare. Vilket går i linje med anställningen av Willy Sagnol som assisterande tränare, något som kom på Honeß inrådan och inte nödvändigtvis var Ancelottis önskan.

Miroslav Klose, Mark van Bommel och Oliver Kahn har alla varit på tapeten men alla dessa har avböjt jobbet som sportchef. Kvarstår gör just nu Thomas Linke som hade rollen i FC Ingolstadt, men lämnade självmant för någon månad sedan.

Den tidigare mittbacken är säkerligen en intressant kandidat, men frågan är om han är redo att hoppa på jobbet så kort tid efter att han lämnat nedflyttade Ingolstadt och med de skillnaderna i rollbeskrivningen hos Bayern. Men hans status i klubben är stor och hans jobb i Ingolstadt har imponerat på många.

Därför framstår just nu Linke som den mest troliga kandidaten. Även om det funnits tvivel på att han själv känner sig redo. Om det inte blir Linke, så lär klubben jobba vidare på andra namn som varit hos klubben tidigare.

Klart är att Bayern jobbar på högvarv för att få en man på plats inom en så snar framtid som möjligt. För vikten av rollen har klubben insett. Sammers inflytande ses på i ett annat ljus idag än för ett år sedan. Och misstaget att spela ytterligare en säsong utan en sportchef är något klubben inte vill ska ske igen.

Adam Nilsson

Viktig signal att Forsberg och Keita blir kvar

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Under hela sommaren har det diskuterats kring huruvida Emil Forsberg och Naby Keita kommer att bli kvar eller lämna RB Leipzig under sommaren. Där det just nu ser ut som om den förstnämnde kommer att bli kvar, medan det just nu pågår stor debatt gällande huruvida Keita lämnar för Liverpool eller inte.

Idag skrev tidningen Kicker och antydde tydligt att båda spelarna blir kvar. Om nu Kicker, som vanligtvis har bra på fötterna och är insatta mer än många andra tidningar, återigen ligger rätt med informationen så kommer Leipzig att få behålla två av sina bästa spelare från förra säsongen. För att inte säga de två bästa för både Forsberg och Keita hade strålande säsonger och intresset utifrån är fullt förståeligt.

Nu vet jag att det sitter det en drös med Liverpool-supportrar som menar på att det där, det får man ta med en nypa salt och är helt fel. Med all rätt dessutom. Vad som skrivs ska alltid ses med kritiska ögon och det finns alltid två sidor av myntet där det för oss mer ”dödliga” är svårt att se vad som är mer sant i sammanhanget.

Jag läste att den stora anledningen att Keita skulle säljas var att flera inom RB Leipzig hade vänt sig mot sportchefen Ralf Rangnick. Mannen som tackat nej till alla bud och bestämt sagt att någon flytt inte kommer att bli av. Detta för att den ekonomiska vinningen av affären (LFC hittills högsta bud på €68 miljoner) är värt mer än att behålla Keita.

Det finns säkert några inom Leipzig som tycker precis detta. Men om man har följt Leipzig i mer än några månader så är man också medveten om att Ralfs ord är lag. Han har mer eller mindre byggt RBL till vad klubben är idag och det dessutom framgångsrikt. Jag har oerhört svårt att se att folk, helt plötsligt, skulle börja tvivla på hans beslutsförmåga.

Men det betyder inte att transfern inte kommer att bli av. Liverpool verkar ihärdiga och jag har förstått att det är högst insatta personer från brittiskt håll som menat på att det kommer att ske en transfer, med mer rimliga argument. Och jag är inte den som är den, det kanske är helt sant men jag skulle ändå vilja bjuda på några anledningar till varför Leipzig kämpar så hårt för Keita och varför jag kan tänka mig att transfern inte blir av.

För det handlar inte bara om vad Rangnick sagt. Det handlar minst lika mycket om att sända en viktig signal om att Leipzig inte vill offra sin vision för extrapengar (som klubben knappast behöver) i kassan. I dagsläget är det betydligt viktigare för klubben att de etablerar sig i toppen av Bundesliga och presterar ute i Europa än att de börjar dra in pengar på sina spelare.

