Hur kommer Tyskland att spela under VM?
Sedan 2014 finns stora delar av guldlaget kvar. Av de spelare som startade i finalen mot Argentina ses fortfarande sex stycken vara mer eller mindre givna i Löws troliga startelva under turneringen i Ryssland. Saknas görs spelare som Philipp Lahm, Bastian Schweinsteiger och Miroslav Klose (som återfinns i tränarstaben), men på det stora hela har Löw en stabil grund av spelare att stå på som också medverkade under EM för två år sedan.
Av de ny tillkomna återfinns främst anfallaren Timo Werner. Emil Forsbergs lekkamrat i RB Leipzig har två fina säsonger bakom sig och har etablerat sig som det givna alternativet i anfallsrollen. En efterträdare värdig den lucka som VM:s meste målskytt genom tiderna, Klose, lämnade efter sig. Werner medverkade inte under EM 2016 utan är den ende spelaren som slår sig in i startelvan som inte medverkade Frankrike.
Mycket har hänt under åren sedan guldet bärgades i Brasilien. Fotbollsmässigt står Löw fortsatt för den pragmatism som han gjorde då. Med en taktik anpassad efter var hans stjärnor spelar, kommer vi att få se ett spel som påminner mycket om det Jupp Heynckes fått Bayern München att spela under året, med inslag av den bollinnehavsfotboll som Thomas Tuchel fick Borussia Dortmund att spela under sina två år där.
Efter att 2012 ha frångått sina principer när han bestämde sig för att Toni Kroos skulle punktmarkera Andrea Pirlo i semifinalen mot Italien, har Löw fullt ut följt sin magkänsla av att anpassa sig efter sina spelares förmågor snarare än motståndarnas. Med starka fraktioner från främst Bayern, men också Dortmund, har det i turneringarna därefter ofta funnits stora inslag från de klubblagen och det kommer som sagt inte vara annorlunda den här gången.
Siffermässigt kommer därför huvudformationen vara en 4-2-3-1 med trolig startelva enligt följande:
Neuer
Kimmich – Boateng – Hummels – Hector
Khedira/Gündogan – Kroos
Müller – Özil – Draxler/Reus
Werner
Defensivt är det för Löw inga konstigheter. Med Manuel Neuer har han sedan 2010 sin givna etta. Trots skadeproblemen under säsongen åker Bayern Münchens 32-årige målvakt och landslagskapten som förstemålvakt till Ryssland. Något som självklart svider för Marc-André Ter Stegen vars säsong i Barcelona borde ha inneburit rollen som förstaslips, men som nu återigen får se sig förpassad till bänken. För Neuer är det i en fyrbackslinje naturligt att bli en “tredje mittback” och agera mellan två mittbackar som spelar brett i början av uppspelsfasen.
Backlinjen har Löw haft inövad sedan flera år, där den sista pusselbiten föll på plats i EM 2016 då Joshua Kimmich klev in som högerback. Jämfört med titeln 2014 har Löw, då han spelade med mittbackar på kanterna, har förbundskapten en taktiskt och tekniskt en bättre skolad backlinje ändå. Med Kimmich och Jonas Hector, båda fostrade innermittfältare, har Löw fått ytterligare intelligens och spelskicklighet att nyttja – inte minst mot sämre motstånd när Tyskland har mycket boll.
Den stora snickerilådan finns på mittfältet där Jogi har mängder med alternativ. Inte för inte som Tyskland klumpat ihop mittfältare och anfallare till en kategori, då de anses mer eller mindre kunna göra samma jobb. Centralt på mitten har Löw mer tekniskt skickliga spelare i Toni Kroos, Ilkay Gündogan och Sebastian Rudy som mot lägre stående motståndare kan lirka upp försvaren. Mot motståndare som är fysiskt starkare (och pressar högre) finns Sami Khedira och Leon Goretzka som tillgängliga alternativ för Löw att laborera med bredvid den givne Kroos.
Offensivt är Thomas Müller och Mesut Özil givna på sina roller, något de varit under flera år. Förutsatt att ingen av dem skadar sig kommer de vara med från start även den här gången. På vänsterkanten har Löw äntligen möjligheten att använda sig av Marco Reus. En spelare vars blixtsnabba tempoökningar och förmåga i 1 mot 1-situationer bryter mönster och kan komma att vara användbara i kontringar. På andra sidan spektrat Julian Draxler som gestaltar rollen mer i enlighet med en kreativ framspelare som följer Löws taktiska hänvisningar till punkt och pricka.
Längst fram kommer som sagt Timo Werner att få härja fritt. Fördelen för Löw med Werner är att han nu fått en säsong bakom sig i Leipzig där han inte endast varit en kontringsanfallare, utan lärt sig att behöva vara mer delaktig i ett bollinnehavsbesittande lag. Han isolerar sig inte längre i ytterzon i väntan på att gå in bakom försvar, utan rör sig mer i ytor för att skapa luckor för andra och göra sig själv mer spelbar. Med det sagt kan Mario Gomez bli ett användbart kort när Tyskland kommer gå på kontringar, något Gomez inte minst visat i Stuttgart där han länkat ihop kontringsspelet på ett imponerande sätt under våren.
