Kimmich nyckel i Löws ‘nya’ Tyskland

Tyskland ska inte längre vara ett föregångsland inom landslagsfotbollen utan istället återvända mer till det som en gång i tiden gjorde landslaget till en maskin. Det handlar om vilja och kamp – blod, svett och tårar. Det kommer vara mödosamt men att döma av analysen av uttåget ur VM är det vad Löw pinpointat som det absolut viktigaste att förändra.

Efter två matcher med detta ‘nya’ landslag (som inte alls är särskilt nytt) råder det inga tvivel om vem som kommer att vara nyckelspelare för förbundskaptenen. Joshua Kimmich har fått kliva bort från högerkanten och in på det centrala mittfältet där han ska agera den sensibla ankaret bakom en mer kreativ och offensiv trio.

Den kometkarriär som Kimmich stått för i Bayern München har mycket handlat om hans mångsidighet. Han värvades in som en central mittfältare men slog igenom som vikarierande mittback. När Philipp Lahm lämnade var Kimmich den givna arvtagaren efter att ha visat sig vara bättre än bra som högerback och har därefter gjort den kanten till sin hos rekordmästarna.

Med det sagt har 23-åringen själv inte gjort någon hemlighet av att han helst av allt vill spela på mittfältet. En position han inte har varit bofast på sedan han lämnade RB Leipzig, men där han fostrades och känner sig allra mest bekväm. Dessutom i den roll som i mångt och mycket Löw nu införlivat i sitt landslag.

I mångt och mycket påminner det om draget Löw gjorde inför turneringen 2014 i Brasilien. Då satte han Lahm på en samma position efter att Pep Guardiola använt högerbacken på mittfältet. Ett experiment som tillsammans med en fyrbackslinje av enbart mittbackar (som också användes mot Frankrike) var något Löw körde en bra bit in i turneringen.

Klart är att Löw ser att en liknande lösning behövs för att få kontroll på det taktiska. Det är en mindre visionär fotboll, betydligt mer cynisk om än att Kimmich inte är huggsax på mittfältet utan besitter mer kreativa kvalitéer än så. Däremot ska han i sin roll till stor del agera som trygghet för spelare som Toni Kroos och Ilkay Gündogan som kommer att ligga framför honom i planen. Det är vad Löw sätter sina euros på ska leda Tyskland mot en ny titel som det ser ut idag.

Annars var matcherna mot Frankrike och Peru inga övertygande insatser, men stabila. En poäng mot Frankrike får anses godkänt, inte minst efter att man stått för en bra andra halvlek med mer kreativitet och offensiv. Matchen mot Peru var ingen kioskvältare, men en välbehövlig seger som ger lite andrum framöver.

Var det något som fungerade så var det just Kimmich, som levde upp i sin roll men som har mer potential att ta av. Något Löw så klart hoppas kunna utnyttja till max. Återstår att se om taktiken faller lika väl ut som 2014.