Några dagar har hunnit gå sedan förlusten mot Mexiko för Tyskland. En förlust som på allvar skakat landslaget i grunden. Det har varit inställda presskonferenser. Krismöten och endast de mest rutinerade spelarna har fått uttala sig i media. Tyskarna har drabbats av en självförtroendekris som är av större magnitud. En ovan situation för ett landslag och en förbundskapten som jobbat i rejäl medvind under de senaste åren.
Det största samtalsämnet har varit Marco Reus och varför Joachim Löw valde att hålla honom utanför startelvan i premiären. Inte minst efter att Reus själv råkat glappa lite väl mycket efter matchen och medgett att redan under uppladdningen till turneringen fick veta av förbundskaptenen att han inte skulle få starta i turneringen. Mest anmärkningsvärt var motiveringen bakom detta, Löw ska ha sagt att Reus skulle sparas till viktigare matcher senare i turneringen. Något som fått flera gamla spelare att gå på alla cylindrar.
Inte minst har Stefan Effenberg och Lothar Matthäus vädrat sina åsikter flitigt i tyska medier de senaste. Två experter vars roller alltid varit kritiserade hos tyskarna, då de som fotbollsspelare har ett stort förtroendekapital men vars personligheter och brist på framgångar efter spelarkarriären gjort dem till löjeväckande, bittra figurer i flera fotbollsdebatter.
Den här gången tycks de dock ha fått med sig större delen av folket. För både Effenberg och Matthäus var det ett oerhört stort misstag att inte ha med Reus från start. I Effenbergs fall inte minst för att Mesut Özil var med istället, en spelare som enligt “Effe” hade tankarna på annat håll. I Matthäus fall för att Reus var den som rent taktiskt hade kunnat ge något annat i spelet än vad de uttagna offensiva mittfältarna kunde göra.
Framför allt har Löws brist på hanteringen av situationen framhävts i negativ anda. Båda experterna har ifrågasatt hur Löw kunde ta så lätt på Mexiko och motivera bänkandet av Reus med att han skulle få spela mot viktigare motståndare senare i turneringen. Hur kunde Löw på allvar säga något sådant inför VM-premiären mot den tuffaste gruppspelsmotståndaren? Brist på fingertoppskänsla, enligt Lothar och Stefan.
Men också att han inte levde enligt den legendariske förbundskaptenen Sepp Herbergers gamla devis att “nästa match alltid är den svåraste”. Löw har genom åren fått en hel del kritik, inte minst från Effenberg, men den här gången har det verkligen blivit kännbart. För första gången är det en större del av opinionen som på allvar tvivlar på att Löw fortfarande har förmågan att leda det tyska landslaget framöver. Speciellt hur Löw hanterat frågan på har fått många att tvivla.
Tiden finns fortfarande för Löw att vända på kritiken. Mycket talar för att han kommer att försöka göra det genom att ge Reus en nyckelroll mot Sverige. Efter att ha missat flera turneringar på grund av skada är Reus formtoppad inför årets mästerskap. En bra säsong i Dortmund i ryggen, där han inte haft lika många skador. Dessutom högmotiverad att få bevisa sig i en turnering som han troligen inte kommer att spela igen (Reus är 33 år nästa gång VM spelas).
Något annat än att Löw skulle ge Reus en av platserna bakom den ensamme anfallaren anses som uteslutet. Likaså att ett skifte kommer att ske på det centrala mittfältet där den isolerade Toni Kroos fick noll draghjälp från en hopplöst dålig Sami Khedira. Där ses både Ilkay Gündogan och Leon Goretzka som alternativ för att ta sig in i startelvan till matchen mot Sverige. Samt att den numera friske Jonas Hector kliver in till vänster i försvaret. I övrigt ser det inte just nu ut som om det kommer bli fler förändringar till Sverigematchen.
***
Det har spekulerats en del om grupperingar och schismer som Löw har haft svårt att hantera i årets trupp. I ärlighetens namn har jag inte mer insyn än någon annan men det låter överraskande att det skulle komma nu. Dels för att Bayern München-falangen mer eller mindre styr truppen, det finns inte längre uppstickare från Dortmund som får det att kärva. Den andra för att Löw inför turneringen mer eller mindre tog bort alla tänkbara störande moment (Leroy Sané, Bernd Leno och Sandro Wagner).
Snarare tror jag det handlar om ren frustration efter den usla inledningen som så klart genomsyrat varenda interaktion mellan spelarna och media. Att det kommer ett hårt uttalande från Jerome Boateng och ett annat från Mats Hummels där ser jag inte som någon grupperingsfråga, mer som en rimlig följd på Mexikomatchen. Det är åtminstone inte något jag skulle lägga större vikt vid och se som en tänkbar “win” för Sverige inför lördagsmatchen.
***
Om man inte pratar om Reus, som de allra flesta gör, pratar man istället om Sverige som en kommande motståndare och i synnerhet Andreas Granqvist. Spelaren, ledaren som personifierar det nya svenska landslaget under Janne Andersson. Ett landslag som spelar mer organiserat, mer inriktat på det defensiva och med en betydligt större lagkänsla.
Inte minst höjs Granqvists förmåga att kliva fram och visa vägen när det gäller som allra mest. Det kanske inte ser vackert ut, det går inte särskilt snabbt, men effektivt är det. Något som har imponerat på tyskarna. Maskinen Tyskland är lätt imponerande av maskinen Sverige som tycks göra det svårt för alla motståndare med vilja att aldrig ge upp. Och framför allt Granqvist, som står för alla värden som tyskarna imponeras av