I Hoffenheim skapade samtidigt Hoeneß favorit Julian Nagelsmann magi med ett lag som inte var ämnat för toppen men ändå blandade sig in i toppstriden. 30-åringen var hela Tysklands poster boy. En ung tränare som med fräscha idéer, ett karismatiskt ledarskap och fina resultat fick hela journalistkåren att lägga sig vid hans fötter. Vecka efter vecka fick han besvara när, inte om, han skulle ta över Bayern.
Nagelsmann blev kvar i Hoffenheim och Bayern löste Ancelotti-dilemmat genom att ge honom en ny sportchef (Hasan Salihamidzic) och en ny assisterande tränare (Willy Sagnol). Båda med direktlina till Hoeneß och Rummenigge, där alla däremot förnekade att man på något sätt försökte få mer kontroll runt omkring den allt mer omstridde italienske tränaren. Alla andra däremot förstod att Ancelotti inte bara fått en, utan två goda män och att dagarna var räknade.
Hösten kom, Ancelotti vissnade och försvann. När allting talade för att Thomas Tuchel skulle ta över hittade Hoeneß, som inte alls tilltalades av den komplicerade före detta Borussia Dortmund-tränaren, en pensionerad tränare i Nordrhein-Westfalens skogar. Ingen såg den komma men från en dag till en annan hade trippeltränaren, legenden och älskvärde Jupp Heynckes återvänt för att återskapa trygghet och resultat i Bayern.
Och som han gjorde det. Det var som om Heynckes aldrig varit borta. Drygt fem år hade gått men allting kändes som 2013. Bayern spelade vinnande fotboll. Spelare som tidigare underpresterat var återigen världsstjärnor och på läktaren satt framför allt Hoeneß och myste, smidde planer inför framtiden. Jag kan tänka mig att samtalet gick ungefär som följer:
–Följande part är ren fiktion ur mitt eget huvud–
UH: Tänk Kalle, den här 72-åringen är långt ifrån klar med det här jobbet. Ty Jupp är vår man och jag släpper honom inte ytterligare en gång!
KHR: Men Uli, är du säker på….
UH: SE hur vi spelar! Det är fantastiskt. Vi vinner igen. Spelarna älskar honom. Fansen älskar honom!
KHR: Uli, han är 72 år och blir inte yngre.
UH: Snick-snack! 72 är ingen ålder!
KHR: Men han har ju sagt att han ska hem till sommaren…
UH: Jag har övertygat honom förut och jag kan göra det igen! Vi flyttar hit hans familj, hund och guldfisk om det så krävs.
KHR: Nja, jag vet inte…och vi har ju Thomas [Tuchel] som sagt sig villig att göra det. Både Pep och Jupp har ju rekommenderat honom…
UH: Den där komplicerade veganen tror jag inte ett dugg på. Såg du hur han lämnade Dortmund? I spillror! Vad skulle vi med en sådan till. Det är ingen Hitzfeld 2.0 vi pratar om…
KHR: …Nej, kanske inte, men han har bevisat att han är redo.
UH: Strunt samma. Du valde Carlo och hur gick det!? Jupp blir det. Jag ska övertyga honom ska du se.
—
Efter månader av försök till övertygande insåg Bayern, främst Uli Hoeneß, att Jupp Heynckes aldrig skulle gå att övertyga. Den återvändande pensionären kommer till sommaren att återvända till sitt lugna liv, långt ifrån Allianz Arena och de tuffa träningspassen på Säbener Straße. Det fanns aldrig en intention från Heynckes sida att stanna längre, även om Hoeneß försökte in i det sista (vilket troligen var alldeles för länge).
Medan klubben försökte (läs: Hoeneß) försökte att övertyga Heynckes om en fortsättning stod allt annat stilla. Kontakten med Tuchel svalnade, något som man får betala för nu. Tuchel kunde acceptera att Jupp knep jobbet under hösten, men inte att han så tydligt skulle vara ett andraval när Heynckes tackat nej till en fortsättning. Därför fick Hoeneß och Rummenigge ett nej i fredags när de genant nog försökte övertyga Tuchel om att ta över till sommaren.
Kvar står Bayern utan en given väg framåt i tränarfrågan. Klubben famlar i mörkret efter vem som ska ta över till sommaren. Mer än ett år efter att debatten sipprat igång kring det hela tycks Bayern helt ha missat att sätta upp en plan. Kvar av tänkbara alternativ finns Ralph Hasenhüttl, Niko Kovac, Lucien Favre och Julian Nagelsmann. Fyra tränare som ingen i klubben är övertygade av att de kan hantera arbetsuppgiften.
Fascinerande nog kan Nagelsmann – som var helt uträknad under hösten – ligga i pole position för uppgiften. Hasenhüttl har sagt sig inte vara redo. Kovac har noll erfarenhet från spel ute i Europa. Favre är en ingen långsiktig lösning. Kvar finns 30-årige Nagelsmann som återigen fått Hoffenheim att spela bra fotboll och vars resultat, utifrån förutsättningarna, ligger helt klart i linje (om inte över) med det förväntade.
Att en sådan på många sätt välskött klubben som Bayern helt misslyckats i tränarfrågan får ses som en rejäl varning för framtiden. Viljorna på högsta ort drar åt olika roll och lidande blir klubben. För när det i april ska tas beslut om kontrakten med Robben och Ribéry ska förlängas, vilka spelare som ska in och vilka som ska ut, står Bayern utan den viktigaste personens åsikt i sammanhanget. För det är tränaren som ska besluta om det, eller åtminstone ha ett stort inflytande, men utan en kandidat uppradad missas det helt vilket är bedrövligt.
Det är gör det också lite enklare att förstå varför Max Eberl och Philipp Lahm tackade nej till jobbet som sportchef när det erbjöds. Det finns helt enkelt inte manövreringsutrymme i Bayern att kunna driva igenom sin egen vilja från sportchefspositionen. Där är Rummenigge och Hoeneß alldeles för starka och kontrollbehovet för stort för att det ska kunna ske. Vilket är minst sagt oroande då de båda kommer allt närmare pensionsålder själva.
Spännande blir i vart fall den kommande månaden. Jag förväntar mig ett rejält uppskruvat tempo i tränarjakten. Heynckes kommer säkert få frågan igen. Sen då? Ja, svårt att säga och inte helt enkelt att försöka övertyga ett tydligt tredjeval om att ta jobbet. Kanske är Nagelsmann den då som skulle kunna bli det. Men jag är långt ifrån säker på att Bayern kommer att ta någon av de tränare som sedan tidigare figurerat i debatten. Vilket visar på grundproblematiken, att Bayern helt saknat plan i tränarfrågan.
Är Ancelottis kontrakt fortfarande giltigt?