1. Ett perfekt avslut för Niko Kovac – som visar att han är redo för Bayern
På förhand var det långt ifrån många som satte sina riksdaler på att Eintracht Frankfurt skulle vinna DFB-Pokalfinalen mot Bayern München. Men efter 90+ minuter hade Frankfurt brottat ned favoriten och vunnit välförtjänt med 3-1. Glädjen visste inga gränser och en gråtande Niko Kovac fick avsluta jobbet i Frankfurt på bästa möjliga sätt. Med en titel och kommande säsong som medverkande i Europa League.
För Kovac var det ett fantastiskt avslut, men också en fantastisk start på det som komma skall. Han bevisade flera tvivlare om att han är redo för jobbet i München. Frankfurt spelade med intensitet, lidelse och övertygelse om att de kunna rubba ligamästarna. De satte press på Bayerns tröga bollinnehavsspel vid rätt tillfällen och fick utdelning gång på gång. Bra reklam för Kovac som hade finjusterat sitt lag till perfektion.
2. Osannolika hjältar hos benknäckargänget
Ante Rebic, Kevin-Prince Boateng och Mijat Gacinovic var bara några av spelarna bakom segern igår. Det var en laginsats där några stod ut lite extra, inte minst tvåmålsskytten Rebic. Och Frankfurt har bestått av en brokig skara spelare som hela tiden levererat på gränsen till sitt max under säsongen, likaså den här aftonen i Berlin.
Därför måste man säga att det var ett gäng osannolika hjältar som avgjorde matchen igår. För att den omtalat stökige, men skicklige, fotbollspelaren Ante Rebic hade nog fått trott skulle göra två mål mot Bayern och det var inga skitmål direkt. En Boateng som alltid varit ansedd som en bråkstake i Tyskland som visade prov på sina enorma kapacitet. Om det finns en motsvarighet till benknäckargänget så är det Frankfurt, och när de samlar sina krafter i rätt riktning är de ruskigt starka.
3. Är Bayern mätta på framgång?
Någonting har hänt i Bayern under de senaste veckorna. Uttåget mot Real Madrid i Champions League sved rejält och Bayern har inte kunnat hämta sig sedan dess. Det har sett trögt ut, omotiverat och det har mer handlat om eventuella transfers än de matcher som återstått. Därför inkasserade också Bayern en avslutande förlust i Bundesliga och nu en i Berlin. Viljan har helt enkelt inte funnits där sedan Realmatchen.
Det har synts inte minst i spelet. Flera spelare har inte lyckats nå upp till sin vanliga nivå. Offensiven har varit hackig, automatismen har inte fungerat som tidigare och många har sett ut att haft en mental block. Enkelt sagt har det sett allt utom övertygande ut. Det är med negativa vibbar som Bayern avslutar säsongen och där Niko Kovac tar vid. Börjar Bayern bli mätta på framgång? Blir spännande att se om den nye tränaren kan få in ny energi och nytt liv i laget, annars behövs det nya värvningar.
4. Jupp kom som en vinnare – och lämnar som en också
Nu är det återigen slut. Jupp Heynckes har gjort sitt i Bayern och återvänder till sitt liv som pensionär i centrala Tyskland. Efter en extremt överraskande comeback är det nu slut, det här måste ha varit det sista vi sett av Jupp på den här nivån. Jag kan faktiskt inte tänka mig att han återvänder, även om jag trodde att han aldrig skulle återvända från första början. Ingenting tycks omöjligt men nu måste Bayern hitta andra vägar.
Oavsett har han gjort sitt jobb med bravur. Han tog över ett lag, en klubb som var splittrad och enade den. En fantastisk svit fick han igång och Bayern var stundtals så där fantastiskt bra som de inte varit på flera år. Hans sejour blev framgångsrik, även om det endast blev en titel. Trippeltränaren gjorde allt som behövdes och lite till. Han ingjöt hopp och trygghet och lämnar klubben som den vinnare han kom som.
5. Krävs ordentliga tag för att vi ska lita på VAR
Den första säsongen med VAR är genomförd och få har blivit klokare. Vi har upplevt mer korrekta domslut (hoppas jag), men också underliga scener som i Mainz när lagen hämtades ut ur omklädningsrummen i paus för att slå en straff. För att inte prata om politiken bakom VAR på förbundet som varit en obehaglig följetong i maktutövelse. Det har varit långt ifrån ett övertygande år för den nya teknologin men det fortsätter in i nästa säsong, förhoppningsvis med förbättrad fingertoppskänsla.
Symptomatiskt var att hela säsongen någonstans också avgjordes med VAR. I de sista scenerna igår fällde Kevin-Prince Boateng den spanske mittfältaren Javi Martinez i straffområdet. Alla ropade på straff, bilderna antydde straff och domaren tog sig till skärmen för att kolla på bilderna. Hörna blev utfallet. Alla, inklusive Boateng själv, hade räknat med straff (erkände indirekt att det var straff) men domaren valde en annan väg. Så varför har vi VAR kan man undra? Krävs ordentliga tag för att få det att fungera och för att ens lite på det som ett hjälpmedel. Just nu känns det som en gimmick.