Sané-petningen inte så överraskande

Följ mig på Twitter: @atnilsson

För även om det kan ses som en chock idag är det inte första gången Löw satt andra parametrar före än en stark ligasäsong. Under sina snart 14 år i landslaget har Löw samlat på sig en faslig mängd erfarenhet, inte minst när det kommer till hur en trupp måste fungera dynamiskt under ett mästerskap. Att alla spelare drar åt samma håll oavsett status, att alla fyller sina roller taktiskt och accepterar det Löw har att komma med.

Genom åren har vi sett flertalet exempel på spelare som fått se sig petade till följd av att de inte levt upp till dessa förväntningar. En stekhet Kevin Kuranyi såg sina chanser grusade när han satte sig mot Löw, likaså en egoistisk Michael Ballack som inte klarade av att lämna ifrån sig lagkaptensbindeln till den betydligt yngre Philipp Lahm. För Löw var det alldeles för stor risk att detta skulle påverka balansen, därför fick de inte följa med.

På andra sidan fanns där spelare som Lukas Podolski och Benedikt Höwedes. Spelare som kanske inte hade de bästa säsongerna bakom sig, som kanske inte ansågs vara de bästa spelarna jämfört med andra, men som var villiga att acceptera sina roller och sprida god stämning genom sin närvaro. Spelare som alltid gav allt för laget utan att sätta sig själva i det främsta rummet.

För Sané, som numera är den tyske spelare som är högst värderad i världen, var det på flera av dessa parametrar som han föll. Att han ännu inte lyckats prestera i landslaget på samma nivå som i klubblaget var en anledning, vilket syntes mot Österrike (förlust, 1-2). Att han inte visat rätt attityd och ödmjukhet till att inte vara given i startelvan var en annan, inställningen på träningarna har inte vittnat om att han är redo att ta den rollen.

I slutändan ville Löw hellre luta sig mot en Julian Brandt som bakom Marco Reus och Thomas Müller kan acceptera att se sig själva spendera större delen av mästerskapet på bänken, men också bidra till bra stämning. Men också för att Brandt passerar in bättre i Löws system än Sané. Den roll som Cityspelaren har i sitt klubblag finns inte hos Löw. Och frågetecknen kring hur Sané skulle hantera Löws taktiska disposition låg också spelaren i fatet.

I Löws värld är det som en spelare presterar i klubblaget endast en bråkdel av vad förbundskapten går på när han tar ett beslut. Talang i all ära, men i slutändan är det ett lag som Löw sätter ihop och den här gången passade Sané inte in i bygget. En assist på tolv landskamper hittills var inte heller ett tilltalande facit för Sané. Och det är svårt att ifrågasätta Löws omdöme i frågan. Han har visat sig ha rätt förut och troligen har han det igen.

Med det sagt har Sané en dimension i sitt spel som ingen annan riktigt har. Brandt och Julian Draxler i all ära, de är bra fotbollsspelare som absolut kommer att fungera i Löws system. Men det är inte riktigt någon som besitter den atletiska förmågan Sané har. Den kvickhet han har och förmågan att utmana och ta sig förbi i 1-mot-1-situationer. Något som Löw bevisligen inte ansåg vara viktigt nog, utan något han kan bortse från under sommarens mästerskap.

Spännande blir det att se om detta blir något som Löw kommer att få ångra. I slutändan var det långt ifrån ett så överraskande beslut som det kan tyckas vid en första anblick. För på nästan alla sätt följer det Löws tidigare uttagningar. Precis som att Bernd Leno (vars relation till Ter Stegen alltid varit dålig) också petas av liknande anledningar. För nog hade han med sin säsong i Leverkusen bakom sig egentligen tårna före Kevin Trapp, men i slutändan handlade det mer om gruppdynamik än spelade matcher i klubblaget. Ett tankesätt som fört Löws landslag långt i turneringar.