Trots en man kort lyckades RB Leipzig att hålla cupmatchen mot Bayern München levande enda in i det sista. I straffläggningen drog Bayern det längsta strået med fem suveräna straffar medan Timo Werner straffade ur sig själv mot Sven Ulreich på den sista och avgörande straffen.
Förlusten är en självklar besvikelse för en klubb med Leipzigs ambitioner. Att åka ut så pass tidigt i DFB-Pokal var naturligtvis inte något man planerat med, men lotten föll på Bayern och i många fall betyder det respass. Vad matchen visade var att det lika gärna kunde ha varit mesta mästarna som fått se resten av turneringen från tv-soffan.
Vad matchen visade på är vilka enorma framsteg RB Leipzig har gjort på kort tid. Det är enkelt att vilja sätta fingret på det ekonomiska stödet från Red Bull, men pengar är aldrig någon garanti för etablering eller bibehållen kvalitet över längre det. Det underlättar naturligtvis, men det är långt ifrån ett ”1+1 = 2”-sammanhang.
Som nykomling i Bundesliga förra säsong förbluffade Leipzig alla. Enkelt att glömma bort att de faktiskt inte ens vann 2. Bundesliga året innan utan tog sig upp som tabelltvåa. Med i stort sett samma manskap, men en ny tränare i Ralph Hasenhüttl, slutade de på samma tabellplats men i den högsta divisionen.
Imponerande på alla sätt. Inte minst för att de lyckades hålla en fascinerande hög nivå under framför allt hösten, men också för att de aldrig riktigt fastnade i en rejäl dipp. Vilket gjorde Leipzig till en ovanlig nykomling även sett till det sportsliga. Vad som däremot var tydligt var att RB mot de allra största lagen inte riktigt kunde hävda sig alla gånger, vilket man nu kan.
Matchen mot Bayern var ett bevis på att Leipzigs utvecklingskurva fortsatt går i rätt riktning. Så länge Leipzig hade lika många spelare på planen skapade de konstanta problem för Der Rekordmeister. Även efter Naby Keitas utvisning vågade de att spela sin fotboll och därför var deras ledningsmål helt välförtjänt.
Det räckte inte hela vägen den här gången för Leipzig, men det var en tydlig indikation på var deras roll i näringskedjan numera är. Tabellplaceringen förra säsongen är ingen engångsföreteelse, den kommer att återupprepas. Bakom Bayern och Borussia Dortmund finns det nu en given trea, det är RB Leipzig och jag tycker att de vecka efter vecka påvisar detta.
Intressant blir det att se hur de kommer att hantera den situationen. Trycket utifrån kommer att öka. Framför allt kommer deras spelare att bli än mer eftertraktade på marknaden. Tidigare har klubben kunnat locka kvar dessa genom att visa på en konstant sportslig utveckling, att spelarna är på med en resa framåt som blivit synlig genom uppflyttningar, större scener och liknande.
Nu däremot kommer just den delen att stagnera. Leipzig kommer att gå från att vara ett projekt till att vara en färdig produkt, redo att säljas i en slutgiltig. Topplag i Bundesliga, spelare ute i Europa (troligen Champions League) med ambitioner att utmana de största. De hamnar i den situation som Dortmund hade för ett par år sedan, den roll som Bayer Leverkusen under lång tid mästrat men tappat.
Det är enklare sagt än gjort att gå från projekt till tydlig produkt. Affärsmodellen blir annorlunda, incitamenten att locka till sig spelare ser andra ut och klubbarna kommer att se på Leipzig med andra ögon. För Leipzig kommer inte längre kunna lägga sina pengar på spelare som Emil Forsberg, de behöver färdiga produkter och då kommer kostnaderna att skjuta i höjden i jämförelse med tidigare.
Argumenten om lönetak och liknande kommer att falla platt. Jag är spänd på hur Ralf Rangnick, som ändå får anses vara masterminden bakom det hela, ska hantera den situation som nu uppstår framför hans ögon. För om Leipzig fortsatt vill vara den etablerade trean och möjligen nå högre, då måste denna övergång fungera utan större problem. Annars kan det slå riktigt fel mot klubbens ambitioner. Och straffavgöranden mot Bayern vara minnen blott.