”Inom sex veckor”, var svaret från Uli Hoeneß på frågan om när vi kan vänta oss att se en ny sportchef i Bayern München. Lite drygt ett år har gått sedan Matthias Sammer lämnat arbetsuppgifterna i klubben efter sjukdomsproblem och en tids utevaro.
Sedan dess har positionen varit vakant och arbetsuppgifterna har tagits över av andra spelare inom klubben. ”Kaderplaner” (övs. ”Trupplanerare”) Michael Reschke hade sedan tidigare ansvar över nyrekryteringarna och fick ytterligare makt på den rollen.
Karl-Heinz Rummenigge, VD för klubben, tog en aktivare roll i den interna politiken, värvningar och det mediala. Samtidigt klev Hoeneß, allt mer vital efter fängelsetiden, fram och kom tillbaka som den praktfulla man han tidigare varit. Energisk, slagkraftig och klassiskt pompös har Hoeneß numera gjort vana av att uttala sig om allt möjligt kring Bayern.
Men även om Bayern på pappret har ersatt Sammers roll adekvat, råder det inga tvivel om att en man i sportchefspositionen saknas. För det senaste året har avståndet mellan lag och klubbledning aldrig varit större. Något som blivit alltmer tydligt för utomstående.
Jürgen Klopp sa en gång i tiden att Sammer kunde tacka sin lyckliga stjärna för att han fått jobbet i Bayern. Vad Klopp menade på var att Sammer egentligen inte hade någon tydlig rollbeskrivning. Titeln löd sportchef, men han var inte en Monchi, inte en Max Eberl som ansvarade för den sportsliga strategin.
Sammers roll var främst inriktad på att han skulle vara ett socialt bollplank för spelare, tränare och ledning. Han skulle vara personen som band samman alla delar i klubben. Kunde känna vart vindarna blåste och leda de i rätt riktning för att hålla alla nöjda och samtidigt på tårna.
Just den rollbeskrivningen har gjort det svårt för Bayern att hitta en ersättare till Sammer. Det är därför huvudvalen Philipp Lahm och Max Eberl tackat nej. De har inte kunnat se sig själva i den roll som Sammer haft, utan har haft sina föreställningar om rollen som klubben inte accepterat i slutändan.
Och det är olyckligt. För även om andra har kunnat fylla upp luckan har ingen faktiskt kunnat ersätta Sammer. Det har varit tydligt att det har saknats en person med god kännedom inom klubbens alla led för att uttala sig och styra strömmarna åt rätt håll.
Kritiken mot Carlo Ancelottis träningsmetoder var en typisk sak som Sammer hade kunnat avstyra medialt. Istället fick det blossa upp så pass mycket att Hoeneß han kritisera dem och den här sommaren har det rapporterats om betydligt hårdare träningspass jämfört med tidigare.
Diskussionerna kring Ancelottis val att inte ersätta Paul Clement när han lämnade för Swansea var ett annat sådant ämne som Sammer hade kunnat avstyra. Likaså Thomas Müllers vara eller icke vara i startelvan och tyskens roll som ”führungsspieler” i laget.
Och nu senast Rafinhas kritik mot Rummenigges uttalande om att Joshua Kimmich till 100% var Lahms efterträdare. Något som brassen inte alls gillade eftersom att han såg sig själv som ett minst lika starkt alternativ.
Rummenigge, Hoeneß med flera är inga duvungar. Men de har inte alls haft samma känningar inom de olika grupperingarna och det har uppstått ett vakuum som har visat på Sammers tidigare nytta. Något som klubben nu, slutligen, tagit på allvar och insett.
Om Hoeneß lyckas hålla fast vid sin ord och presentera en ny sportchef senast i inledningen av september återstår att se. Tydligt är att kandidaterna går att finna i tidigare spelare. Vilket går i linje med anställningen av Willy Sagnol som assisterande tränare, något som kom på Honeß inrådan och inte nödvändigtvis var Ancelottis önskan.
Miroslav Klose, Mark van Bommel och Oliver Kahn har alla varit på tapeten men alla dessa har avböjt jobbet som sportchef. Kvarstår gör just nu Thomas Linke som hade rollen i FC Ingolstadt, men lämnade självmant för någon månad sedan.
Den tidigare mittbacken är säkerligen en intressant kandidat, men frågan är om han är redo att hoppa på jobbet så kort tid efter att han lämnat nedflyttade Ingolstadt och med de skillnaderna i rollbeskrivningen hos Bayern. Men hans status i klubben är stor och hans jobb i Ingolstadt har imponerat på många.
Därför framstår just nu Linke som den mest troliga kandidaten. Även om det funnits tvivel på att han själv känner sig redo. Om det inte blir Linke, så lär klubben jobba vidare på andra namn som varit hos klubben tidigare.
Klart är att Bayern jobbar på högvarv för att få en man på plats inom en så snar framtid som möjligt. För vikten av rollen har klubben insett. Sammers inflytande ses på i ett annat ljus idag än för ett år sedan. Och misstaget att spela ytterligare en säsong utan en sportchef är något klubben inte vill ska ske igen.