Just nu är Leipzig i lindan av sin vision, om klubben då skulle börja släppa sina bästa spelare redan innan etableringen är klar skulle det göra det betydligt svårare att uppnå det som klubben satt upp som mål. Det vore ett självmål utan dess like i mina ögon. För det skulle betyda att spelare i Leipzig och deras agenter endast skulle se klubben som ett mellansteg till de stora scenerna.

Och så kanske det är. Och så kanske det kommer att vara. Men det är inte så som Leipzig vill upplevas. Hade Forsberg och Keita var 28-29 år, ja, då är jag övertygad om att situationen hade sett annorlunda ut. Men nu är de 25 respektive 22, sitter på långa kontrakt i en klubb som ska ut och spela Champions League för första gången i höst. Det ger Leipzig en rätt bra ingång diskussionerna om huruvida de ska få lämna eller inte.

För Leipzig vill fortsatt kunna locka sina spelare med spel ute i Europa. De ville kunna locka med att få spela i toppen av en bra fotbollsliga, i ett bra fotbollsland framför fullsatta läktare. För att kunna göra det så måste de bästa spelarna bli kvar ett tag till, så att Leipzig kan locka till sig bra spelare men också för att visa att det är rätt klubb att visa upp sig i.

Det är därför Rangnick så envist står fast vid att varken Forsberg eller Keita ska säljas. För han är högst medveten om vad det skulle sända för signaler. Han har varit med länge nog för att förstå vikten av detta och han vet själv hur det kan gå.

Hans tid i Hoffenheim är ett utmärkt exempel på hur det går när en klubb på uppgång börjar sälja av sina bästa spelare. Då var Luiz Gustavo den förste som lämnade. Han såldes mot Rangnicks (då tränare i Hoffenheim) vilja och klubben lyckades aldrig hämta sig efter det just för att den inte etablerat sig i toppen.

Hoffenheim kunde inte använda sig av dragkraften av att ha toppspelare i truppen för att locka nya spelare. Istället såg spelarna och agenterna bara en klubb som sålde sina bästa spelare. För efter Gustavo följde försäljningar av Demba Ba, Carlos Eduardo med flera och Hoffenheim tappade allt av den lilla dragningskraft som klubben hade.

Det misstaget vill inte Rangnick begå igen. Så om han kan få behålla Forsberg och Keita ytterligare en säsong, medan de är omtalade och eftertraktade, så kan det betyda skillnaden mellan att bli ett etablerat lag i toppen av Bundesliga eller att hamna i någon form av gråzon där man halkar mellan toppen och botten beroende på dagsform.

Därför har han kämpat så hårt för sina spelare den här sommaren. Och det är därför jag – kanske naivt – tror att chanserna för att Keita blir kvar är större än vad många kan tro. För Rangnick har varit där förut och han vill inte hamna där igen. Även om de skulle kunna kosta en hel del i transferintäkter.

Adam Nilsson

James är granaten som Bayern sökt

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Jag stirrar mig ofta blind på uttalande och citat. Inte minst när det kommer till Bayern München. Många gånger finns det goda anledningar till det då Bayerns ledning består av ett antal frispråkiga och ärliga människor som gärna lämnar indicier i sina uttalanden. Ergo, ofta finns det mycket att utläsa av det som sägs även om det kan vara svårt att hitta relationen mellan uttalande och aktion.

Därför var jag länge fundersam kring vad Uli Hoeneß sa för några veckor sedan i en intervju med tidningen Kicker. Han pratade om att Bayern skulle rikta in sig på yngre spelare, inga spelare som var 28-29 år och som kostade för mycket. Men nämnde också att klubben ville stå för en ”transfergranat”, som Hoeneß själv uttryckte, men inte till vilket pris som helst.