Beroende på hur Löw vill gestalta matcherna och vad han förväntar sig från motståndarna, kommer han att kunna anpassa sitt spelarmaterial. Mot ett Sverige som tyskarna väntar sig spelar med en lågt stående 4-4-2 kommer Gündogan och Draxler troligen gå före då är spelare som passar bättre in i att trycka ned motståndarna och hitta luckor mellan mittfält och försvar hos motståndarna. Medan man mot offensivt pressande, fysiska lag som Mexiko kan använda sig mer av fysiska spelare så som Khedira och en kontringsspelare som Reus för att snabbt kunna ta sig ur förstapressen.
Med sin vana av att spela sin 4-2-3-1 har Tyskland ett extremt inövat mönster i sitt spel. Om vi pratar om Tyskland som en maskin, är detta nog sinnebilden för det. Det är inte särskilt mycket dynamik i spelet, utan tyskarna maler på tills luckorna uppstår hos motståndarna i många fall. Ibland kan det komma inspirerande passningar från Kroos eller mittbackarna som bryter mönstret, men det är mer undantag än regel.
I ett försök att få in mer dynamik har Löw använt sig av Leon Goretzka. Den blivande Bayernspelaren kan tolka flera olika roller och är en mittfältare som med sin löpkapacitet jobbar hårt mellan straffområdena. I Confederations Cup (där Tyskland slog Mexiko med 4-1) var det något förbundskaptenen använde sig av för att skapa luckor för Kimmich. Genom att använda Tuchels Dortmundidé om att överbelasta tungt på vänsterkanten, samtidigt som Goretzka drog med spelare i djup skapades stora ytor för Kimmich på sin högerkant. Ett knep som kan komma att användas även i Ryssland.
Försvarsmässigt har Löw inget tydligt presspel så som vi förknippar med en tysk tränare så som Jürgen Klopp. Löw vill att hans spelare ska falla tillbaka snabbt i sina positioner, inte jaga boll alltför mycket utan hellre spara sin energi och hålla sig kompakta för att inte släppa till några luckor. Något som också gör att Tyskland sällan kontrar ut sina motståndare, en möjlighet som endast kommer om någon av de centrala mittfältarna av ren intelligens lyckas bryta en passning.
Trots tryggheten i spelet finns det ett frågetecken i tempot. Tyskland har ännu inte bevisat att de är riktigt starka i bollinnehavet de vill ha. Det går alldeles för sakta i uppspelen, alldeles för många spelare som kladdar på bollen för länge. Passningarna är för korta och i många fall hamnar bollen för sent ute på kanten hos en av ytterbackarna som blivit isolerade och hamnar i 1 mot 1-situationer där de förlorar bollen. Om det är något Löw behöver jobba med är det att få upp tempot nere i backlinjen för att inte bli avlästa för enkelt
Vad har Löw för taktiskt drag “up his sleeve”?
Med stor sannolikhet kommer vi få se Tyskland gå igenom turneringen genom att spela med Löws 4-2-3-1, men det betyder inte att han inte har alternativ. Sedan några år tillbaka har förbundskapten till och från laborerat med en tre-/fembackslinje för att ge sig själv möjligheten att kunna överraska motståndarna, men också för att dra nytta av sina taktiskt skickliga ytterbackar.
En tänkbar formation med en trebackslinje skulle kunna se ut som följer:
Neuer
Kimmich – Rüdiger – Boateng – Hummels – Hector
Khedira/Goretzka – Kroos
Müller – Werner – Özil
I grundutförandet ser det ut som en fembackslinje med två extremt offensiva ytterbackar. Med boll kliver både Kimmich och Hector upp högt i planen för att skapa bredd. Samtidigt som Müller och Özil faller ner för att hitta luckor mellan motståndarnas mittfält och försvar. Centralt har Kroos fortsatt en viktig roll i uppspelsfasen med sin blick samtidigt som han bredvid sig har en oerhört löpstark mittfältare i form av Khedira och Goretzka som täcker stora ytor.
Fördelarna har varit att Tyskland kunnat få upp framför allt Kimmich högre upp i planen. En kreativ ytter som ofta hittar spelare i farliga situationer framåt och det är framför allt yttrarna som får jobba hårt i den här formationen. Eftersom de har betydligt färre fasta mönster i den här formationen blir spelet ofta mer dynamiskt, men också mer impulsivt vilket beroende på motståndare kan vara till fördel eller nackdel för Löws lag.
