De åker ur och de får mardrömskval

Kamratmötet i Norrköping slutade med en bortaseger för Blåvitt. Båda lagen har haft tuffa perioder under året men jag tycker att för tillfället ser båda lagen ganska stabila ut rent organisationsmässigt. Norrköping har förvisso inte vunnit i allsvenskan på länge men i själva spelet gör de många saker ganska bra. Till skillnad mot i våras då de var ihåliga och hade för långa avstånd mellan spelarna så ser helheten betydligt bättre ut nu. Sen finns det så klart saker som måste förbättras för att de ska kunna titta uppåt i tabellen. Precis som flera andra lag som harvar i ligans nedre regioner har de inte riktigt självförtroendet att ta yta när den ges. Istället väljer man ofta det enkla alternativet att kika i sidled eller bakåt. Resultatet blir då att man får anfalla mot ett samlat och uppställt försvar istället för mot färre antal spelare.

I förlusten mot Göteborg fanns det ändå tillräckligt med lägen för att kunna göra mål. Det är vid de tillfällena man märker att Nyman saknas. I själva spelet märks det kanske inte så mycket, men i straffområdet är han på rätt plats och har kvaliteten till att trycka in bollar i mål. Han behöver spela för att Norrköping återigen ska kunna komma på vinnarspåret och inte behöva dras in i kampen om nedflyttning på allvar. Nu väntar svåra möten med BP och Värnamo och någon av dessa matcher måste man vinna.

Jag är 99 procent säker på att IFK Göteborg i och med segern i Östergötland klarar sig undan såväl nedflyttning som kval. En bra prestation mot Gais följdes upp med en stark bortamatch mot Norrköping. Men ändå är det den där lilla turen och det där extra självförtroendet som behövs för att segrar ska börja trilla in. Segrar föder segrar och även om Norrköping inte var sämre än Blåvitt så tror jag att IFK Göteborgs seger mot Gais senast gjorde den lilla skillnaden som vägde över till deras fördel. Ni ska se att de lyckas slå fler lag nu av bara farten, trots att de har ett tufft spelschema på pappret.

Innan den matchen lämnas åt historien så måste man ändå lyfta något om Norrköpings oflyt med domsluten på senare tid. Man brukar säga att det jämnar ut sig men jag är osäker på det. I matchen mot HBK fick de ett regelrätt mål bortdömt på grund av hands. Mot Sirius i torsdags hade de en boll över linjen som inte dömdes inne. Senast borde de fått en indirekt frispark efter det att Gustav Svensson ganska uppenbart passat hem bollen till målvakten som i sin tur tog upp den med händerna. Sådana domslut kan få konsekvenser i en tät bottenstrid så klart. Samtidigt så kanske Dino Islamovic borde ha fått en straff med sig och sitt Kalmar vid ställningen 1-0 mot Djurgården. 2-0 där och matchen blir helt annorlunda. Alla lag kanske kan hitta tillfällen då de blivit bortdömda, men på senare tid är det uppenbart att Norrköping fått lida för andras misstag.

Europaspelet tog ut sin rätt

Lagen som kämpade i europaspelet i torsdags fick en tydlig reaktion under helgens allsvenska drabbningar. Elfsborgs fina förlustfria svit i allsvenskan kom till ett slut när man blev överkörda av ett finurligt Sirius. 4-1 talar sitt tydliga språk. Givetvis kan man skylla den här förlusten på urladdningen hemma mot Roma. Spelare, ledare, fans och resten av staden Borås kunde inte sluta le efter den blytunga segern i torsdags. Elfsborg gjorde en kanoninsats och bjöd inte Roma på många bra lägen. Jag misstänker att det firades en del efteråt och den mentala urladdningen som kom med segern gick inte att återhämta sig ifrån innan matchen i Uppsala drog igång.

Fotbollsspelare är bara människor och som alla andra har man inte alltid sin bästa dag på jobbet. För publiken kan det så klart vara frustrerande att se sitt favoritlag underprestera och undra vad fan de håller på med. Ibland är svaret på den frågan inte längre bort än att för tätt matchande tar energi. Jag vet att jag har skrivit det tidigare, men det är inte fysisk energi det tar utan snarare mental. Med den erfarenheten jag har från tätt matchande och en blandning av serielunk och europafest så vet jag att man som spelare ibland hoppas att vissa matcher ska “lösa sig”. Då menar jag att man hoppas att någon i laget kan ta ansvar så man själv kan fokusera på enbart sitt. Tyvärr är inga lag i allsvenskan så dåliga att man som topplag kan vinna på 85 procent av sitt max.

Fråga även Malmö och Djurgården om just det. Båda mötte bottenlag på hemmaplan och normalt sett ska både Värnamo och Kalmar givetvis åka ifrån de här typerna av bortamatcher i detta kritiska läge av säsongen med en förlust i bagaget. Även i de två matcherna såg man tydliga tecken på att europamatchandet spelar roll för prestationerna. Resandet tar energi! Förändringar av rutiner och nya platser tar energi! Matchandet påverkar så klart och bristen på normal träning gör sig till slut påmind. Nu känns det som att jag letar ursäkter till helgens svaga prestationer, men visst är det så att man som lag och spelare inte kan vara på topp hela tiden. Värnamo och Kalmar kunde fokusera på en sak under många dagar i förväg medan Djurgården och Malmö behövde fokusera på många fler under samma tidsperiod. Med andra ord var det ett tacksamt läge att möta Malmö, Djurgården och Elfsborg. Nu däremot får alla de tre lagen lite välbehövlig paus där de kan samla kraft och förbereda sig inför både den allsvenska slutspurten och spelet i Europa.

Vikman och Walta

Något att ta med sig från matchen i Uppsala är Leo Waltas och Adam Vikmans prestationer. De två fungerar väldigt väl ihop och båda två är skickliga fotbollsspelare. Motståndarna får inte riktigt grepp om dem och sättet som Vikman spelar fram Salech till 1-1 är fenomenalt. Vilken passning! Man trodde att Stensson betydde mycket för laget Sirius men jag vill påstå att det de har nu nästan är bättre. Det ska bli intressant att se hur dessa två unga herrar utvecklas framöver och om Sirius kan behålla dem.

Halmstad får svårt att överleva

Halmstad bjöds på lägen mot Hammarby. Sett till helheten och spelet så förtjänade Hammarby de tre poängen men HBK kunde absolut ha fått med sig mer. Agnero har blivit lite av en injektion för Halmstad på senare tid. Även om han har missat en hel del lägen så är han jobbig för motståndaren att möta. Stark och aktiv. Det vill nästan till att han gör mål från ingenting om Halmstad ska klara kontraktet. Mot Bajen bjöds han på ett friläge som han borde ha förvaltat bättre. Eller rättare sagt, han måste göra mål på ett sådant läge för att laget ska kunna ta poäng. Man har inte råd att missa hundraprocentiga lägen i den situation som laget befinner sig i. Nu kämpade hallänningarna väl men utan att få med sig något tillbaka till västkusten. Det räcker inte. Nu har de fyra oerhört svåra matcher kvar; Sirius, Häcken, Djurgården och AIK. Förmodligen hamnar Halmstad under det där vidriga nedflyttningsstrecket.

Västerås är nu officiellt avsågade. De hämtar inte igen så många poäng på så få matcher. Kalmar behöver ta poäng och jag tror de kommer att ta tillräckligt med poäng för att ta sig förbi HBK. Mjällby, BP, Blåvitt och Häcken känns inte som övermäktigt motstånd just nu. Värnamo är det lag som spelar bäst av bottenlagen och inte heller deras spelschema ser omöjligt ut. Alltså blir det Västerås och Halmstad som åker ur och Kalmar kommer få rikta in sig på kval. Om de där ställs mot Öster så blir det verkligen spänt nere i de småländska skogarna. Ett riktigt mardrömskval ur en KFF-synvinkel!

Häcken har täppt igen

Häcken gjorde en kanoninsats mot AIK i Solna. Hemmalaget hade som bekant radat upp segrar och enligt mig var de klara favoriter i mötet med BK Häcken. Tvärtom mina antaganden så var bortalaget klart bättre sett över hela matchen. AIK hade sina perioder då de var starka. Nordfeldt tog en taktisk time-out och satte sig ner för att laget skulle kunna prata ihop sig. Så länge det är tillåtet ser jag inga fel i just den delen av spelet, även om man likaväl kunde få ta en time-out då istället. Ge tränaren två minuter med laget en gång under matchen så de kan bryta ett momentum eller försöka förändra matchbilden på något sätt. Jag tror inte det hade stört själva matchupplevelsen nämnvärt om man bara fick göra det en gång per match.

Nu fick AIK lite nytänk och kunde justera sitt spel i slutet av första halvlek och hade då en stark period. Även i sin forcering efter 0-2 var AIK ganska starka och skapade några farligheter genom Andersson och Guidetti. Men som sagt, Häcken vann rättvist och kunde för andra matchen i rad hålla nollan.

Häckens mittfält var fenomenalt och som åskådare kunde man njuta av Gustafssons klackar, Rygaards finess och Amanes fina bollbehandling. När de tre spelar på den nivån finns det inget bättre mittfält i allsvenskan. Då håller de väldigt hög klass. De hittar bra ytor, kan spela sig in i de ytorna och såra motståndarna därifrån. När de dessutom är bra i defensiven (vilket de var i söndags) så finns det inte mycket att anmärka på. Lägg till anfallstrion med Youssef (10 mål i höst) i spetsen så förstår ni att Häcken har underpresterat tidigare under året.

Framför allt är nog nya tränarstaben nöjd med att laget håller tätt bakåt. Visst släpper de till en del lägen fortfarande, men inte alls på den nivån som tidigare. Backlinjen blir inte alls lika utsatt som för några omgångar sedan och man tar heller inte riktigt lika stora risker i passningsspelet allra längst ner i banan. Man bjuder inte på något onödigt. Häcken kommer säkert kunna klättra några placeringar i tabellen men i det stora hela tror jag hisingslaget är väldigt besvikna över hur detta året artade sig. De borde absolut ha varit med i racet om andraplatsen.

Vasic toppar alltså skytteligan

Min son ville ta ut Vasic i någon form av drömelva eller liknande innan säsongen drog igång. Jag var mer skeptisk och sa att han gör säkert något mål då och då och att det snarare fanns bättre alternativ. Tji fick jag! Vasic leder alltså skytteligan efter 26 omgångar och kommer med stor sannolikhet vinna den på ca 20 mål. Otroligt bra gjort av honom! BP är inget topplag även om de är ganska bra på att skapa målchanser. Det gör prestationen ännu större. Han har visat att han är livsfarlig i luftrummet och att han har näsa för att hitta tap-ins. Senast visade han att han kan ta emot, vända bort en försvarare och stänka upp bollen i nättaket. Självförtroendet är på topp och jag unnar honom verkligen den här framgången. Nu valde min son att inte ta med Vasic i sin elva bara för att jag gav råd om annat. Om han hade struntat i mitt råd hade han säkert vunnit den där drömelvan. Vasic som skytteligavinnare är minst sagt oväntat!

Omgångens hemåtpass – Svensson räddade ett baklängesmål och kanske var det inte alls en tanke att målvakten skulle plocka upp bollen med händerna. Däremot borde det så klart blivit blåst för hemåtspel. Konstigt var det hur som helst.

Omgångens assist – Jag tror att jag har förstått det rätt om säger att Erabi gjorde sin första allsvenska assist mot Halmstad. Åh vilken assist! En karatespark som mycket väl avvägd gjorde så att bollen hamnade framför Toures fötter. Sylvasst av Erabi!

Omgångens mest saknade – Tychosen och Fanne saknades verkligen i AIK. Det trodde man inte riktigt. Tychosens korkade utvisning i samband med derbyt blev dyrköpt och Fanne har verkligen vuxit ut till en kugge i AIK:s centrallinje. De behövs!

Omgångens målvakt – Han kritiserades av Hellberg men räddade återigen Hammarby. Warner Hahn är en klassmålvakt! Ingen kan påstå något annat.

Omgångens spelare – Mål och magisk match i en svår bortamatch. Simon Gustafson var utomordentlig på nationalarenans halvdassiga gräs. Vilken spelare!