Kort sagt tolkade jag det som att Bayern dragit sig ur racet kring Alexis Sanchez, men att önskan om en ”större” transfer fanns kvar. Chilenaren som varit på många läppar under de senaste månaderna, men där ytterst få av de absolut toppklubbarna verkar villiga att möta den kostnad som Arsenal som begär för att släppa sin spelare (som trots allt bara har ett år kvar på kontraktet).

Sedan blev det tyst på torpet men just uttalandet om en granat var något som bestod. Både i mitt huvud och hos tysk media som läst i något i orden hos den sluge räven Hoeneß. Sättet han uttryckte sig på visade på att någonting troligen skulle komma. Men exakt vad var det få som kunde lista ut.

Nu är James Rodriguez klar, och han är granaten som Bayern har sökt och Hoeneß uttalat sig om. Det kanske inte ger den största av knall, men det är ändå en värvning som visar på var ambitionerna hos de tyska mästarna ligger. En spelare som var tongivande i VM 2014, som kostade Real Madrid stora pengar och som, enligt flera, hade sin bästa säsong där under Carlo Ancelotti i den spanska huvudstaden

Trots starka siffror (36 mål och 41 assist på 111 insatser) blev han aldrig en given spelare i startelvan hos Real. Hos Bayern är den chansen större. Det är en spelare som inte bara höjer kvaliteten rent generellt, det är också en spelare som kan bli avgörande för deras framgångar. Han kan användas i flera positioner, fungerar i flera formationer och vässar kampen om platserna i Bayern på ett sätt som varken Douglas Costa eller Kingsley Coman (ännu) lyckats göra.

Och ett lånekontrakt över två år med en köpoption gör att Bayern inte tar någon större risk för att vässa konkurrensen. Utformningen av transfern är tyskarnas ögon mer eller mindre så bra som den kan bli. Bayern hoppas på att Ancelotti kan få ut lika mycket av honom nu så som italienaren fick i Spanien. På pappret har jag svårt att se att det ska kunna gå särskilt fel, oavsett om James blir en succé eller inte.

James fyller 26 år imorgon, är med andra ord på väg in i de bästa fotbollsåren och har bevisat att han håller på högsta nivå. Med Douglas Costa mer eller mindre klar för Juventus och Serge Gnabry troligen på väg bort på lån, fanns en lucka där att fylla. På uppstuds hade jag inte kunnat komma på ett bättre namn, till ett bättre pris än James och där måste jag ändå ge Bayern en eloge för sitt arbete.

Med James tror jag också att Bayern rundar av sina sommartransfers. Om det inte dyker upp en jättemöjlighet på marknaden, så tror jag att Bayern i James har gjort sin sista värvning inför kommande säsong. För jag kan inte tänka mig att Bayern sitter och ruvar på tankarna om att värva ännu en granat. Men får väl hålla utkik i tidningarna efter vad Hoeneß säger.

Adam Nilsson

3 anledningar till varför Köln bör sälja Modeste

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Transfersoppan kring Anthony Modeste tycks aldrig nå sitt slut. Ska han till Kina eller inte? Länge såg det hela klart ut men sedan drog sig klubben Tianjin Quanjian, vilket till en början verkade bero på att intresset för Pierre-Emerick Aubameyang ökat och att Borussia Dortmunds anfallare därför blivit förstavalet för den kinesiska klubben.

Modeste dök oväntat nog upp när FC Köln drog igång sin försäsong till fansens stora glädje. Hans namn skanderades högt bland supportrarna och Modeste själv var inte sen med att uttrycka sin kärlek till klubben. Slutsatsen blev att Modeste hade släppt flyttankarna och bestämt sig för att stanna i fjolårets tabellfemma.

För tränaren Peter Stöger och sportchefen Jörg Schmadtke var det långt ifrån vad de hade planerat med. Ersättaren Jhon Cordoba hade redan värvats för en rekordhögsumma från Mainz och tanken var nog att den transfern skulle finansieras från intäkterna av försäljningen av Modeste. Vars summa sänkts från €50 miljoner i vintras (då kineserna var intresserade) till €35 miljoner nu.