Problematiken för Löw har legat i att Neuer inte blivit delaktig i uppspelen, men framför allt att Kroos många gånger blivit låst och inte hittat en naturlig roll centralt i den här formationen. Mycket av den kontroll som Löw vill att hans lag ska ha går förlorat i den här formationen, därför ska vi nog inte förvänta sig att Löw under brinnande turnering kommer att byta från sitt tidigare framgångskoncept rakt av. Men det är inte omöjligt att det kommer ett test i en gruppspelsmatch om Tyskland känner sig trygga på avancemang.
Hur besegras Tyskland?
På senare tid är har man slagits av känslan av att Tysklands prestationsförmåga har förlorat i kraft. Det saknas den stabilitet som vi såg inför turneringen 2014 och framför allt känns Tyskland långt ifrån oslagbara, inte minst av de lag som kommer att ta sig långt i turneringen. Med det sagt har det tyska landslaget en trupp som är bra nog för att försvara titeln, men Löw behöver fila på detaljer in i det sista för att lyckas försvara titeln.
Under de senaste månaderna har vi fått se exempel på hur Tyskland ska besegras och det är ett genomgående tema hos motståndarna som visat på sårbarheter. Det handlar om att få Löws landslag ur balans, att skapa kaos genom att radera kontrollen som tyskarna alltid eftersträvar genom ett stort bollinnehav och rucka på det kompakta försvarets trygghet.
Brasilien visade under vårens träningslandskamp (vinst Brasilien, 1-0) att man genom hög intensitet och man-man-press kan få Tyskland ur balans. Vad Brasilien gjorde effektivt var att genom en hög press som började redan vid tyskarnas straffområdeslinje, tvinga till långa bollar och 50-50-dueller högre upp i planen. Ett spel som Tyskland inte alls behärskar, inte minst för att de saknar styrkan när de ställs mot fysiska försvar.
Tyskland försökte att spela sig ur situationer men förlorade många gånger bollen på egen planhalva vilket resulterade i farliga situationer för Brasilien. Vad Tyskland är vana vid är 2 mot 2-situationer i försvaret, något de klarar utan problem inte minst med en spelskicklig målvakt som Neuer, men när de blir pressade högt har varken Hummels eller Boateng snabbheten, explosiviteten för att ta sig ur situationer med ett par rappa steg.
För Tysklands gruppmotståndare handlar det om att inte låta Tyskland bli för bekväma i uppspelsfasen. Att våga pressa tidigt istället för att stänga ytor och vinna bollen. Ett sätt är att låta mittbackarna hålla bollen, stänga spelen ut mot kanterna på ytterbackarna och tvinga bollen in centralt på två felvända mittfältare. När bollen då slås handlar det om fullständig press på Kroos och Khedira, eller vilka det nu är som spelar centralt, för att snabbt stressa fram ett misstag och gå på kontring.
Hur ser Tyskland på sina chanser?
Möjligheten att försvara VM-guldet är något som har varit högst upp på landslagets agenda sedan Brasilien. EM var absolut en viktig turnering, men det har inte varit några tvivel alls om att årets VM har varit det stora målet för Löws landslag. Det är nu Löw på allvar kan göra sig till den störste förbundskaptenen i historien, en titel i Ryssland och han kliver upp högst på listan av alla genom tiderna och det med marginal.
Och sina chanser tror tyskarna på. I gruppspelet ser tyskarna Mexiko som sina stora utmanare om förstaplatsen. Sverige och Sydkorea räknar Tyskland som sex trygga poäng. En förstaplats skulle betyda en åttondelsfinal mot ett lag i Schweiz kaliber, vilket blir en utmaning men Tyskland borde slå. Först i en kvartsfinalen kan den stora utmaningen komma i form av ett England eller Belgien.
Innan dess måste Löw ha hittat rätt i sitt spel. Inte minst måste han ha fått igång försvarsspelet, som inte varit så tryggt som han hoppats på vid det här laget. Offensivt är han trygg i att Müller, Özil, Werner med flera kommer att leverera, men oroligheten ligger i att ställas mot lag som pressar högt. Där måste han ha vässat detaljerna för att Tyskland ska kunna sig långt.
En annan oro ligger i hur spelarnas fysiska status ser ut. I EM såg vi exempel på flera förslitningsskador. Inte minst Jerome Boateng som fick kliva av med muskelproblem. En seger mot Mexiko i premiären skulle ge utrymme för rotation för Löw innan slutspelet, något som han självklart önskar. Därför kan vi nog förvänta oss att han kommer att vilja göra förändringar, förutsatt att man inte förlorar mot Mexiko eller tappar poäng.
Vad Löw genom åren har bevisat är att han är en bra turneringstränare. Tyskland har sedan 2006 inte missat en enda semifinal, mycket tack vare Löws förmåga att förbättra delar under turneringens gång. Att träningsmatcherna inför turneringen inte var perfekta spelar Löw mindre roll, det ger honom snarare än trygghet i att det finns många saker kvar att förbättra och förfina.
Kvartsfinal är ett plikt för Tyskland. Semifinal så nära ett måste man kan komma. Final högst önskvärt. Titel? Det alla drömmer om, och många tror på.