Nu väntar ett landslagsuppehåll igen och vissa får slicka såren medan andra får försöka bibehålla momentum. Avslutningen kommer att bli spännande! Kampen om andraplatsen och bottenstriden kommer att pågå hela vägen in i mål. Den som lever kommer att bli varse vart det här kommer att ta vägen. Ovisst var ordet.

Ha en fin vecka

// Viktor

Derbyt blev en intensiv tillställning som skiftade ansikte en del från första till andra halvlek. Hammarby gick rakt i AIK-fällan under den första halvleken och kom absolut ingenstans. Plikttroget försökte de rulla boll nerifrån för att sakta men säkert ta sig uppåt i plan. Om jag ska vara helt ärlig funkade det inte alls! Kombinationen av AIK:s höga och intensiva presspel tillsammans med Hammarbys lite för långsamma rörelser och bollbehandlingar slutade nästan varenda gång med att Gnaget kunde få spel på offensiv planhalva.

När man ser en match i 45 minuter och tänker att “varför börjar inte Hammarby spela annorlunda?” så inser man att det inte är lätt att bryta upp överenskommelser mitt under en match. Jag misstänker att Hellberg också såg eländet och ville ändra något. Men för att få ut informationen till alla över hela banan krävs en hel del. Det är inte enkelt!

Under halvtidsvilan fick Hammarby dock chans att prata ihop sig och kunde ganska snabbt neutralisera spelet. Övertaget som var AIK:s under den första halvan fanns inte riktigt kvar efter paus. Man går inte gärna i samma fälla två gånger och Hammarby hade definitivt lärt sig att inte ge AIK möjlighet till att sätta press där de vill (vilket de för tillfället är extremt duktiga på). Men trots det slutade eftermiddagen i moll för de grönvita. För dagen väldigt duktige Fanne ryckte ifrån på vänstersidan i matchens absoluta slutskede och spelade in bollen lågt i straffområdet. John Guidetti dyker upp som Ove Sundberg på en gratisbuffé och placerar in bollen i nät. Gulsvart eufori! Grönvit ridå.

Guidetti berör

På något vis berörde det mig att det var just Guidetti som gjorde målet, att han fick avgöra ett derby. Han har haft en strulig tid i AIK och inte riktigt kunna visa upp sig på bästa sätt. Personligen känner jag inte honom alls, men ändå förstår jag hans resa. Han kom hem som en stjärna. Han har en tendens att skapa förväntningar på sig själv och hans frispråkiga sätt gör honom till en tacksam måltavla för spott och spe om det skulle gå åt motsatt håll. Min känsla är att många är glada när det går dåligt för John Guidetti! Därför blir jag glad för hans skull när det går bra. För jag vet att han tränar hårt och vill lagets bästa. Han har varit skadad och ifrågasatt. En svala gör givetvis ingen sommar och han har givetvis en del att leva upp till fortsättningsvis, men jag unnar honom verkligen att få vara kung för en dag. Äntligen blev motgångarna (i alla fall för stunden) placerade i skuggan.

Nu är AIK min absoluta favorit till att ta andraplatsen. Defensiven är superstabil tack vare presspelet som är längre upp i banan. Det gör det enkelt för mittbackarna att ta beslut. Jag vet själv hur enkelt det var att vara back när de framför en gjorde allt rätt. Kolla bara på Pittas och Valakaris löpmängd och hastighet. Otroligt bra av Thomassen att få spelarna till att göra det jobbet. Samtidigt så är det enkelt att göra jobbet om det ger resultat! Nu vinner de matcher och Nordfeldt har flera raka nollor. Livet leker för alla gnagare.

Malmö kan promenera in i mål

I och med Djurgårdens tappade trepoängare i sista sekunden mot Värnamo är nu Malmö otroligt nära ett SM-guld. I nästa omgång kan det vara klart om resultaten går med skåningarna. Om MFF slår Värnamo samtidigt som Djurgården förlorar och AIK och Hammarby tappar poäng så är det klart. Inte omöjligt alls! Dock får de nog vänta lite till även om det i slutänden bara är formalia. Malmö kan skratta hela vägen in i mål. Förmodligen är de svenska mästare i Västerås den 19:e oktober och det helt välförtjänt.

Inför förra omgången hade Mjällby vuxit ut till ett mardrömsmotstånd för Malmö FF. Tre raka listerlands-segrar och Torstenssons gäng hade visat prov på hur man ska spela för att gäcka de himmelsblå. Aggressivt och kompakt! Nu blev det inte samma gynnsamma utfall för Mjällby denna gång. Det var väldigt nära att de tog ledningen, men ett Jansson-ben stod i vägen. Hade Bergström fått in den bollen i nät hade matchutgången kunnat bli en helt annan så klart. En som Mjällby säkerligen hade kunnat göra något bra med. Istället tog Malmö ledningen och kändes efter det egentligen aldrig hotat. När de får ledningen är de lite för bra för många andra lag! Motståndaren tvingas då öppna upp sig aningen mer och då kan MFF:s skickliga spelare utnyttja de ytor som uppstår. Trots skador och rotation på vissa spelare så var skåningarna numret för stort för Mjällby denna gång. Som sagt, nu är det en promenad in i mål för Malmö FF. Alla vet att bucklan kommer att lyftas av kapten Christiansen. Frågan är bara exakt när det sker?

Topp-tipset

Kampen om europaplatserna tätnar. I mina ögon finns det klara favoriter till de två platserna bakom Malmö. AIK är min kandidat till att ta andraplatsen. Formen, spelet, spelschemat och faktumet att de inte har något europaspel att ta hänsyn till talar tydligt för Solna-gänget. Tittar man på just spelschemat så skulle jag påstå att Djurgården har ett “bättre” spelschema kvar än Hammarby och Elfsborg. Däremot är jag inte övertygad om att de kommer att klara att ta de poäng som behövs för att sluta topp tre. Den åsikten grundar jag enbart på att de spelar i Europa! Resdagar och många matcher innebär sämre träningsmöjligheter och på många sett en mental dränering. Fysiskt klarar de säkert av det men min misstanke är att de kommer att tappa poäng i matcher som de vanligtvis inte tappar poäng i. Kalmar hemma skulle kunna vara en sådan efter en tuff resa och match mot LASK. Jag kan ha fel så klart men jag tror att Hammarby plockar den där tredjeplatsen när vi summerar säsongen. Hur som helst blir det spännande och nyss nämnda Elfsborg samt Gais vill säkert också ha ett finger med i spelet. Slutomgångarna blir väldigt roliga att följa.

Mittenlagen känns ganska ointressanta för tillfället. Sirius och Häcken möttes på Hisingen och Göteborgs-laget tog sin första seger på jag vet inte hur länge. Tränarbytet kanske ger effekt? Glädjande för Häcken måste vara att de höll nollan! Gör man det så är chansen alltid väldigt stor att vinna. När man dessutom får två straffar (korrekta) med sig är det verkligen stor chans att ta tre poäng. Inför de sista omgångarna kan de vara med och påverka både i botten och i toppen. Trots att man inte hamnar på en plats man är nöjd med så tror jag ändå att spelarna kan njuta under de här sista omgångarna.

Värnamo fick med sig en go känsla

Botten är och förblir ett getingbo ett tag till. Det skulle förvåna mig om något är klart innan sista omgången ska spelas. Värnamo gjorde en bra insats mot Djurgården och kunde absolut ha fått med sig alla tre poängen. I slutändan ska de ändå vara nöjda med den poäng de slet sig till. 

När man får in en kvittering i det absoluta slutskedet av en match går man ofta därifrån med en bra känsla. Den känslan gör så klart skillnad för Värnamo. Lägg till det att de faktiskt gjorde en bra prestation också och det går snabbt att dra slutsatsen att de är på en helt annan plats om man jämför med Kalmar som hade en tidig ledning, tappade den genom slarv och förlorade sen matchen rättmätigt. Trots att de har nästan lika många poäng så är känslan de båda lagen har totalt olika. Vi får inom kort se om det också ger ett avgörande utslag för tabellplaceringen.

Göteborgsderbyt

Fram till det långa avbrottet var IFK det lite vassare Göteborgs-laget. Tyvärr hamnar sen fotbollen i skymundan. Ärligt talat, har vi inte kommit längre än att några ska få förstöra för så många? Man blir bara trött. Ett derby kan enkelt bli en fest på så många sätt, men istället blev det denna gång en segdragen väntan på att matchen skulle tända till och på så vis överglänsa bangers och väntetid. När matchen sedan kom igång och Skjellerup gör sitt blott andra mål (när han gör mål vinner Blåvitt) för säsongen lever Ullevi upp och alla änglar sjunger både från himlen och nere vid den gröna mattan. Långe-Laurs blev kungen av väst och sällan har ett mål, en derbyseger och tre poäng känts skönare än vad de gjorde för IFK Göteborg sent på måndagskvällen.

På samma vis som Värnamos mål och prestation betyder mycket inför de fem sista matcherna gäller givetvis samma sak för Blåvitt. Prestationen i sig var av riktig derbykaraktär och de blåvita lämnade inte mycket utrymme för Gais att få igång sitt spel. IFK var starkare och skapade mer, med andra ord ett steg framåt både spelmässigt och självförtroendemässigt. Den lilla skjutsen och det andningshål som segern ger kommer att betyda allt i detta avgörande skede. Nu tror jag inte att IFK Göteborg ens blir indragna i skräckstriden, eller jag menar streckstriden. Äntligen lite luft under vingarna för änglarna från götet.

Nu ser vi redan fram emot kommande omgång. Varenda match är en final för några av lagen (konstigt att man inte ser alla matcher så egentligen?). Det finns inga nödbromsar eller mellanrum. Allt ska lämnas ute på planen och förhoppningsvis får man med sig tre poäng när domaren blåser av.

Omgångens ”bortdömde” – Visst borde Hammershöy-Mistratis mål ha godkänts. Svårt att se så klart men det är sådana missar som kan avgöra ett lags tabellposition. Istället för att vara sex poäng före HBK är Norrköping fortfarande bara tre poäng före. Viktiga domslut sannerligen!

Omgångens slarv – Djurgården hamnar i numerärt underläge i defensivt straffområde i sista sekunden när man leder med 1-0. Finns inga andra ord som är mer passande än slarvigt.

Omgångens korkade – Utvisningarna i derbyts slutskede är minst sagt korkade. Båda lagen har mycket att spela för och behöver sina spelare tillgängliga. Suck!

Omgångens spelare – Fanne gör en kanonmatch i en stor och viktig match. Han visar mer och mer varför Luton betalar bra pengar för honom. Även om Guidetti avgjorde så var Fanne derbykung!

Omgångstipset – omgång 26

Hammarby – Halmstad 4-1

Mjällby – Västerås 3-1

BP – Gais 2-1

AIK – Häcken 1-0

Djurgården – Kalmar 1-1

Malmö – Värnamo 2-1

Norrköping – IFK Göteborg 1-3

Sirius – Elfsborg 2-2

Ha en fin vecka

// Viktor

Paco får alltså sparken. Inte helt oväntat med tanke på att laget har släppt in i snitt ca två mål per match och i tillägg tagit klent med poäng. Truppens styrka kan ingen diskutera, den är stark! Offensiven är fyndig och rapp och när de når sina högsta höjder kanske till och med allsvenskans bästa. Däremot är inte fundamentet där! När spelet inte fungerar hundraprocentigt finns det inget alls att stå på. Ingen trygg defensiv att luta sig mot som kan ge laget välbehövliga poäng i kampen om europaplatserna. AIK gjorde om och gjorde rätt och prioriterade ett ramstarkt kollektiv med ett spel som bygger på intensitet och offervilja. Börjar man där kan resten komma av sig självt (och med träning givetvis). Häcken måste nu börja om och börja i rätt ände. Får de bara ordning på defensiven så är jag övertygad om att de offensiva spelarna kommer att göra poäng som ger laget poäng.