Med tränare och sportchef har hållit god ton kring Modeste. Att få behålla en anfallare som stått för 25 strutar och 4 framspelningar under fjolåret var långt ifrån ett problem för Köln sett till den sportsliga aspeketen. Men med tanke på att klubben troligen räknat hemma en rejäl transfersumma i planeringen inför hösten, så kändes det nog inte helt hundra när vindarna vände.

Sedan vände vindarna igen. För intresset kring Aubameyang från Tianjin avtog, vilket gjorde att man återigen växlade upp intresset för Modeste. Klubbarna ska vara överens, men fransmannen ska själva nu tveka på den transfer som han för några veckor sedan själv försökte tvinga fram.

Vissa rykten gör gällande att anfallaren vill att Köln ska ta risken för eventuella kinesiska skattesmällar, andra rykten gör gällande att spelarens fru Maeve inte är ett dugg intresserad av att bo i Kina och därför motsatt sig en flytt. Ett tredje rykte är att Modeste försöker trigga intresse från Olympique Marseille dit han helst av allt skulle vilja gå.

Köln har därför lämnat Modeste hemma från sitt träningsläger som klubben åkte på under helgen.  Officiellt från Kölns sida heter det att anfallaren ”blivit friställd så att han kan ta itu med sin framtidsplanering och tänka över sin karriär”. Några övriga uttalanden vill Köln inte göra vilket tyder på att de är långt ifrån nöjda med situationen som uppstått.

Och klart är väl det. Det gick veckor utan några större framsteg. Sedan skulle Modeste bli kvar. Sedan skulle han lämna. Sedan klev Maeve in från kulisserna och stoppade allt, om man får tro ryktena. För Köln var det ytterligare ett klavertramp från anfallarens sida som man helt enkelt inte kunde acceptera.

För mig finns det 3 anledningar till varför Köln borde göra sig av med Modeste under sommaren:

1) Marknadsvärdet kommer aldrig vara högre

Säga vad man vill om Modeste, men han är ingen garant för att göra den mängden mål som han gjorde förra säsongen. 12, 7 och 15 lyder statistiken från de tidigare åren och det är i spannet mellan 10-15 mål som Modeste ska hamna på igen. Chansen att någon klubb kommer ett vilja betala runt de €35 miljoner som det ryktas om är minimal skulle jag säga. Modeste fyller 30 nästa sommar, hans siffror kommer att vara sämre. Det är nu Köln kan få in mest euros för sin anfallare.

2) Ersättaren redan på plats

Jag är lite spänd på att se hur Köln skulle motivera värvningen av Cordoba om Modeste blir kvar. Den nye anfallaren är nästan en kopia av fransmannen, Stor, stark, snabb men yngre och med mer potential på sikt. Han var tänkt som ersättare och det visste alla. Att sitta med två liknande anfallare skulle vara ett lyxproblem, men det skulle också förstöra möjligheterna och löftena man givit Cordoba under kontraktsförhandlingarna skulle jag tro.

3) He’s trouble

Få har uttalat sig om det, men det råder få tvivel om att Modeste är särskilt enkel att ha och göra med. Inte minst hans agenter har skapat problem för Köln med sina extraordinära krav och önskemål. Vissa uppgifter gör gällande att spelarens agentduo begärt runt €10 miljoner av summan i samband med flytten. Något Köln motsatt sig. Men det är långt ifrån det enda. Enkelt sagt, för sportchefen Schmadtke vore det mer än en ekonomisk vinstlott att bli av med Modeste.

Inom de kommande dagarna borde det komma tydliga indikationer på var Modeste ser sin framtid. Just nu är det extremt ovisst och med tanke på alla rykten som cirkulerar (där inget riktigt verkar mer trovärdigt än den andra), så känns det som att det här kan sluta nästan hur som helst. Antingen får Köln behålla fjolårets bästa spelare och behöva planera om internt, eller så får man in en hel del dinarer på kontot. Inget av alternativen låter fy skam. Även om jag tror det sistnämnda är Kölns önskan.

Adam Nilsson

Confedspelarna som åker till Ryssland även nästa år

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Vinsten mot Chile satt långt inne för Tyskland. Det var sannerligen ingen överkörning som vi bevittnade när Confederations Cup avgjordes men ett misstag av Marcelo Diaz (mannen som räddade kvar Hamburg i Bundesliga för några år sedan) räckte för att Timo Werner skulle kunna spela fram Lars Stindl till matchens enda mål.

Det målet – och otaliga missar från Chile – skulle räcka för att Tyskland för första gången skulle Confed. Dessutom med ett ”b-lag” utan de allra största stjärnorna. Ett lag som på förhand setts som ett perspektivlandslag som mest åkte till Ryssland för att Joachim Löw skulle få se vissa spelare på närmare håll.

Den tanken slog minst sagt väl ut. Flera spelare tog avgörande steg mot mer etablerade landslagsplatser och satte press på tidigare givna namn i kampen om att få spela mer landslagsfotboll i höst samt i nästa års VM. Vilket ger Löw eminenta lyxproblem när tyskarna ska försvara sitt VM-guld nästa sommar.

Spännande att se också hur Tyskland agerade mot Chile under sitt andra försök. Återigen svårt att hantera den höga pressen, inte minst i början. Men det kändes som om planen föll bättre ut i den här matchen och framför allt föll man inte för långt ned i planen utan försökte stöta rätt högt upp mot Chile. Viktigt för Löw att få ett kvitto på att Tyskland kan spela mindre bollinnehav och på kontring. Ytterligare ett ess i rockärmen att ha till VM.

Hur ser chanserna ut för spelarna från Confederations Cup att vara med i Ryssland nästa år?

På målvaktssidan etablerade sig Marc André ter Stegen som den givna ettan i Manuel Neuers frånvaro. Ter Stegen kan vänta sig en biljett till Ryssland nästa år. Kampen om tredjeplatsen står mellan Bernd Leno och Kevin Trapp som det ser ut just nu. Tror även att Kölns Timo Horn kan kasta sig in i leken om han fortsätter på den inslagna vägen.

I backlinjen fanns redan givna Jonas Hector och Joshua Kimmich som Löw kommer att plocka med kommande sommar. På mittbackssidan har förbundskaptenen lyxproblem att hitta alternativ men Antonio Rüdiger har förbättrat sina chanser att få följa med. Kan absolut se någon i trion Mustafi, Süle och Ginter följa med.  Kommer handla mycket om dagsform i slutändan.

Varken Marvin Plattenhardt eller Benjamin Henrichs gjorde bort sig under turneringen, men gav inte heller några större utropstecken. Men bristen på naturliga yttrar som kan agera både backar i en fyrbackslinje och yttrar i ett femmannamittfält gör att deras chanser ser rätt goda ut just nu för att få åka med som alternativ på bänken.

Julian Draxler, utnämnd till turneringens bästa spelare, kommer att vara med i Ryssland nästa år. Likaså Leon Goretzka som var strålande på det centrala mittfältet och Timo Werner som är ett intressant alternativ på topp som har unika kvalitéer och är en helt annan spelartyp än till exempel Mario Gomez. Lars Stindl kan tack vare sin allsidighet och tre mål under turneringen också vara en breddspelare i truppen nästa år.

Sebastian Rudy, Emre Can och Julian Brandts chanser ser också goda ut. Alla tre har regelbundet varit med i landslagsuttagningar på sistone och ligger därför i bra positioner för att få följa med. Sämre ser det ut för Kerem Demirbay, Sandro Wagner och Amin Younes som jag i dagsläget har svårt att tro kommer få åka till Ryssland kommande sommar.

Givna kandidater: Ter Stegen, Hector, Kimmich, Draxler, Goretzka, Werner

Stora chanser: Henrichs, Rudy, Can, Brandt, Rüdiger

Hyggliga chanser: Leno, Trapp, Süle, Ginter, Mustafi, Plattenhardt, Stindl

Små chanser: Demirbay, Younes, Wagner

Vilka ”etablerade” landslagsspelare får passa sig för att bli petade?