Interimlösningen känns spännande. Massa kunskap finns där och man kan säkert misstänka att fotbollen blir nederländsk. Eller kan den bli mer nederländsk än den redan var förresten? Kanske inte? Pacos filosofi som innebar full fart framåt med mycket fart och passningsspel känns mer nederländsk än vad nederländarna själva ofta är. Jag tror snarare att den nya staben kommer att öva försvarspositioner, presspel och kollektivt arbete av den enkla anledningen att det är det som måste till. De vill säkert behålla delar av offensiven och den kreativitet som finns, men då gäller de att spela den på rätt ställe. Strunta i att ta risker för nära eget mål ett tag. Var lite rakare, ett tag. Se till att sätt Rygaard, Agbonifo och Inoussa i bra positioner där de kan utnyttja sina egenskaper. Kanske behöver de ändra om balansen på mittfältet lite och också spela backar som är backar. Jag gillar Lindberg skarpt men back är han inte! Det ska bli spännande att se hur de kan förändra i det korta perspektivet.

Sen borde väl Högmo kunna vara aktuell för en återkomst? Om han själv vill givetvis. Han kan spelarna, laget och klubben. Han kan fotboll och fansen skulle älska det. Annars vore det riktigt kul att se Fredrik Holmberg där. Det han har gjort i GAIS är av yttersta kvalitet och jag kan bara tänka mig vad han skulle kunna göra med Häckens spelarmaterial. Sen är det ju en annan sak att han förmodligen inte vill träna Häcken, men tanken är spännande. Ett tredje alternativ som kan slängas in i rouletten är Martin Foyston. Även han kan Häcken och vad det innebär att vara tränare där. Om Öster inte går upp i allsvenskan är det nog inte en omöjlighet. Den som lever får se.

GAIS imponerar stort

På tal om GAIS så har de under veckan som gått mött både den allsvenska ettan och den allsvenska tvåan. I mina ögon förtjänade de sex poäng. De städade av Djurgården ganska enkelt och visst kan man hävda att det var en jämn tillställning mot Malmö. Dock gjorde GAIS ett mål som borde ha godkänts. Hur kan GAIS vara så bra? Först och främst har de ett ruggigt starkt kollektiv (allt som Häcken inte är för tillfället). Ibland tror man att de är en spelare mer än motståndarna på planen. Hela tiden finns understöd och närhet till sin lagkamrat. De sitter ihop på ett utomordentligt sätt! Presspelet är klokt, samlat och med fart. När de väl sätter in stöten får motståndarna verkligen bevisa sig om de ska komma ur GAIS grepp. Det såg man tydligt senast mot Djurgården. Om jag hade varit motståndartränare hade jag sett till att spela in längre bollar bakom GAIS backlinje, flyttat upp laget, fajtats om andrabollar och sen attackerat därifrån. Helt för att slippa pressen.

Sen har de spelare som är väldigt skickliga offensivt. Axel Henrikssons löpningar har jag talat varmt om innan. Få i allsvenskan är så bra på att löpa in med tajming bakom motståndarens backlinje som han. Det öppnar ytor för andra och ibland får han ytor själv. Ovärderligt för Gustav Lundgren att ha en sådan spelare jämte sig. Då får Lundgren ytor att operera på själv och även möjligheten att spela in bollar på övriga medspelare. För tillfället är nog Lundgren allsvenskans allra bäste och det är så kul att se spelare som har den blick och känsla som han faktiskt har. Imponerande hur han har tagit steget från superettan till toppen av allsvenskan på mindre än ett år.

I tillägg har GAIS spelare som är bättre än man faktiskt trott på förhand. Åberg, Wängberg, Norén och Ahl Holmström borde alla ha ögon på sig från andra klubbar. Alla har kvaliteter som är något mer än den medelallsvenske spelaren. Kanske är de inte bäst men de har verkligen förmågor som kan göra skillnad om de pusslas ihop med andra spelare som kompletterar dem. Den grejen har tränarstaben verkligen lyckats med.

Djurgården stod inte att känna igen

Enkelt vore att säga att flera dagar hemifrån så klart påverkar prestationen. Kanske är det så till viss del. Man rycks från sina egna förberedelser och tvingas in i något hotellupplägg under flera dagar. Jag förstår varför man gör det men det hade inte passat mig när jag spelade. Man vill kunna göra på sitt sätt. Jag hade velat åka hem och sova i min säng och laga den maten jag vill ha och behöver äta. I min bok blir det inget positivt att vara borta så länge. Förmodligen håller många spelare inte med mig, men jag hade inte gillat det upplägget.

Kosugi var i fel position i stort sett hela matchen. Han chansade för mycket och då blir man straffad av bra spelare. Schüller hade tagit på sig dykardojorna! Normalt sett är han oerhört duktig i sitt passningsspel men nu hamnade bollarna mer utanför sidlinjen än innanför den. Therkildsen har jag fortfarande inte fått något grepp om och mittbackarna fick slita ont då de ständigt utsattes för attacker/press. Frågan är hur laget klarar av det tuffa schemat som väntar framöver? Har de kvalitet nog att rotera? Jag vet att DIF kommer att repa sig snabbt, men tydligt var att de inte stod att känna igen på Gamla Ullevi.

Bottenstriden är mer spännande än guldstriden

Till skillnad från guldstriden där Malmö i helgen förmodligen säkrade guldet (eller?) så lever striden om nytt kontrakt i allra högsta grad. Värnamo vann den så viktiga matchen mot Västerås och sitter nu i förarsätet i bottenstriden. Det är de som jagas!

Blåvitt och Halmstad gick upp mot varandra i en ny ångestdrabbning. Och det syntes. Visst var Blåvitt snäppet bättre än Halmstad men har man en dålig trend är det sällan man lyckas vinna matcher ändå. På förhand var det nästan givet att det skulle sluta oavgjort. Båda lagen är heta kandidater för att hamna under strecket. Jag tror inte IFK Göteborg kommer att åka ur men poängen måste in. Truppen är tillräckligt bra för att inte åka ur allsvenskan 2024. I nästa omgång möter Blåvitt Västerås i en tuff och livsviktig batalj. Halmstad tar sig an Kalmar i en lika viktig drabbning. Spelarna kanske påstår att de ser fram emot att spela de här matcherna, men jag kan lova er att det inte är en uns av sanning i det. Man vill absolut inte spela den här typen av matcher.

För övrigt är det modigt av vem som helst som väljer att gå fram och slå en straff i det viktiga skedet som Pascal Lundqvist gjorde. Visst är det en möjlighet att bli hjälte, men en miss blir ödesdiger. Nu handlar rubrikerna om vad som skulle kunna ha blivit om han satt sin straff. Då hade det varit guld och gröna skogar och den första hemmasegern sen Billborn tog över. Grovt förenklat! Hur som helst är jag imponerad över att man vågar gå fram för att slå en straff med den tyngden på sina axlar. Ibland lyckas man och ibland misslyckas man.

Kalmar missade öppet mål och därmed poäng i en ganska sömning tillställning på Guldfågeln arena. AIK är verkligen AIK igen och kan vinna genom att vara cyniska och ha kontrollen. Matchen senast påminde mycket om matchen när AIK tog guld på Guldfågeln arena mot oss 2018. Gnaget spelade då oerhört kompakt och släppte knappt till en halvchans mot oss. Nu hade i och för sig Romario några bra skott och Krasniqi ett vidöppet mål men det jag vill säga är att AIK känns som AIK igen. Oerhört svårspelade och välorganiserade.

Däremot är Malmö nu för långt fram för övriga. Rydström gnuggade nog händerna när både Elfsborg, Hammarby och Djurgården tappade poäng. Helt plötsligt känns GAIS och AIK som de lag som kommer att hamna tvåa och trea. Hammarby är riktigt bra också och släpper in väldigt lite mål (starkt att hålla nollan mot Elfsborg borta). Dock kommer ingen att utmana MFF på riktigt. Nu gjorde AC två snygga mål och både IKT och Botheim hittade rätt igen. Precis det efterlyste jag senast och att de två senare nämnda fick hitta rätt kommer att betyda mycket för hela laget nu när matcherna duggar tätt. Även Oliver Berg såg ut som pånyttfödd. Han var rörlig och hade ett finger med överallt i hemmamatchen mot Häcken. Med stor säkerhet var det lite av en vändning för honom rent prestationsmässigt, för nu var han riktigt vass!

Omgångens målsump – Visst har man själv missat chanser i sin karriär men den chansen som Krasniqi fick för Kalmar hemma mot AIK var något i hästväg. Jag lider med killen.

Omgångens målvakt – Törnqvist gjorde en kanonmatch borta mot BP. BP:s offensiv är bra och Mjällbys sista utpost var på tårna. Lika mycket på tårna var i motsatt ände Hägg Johansson. Bra målvaktsspel på Grimsta helt enkelt.

Omgångens onödigaste – AC:s tackling på Rygaard var inte fin. När man glider in med benen på varsin sida om motståndarens ben går man inte bara för att vinna boll. Han ville visa vem som bestämde!

Omgångens spelare – Gustav Lundgren var mästerlig i matchen mot Djrugården. Misslyckades han med något?

Omgångstipset – omgång 24

Djurgården – BP 3-2

Sirius – AIK 1-1

Mjällby – Värnamo 2-0

Hammarby – Häcken 3-1

Halmstad – Kalmar 1-1

Västerås – IFK Göteborg 2-1

Ha en fin vecka

// Viktor

Sirius sätt att spela på tilltalar mig mycket just nu. Man kan på många sätt likna det vid Häckens sätt att spela fast med skillnaden att Uppsala-lagets defensiv har en bättre balans. De har en förmåga att anpassa sitt spel efter motståndet och är alltid redo att ta initiativ med bollen. De vill styra spelet när de kan och gör det med både finess och fart. Ibland går de långt. Ibland spelar de kortpassningar. Deras centrala spelare försöker sticka in bollar i farliga ytor och spelarna längst fram jobbar ofta nära varandra och kan använda sig av varandra när det kommer till skarvar och väggspel. Walta och Vikman var mot BP outstanding när det kom till att driva anfallen och styra tempot. De hittar fria ytor för sig själva och överarbetar sällan om det inte verkligen behövs. Waltas självförtroende i att hitta in mellan motståndarnas linjer med hårda passningar längs marken verkar vara på topp då han ofta lyckas hitta rätt. Riktigt bra!

Såväl backlinjespelare som anfallsspelare verkar vara bekväma i den roll de har tilldelats och jag måste säga att Sirius har varit duktiga på att hitta spelare som har spets, men som även underkastar sig lagets sätt att spela. I helgen som gick visade de verkligen klass även om det var nära att Brommapojkarna kunde klara oavgjort. Om man kollar på inledningen av andra halvlek så tror jag inte BP rörde bollen innan bollen låg i nät bakom Hägg Johansson. BP hade i ärlighetens namn inte mycket att säga till om trots ett jämnt resultat. Vasic gjorde mål igen och leder den allsvenska skytteligan! BP har lätt för att göra mål och då kan man alltid sno åt sig poäng, trots att man spelmässigt ibland inte är lika bra som sin motståndare.

Christer Mattiasson tillsammans med sin stab har verkligen lyckats göra Sirius till ett slagkraftigt lag. En bra dag är de med och utmanar de allra största lagen i serien och kan då föra en sådan match. Det finns en grundpotential i ett storstadslag (vilket Sirius är) som är stor och även om inte fotbollskulturen kanske sitter allra längst in i träet på Sirius hemmaplan så ligger någon form av storhetstid säkert och pyr. Kan de fortsätta hitta billiga duktiga spelare och prestera bra fotboll så blir laget mer och mer attraktivt för bra spelare att spela i. Kanske sker detta inte inom en snar framtid men jag tror nog inte att det är alltför långt bort i tiden.

Ångestmatchen med stort Å!

Kalmar mot Värnamo var nog på förhand den mest intressanta matchen av all denna omgången. En riktigt sexpoängsmatch där inget av lagen egentligen hade råd att förlora. Och matchen hade verkligen många ansikten där starten absolut var Kalmars. De kom ut orädda och spelade väldigt bra under cirka 25 minuter. Inte ett enda tecken på nervositet eller ångest kunde skönjas! De såg till att Värnamo såg väldigt mediokra ut och de tog rättvist ledningen tidigt efter lite kalabalik i bortalagets straffområde. Efter en dubbelribba (en cykelspark av Gojani) kunde till sluta Saetra knoppa in 1-0. Kalmar såg mer ut som de gjorde under fjolårssäsongen och inte alls som en allsvensk jumbo.

Värnamo kom in i matchen mer och mer men inte egentligen förrän i andra halvlek kunde man se en klar förbättring från deras sida. Förmodligen efter lite skäll och lite småförändringar i pausvilan. 1-1 kom på en hörna och efter det var matchen ganska öppen. Inga kanonchanser kanske åt något håll, men båda lagen gavs möjligheter till attacker. Känslan var att ingen riktigt vågade riskera ett baklängesmål. Med vikten av matchens innebörd hängande som ett ok på spelarnas axlar är det förståeligt. Därför blev också Kalmars 2-1 avgörande. Islamovic höll sig påpassligt framme och rakade in en retur efter ett riktigt fint anfall. Johan Karlsson (som alltid spelar bra matcher) hittade in med ett fint instick till Max Svensson som på en touch slog bollen snett bakåt till Ring som avlossade mot mål. Skottet täcktes och hamnade framför Islamovic. Mål och ridå ner för Värnamo. De kom aldrig riktigt nära en kvittering och det är symptomatiskt för ett lag som brottas med tvivel, att inte kunna vända ett underläge. Hade rollerna varit omvända (att Värnamo gjort 2-1) skulle förmodligen inte heller Kalmar ha kunnat resa sig. Man är skör när man är på botten och trampar vatten.

I tabellen gjorde KFF:s trepoängare mycket. De är helt plötsligt över strecket och petade ner Värnamo på nedflyttningsplats och Halmstad på en negativ kvalplats. Det kan gå snabbt i curling som man brukar säga. Men det är åtta matcher kvar och därmed 24 poäng kvar att spela om. Bottenstriden är vidöppen och det lag som får lite momentum framöver kommer säkert att se till att lämna de andra en bit efter sig. För det är flera lag som faktiskt har potentialen att lyfta. Det måste bara till lite tur och någon vinst som ger självförtroende.

Göteborgsderbyt bjöd på underhållning

Återigen lider jag med IFK Göteborg. I mångt och mycket gör de en riktigt bra insats på Hisingen borta mot Häcken. De skapar chanser, försvarar som ett lag och offrade sig helhjärtat. Abraham var överallt och äntligen fick vi se lite av Pascal Lundqvists register. Thordarsson var ännu mer jobbig för motståndarna en vanligtvis och Skjellerup visade sig nyttig längst fram. Trots ledning i sista minuten låg de ner på planen i besvikelse efter domaren hade blåst av. 3-3 med matchens sista spark! I den situationen Blåvitt är i blir det målet som ett knytnävslag rakt i mellangärdet. Det gjorde ont! Frågan är om de kan resa sig och prestera på en liknande nivå i nästa match när Halmstad kommer på besök? Där MÅSTE de ta tre poäng! HBK är allsvenskans sämsta lag för tillfället och är på väg rakt ner mot jumboplatsen. De saknar matchvinnare och får sällan en gynnsam matchbild numera. IFK Göteborg ska bara vinna den matchen.

Tillbaka till matchen på Hisingen. Häcken spelar som ett lag i nederländska ligan. Otroligt underhållande och fräckt. Jag har många års erfarenhet av nederländsk fotboll och min uppfattning är att man nästan hellre spelar underhållande och förlorar med 4-5 än att vinna med ett noll på hederligt italienskt vis. Häcken kör racerbil framåt och lämnar försvarandet åt alldeles för få stackars spelare längst bak. Jättekul att se på eftersom de har en gudabenådad uppsättning av tekniskt skickliga spelare, men inte alltid så kul med tanke på hur deras poängskörd hade kunnat se ut. Med lite bättre balans hade de kunnat vinna betydligt oftare och kanske till och med utmanat Malmö längst upp. Paco gör uppenbarligen vissa saker bra, men har en utmaning i att förbättra defensiven när laget är så offensivt balanserat.

IFK Göteborg hade alltså ledningen tre gånger i derbyt och tappade den lika många gånger. För en neutral åskådare var det en toppmatch i en allsvensk kontext. Ur ett blåvitt supporterperspektiv var det nog snarare en dans mellan himmel och helvete. Dansen slutade med ett felsteg och musiken gick från dur till moll. Usch vad jag lider med de trogna fans som lever för sitt lag även i svåra tider. Fotboll är så oviktigt men ändå det viktigaste som finns.

Strawberry arena (namnet alltså) och Taha Ali…

…var till slut det enda som egentligen stack ut i storlagsmötet mellan AIK och Malmö. För tillfället två starka lag som inte förlorar. AIK hade gjort sin läxa och kunde neutralisera mycket av Malmös spel. Det skapades någon chans åt vardera håll men inte mer än så. Däremot är jag så imponerad över Taha Alis kvicka fötter och dribblingsförmåga. Oavsett hur hans fotbollsmässiga helhet ser ut så måste det finnas stora klubbar som är intresserade av hans spetskvaliteter, annars övergår det mitt förstånd.

Glädjande ur en AIK-synvinkel är att de verkligen är det där supersolida kollektivet igen. En svart vägg som det krävs en murbräcka av storlek större för att ta sig igenom. Jag tycker det är väldigt bra gjort av staben att kunna bygga upp den förmågan på så kort tid tillsammans med laget. AIK:s framtid ser nog ganska ljus ut med andra ord!

Kort om resterande matcher

Elfsborg vann igen och är oerhört svårslagna. GAIS bortaslog Västerås efter lite Lundgren-finess och Mjällby tog en bra poäng borta mot ett bra Djurgården. De två senare lagen spelar “riktig” fotboll i mina ögon. De har en helhet som är bra. Inget lämnas åt slumpen och båda lagens spelare är duktiga på att göra arbetet som krävs både för att kunna spela ett hotande anfallsspel och för att kunna stänga farliga ytor för sin motståndare. Har man den grunden kommer man alltid samla poäng! GAIS har även de mycket som är bra och likt Sirius finns det stor potential i föreningen inför framtiden. Norrköping kvitterar återigen på slutet och till skillnad från IFK Göteborg får de istället med sig en positiv känsla av många matcher trots att de och Blåvitt får med sig samma antal poäng från matcherna. Den känslan kan vara guld värd när serien ska summeras.

Omgångens mål 1– Adam Vikmans mål var ren klass. Inga liknelser med Messi i övrigt men det såg lika enkelt ut att driva förbi två BP-spelare och smälla bollen i mål med vänsterfoten som det gör för Messi. Riktigt snyggt!

Omgångens mål 2 – På lika fina Messi-manér lyckades Gustav Lundgren lura skjortan av ett par VSK-spelare och sen stänka upp bollen i nättaket. Ursnyggt!

Omgångens “brinnande ögon” – Anledningen till att många av de äldre spelarna klarar att hålla en hög nivå i allsvenskan är deras passion och inneboende glöd. Det är underbart att se Haris Radetinac brinna från första till sista sekund han är på planen. Fortsätt så!

Omgångens spelare – Leo Walta var suverän i mina ögon. Trots konkurrensen med flera tvåmålsskyttar och en drös med bra prestationer så var det han jag fastnade för. Wow!

Omgångstipset – omgång 23 + de tre flyttade matcherna på grund av europaspel

GAIS – Malmö 2-2

Häcken – Djurgården 2-2

Elfsborg – Norrköping 4-1

Kalmar – AIK 1-1

Brommapojkarna – Mjällby 2-1

Elfsborg – Hammarby 2-1

GAIS – Djurgården 1-3

Värnamo – Västerås 0-2

Malmö – Häcken 3-1

Göteborg – Halmstad 4-0

Ha en fin vecka

// Viktor

Givetvis är det bra att många saker granskas av media, men en fotbollsspelares frustration över att inte få spela kanske vi inte behöver pryda löpsedlarna med. Vem som har gjort rätt eller fel kommer aldrig att kunna bestämmas. Här finns det fler sanningar än bara en och saker som hänt under tidigare samlingar kanske har spätt på en liten sak som sen vuxit sig lite större för att sedan brisera som en mindre landmina. Min förhoppning är nu att både JDT och Hugo Larsson lär sig något av det här och kan gå framåt tillsammans, för givetvis är det så att han borde få minuter i ett svenskt landslag med tanke på vilken nivå han är på rent fotbollsmässigt. Där lämnar jag den historien åt just historien och hoppas att den inte upprepar sig.

Hur hamnade vi här?

Nations League:s C-grupp är inte på en hög nivå! Ärligt talat tror jag att många allsvenska lag skulle slå Azerbadjan och Estland. Med andra ord känns det löjligt att säga att de här prestationerna var bland de bättre ett svenskt landslag har gjort på flera år. Det stämmer inte även om viss statistik visar på det. Jag försöker alltid leta positiva saker istället för negativa och man kan givetvis hitta en hel drös med bra saker som de svenska spelarna gjorde i de två matcherna. Frågan är om det kan ses även mot bättre motståndare framöver?

Vår topptrio är riktigt vass och kan avgöra matcher på egen hand. Även mot starkare motstånd. Det är kul att se hur de spelar med ett självförtroende som bara lyser. Gyökeres och Isak vill man som försvare inte möta! En är stark, snabb och går rakt på mål. Den andre är superteknisk, kvick och lurig. Sverige har något alldeles speciellt längst fram för tillfället om man lägger till Kulusevski. Något som absolut måste ta oss upp till B-gruppen igen. Misslyckas landslaget med det är det enligt mig ett stort misslyckande!

Det som kan fälla oss är att JDT inte riktigt hittat rätt balans i laget ännu. Defensiven såg lite bättre ut mot Estland än vad den gjorde mot Azerbadjan, men det är fortfarande så att det släpps till för mycket ytor vilka en bättre motståndare med enkelhet skulle kunna utnyttja. En fembackslinje kanske är vägen att gå? Mitten stängs lite bättre och man låter motståndaren få ytor utanför sig. Slovakien blir hur som helst ett lite större test för den svenska defensiven än vad de föregående två motståndarna kunde frambringa. För det finns en resa att göra för det svenska herrlandslaget. Och det krävs mer om man ska kunna ta sig upp till den högsta nivån. Individuell kvalitet givetvis, att våra spelare får spela i de bästa ligorna mot de bästa spelarna vecka efter vecka och att där faktiskt kunna bidra och vara viktiga. Några är redan där medan några andra åker likt en jojo ut och in ur sitt lag. Ändå känns det som att många spelare kommer att utvecklas ännu mer framöver och få den där viktiga erfarenheten och speltiden. Ha lite tro och lite hopp och en gnutta tålamod så ska ni se att Sverige kommer att klättra uppåt igen!

Allsvenskan har varit smygande tyst

Allsvenskan har mer eller mindre stått stilla under landslagsuppehållet. Några obetydliga träningsmatcher har spelats och några transfers har gjorts. Men det känns absolut som att alla är sugna på att dra igång igen och få kriga sig i mål på den här säsongen.

Ett lag som jag tror att de flesta fotbollsintresserade är eniga om har presterat bättre än förväntat är Hammarby. De innehar just nu andraplatsen och jag måste säga att jag är mäkta imponerad över det Hellberg har lyckats åstadkomma. Spelmässigt har de tagit stora kliv under året och poängmässigt har det gett resultat. I mina ögon har de inte den starkaste truppen i jämförelse med övriga “topplag” och det gör prestationen än vassare. Visst har de några riktigt vassa spelare som på många sätt har varit avgörande för dem (Besara, Hahn och Traore bland annat), men laget som helhet har vuxit sig starkt efterhand och spelare som skulle anses vara medelbra ur ett allsvenskt perspektiv har kunnat prestera på en ännu högre nivå än så. Lagets form är bra och de är svårslagna. Kan det räcka till topp-tre har de gjort en superb säsong i mina ögon!

Formmässigt är annars AIK allra starkast med många segrar i rad. Tränarstaben har verkligen lyckats få in sin sorts fotboll på relativt kort tid. Man ser tydligen skillnad från i våras då stora delar av spelet såg halvt håglöst ut. Nu tar de kommandot i matcherna och spelarna känns sammansvetsade på ett helt annat sätt. Frågan nu är om de kan ersätta Modestos poängskörd? Han har varit direkt avgörande för dem när det kommer till att kunna avgöra matcher. Uddenäs har liknande egenskaper men har åtminstone tidigare inte varit på den nivå som Rui Modesto är för tillfället.

Bottenstriden aktualiseras direkt på söndag när Kalmar tar emot Värnamo. KFF brukar ha lätt för Värnamo, men man vet inte hur varken lag eller individer reagerar när det står mycket på spel. Hur som helst är det livsviktigt att ta sig ur den matchen med tre poäng extra på kontot. Förloraren där ligger risigt till och även om båda de lagen har kapacitet till mer än en allsvensk bottenstrid är det de båda tillsammans med Halmstad och IFK Göteborg som har sämst formkurva. Min misstanke är att Västerås kommer att plocka poäng och att nedflyttningen till slut handlar om de andra fyra lagen jag nyss nämnde.

Egentligen är det bara en sak som jag är säker på just nu och det är att Malmö vinner guld. Precis innan uppehållet slog de DIF i spillror och de har en sjätte växel att lägga i, vilket inte något av övriga lag har. Spelartruppen klarar många matcher och Rydström kommer inte att låta någon slappna av en sekund innan pokalen kan lyftas. Får de dessutom igång Kiese Thelin och Botheim igen så kan inget stoppa allsvenskans bulldozer.

Vi har mycket att se fram emot och på lördag återupptas världens roligaste allsvenska.

Omgångstipset – omgång 22

Västerås – GAIS 2-1

AIK – Malmö 2-2

Djurgården – Mjällby 3-1

Sirius – BP 3-3

Häcken – IFK Göteborg 2-0

Halmstad – Elfsborg 1-4

Kalmar – Värnamo 1-1

Hammarby – Norrköping 3-0

Ha en fin vecka

// Viktor

Toppmötet på Eleda blev en kattens lek med råttan. Malmö var både smartare, starkare och skickligare än sin toppkonkurrent och tog verkligen inga fångar. På väldigt många sätt var det en maktdemonstration och en käftsmäll gentemot övriga lag i serien. När Malmö håller den nivån som de gjorde mot Djurgården är de Sveriges i särklass bästa lag.

Djurgården brukar kunna uppbringa en kampmoral och en stridsvilja i den här typen av matcher. Både hemma på Tele 2 i våras och i cupfinalen var det täta tillställningar med mycket kamp och halvfult spel där Djurgården gjorde det svårt för MFF. I söndags blev de totalt överkörda! Peña var överallt i defensiven, tacklade bort sina motståndare och snodde åt sig bollar. Varje gång Djurgården satte sin press lyckades Malmö spela sig ur. Christiansen såg ut som sitt gamla jag då han var väldigt rörlig i “mellanytan” och gjorde i princip samtliga sina aktioner med stor kvalitet. Hugo Bolin var under första halvlek en dopad version av Nanasi och lyckades med allt i offensiv väg. I mina ögon var det bara en sak som fattades hos de himmelsblå i söndags och det var anfallarnas självförtroende.

IKT och Botheim är farliga men de spelar inte med självförtroende för tillfället. De försöker och sliter (och vad mer kan man göra när allt inte barra flyter) men lyckas inte riktigt med bollmottagningar och passningar. I våras var båda två självspelande pianon medan hösten mer har sett ut som ett tragglande. Förstå mig rätt, jag har höga förväntningar på de båda och jag vet att de kan betydligt bättre än vad de visar i den här fasen av säsongen. Får Malmö igång en av dem eller kanske båda så har de ytterligare verktyg i sin redan överfyllda verktygslåda. MFF är urstarka och i söndags avgjorde de serien!

Djurgårdens taktiska förändringar

De taktiska förändringarna Djurgårdens tränarduo stod för när de satte Hümmet och Gulliksen på bänken var enkla att förstå på förhand. Med Haarala, Nguen, Wikheim och Fallenius som “toppfyra” fick de kontringsspelare med snabbhet på planen. De visste så klart att Malmö skulle ta initiativet med sitt bollinnehav och att de skulle behöva få bollvinster och kontringsmöjligheter. Tanken var så kallad god men utfallet blev annat än önskat. För det första för att Djurgården sällan vann bollen i bra lägen och för det andra att Malmös försvarsspelare var numret för stort för dagen. Med andra ord ska ingen skugga falla över försöket men man kan enkelt konstatera med facit i hand (vilket alltid är enkelt) att man skulle ha haft sin bäste målskytt på plan från början.

Mentala aspekter på urladdningar

Jag pratade med min Djurgårdskompis om Dif:s seger i Europaspelet och hur det sen är att gå in i en ny match tätt inpå. Man kan tänka att man får en massa energi och att självförtroendet boostas något enormt av den typen av segrar. Visst är det så! Det stämmer. Däremot är en positiv urladdning på många sätt även den en energidränerare. Man liksom känner att man har lyckats med något viktigt och slappnar omedvetet av. Man är så nöjd med sina prestationer att man “andas ut” och släpper den där viktiga känslan av att vara på tårna och engagerad. På så sätt var det sämsta tänkbara tillfälle för Djurgården att möta Malmö. DIF:s urladdning efter att ha kvalat in till Europa tog lite för mycket av dem för att kunna prestera på topp redan ett par dagar efter. Även det förståeligt från min synvinkel, men ack så frustrerande för supportrar och laget.

Nyttiga spelare för sina lag

I kategorin nyttiga nyförvärv vill jag slänga in Abdelrahman Boudah. Jag tycker att han verkligen har bidragit till att Västerås har tagit sig uppåt i tabellen. Redan från det att han spelade sin första match för VSK har han bidragit med avslut mot mål och med sin förmåga att ta sig till bra lägen. Nu har även målen börjat trilla in för honom och min misstanke är att han kommer att bli en avgörande faktor för att Västerås ska rädda kontraktet.

En annan som har varit ovärderlig för sitt lag är Nikola Vasic. Jag tror inte att någon på förhand hade kunnat förutspå succén som året 2024 har varit för BP:s anfallare. I delad skytteligaledning efter 21 omgångar! Egentligen är det inte helt förvånande eftersom han har storleken och styrkan för att vinna dueller. Han har näsa för målet och att hitta rätt positioner inne i straffområdet. Däremot hade nog inte någon förväntat sig att Brommapojkarna skulle vara så bra offensivt som de faktiskt är. En annan nyttig spelare, Jakobsen, har tillsammans med Fritzson och Timossi plus någon till varit starkt bidragande till att Vasic har kunnat få så många lägen att göra mål på. Det är frejdigt, löpvilligt och modigt. BP gör många mål och skapar relativt enkelt målchanser.

Sen måste vi tala om Bouzomana Toure. I sina första framträdanden för Hammarby visade han egentligen inte särskilt mycket. Snabbhet såg man att han hade men inte mer än så. Efterhand har han blivit bättre och bättre. Med bollen kan han utmana sin motståndare och gå åt både höger och vänster. Han försöker avsluta med båda fötterna och han kan även kombinera på ett sätt som skapar oreda hos motståndarna. Jag tror inte han blir särskilt långvarig hos de grönvita.

Häcken och IFK Göteborg

Häcken kom till Norrköping och tog kommandot. Får man säga en sak om Norrköpings utveckling så är det att deras defensiv har blivit mycket mer tät. Trots tre insläppta höll de samman laget och försökte hålla borta Häcken från farliga ytor. Däremot är Häcken bra på att spela in raka passningar centralt i banan. Stenhårda passningar på de offensiva spelarnas fötter skapar inte sällan oro i försvarslinjerna hos motståndarna. Holm, Gustafson och Julius Lindberg är duktiga på att slå de här typen av bollar och flera offensiva spelare är duktiga på att hantera dem i mottag och skarvar. Häckens offensiv är vass och den individuella skickligheten är stor. Inoussa och Agbonifo bidrar med andra egenskaper och den offensiva helheten är en av allsvenskans bästa.

Däremot lämnar defensiven en del att önska. De har egentligen alla kvaliteter för att kunna spela en bra defensiv. Duktiga erfarna försvarare som både är starka i duellspelet och i positionsspelet. Lindberg är naturligtvis inte en renodlad försvarare men är spelintelligent. Det är snarare helheten som lämnar en aning att önska. De kvicka återerövringarna och den sista lilla aggressiviteten i egen sista tredjedel. Även spelet “def i off” kan bli lite bättre. Kan de få ordning på de delarna så kan de bli ett lag som likt Malmö kan slå tillbaka många motståndare ganska enkelt. Precis som de gjorde under guldåret!

Billborn har nu en seger på nio matcher! EN seger! I helgen var det snäppet sämre än Hammarby och Erabis avgörande på tilläggstid var absolut rättvist. Däremot hade Blåvitt lägen för att kunna ta ledningen i matchen. Flera gånger kunde de ta fart mot Hammarbys backlinje och attackera. Bästa läget fick Thordarsson i ett två-mot-en läge i första halvlek. Men som ganska många gånger förr blir det stiltje någonstans längs vägen. Nu gjorde i och för sig Vagic en ordentlig chanstackling i just den situationen som slutade väl för Hammarby-backen. Göteborgs problem kvarstår. De får inte till det! Trots flera nyförvärv med god kvalitet lyckas det inte att vinna matcher. Istället upprepar den eviga visan sig. Hack i skivan kanske man kan kalla det. Det är inte första gången i år matcher slutar med poängtapp i slutsekunderna och det är inte första året det är på det här viset heller. Kanske är problemet större än det som vi på läktaren ser. Förmodligen ligger problemet bortom planen gröna gräs. Annars hade ett storlag som IFK Göteborg kunnat få rätsida på prestationerna betydligt snabbare än vad som verkar bli fallet. Nu bör de på riktigt vara oroliga för det där nedre strecket igen.

Landslagsuppehåll

Truppen till landskamperna var lite uppfräschad och några nya namn tog plats. Alex Douglas tog oväntat en plats. Samtidigt är den positionen inte Sveriges starkaste numera. Det ska bli kul att se om det här laget kan spela en dynamisk fotboll och kunna utmana andra landslag. Hoppas det!

Omgångens knorr – Bolin, Nyman och Christiansen knorrade alla in bollen i bortre krysset. I min bok var Nymans ändå det läckraste!

Omgångens anfall – Pittas till Guidetti och åter till Pittas. AIK:s mål var kanonfint och man önskar se lite mer av Pittas och Guidetti tillsammans.

Omgångens intervju – I hård konkurrens med Axel Norén, som sågade allt och alla i GAIS efter en svag insats mot Kalmar, klev Inoussa in i intervjubåset och gav först lite klyschor innan han totalt sågade Norrköpings försvarsspel. Spännande ändå!

Omgångens spelare – Sergio Peña var i en klass för sig. Romario var en jätte på Kalmar FF:s mittfält. Nyman var återigen på en hög nivå i Norrköping. Så den här veckan blir det inte bara en utan några omgångens spelare.

Ha en fin vecka

// Viktor

Blåvitt står stilla

IFK Göteborg får det inte riktigt att fungera. Förvisso mötte de ett riktigt starkt Elfsborg som är totalt uppumpade av tro på sig själva, men det är ändå tydligt att Blåvitt fortfarande är sökande och inte tar de kliv som de med stor sannolikhet hoppas på. Billborn är ofta ganska pricksäker i sina analyser direkt efter matcherna och kan sätta ord på både dåliga och bra saker. Däremot känns det som att arbetet med att utveckla de brister och förtjänster som laget har inte riktigt är lika pricksäkert. Truppen har många bra kvaliteter och jag är övertygad om att spelare och ledare gör allt de kan för att prestera bra. Trots det ser det ibland ut som de joggar runt där ute på planen. Givetvis är det inte så! När man har hamnat i ett dåligt flow börjar man tveka. Börjar man tveka gör man inte det medvetet. Börjar man tveka blir besluten några hundradelar för sena och då är motståndarna före. Den största utmaningen klubbarna i botten har är att göra sitt spel tydligt och där beslutsfattandet blir så enkelt som möjligt. Fokusera gärna på få men tydliga saker. Till exempel hur man pressar från match till match eller hur man snabbast tar sig in i sista offensiva tredjedelen.

Som tränare är jag övertygad om att man vrider och vänder på varenda sten som kan vridas och vändas på. Man letar fel att korrigera och man letar bra saker att söka hopp i. Kanske blir det då för rörigt. Alltså istället för att förenkla och förtydliga blir det tombola där det kommer upp nya förbättringspunkter hela tiden. Med andra ord tror jag att man som ledare ska få spelarna att tro på sig själva igen genom att låta de lyckas med ett fåtal tydliga saker. Absolut lättare sagt än gjort, men om jag tänker tillbaka på hur mina tankar gick när det gick dåligt och man själv sökte lösningar på alla problem man hade så hade jag varit tacksam om någon hade sagt till mig att enbart fokusera på några få saker. På så sätt hade alla mina konstiga tankebanor kunnat brytas. Om dessutom alla i laget fokuserar på samma få tydliga saker så är min övertygelse att man kan komma en bra bit på vägen till att lyckas igen.

Billborn och staben har en tuff uppgift framför sig. Jag trodde att det skulle vända tidigare och hade det gjort det så hade allt blivit enkelt. Nu börjar spelarna återigen tvivla på om de kan vinna. Återigen ser man tecken på att de sliter med sig själva när det blir en motgång. Trots några nyförvärv får de inte det där lilla lyftet. Oroväckande nog påminner detta året alldeles för mycket om 2023.

Västerås tror fortfarande på vad de gör!

Ett lag som ligger i absoluta botten och som borde slutat tro på sitt sätt är Västerås. Dock är det så att de spelar på samma sätt i omgång 20 som de gjorde i omgång ett. Med ett självförtroende som kanske inte borde vara där. I matchen mot Halmstad ser man att Västerås är aningen bättre än hemmalaget. VSK tvekar inte lika mycket som Halmstad gör och i och med vinsten tror jag att Västerås kommer att klara kontraktet utan att ens behöva kvala. Det går snabbt i bandy! Ena dagen tror man de kommer sist och nästa skriver man att de klarar sig utan att ens kvalspela. Lag som Halmstad, Värnamo, IFK Göteborg och Kalmar har alla större svårigheter just nu än vad Västerås har. Därför tror jag att de grönvita kommer att lösa det här på något vis.

Elfsborg verkar vara omutbara

I en annan del av universum plöjer boråsarna fram som en slåttermaskin. Det går snabbt och är fyndigt framåt samtidigt som defensiven ser sammansvetsad ut. Trots några byten i startelvan då och då är det tydligt att Hiljemarks tankar har satt sig i hela truppen. Sen är det så att framgång föder framgång och ju mer man vinner desto enklare är det att leva och spela som fotbollsspelare. Så klart! Elfsborg är fysiskt starka och spelar med fart. Sällan några krusiduller. Spelare löper med bra hastighet och passningar sätts med syfte att passera motståndarnas försvarslinjer. Qasem och Baidoo är för tillfället de spelare som gör skillnad och båda dessa herrar gör så många bra saker. Qasems löpningar in i offensiv tredjedel gör att laget får möjligheter att spela in bollar på honom. När han kommer ner på vänsterkanten är han duktig på att hålla bollen och på att hitta in med passningar i boxen. Offensivt sett har han väldigt många verktyg i sin låda och både kombinationsspel och avslut håller även det hög klass. Han kommer bli viktig för Elfsborg i höst.

Bytet till en trebackslinje har även det varit en lyckoträff för tränarstaben. Ibrahim, Holmén, Yegbe och Henriksson har alla en stark defensiv och ibland övervärderas backarnas offensiva spel i jämförelse med det defensiva. I mina ögon bör försvarare främst kunna försvara. Sen om de har ett passningsspel som är av kvalitet är det så klart gynnsamt, men vikten av att kunna freda sitt eget mål är givetvis större.

Europaspelskvalet går in på sin sluttamp

Alla svenska lag har chans att ta sig vidare från sina kval. Det var längesedan vi var så nära att få med alla våra kvallag i de olika gruppspelen. Nu håller man alla tummar man har för att det ska vägen. Malmö har naturligtvis den svåraste uppgiften. Att lyckas vända 0-2 är inte lätt, men lyckas man få första målet kan allting hända. Känslan av att gå ut till en match med allt att förlora är inte helt angenäm. Sparta Prag kan börja darra om MFF går ut och tar initiativet och också får ledningen. Då är plötsligt allt möjligt.

Elfsborgs starka vinst mot Molde på bortaplan var givetvis viktig, även om ledningen på många sätt är skör. De sitter i förarsitsen, men som sagt är det alltid svårare att ha något att förlora än allt att vinna. Sett till det flytet Elfsborg är inne i för tillfället så är jag ganska övertygad om att de löser uppgiften och tar sig till gruppspelet. Imponerande på många sätt!

Djurgården och Häcken står inför två helt olika uppgifter. Djurgården är favoriter och har med sig en ledning till andra matchen. De vet att om de presterar på en hög nivå så kommer de att ta sig vidare från det här dubbelmötet. Defensiven hos DIF är nästan alltid stabil och i kontringsspelet är de starka. Med andra ord tror jag att om de bara kan hålla nollan ett längre tag in i matchen så kommer de själva sen kunna få lägen som de kan stänga dubbelmötet med. Häcken å andra sidan går in som underdogs och borde bara se det som en otroligt kul utmaning att sänka ett Bundesliga-lag på deras hemmaplan. Absolut inte omöjligt sett till första matchen. I mina ögon släpper Hisings-laget dock till alldeles för tydliga chanser bakåt. De har inte riktigt förmågan att stänga igen butiken när det som mest behövs. Men allting är möjligt på förhand.

Omgångens tyngsta – Wiedesheim Pauls straffmiss på övertid var något extra. I en oerhört viktig match fick han chansen att kvittera och därmed bibehålla poängdifferensen neråt. Men oj vilken dålig straff! Jag lider med honom, för en sådan händelse glömmer man inte snabbt.

Omgångens debutant – Krantz i GAIS-målet höll inte bara nollan utan bjöd även på sin härliga personlighet efter matchen. Kul debut och starkt med noll insläppta mot Bajen borta.

Omgångens målkamera – Efter Åslunds kanonskott som så tydligt tar sig över mållinjen måste vi inse att någon form av teknik måste vara möjlig för att avgöra just sådana saker. Om Sirius hade kvitterat och Djurgården tappat poäng, hade detta icke-målet kunna vara skillnad mellan SM-guld eller inte.

Omgångens spelare – Ahmed Qasem är i toppform! I hård konkurrens med för tillfället starke Axel Norén blir löpvillige och kreative Qasems finess avgörande. Just nu är han avgörande för Elfsborgs räkning.

Omgångstipset – omgång 21

GAIS – Kalmar 2-1

Värnamo – AIK 0-2

Mjällby – Halmstad 4-0

Västerås – Sirius 1-1

BP – Elfsborg 2-2

Malmö – Djurgården 1-1

Göteborg – Hammarby 1-3

Norrköping – Häcken 2-4

Ha det fint

// Viktor

Kanske förstår jag mig inte på den där sortens rivalitet. I de klubbar jag har spelat för hade vi inte närmelsevis av den spänning som kan laddas upp i ett rivalmöte. I min bok finns inte det hatet som uppenbarligen finns där i den kokande grytan i Stockholm som är fylld med folk. Banderollen som syntes på läktaren om död och hat gjorde nog ingen glad. Jag är ledsen alla supportrar som bevisligen känner de här känslorna, men jag förstår inte varför man måste bevisa sin lojalitet mot sitt favoritlag genom att hata på något annat? Berätta gärna för mig någon gång om ni ser mig. Jag förstår att barnfamiljer längs långsidorna gick hemåt när det small mot slutet. Fotboll ska vara för alla men många gånger är det inte det, tyvärr!

AIK fick matchen precis dit de ville

Matchen i sig var en uppvisning från AIK:s sida. Inte så mycket rent fotbollstekniskt (jo Pittas cykelspark och Ayaris lilla vrickning till assist) utan snarare i intensitet, närkampsspel, löpmeter, hastighet och långa inkast. AIK:arna var överallt och gjorde livet surt för Djurgården. Kan AIK spela så i alla matcher är det inte många som skulle slå dem. Halvförbannade och påkopplade under 90 minuter. Toppar man med den individuella kvaliteten som finns i laget är de ett riktigt tungt och bra lag. Det är inte bara i derbyt det har sett ut så (även om det var extremt nu) utan i de senaste segrarna har man tydligt kunna se en förändring som jag misstänker Thomassen är mer än nöjd med. Kan det vara så ändå att Gnaget kanske kan utmana om en topp-fyra placering till slut ändå? Inte omöjligt om detta fortsätter.

Alla pratar om det där derbyspöket som Djurgården verkar leva med. Rationellt tänkt borde det så klart inte existera. Varje match är en ny match och historiken borde inte spela en jätteroll. Ändå tror jag alla, inklusive jag själv, märker att DIF inte är sitt bästa jag när det väl gäller att prestera i derbyn. Ingen förstår nog varför det är på det viset men visst är det ett spöke som verkar vara fullt verkligt. Jag har själv spelat mot ett och samma lag många gånger där man förväntas vinna men sällan gör det. Det sitter något i de så kallade väggarna som man inte kan förklara. Historien har en tendens att upprepa sig. Att sen varenda Djurgårdare får frågor om de borde göra saker annorlunda för att bryta mönstret hjälper ju inte till att sudda ut det där spöket. Media gör spöket större än vad det är. Helt plötsligt har det gått från att vara ett halvsnällt Scooby-Doo-spöke till värsta sortens Ghost Busters-spöke. Alla talar om det och då tror jag att man måste tala om det även inom gruppen. Hantera det tillsammans och undvika att var och en hanterar det själv genom att inte prata om det. Jag vet inte hur DIF hanterar det internt just nu, men hur som helst är nog inte lösningen att inte låtsas om det.

GAIS har mycket ett fotbollslag ska ha

Jag diskuterade med någon om den allsvenska fotbollen och när vi pratade om GAIS var vi överens om att de har spelare som springer mycket och med hög hastighet. Gör man det blir man svårslagen. Lagbygget eller snarare truppbygget som den sportsliga ledningen har gjort är genomtänkt. Det finns spelare som kan vara aviga och kluriga (Lundgren framför allt), men grunden är byggd på spelare som gör ett lojalt hästjobb (Henriksson och Milovanovic kommer först upp på näthinnan). Just nu är GAIS på bortaplan en av de svåraste matcherna man kan spela enligt mig och det är nog den finaste komplimang man kan få som lag. Där hämtar minsann ingen tre lätta poäng! De ska snarare vara nöjda om de får med sig en pinne.

Ångestmöte deluxe i botten

På slutet av min karriär fick jag uppleva alldeles för många ångestmatcher för att man skulle kunna behålla sina mentala hälsa på en rimlig nivå. Sådana matcher vill ingen spela om man skulle kunna välja. Att ha ett måste som trycker ner på dina axlar hjälper varken dig själv som individ eller laget att prestera på toppnivå. Sällan har jag träffat på någon spelare som gillar de situationerna och blivit bättre/ vuxit med uppgiften. Vissa klarar däremot av att hantera sina känslor på ett bra sätt medan andra kan bli halvt förlamade.

Västerås stod inte att känna igen mot Kalmar som spelade betydligt tuffare och rakare än på länge. Innan VSK kvitterade såg de lite håglösa och tempofattiga ut. Inte alls samma Västerås som så många gånger denna säsongen lyckats vara bättre än sina motståndare. Kalmar kändes lite hetare och fram till hemmalagets kvitteringsmål gjorde de många saker rätt i förhållande till den situation de befinner sig i. Inga risker togs och bollen skickades in i offensivt straffområde så fort tillfälle gavs. Det tacklades och löptes. Däremot när 1-1 kommer är det som att allt tvivel föddes på nytt hos KFF. När sen Johansson drar in ett kanonskott i krysset med sista sparken är det verkligen ridå ner för bortalaget och glädjefnatt hos hemmalaget. Ibland är marginalerna små och vad det här matchresultatet betyder för de båda lagens framtid kan vi bara spekulera i. Rimligtvis sänker det Kalmar ytterligare i sin tro medan Västerås återfår en tro på att de faktiskt kan lösa ett nytt kontrakt. Som sagt, marginalerna är små.

När ska det lyfta för Blåvitt?

När Billborn tog över kände jag att det skulle bli ett lyft för IFK Göteborg. Men vi väntar fortfarande på det lyftet. Jag tror inte att Blåvitt är ett lag som kommer att vara med i bottenstriden eftersom de gör hyfsat bra prestationer, dock utan att få med sig trepoängare. Däremot är jag ganska övertygad om att de trepoängarna kommer att komma. Grunden är där och i många matcher skapar de både fler och farligare målchanser än sina motståndare. Det sista självförtroendet som bara finns där om man vinner matcher saknas fortfarande till viss del och nu får man slita sig till alla poäng. Lossnar det i en match tror jag att det lossnar ännu mer efter det. De skulle behöva en vinst där de gick ifrån planen med tre gjorda mål och lite sänkta axlar. Spelartruppen är tillspetsad och det finns mycket kvalitet som väntar på att få släppas lös. En förlösande flermålsvinst tror jag är allt som krävs. Lyftet kommer att komma!

Fotboll är viktigt men vissa saker är viktigare

Människor är alltid viktigare än alla prestationer och resultat. Under min karriär har jag sett otaliga människor må dåligt på grund av sin fotboll. Jag har alltid sett till att försöka få dem att må bättre. Ingenting förutom sitt välmående är viktigt när man inte mår bra. När mina lagkamrater har blivit orättvist behandlade eller oschysst bemötta har jag inte alltid vågat säga ifrån till tränare eller annan ansvarig. Däremot har jag alltid funnits där för den person som blivit drabbad. Människor är alltid viktigare än resultat!

När jag löser det tråkiga beskedet om Anders Torstensson inser jag ånyo att fotboll är en lek. En lek som givetvis är viktig men som ändå är obetydlig i sammanhanget. Jag hoppas att Anders (och alla andra där ute med någon form av sjukdom för den delen) får kraft och mod och repar sig. Kämpa Anders!

Omgångens “claimande” – Botheims försök att sno till sig ett mål mitt i sin måltorka var ganska roande. Hårstråna var inte tillräckligt långa och Botheims måldesperation blev väldigt tydlig.

Omgångens övergångshat – Samuel Leach Holms fotbollsspelande kan jag prata mig varm om. Få har det långa hotande passningsspelet i sig som han har. Utan att veta särskilt mycket om vad som hänt på Kaknäs känns det ändå som att DIF tröttnade på honom. Inte bara laget utan även fansen. Hat förtjänar ingen men nog ligger det en hund begraven här någonstans!

Omgångens backar – ibland glömmer man bort de defensiva spelarna i konkurrensen om att bli omgångens spelare. Däremot gillade jag både Eskil Edhs och Sottes försvarsspel i matchen mot Djurgården. Det förtjänar lite uppmärksamhet!

Omgångens spelare – Jag kunde njuta av Gustav Lundgrens vänsterfot under hela matchen mot Halmstad! Två assist och massa fina hotande passningar. En klasspelare helt enkelt.

Omgångstipset – omgång 20

Kalmar – Malmö 1-3

Elfsborg – Göteborg 2-2

Sirius – Djurgården 2-3

AIK – Brommapojkarna 2-1

Häcken – Värnamo 4-1

Hammarby – GAIS 3-0

Norrköping – Mjällby 1-1

Halmstad – Västerås 1-1

Ha en fin vecka

// Viktor

Utan att ha sett Malmös match i Grekland imponeras jag över deras vinst! Skillnaden mellan vinnarna i de europeiska ligorna (om man bortser från de fem-sex största) är inte större än att vi i Sverige kan hävda oss. Likadant har det sett ut för övriga allsvenska lag under detta europeiska gruppspel. Det känns som att vi har lärt oss en del ur ett europeiskt perspektiv och att våra lag har steppat upp gällande tuffhet och cyniskt spel. Jag tippade för ett tag sen att alla våra representanter kommer att nå något gruppspel och jag är både glad för och imponerad över sättet som Malmö, Häcken, Djurgården och Elfsborg har tagit sig an dessa svåra matcher.

Om man ska säga något om PAOK och flera andra lag från andra ligor så är de dock lag som knappt är i säsong och förmodligen inte har hittat den ultimata matchformen ännu. Fördelen av att vara mitt i säsong måste våra svenska lag dra nytta av. Jag vet själv när vi i Heerenveen och AZ gick in i kvalspel till europaspelet och kände oss aningen osäkra på vår fysiska status. En redan kort försäsong blev ännu kortare med ett tidigt kval och man hoppades dessutom att man inte skulle få möta lag från Sverige eller Norge som var i matchform. Fysiskt var de steget före oss även om vi kanske var starkare rent fotbollsmässigt. Men vi vet alla vid det här laget att fotboll är en fysisk sport med många löpmeter och många dueller. Allt kan hända i ett dubbelmöte och ju längre en enskild match pågår desto större fördel får så klart det bättre tränade laget.

Nu hoppas vi så klart att Malmö kan uppbåda en lika stark prestation mot Prag och därmed lyckas vinna även det dubbelmötet. Oavsett vilket svenskt lag som lyckas kvala sig in i något av de olika gruppspelen i europaspelet så är det en vinst för svensk fotboll. Attraktionskraften för hela serien ökar och den ekonomi som på något sätt tillskansas hela allsvenskan är så klart gynnsam när fotbollsvärlden ser ut som den gör. Våra så kallade storlag köper spelare inom allsvenskan och sprider ut pengarna bland övriga lag. Visst brandskattas de “mindre” lagen till och från men i slutänden är det precis så det måste bli.

Mental utmaning

Frågan är om alla lagen klarar den mentala utmaningen som ökat matchspel innebär. Kropparna klarar det utan problem men jag har under min karriär upplevt att det svåraste i sådana situationer är att kunna ladda om mentalt och få fram samma energinivå i match efter match. Hjärnan fylls först med en massa intryck och töms sedan totalt när matchen är över och allt har bearbetats. Man blir trött! Fokuset kan skifta och även att man vet hur man bör göra för att säkerställa sin återhämtning både fysiskt och mentalt är det svårare än man kan tro att praktiskt genomföra. Man är trött men har svårt att sova. Ofta är man hungrig men har svårt att få i sig så mycket mat som man behöver. Jag hoppas att tränarna kan känna av sina trupper och göra små förändringar som är nödvändiga från match till match i det tajta schemat.

Allsvenskan då?

Hammarbys vänstersida med Pinas, Touré och Besara stod för det mesta i offensiv väg i hemmamatchen mot BP. Framför allt (jag vet att jag har sagt det innan) imponeras jag över Besaras förmåga att trä in passningar i farliga offensiva ytor. Han är riktigt vass! Har man dessutom lite lekkamrater som är i form så mynnar det även till och från ut i mål. Bajens första mål är oerhört snyggt med så kallat play and go-spel. Precis så vill man att fotboll ska spelas! Man spelar bollen framåt i planen och tar själv en ny offensiv position. Löpningar bakifrån in genom motståndarnas linje är svåra att försvara och speciellt om dessa löpningar kommer från backar. Då blir det nästan som ett räknefel för motståndarna eftersom anfallare sällan löper med hela vägen ner och försvarar.

Det andra målet de gjorde gick så snabbt att ingen riktigt hann med. Erabi vann boll, Besara genomskärs-passade direkt och Touré avslutade kvickt. Det tafatta agerandet av BP:s mittfältare gjorde ju tyvärr att deras backlinje var allt annat än förberedda på den kontringen. Backlinjen trodde att de hade vunnit bollen och var då på väg framåt, för att sedan överraskas av Besara och Touré. En liten ros bör också gå till Erabis uppoffrande spel. Speciellt i just den situationen men också under hela tiden han är på planen. Han lyckas inte superbra i spelet med bollen denna gången, men utan den är han en ständig flisa under motståndarnas fötter.

Även Hammarbys försvarsspel bör kraftigt ifrågasättas vid alla tre målen! Visst, första målet är oturligt och sådana saker händer då och då. Ingen större skugga kanske ska falla över någon där egentligen. Däremot är det svårbegripligt hur ensamma BP:s spelare kunde bli både vid 3-2 och 3-3. När Fofana går ut mot kanten för att bryta Jakobsen innan 3-2 gör han det totalt ensam. Kanske ett felaktigt beslut av honom, men var är alla andra som kan täcka upp? Likadant vid 3-3! Fofana går upp i press högt upp i planen och ett hål bildas bakom honom. Victor Eriksson luras med en aning av en BP-spelare och kvar står Vasic helt sopren! Antingen är det Hammar eller Johansson Schellas som är nere i egen backlinje och borde absolut täppa igen den luckan bakom Fofana. Istället joggar denne någon i lugn takt ganska långt bort från spelet och verkar inte ha speluppfattningen on point den här gången. Onödigt minst sagt och två poäng bortslarvade. För sett till hela matchen var Hammarby bättre än Brommapojkarna.

AIK är på vinnarspåret

Visst är det så att AIK ser bättre ut igen? Energinivån har lyfts och i matchen mot Mjällby fick de ofta bra betalt för sin höga press. När bollvinsterna kommer högre upp i planen blir givetvis avståndet till motståndarnas mål kortare och man får färre motståndare att ta sig förbi. När man dessutom har så pass vassa spelare framåt kan det alltså skapas farligheter ganska enkelt. Även om målet Modesto gjorde förmodligen var offside, var det av högsta klass. Kvaliteten i rörelserna, assisten och avslutet är på en väldigt hög nivå och förhoppningsvis ur ett AIK-perspektiv kan nye tränaren lyckas få fram ännu mer av just det när de nu spelar på det sätt de gör, löpvilligt och framåtlutat.

Ayari fick chansen från start igen och tog den! Rörlig och finurlig. Lamine Fanne hade ingen lyckad dag på mittfältet och slog bort fler enkla passningar än jag sett honom göra någon gång tidigare. Trots det gör han ett hästjobb och ger andra spelare chansen att göra det de är bra på. Och Nordfeldt fick göra en avgörande räddning som gav laget tre poäng. Viktigt så klart!

Trupperna förändras

Stensson lämnar Sirius och går till Djurgården. Leach Holm har hamnat på sniskan och lämnar för Häcken. Widell Zetterström ses snart i England och Värnamos Hasic går till balkanfotbollen. Mucolli har skadat korsbandet och missar resten av säsongen. Elfsborg värvar Holten medan Sirius värvar en georgier. Kalmar säljer sin bäste poängplockare Trenschow till Heerenveen och Rinne är tillbaka i allsvenskan.

Enligt mig är det ganska mycket som händer i trupperna just nu och som utomstående gillar man ju det. Lite ut med det gamla och in med det nya. Förhoppningar skapas kring nyförvärv och förväntningar kanske sänks när spelare lämnar. När man spelar i ett lag och truppen börjar bytas ut skapas alltid en viss oro. Nya relationer ska skapas och hierarkier målas delvis om när nya individer kommer eller gamla går. Jag minns tillfällen när det har kommit spelare till laget jag spelat i med som hade ett hyfsat CV där man efter en träning kunde se att han egentligen var ganska dålig. Suck! Andra gånger har det kommit väldigt extroverta personligheter som förändrat hela omklädningsrumsdynamiken efter en dag (både positivt och negativt). Med andra ord är alla förändringar intressanta och får följdeffekter. Ibland större än man tror.

Norrköping och Sirius är inne i zonen

Fjärde raka för Peking och man måste imponeras av vändningen som laget stått för. Inte bara poängmässigt utan man kunde redan efter första vinsten mot Halmstad för ett par veckor sedan se en spelmässig förändring. Inget gavs bort lättvindigt och offensiven lutade sig mot Totte Nyman och hans förmåga att vara farlig inne i boxen. Bollar smälldes in i straffområdet som det inte riktigt gjorts innan. Segern i matchen som följde mot Kalmar var rättvis och uddamålsvinsterna mot GAIS och Västerås visar på en scenförändring som laget och staben säkerligen har jobbat hårt för. I elitfotbollen blir man bedömd på sina resultat och sällan för sina prestationer, men i fallet Norrköping tycker jag faktiskt att de båda går hand i hand. I takt med de förbättrade prestationerna har också poängen trillat in.

Sirius i sin tur verkar göra mål på allt och på många olika sätt. En lång boll där en anfallare rinner igenom. Ett inlägg som trycks dit. En frispark eller en straff. Just nu vill man verkligen inte möta Sirius! Offensiven är varierad och effektiv och defensiven är solid där ganska få misstag görs för tillfället. IFK Göteborg har en tuff uppgift framför sig i nästa omgång. Särskilt eftersom de inte riktigt har flytet på sin sida just nu.

Många lag ser ganska starka ut

Det är väl egentligen ingen hemlighet att mina sympatier är hos Kalmar FF. Ur det perspektivet är det jobbigt att se att många andra lag som slåss om poäng i den regionen är ganska bra. Jag vet inte om nivån på allsvenskan har varit så hög någonsin. De lag som anses vara sämre är inte alls sämre! Västerås ligger sist men är absolut ett bra lag och svåra att möta. De spelar med fart och fysik och skapar ofta många chanser. Däremot har de svårt att förvalta lägena de får och släpper in lite för billiga mål till och från. Värnamo spelar fin fotboll och även om de ibland blir lite för mycket sidledsspelandes har de spelare framåt som kan avgöra matcher. Med andra ord är de också ett lag som man inte lättvindigt tar poäng emot. BP och Sirius är vassa och gör mål på flera olika sätt och kan aldrig räknas bort i matcher trots att de ligger under. Norrköping och Blåvitt har kvaliteter för att positionera sig högre upp men får inte riktigt till det fullt ut. Men plötsligt gör de kanonmatcher och slår vilket lag som än ställs i deras väg. GAIS är oerhört noggranna gör sällan en dålig match. De är inte heller rädda för att anpassa sitt spel en del efter motståndarna och därmed göra det svårt för dem istället för att enbart spela på sina egna styrkor. Halmstad och Kalmar har det nog jobbigast just nu ändå och sliter en aning med självförtroendet. Det kommer att bli ett getingbo i bottenregionen hela vägen in i november. Hujedamej!

Omgångens kanon – Höög Janssons pangträff i 90:e minuten symboliserar Norrköping just nu. Ursnyggt mål och man älskar alltid en fin vänsterfot!

Omgångens segaste – Matchen i Göteborg var inget att skriva ramsor hem om. Blåvitt och Värnamos 0-0 var en ganska trött tillställning.

Omgångens genomklappning – Kalmar tål inte motgångar just nu. Självförtroendet lyser med sin frånvaro och efter att Sirius gjorde första målet föll laget samman och släppte in två mål till inom loppet av några minuter. Uppförsbacken börjar bli brant!

Omgångens spelare – Nahir Besara låg bakom det mesta för Hammarby. Även utan att hamna i målprotokollet är han för mig den som stack ut allra mest!

Omgångstipset – omgång 19

Göteborg – Sirius 1-3

Malmö – Norrköping 2-0

Värnamo – Hammarby 2-1

Västerås – Kalmar 4-2

Djurgården – AIK 1-2

Mjällby – Elfsborg 1-0

Brommapojkarna – Häcken 2-3

GAIS – Halmstad 2-0

Ha det fint

// Viktor

Bajen har hittat momentum

Någon nämnde att jag inte kommenterat Hammarby på ett tag och jag inser att det nog stämmer. Trea i den allsvenska tabellen gör dem lite till en överraskning när mer än hälften av matcherna har spelats. Mot Kalmar var de i stunder riktigt vassa! I närhistorien har Hammarby inte presterat toppfotboll på naturgräs och med andra ord inte fått med sig jättemånga poäng ifrån de matcherna. I söndags kunde man inte se något av det spöket.

Hellberg har lyckats sätta sitt grundspel och till skillnad mot den svajiga säsongsinledningen kan de nu hålla ut i sina prestationer. Då var de väldigt mycket upp och ner i såväl beslutsfattande som i arbetsinsats. Nu spelar de en fotboll som ser enkel ut. Risktagningen är betydligt mindre och det gör att de kan få ett lugn i sitt spel. Man måste inte spela bollen kort till varje pris och samtidigt har deras passningskedjor och mönster uppgraderats med tiden. Spelarna vet helt enkelt bättre vad som förväntas av dem i olika situationer och då skapas en trygghet, vilket är väldigt skönt att kunna luta sig emot. Även om man råkar hamna i underläge under en match vet man att man är bra och kan skapa chanser. Den känslan är A och O för att kunna vinna flera matcher i följd. Förvisso, släpper man inte in några mål (vilket inte Bajen gör för tillfället) innebär det att man inte behöver jaga ikapp.

Uppgradering i truppen

Om vi talar klarspråk så är även nyförvärven en uppgradering gentemot sina föregångare. Warner Hahn är en toppmålvakt och är för tillfället en lugnare och tryggare sista utpost än vad Dovin är. Målvaktstekniskt har Dovin potential till att bli hur bra som helst, men tittar man på Hahns förmåga att leda bakifrån är han en tillgång till laget. Samma sak gäller egentligen Eriksson. Kurtulus har stor potential i flera olika delar av spelet som Victor Eriksson förmodligen inte kan nå upp till nivåmässigt, men den gode Eriksson sprider ett lugn runt sig. Dessutom kan han Hellbergs spel och är en ledare i sitt sätt att agera. Slutligen är Toure hellre en spelare man har i laget än Djukanovic. Djukanovic är otroligt bra i det offensiva spelet när han får spela på sina villkor, men Toure är en tillgång för laget även i defensiven. I matchen mot Kalmar var han ständigt ett hot framåt men även arbetsvillig defensivt. Hans potential är också ovanför den allsvenska kontexten.

Sen är det ändå så att laget förmodligen över tid mer eller mindre står och faller med en spelare. Nahir Besara är ledaren som ständigt presterar. Loket som drar resten av tåget. Hans förmåga att hitta ytor (eller skapa dem för den delen) är outstanding. Alltid står han redo i den bortre ytan framför motståndarnas backlinje. Om bollen är på högersidan finns han centralt lite till vänster för att kunna ställa till oreda i motståndarlinjerna när hans eget lag lyckas vända över spelet på den kant han befinner sig. Lugnet han har när bollen väl kommer till honom är också imponerande. Han kan både göra mål själv och slå hotande passningar. Skulle han försvinna under en längre tid tror jag att Hammarby skulle bli ett betydligt sämre lag! Kanske är han den som betyder mest för sitt lag i hela allsvenskan.

I söndags var de både etta och tvåa på bollarna, vilket alltid är ett måste om man ska kunna skapa press på motståndarna. Kalmar kom egentligen aldrig ur Hammarbys grepp och när Tekie sköt in 0-1 kändes det som att Bajen säkrade sina tre poäng. Mycket kan dock förändras under en halvtidsvila när tränare får tid att korrigera taktiska delar av spelet, skälla på sina spelare om deras engagemang fattas och får chans att göra byten. Med det i åtanke kanske Kalmar borde ha kommit ut starkare i andra delen av matchen, men det blev snarare tvärtom. Hammarby ökade farten ytterligare och tog verkligen ett rejält tag om den där taktpinnen. Vagic gjorde en stark prestation matchen igenom. Toure sköt med både högern och vänstern och när Besara innan 0-2-målet hoppar över bollen så att Pinas kan raka in den så ser man vilket självförtroende Hammarby spelar med för tillfället. I ärlighetens namn trodde jag nog inte att Bajen skulle gå så bra som de gör. De har överraskat positivt.

Giftiga BP och vassa Sirius

Två lag man inte vill möta nu är BP och Sirius. De skapar chanser på olika sätt och är dessutom duktiga på att sätta dit dem. BP sköljde över HBK! 1-0 målet var givetvis olyckligt ur ett Halmstad-perspektiv då det kom redan efter 25 sekunder och i form av ett snyggt självmål. Såna mål sätter tonen på matcher! Brommapojkarna fick energi och spelade rörligt och finurligt. Vasic och Fritzson är ständigt inne i offensivt straffområde och intar där ofta bra positioner. När Fritzson kommer löpande från mittfältet är han svår att fånga upp och inte sällan får han lägen att göra mål. Dock är det största hotet från BP-håll Adam Jakobsen! Orädd, villig att utmana, går rakt mot mål och skjuter eller slår in bollen mot medspelare. Han är ett riktigt fynd.

I Värnamo var det absolut så att hemmalaget förde spelet mot Sirius. Värnamo klagade lite på sig själva under halvtidsvilan men jag tycker att de faktiskt var rätt bra matchen igenom. De spelade snabbt och med energi. Tog sig upp till sista tredjedelen på olika sätt och kunde både skapa skottlägen och inläggslägen. Trots det gjorde Värnamo bara två mål och Sirius fyra! Sirius är inne i en period där de gör mål relativt enkelt. Ständigt farlige Joakim Persson gillar man ju som åskådare. Slänger sig in i situationer och känslan man får av honom är att han verkligen tror på att han kan göra mål från en dålig vinkel eller komma förbi sin motståndare i en mot en-spelet. Han vågar misslyckas och därför lyckas han också ganska ofta. Nu har han bra hjälp av både Ljungberg, Milleskog, Salech och Heier. Sirius offensiv är spetsig just nu och när dessutom Tånnander och Jeng briljerar bakåt så blir Uppsala-laget svåra att möta.

Jag tyckte synd om Blåvitt!

IFK Göteborg har verkligen inte det där lilla flytet man behöver för att ta sig ur en sämre trend. På Tele2 mot Djurgården gjorde de en kanoninsats och förtjänade tre poäng. Presspelet satt precis som det skulle. Backlinjen vågade trycka upp trots att de inte besitter Usain Bolt-speed. De höll laget kompakt och gjorde det väldigt svårt för DIF att få igång något vettigt spel. Wendt som mittback var ett lyckodrag och även om Svensson och Wendt inte är de snabbaste så kommer de lösa oerhört många situationer på rutin. Dessutom har de båda två en taktisk förmåga av högsta allsvenska klass, vilket gör att de förstår tidigt när de kanske kan hamna i problem. Då kan de tidigt ta beslut som förekommer de eventuella problemen.

När man ligger risigt till i tabellen och samtidigt söker efter kontinuitet i prestationer för att ta poäng så känns det oerhört tufft att släppa in ett kvitteringsmål i sista minuten. Särskilt med tanke på att man denna gång förtjänade tre poäng! Visst kan man alltid ta med sig prestationen som sådan in i en framtid och vara nöjd med den, men det är poängen man vill åt. Man vill vinna matcher! Man skiter ibland i hur det ser ut ute på planen så länge man får de där tre poängen med sig hem i ryggsäcken. IFK kan säkert glädjas en aning åt sin prestation men tro mig när jag säger att de hellre hade vunnit än att spela bättre än Djurgården på Tele2. Jag lider med Blåvitt denna gång.

Europaspelet

Svenska lag i Europa har ofta blivit lite halvbra. Ett lag har kanske kunnat kvala in i någon av de tre turneringarna. I år har jag lite större tilltro till våra svenska lags prestationer på kontinenten. Häcken har sett starka ut och har ett spelarmaterial som kan ta dem i gruppspelet. Elfsborgs direkta spel och hänsynslösa inställning kan mycket väl ge dem en plats i något av gruppspelen. Malmö har massa erfarenhet sen tidigare år och nu får de äntligen slå lite ur underläge när de möter PAOK. Jag tror det kan passa MFF utmärkt! Djurgården har den enklaste lottningen och kommer de upp i en bra prestationsnivå så kommer de ta sig till ett gruppspel, det är jag övertygad om. Det jag vill säga är att jag verkligen gillar det jag ser av våra svenska lag ute i Europa. Jag tror att alla lagen når något gruppspel i år!

Omgångens skönaste – Thomassens första seger som AIK-coach måste ha varit underbar. Kan det vara så att det ska peka uppåt nu?

Omgångens läckraste – Besaras överhopp innan Pinas skickar in 2-0 är läckert. Närvaron Besara har är total och han gillade verkligen själv sitt drag eftersom han springer och firar lite i sin egen värld direkt efter.

Omgångens smygare – Joakim Persson smög in vid bortre stolpen två gånger om och skickade in bollen i nät efter fina inlägg av Stensson. Smygare var ordet.

Omgångens “bortre stolpe” – I hård konkurrens med Joakim Perssons “bortre stolpar” så smög även Thomas Santos upp vid bakre stolpen och dundrade in en volley. Snyggt så det förslår och nästan matchvinnande.

Omgångens spelare – Adam Jakobsen fastnade på min näthinna! Stark, rivig och direkt. Riktigt bra!

Omgångstipset – omgång 18

Norrköping – Västerås 0-3

Halmstad – Malmö 1-2

Göteborg – Värnamo 3-2

AIK – Mjällby 1-1

Elfsborg – GAIS 2-2

Sirius – Kalmar 3-1

Häcken – Djurgården ?

Hammarby – BP 4-3

Ha en fin vecka

// Viktor