Löw är inte känd för att mixtra mycket med sina trupputtagningar. Han gillar kontinuitet och har säkerligen ett antal redan säkra namn som – förutsatt att de är friska – kommer att vara med i Ryssland. Här pratar vi namn som Neuer, Hummels, Boateng, Kroos, Özil och Müller. Det spelar nästan ingen roll hur de levererat under säsongen, de kommer att vara där i slutändan ändå.

Däremot finns det en lista av ”kanske-spelare” som växer sig allt större till följd av vad flera spelare visade upp under Confed. Till dessa räknar jag Mario Götze, Ilkay Gündogan, och möjligen även Marco Reus. Spelare som vi varit vana vid att se i trupperna men som till följd av den allt hetare konkurrensen kan komma att få vika undan i slutändan. Inte minst för att de varit skadebenägna.

Klart är att Löw har ett enkelt val på så sätt att utbudet är enormt. Vilket också gör det svårt då han i slutändan kommer att få välja bort spelare som förtjänar att få åka till Ryssland, men som inte får åka då platserna är slut. Och när det kommer till kritan brukar Löw då välja sina trygga kort, vilket betyder att de etablerade spelarna får företräde framför nykomlingarna. Återstår att se om Löw fortsätter förutsägbart, eller om han mixar upp det till Ryssland.

Finns det några från U21-vinnarna som kan nå a-landslaget?

Redan på förhand stod det klart att Löw ville ha med sig U21-kandidater till Confed. Därför satte han sig ned med U21-förbundskaptenen Stefan Kuntz och dividerade kring detta. Löw fick med sig de namnen han ansåg vara hetast för att kunna nå hela vägen till Ryssland 2018, vilket talar mot chanserna för vinnarna från U21.

Men klart är att det finns kandidater i U21-truppen som redan figurerat i Löws landslag eller diskussionerna runt det. Det tydligaste exemplet är Serge Gnabry som varit med under kvalet till VM och därför borde ha hyfsade chanser på att få åka till Ryssland. Samtidigt är just Gnabrys position en av de absolut svåraste att slå sig in på då kandidaterna är bra många.

Just för att konkurrenssituationen är så pass tuff har jag svårt att se några mittfältare eller anfallare från U21 slå sig in hos Löw. Vad jag kan se är ytterbackar och där är Jeremy Toljan och Yannick Gerhardt alternativ. Om det är några jag kan tänka mig får möjlighet att visa upp sig under VM-kvalets avslutning så är dessa två spelare. I övrigt tror jag chanserna är minimala för att vi kommer att få se några från Kuntz trupp i år i Löws nästa sommar.

Om jag fick välja en 23-mannatrupp idag till Ryssland, hur skulle den se ut?

Målvakter: Neuer, ter Stegen, Leno

Försvarare: Hummels, Boateng, Kimmich, Hector, Rüdiger, Henrichs, Süle, Gerhardt

Mittfältare: Müller, Goretzka, Kroos, Draxler, Brandt, Gündogan, Khedira, Reus, Sané

Anfallare: Gomez, Werner, Stindl

Så skulle jag formera truppen om jag fick välja den idag (återigen, förutsatt att alla var friska), Med reservation för att jag med lite längre betänketid skulle kunna tänka mig att byta ut 1-2 stycken beroende på balansen. Goda möjligheter att spela olika typer av formationer samt att växla mellan liknande spelartyper. Dessutom avgörande att få med spelare som Draxler, Sané och Reus som kan avgöra matcher på egen hand.

Men när jag väl sitter där och tänker på alla alternativ som finns så är det inte svårt att förstå att det finns många olika (och bra) konstellationer som Löw kan köra på i Ryssland. Finns vansinnigt många alternativ och jag kan tänka mig att hans preliminära trupp kommer att vara riktigt, riktigt stor. Sedan faller några bort till följd av skador. Några andra på dagsform. Några andra på erfarenhet. Angenäma problem, men ändock problem..

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv