Har Jurelius fått chansen att göra sitt jobb?

På tal om VM så måste det ligga ganska mycket mer bakom att länder och lagkaptener backar från att använda den regnbågsfärgade lagkaptensbindeln än bara ett gult kort på den som bär den. Annars är det för mig helt oförståeligt att länderna inte i ren protest bär bindeln ändå. Ett gult kort i jämförelse med att stå upp för människors rättigheter känns ganska futtigt. Byt lagkapten varje match. Gå samman flera länder och stå starka tillsammans. Vad händer?

Man kan alltid hävda att man ska ta seden dit man kommer osv men i det här fallet är det ta mig f-n ”vår” plikt att visa alla som lider under omständigheterna i Qatar att vi står på deras sida och att de borde ha rätt att älska vem de vill. Svagt av de olika förbunden att inte ”ta ett gult för laget”. 

I Sverige och Allsvenskan händer inte något liknande givetvis men vi kan fortfarande dra paralleller till Allsvenskans samarbete med Unibet. För mig är det problematiskt. För andra är det helt normalt. Under min tid som lagkapten i Kalmar FF fick jag frågan flera gånger att ställa upp i reklamer för Unibet. Det skulle jag aldrig göra! Varje gång sa jag vänligt men bestämt nej på grund av att en av mina vänner har haft problem med sitt spelande. Varför skulle jag stå med mitt ansikte på första raden för att göra reklam för något som halvt förstört min kompis liv. Själv spelar jag ibland så jag är inte på något sätt en ängel men för mig är det självklart att inte visa upp mig själv med liknande företag på bästa sändningstid. Malmö FF:s supportrar och många med dem har även de starkt reagerat på att fans måste skapa ett konto på spelbolaget för att dra in pengar till “hemmaklubben”. Jag förstår dem. Sinnessjukt att klubbarna nästan “tvingar” sina supportrar att finnas i Unibets rullar för att de ska få in 100 000kr extra.

Enligt mig är idrott politik. Precis som i övriga samhället måste de med makt ta ett otroligt ansvar (Bamse är helt rätt på det när han säger att “är man stark måste man vara snäll”). Fotboll är världens största sport och de flesta människor i världen har någon form av relation till fotboll. Därför måste fotboll i synnerhet se till att stå upp för det som är rätt. VM-finalen 2018 sågs enligt SVT av mer än 3,5 miljarder människor från runt om i världen. I och med att alla kulturer där är representerade förstår man problematiken i att trycka ut budskap. Hur man än gör blir någon skitupprörd och förbannad. MEN, när det kommer till mänskliga rättigheter och rätten att få älska vem man vill finns inget att diskutera. VI MÅSTE stå upp för människorna som lider under lagar och regimer så trångsynta att ett sugrör verkar lika stort som tunneln genom Hallandsåsen i jämförelse.

Fotboll då. Sveriges landslag presterade relativt väl i landskamperna denna gången. Jag tyckte det var väldigt kul att se Samuel Gustafsson gå in med pondus och hantera en innermittfältsroll på ett bra sätt så väl defensivt som offensivt. Om jag ska vara ärlig trodde jag att han skulle få svårt defensivt när tempot drogs upp en aning. Mina farhågor visade sig vara helt i onödan. Han klarade det mer än bra och har nu en fast plats i truppen, det är jag övertygad om. För offensivt är han ju överbegåvad.

Två vinster stärker både Jannes tillika lagets självförtroende. Verkligen välbehövligt med bra resultat nu när många delar av både spel och resultat har ifrågasatts. Hoppas att laget kan bygga vidare på detta och skapa en grund för vidare framgångar. För 2-1 mot Mexiko och 2-0 mot Algeriet är två bra resultat.

Det rör lite på sig även i den svenska fotbollen. Först och främst undrar man ju hur många liv Östersund har. Det är något som inte stämmer i ÖFK. Under en längre tid har de brottats med ekonomiska problem och har hittat pengar på olika sätt. Jag vågar inte skriva mer än så för jag är för dåligt insatt. Men visst känns det konstigt att klubben helt plötsligt behöver få in 10 miljoner på en vecka. Och att de sen lyckas. Igen! Det gör att man inte förstår någonting.

AIK sparkar Henrik Jurelius och jag tycker alltid det är tråkigt när sådana beslut tas. I fotbollsbranschen är det dock så att det är sportchefer och tränare som ofta får skulden. Alla vet om det innan de ens tackar ja till en sådan tjänst så jag tror inte att Jurelius känner något agg gentemot klubben. Dock är det säkerligen en stor besvikelse för båda parter. I ett aktiebolag är det alltid lite märkligt att inte anledningen förmedlas på ett enkelt sätt. När jag läser i olika forum och medier och när jag pratar med folk verkar det som att Jurelius samarbete med överordnade har kärvat. Då undrar jag helt plötsligt om han ens fick chansen att göra sitt jobb ordentligt eller om han hela tiden stött på motstånd? Hur lätt är det att göra ett bra jobb om de som är över en i hierarkin motarbetar? Detta är frågor som vi förmodligen inte kommer få svar på.

AIK kommer säkert att hitta en ny sportchef med ett tänk snarare på utveckling än på snabba resultat. För i ärlighetens namn har inte utvecklingen fotbollsmässigt gått framåt. Enligt mig har det varit ett defensivt spelsätt under både Norling och Bartosz. Ibland har det lett till resultat men oftare har det lett till besvikelser. Med Goitom var de på väg mot att kunna ta kommando i matcherna men det saknades ändå en helhet. Nu tror jag att AIK vill bli ett bollförande lag på riktigt. De kommer vilja spela med fart och på så sätt diktera villkoren i matcherna. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig och vem de väljer som sportchef. En sak som är säker är att ungdomarna kommer ges chansen att växla upp ordentligt. Brännström behöver ett starkt stöd från den sportchef som kommer in. Hoppas inte AIK väljer fel. Igen.

Slutligen lite Silly. Carlos Moros Garcia till Djurgården känns som en bra värvning. Men vem kommer han att konkurrera ut? Han får nog räkna med att spela tredjefiol initialt. Värvar Djurgården dessutom Oliver Berg från Kalmar så har de gjort två kanonvärvningar redan nu. De går för både guld och bra Europaspel 2023. Magashy till AIK är en supervärvning. Han kommer passa in bra och få en viktig roll. Enligt mig är han en spelare som kan spela ett bra possession-spel med fart och teknik. En som tar kommando och driver spelet. Bra AIK! Mer silly tar vi nästa gång. Alltid kul att följa vad som händer i det där så kallade fönstret.

Vad tycker ni om värvningarna? Gör AIK rätt som sparkar Jurelius? Och så klart, vilka vinner VM efter att vi sett nästan alla lag?

// Viktor

Kalmar var nog ändå ganska förberedda på att någon eller några klubbar skulle dra i Henrik Rydström. Hans korta karriär som seniortränare på högsta nivå i Sverige har enbart varit framgång. Med andra ord är det ingen tillfällighet att lagen han har lett har presterat bra och hamnat högre upp i tabellen än man hade förväntat sig. Det är ingen tillfällighet att han har kopplats ihop med Malmö under en längre tid. Rydström är helt enkelt en väldigt kompetent tränare. Vad beror det på då?

Enligt mig är hans lärarutbildning och hans vilja att hela tiden förbättra sig själv när det kommer till att lära ut en stor anledning. Han har under åren införskaffat en otrolig pedagogisk och didaktisk kunskap. Han har en kunskapstörst som leder även honom själv framåt. Detta är självklart en stor fördel när man jobbar med en grupp där alla lär sig på olika sätt. Henrik ger spelare möjlighet att lära på det sätt som passar dem bäst. Dock är inte det hela hemligheten. Det är även så att han kräver otroligt mycket av sina spelare. Mixen av inlärningsmöjligheter, feedback och krav är en soppa som tydligen smakar väldigt bra.

Slumpen är ett ord som inte nämns i några sammanhang hos Henrik. Man påverkar sitt eget öde och man gör lite mer än alla andra för att bli lite bättre än alla andra. Spelarna i Kalmar har haft långa dagar med mycket teori, mycket diskussioner och långa träningar. Allt detta inom ramarna för vad som anses vara en korrekt periodisering. Alltså hur mycket en spelare tål att belastas. Med andra ord spenderar spelare och ledare oerhört mycket tid tillsammans för att få en gemensam bild av hur laget ska spela och agera.

Hur agerar då lagen under Rydströms ledning? Possessioninriktad fotboll med hög fart och många löpmeter. I min bok anser Henrik att anfall är bästa försvar. Den passningsorienterade fotbollen är inte bara vacker att titta på. Den spelas inte heller enbart med syftet att skapa lägen framåt. Den är också den bästa försvarstaktiken. Man vet själv hur jobbigt det är att möta ett lag där man känner att man inte får tag i bollen. Lyckas man sen ta den så är man så trött att man knappt orkar anfalla. Med det menar jag att det är psykiskt tungt att känna att man hela tiden måste jaga och då blir det automatiskt ett övertag för det lag som äger bollen. Rydström har även ett stort krav på spelare som inte är nära bollen att hela tiden vara på tårna och att vara i rätt positioner OM laget av någon anledning skulle tappa bollen. Då kan de snabbt återta den och göra livet än mer surt för motståndarna.

Tydlighet, krav, tid och feedback (positiv som negativ) har gjort att Rydström ingjutit mod och självförtroende i lagen han coachat. Spelare som kanske inte är de bästa i Allsvenskan har höjt sig och lyckats spela en finfin fotboll. Jag undrar verkligen nu om han kan lyckas med allt det här i Malmö FF?

I Malmö är spelarna lite mer till åren. De har vunnit allt och alla kanske inte är superpepp på att lägga den tiden som Rydström kräver. Dock är jag rätt säker på att de som inte är villiga inte heller kommer bli långvariga i Rydströms trupp. Spelarmaterialet i Malmö är ju annars otroligt bra och kan Henrik få med alla på tåget och implementera sin filosofi och sitt spelsätt kan det bli ett väldigt roligt 2023 för MFF. Tänk ett bolltrillande mittfält med AC, Zeidan och Hugo Larsson. Nanasi vet precis hur Rydström vill spela och kommer vara en startspelare. Tillför sen något nyförvärv (Oliver Berg?) och MFF kan bli en mardröm för motståndarna.

Kommer han få den friheten han behöver under den sportsliga ledningen då? Jag förutsätter att det är ett krav som Henrik har nu när övergången gått från spekulation till verklighet. Självklart kommer Andersson och Georgson vara chefer men efter det misslyckade fjolåret är de säkert villiga att överlämna en del makt åt en tränare som Rydström som uppenbarligen vet vad han sysslar med. När plånboken dessutom är så stor så finns möjligheter att få in någon/några spelare som har kvaliteter och passar perfekt in i spelsättet. Det ska bli spännande att se vad som händer i truppen nu under vintern!

Ni kan nog redan läsa mellan raderna (och även på raderna) hur jag tror detta kommer att gå. Rydström har presenterats av Malmö och att han kommer att göra succé. Det finns ingen anledning att tro något annat med tanke på det Rydström har visat upp under sina tränarkarriär. Dock tror jag att Henrik ser det här som en del av något större. Han vill inte bara prestera i Europa med MFF. Han vill själv ut i Europa och leda betydligt större lag och coacha betydligt större matcher. I Sveriges största klubb får han bevisa att han är redo att ta ett kliv mot sitt stora mål. Drömmen om Europa.

Vad tror ni? Blir uppdraget för stort för Rydström eller blir det succé?

// Viktor

Varberg måste man imponeras av. Jocke Persson har gjort ett enastående jobb på den halländska kusten. Värvat från lägre divisioner. Spelat efter resurser och sett till att vara urstarka på fasta situationer. I kvalet var det Robin Simovic som var tungan på vågen. En väldigt duktig fotbollsspelare som hade kunnat spela i ett bättre lag än Varberg. Det hade varit intressant att se honom i Djurgården som ofta kommer till mycket inspel i boxen. Men det får nog förbli endast en tanke i mitt huvud.

Då har vi alla sexton lag klara för Allsvenskan 2023. Det ska bli riktigt intressant att se AIK med Brännström, Malmö med revanschsug, Norrköping med en tränare som fått tid, Halmstad och BP som nykomlingar och vilket lag som tappar vilka spelare.

Största tappet har redan skett dock. Darijan Bojanic förtjänar ett utlandsäventyr efter en makalöst bra säsong. Undrar hur Bajen kommer att ersätta? Men nu åter till mina nomineringar av årets…håll till godo!

ÅRETS TRÄNARE – de nominerade är:

Per-Matias Högmo – 2021 – tolva! 2022 – etta! Det Högmo har gjort är otroligt bra. Han har skapat en vägvinnande offensiv och en tillräckligt stabil defensiv för att ta Häckens första SM-guld. Bravo!

Henrik Rydström – Med små medel och tappade förgrundsfigurer trodde knappast någon att KFF skulle blanda sig i kampen om europaplatserna. Bra värvningar och en stundtals briljant passningsfotboll. En smärre bragd! Bravo!

Lagerlöf/Bergstrand – Andra plats i Allsvenskan och ett fenomenalt Europa-spel. Mer kan man knappast kräva av de båda tränarna. Har lyckats växla startelvor på ett bra sätt och är nog det lag som är mest svårlästa. De har många olika sätt att anfalla.

ÅRETS MITTFÄLTARE – de nominerade är:

Mikkel Rygaard – Vilket nyförvärv! Smart i positioneringen. Bra teknik. Spelförståelsen är underbar och vänsterdojan är magisk.

Samuel Gustafsson – Som defensiv mittfältare har Samuel varit navet och tempot i Häckens spel. Ständigt hotande i sitt passningsspel och har gjort sig förtjänt av en plats i Jannes trupp. Imponerande säsong rakt igenom!

Darijan Bojanic – Utan Darijan hade Hammarby inte hamnat så högt upp. Utan Darijan hade Besara inte varit så bra. Från att ha varit lite lat och bortskämd har han tagit kliv och därmed fått bevisa för alla att han kan dominera i Allsvenskan. Förtjänar en utlandsflytt.

ÅRETS TIFO – de nominerade är:

Hammarbys premiärtifo – Mäktigt med flaggorna. Mäktigt med bilden av ett Hammarby sen 1889. Jag önskar jag hade koll på Hammarbys historia så jag med säkerhet uppskattat det än mer.

Pertans avskedstifo – När man själv börjar gråta så inser man hur mäktigt detta var. Jag är ju verkligen emot bengaler på arenorna men Pertans Inferno var perfektion. WOW!

Hammarbys derbytifo mot AIK i maj – Grönvita hjältar hissas sakta upp i ett hav av grönvita flaggor. Man blir oerhört imponerad. Suleyman Sleyman gör ju bara han att man blir glad.

ÅRETS MVP – de nominerade är:

Marcus Antonsson – Stod ensam för mer än hälften av Värnamos mål. Behövs det sägas mer?

Gustaf Lagerbielke – Efter inträdet hos de rödvita förlorade bara laget en match med Gustaf i laget. Stabilt spel och ett härligt självförtroende ger honom nomineringen.

Alexander Jeremejeff – Skytteligavinnare som öste in mål på våren. Trots en lite sämre höst måste man beundra Jeremejeffs säsong. Grymt imponerande!

ÅRETS FLOPP – de nominerade är:

Malmös Sportsliga ledning – En ny huvudtränare som trots vinst i cupen får sparken. Georgson går in och gör laget än sämre. Hareide får chansen men lyckas sänka laget än längre ner i tabellen. Tålamodet med Milojevic är uppseendeväckande kort!

Forrest Lasso – Inte kanske för hans insatser på planen men för taktlösheten och den egocentriska ådran när Sundsvall behövde ETT LAG som mest.

Anthony Van den Hurk – Obegripligt agerande som gjorde honom persona non grata. En bra fotbollsspelare blev en dålig.

ÅRETS ANFALLARE – de nominerade är:

Alexander Jeremejeff – Skytteligavinnare och duktig på det mesta. Bra i boxen och nyttig i uppbyggnaden när det behövs längre spel. Toppen blev den Allsvenska vinsten.

Marcus Antonsson – Otroligt imponerande att i lilla Värnamo göra 20 mål. Han gjorde det också på så många olika vis. Kan det vara hans bästa säsong någonsin? Wow!

Nahir Besara – Jag vet, han är inte en renodlad anfallare men jag väljer att sätta honom i denna kategorin då jag tycker han rör sig så högt upp i banan. Poängproduktionen är imponerande. Han har ett skott i världsklass och påminner inte bara till utseendet om Bruno Fernandes. En kanonsäsong i återkomsten till Bajen.

VINNARE ÄR:

Årets Tränare: Per-Matias Högmo – har träffat rätt med nyförvärv och spelet ett positivt spel på många sätt. Häckens första SM-guld ger guld till Högmo även i min bok.

Årets Mittfältare: Mikkel Rygaard – En fin blandning av egenskaper gör honom så bra. Man älskar ju spelare som är finurliga, skickliga och sätter laget först.

Årets TIFO: Pertans Inferno – Alla tre nominerade var något utöver det vanliga men Pertans gav mig tårar. Vackert och välförtjänt. Grattis till en fin karriär Per.

Årets MVP: Marcus Antonsson – Han bar Värnamo på sina axlar och öste in mål. Trots bra prestationer av andra spelare i laget tror jag att det är endast Marcus namn som nämns. Han var ovärderlig!

Årets Flopp: Malmös sportsliga ledning – Ett stort misslyckande på tränarsidan. Dock tror jag att självkritiken är stor och nu kommer man med säkerhet gå för att värva Henrik Rydström.

Årets Anfallare: Marcus Antonsson – Solomål, nickmål, mål med vänster, mål med höger och ständigt i farliga lägen. Egentligen är det helt jämt mellan honom och Jeremejeff, men jag väljer att värdera Marcus prestationer högre efter vilken omgivning de båda har befunnit sig i. Imponerande!

ÅRETS LAG – laguppställning 1-4-3-3

Målvakt – Ricardo Friedrich

Backar – Lars Saetra – Even Hovland – Isak Hien – Mohanad Jeahze

Mittfältare – Samuel Gustafsson – Mikkel Rygaard – Darijan Bojanic –

Anfallare – Alexander Jeremejeff – Marcus Antonsson – Nahir Besara

Nu längtar vi redan efter Allsvenskan 2023. Först lite kul Silly Season och ett för lagen välbehövlig vila. Och VM förstås.

Håll det snyggt i kommentarerna. Tack.

Snart avgörs det även om det är Öster eller Varberg som spelar allsvenskt nästa säsong. Jag tror att Varberg är så pass mentalt starka att de klarar att hantera den press som faktiskt ligger på deras axlar. Man vet ju att det är svårt att ta sig upp igen om man trillar ur.

När vi kvalade två år i rad kände jag en enorm press. Kalmar är ett lag som har legat länge i Allsvenskan och man ville ju absolut inte tillhöra det gänget som spelade föreningen ur högsta serien. Mitt knä var sargat och i slutet på säsongerna var det alltid extra dåligt. Jag kände en enorm stress över att kanske inte kunna göra mitt bästa i dubbelmötena med först Brage och sen Jönköping Södra. Samtidigt pressade tränarna på och ville att jag skulle ta sprutor och smärtlindring för att kunna spela. Sällan har jag mått så dåligt som en innan de matcherna. Sällan har jag mått så bra efter de matcherna. För båda gångerna lyckades vi hålla oss kvar. Jag spelade 2,5 match av de fyra matcherna som spelades. Så samtidigt som jag mådde skit fysiskt och till viss del psykiskt så gjorde jag mer än vad jag egentligen kunde för att hålla KFF kvar i Allsvenskan. Jag är stolt över att jag försökte. Jag är stolt över att vi lyckades. Men gud vad dum man är ibland när man sätter sin hälsa på spel för att jaga efter en boll.

Nu tänker jag att jag ska försöka mig på en liten summering av årets allsvenska i form av olika “årets¨-kategorier. Till exempel årets mål och årets hyllning. Under två olika inlägg summerar jag och tycker till om årets många prestationer. I detta inlägg nominerar jag och utser vinnare i fem av mig valda kategorier. Nästa vecka utser jag: Årets Mittfältare, TIFO, Anfallare, MVP, Flopp och Tränare. Dessutom får ni hela mitt ÅRETS LAG.

Agree or disagree. Hur som helst, håll till godo.

ÅRETS MÅL – de nominerade är:

Marcus Antonsson – soloräden mot Sirius borta en är en uppvisning av en spelare som har osat självförtroende under hela säsongen. Några finter senare och några motspelare i korvkiosken renderade i ett enkelt och kyligt avslut.

Jacob Ortmark – den där cykelsparken som alla drömmer om att göra i skarpt läge ger Ortmark en given plats bland mina nominerade. Bollen kommer utan fart vilket gör det enklare att träffa rätt men svårare att ge bollen just den hastighet den behöver. Smidigt och elegant cyklar han in ett konstmål i Sundsvall.

Victor Edvardsen – trots att målet gjordes i Europa-spelet försvinner det inte från min näthinna. Låååååångskott. Bra uppfattat. Bra tekniskt utfört. Inte sällan blir tillslaget stressat när man väl ser möjligheten att skjuta från så långt avstånd. Victor träffade perfekt.

ÅRETS HYLLNING – de nominerade är:

Jonathan Levi – Levis hyllning av Malmö FF i juli var helt…felaktig. Han trodde på SM-guld men fick bara en 7:e plats och en sparkad tränare. Jag vill dock hylla Levi för att han bjuder på sig själv och för att han är en bra fotbollsspelare.

Forrest Lasso – hyllas man inte av någon annan så kan man ju hylla sig själv. Trots otaliga mål i baken valde Sundsvalls mittback att hylla sina egna prestationer och därmed indirekt nedvärdera sina kamrater. Smart och effektivt när man sysslar med lagsport.

IFK Värnamos storsponsor – med ett hejdundrande fyrverkeri hyllade sponsorn…Kalmar FF? KFF tog tre poäng på Finnvedsvallen och en oerhört märklig scen utspelade sig. Sällan har det smällt så mycket för så lite.

ÅRETS MÅLVAKT – de nominerade är:

Ricardo Friedrich – han har förhindrat ett antal givna mål. Har har underhållit och lett Kalmar till en imponerande 4:e plats. En stark debutsäsong som innehöll 14 hållna nollor!

Warner Hahn – Ett succéförvärv som inte bara agerat med pondus utan han har faktiskt räddat bollar. Stor men smidig (vilket inte alltid rimmar) och har gett IFK en stabilitet bakåt och några extra poäng.

Kristoffer Nordfeldt – I grund och botten Allsvenskans bästa målvakt. Har allt som en bra målvakt behöver och hans prestationer ger alltid övriga spelare en trygghet. Klassmålvakt!

ÅRETS BRÅKSTAKAR – de nominerade är:

Alexander Jeremejeff – Bajs hit. Bajs dit. Genom ett klassiskt storebrorsknep lurade han “lillebror” Guidetti rakt i fällan. Tryck där det svider som mest när det svider som mest. Löjligt och vidrigt men effektivt.

John Guidetti – Jag tror inte han lärt sig orden han med omsorg valde i bråket med Jeremejeff i Paolo Coelho’s Alkemisten. Men han vet hur man förstärker ett bråk på bästa sätt. Löjligt och bebisaktigt.

Djurgårds- & AIK-supportrar – bengaltennis kommer möjligen in i SAOL. Eller inte. Fotboll är en familjesport. Fotboll är inte bara för vuxna idioter som vill starta bråk. Usch!

ÅRETS BACK – de nominerade är:

Lars Saetra – 14 hållna nollor och ett mer än imponerande försvarsspel. Bra försvarsspel. Farlig på offensiva fasta och han har utvecklat ett imponerande passningsspel.

Even Hovland – Pondusen och vinnarskallen har varit guld värd för Häcken. Har utsatts för svåra situationer men löst det mesta med bravur. Brytningssäker, följsam och stark.

Isak Hien – Årets utropstecken bland allsvenska försvarare. En halv kanonsäsong ledde till ett proffskontrakt i Italien. Ekdal var snäppet bättre med Hien jämte sig. En fin kvalitet att ha är att kunna göra andra bättre.

VINNARE ÄR:

Årets mål: Jacob Ortmark – alla drömmer om att få göra en bicacleta i mål. Och som han gjorde det. Underbart! Grattis Jacob!

Årets hyllning: Forrest Lasso – imponerande att man kan hylla sig själv på ett vis som är bortom all förnuft. Grattis Forrest!

Årets målvakt: Ricardo Friedrich – underhållande och målräddande. En kanonmålvakt som har betytt väldigt mycket för KFFs defensiv. Grattis Ricardo.

Årets bråkstake: Trumvirvel…………………Djurgårds- & AIK-supportrar. En mer idiotisk grej får man leta efter. Porta de inblandade från all fotboll framöver. Grattis säger jag till alla dessa supportrar på ett nedvärderande sätt.

Årets back: Här är det så jämt ända ner till 5-6 platsen på min lista. Men när allt slås samman anser jag att Isak Hien var den som imponerade mest. Kom från ingenstans och blev bäst i laget. Mål framåt och mer än solid bakåt. Grattis Isak!

Håll det snyggt i kommentarerna och kom gärna med egna förslag på vem ni tycker borde ha vunnit mina kategorier.

// Viktor

Högmo har hittat en offensiv balans som till viss del har tummat lite på den defensiva styrkan, men den balansen mellan offensiv och defensiv visade sig på många sätt var ett klokt beslut. Samuel Gustafsson som defensivt ankare på mittfältet har styrt och ställt och i en possession-taktik är det få i Allsvenskan som är bättre än honom (möjligen Bojanic). Hans skärande passningar hotar hela tiden motståndarlaget och skapar sprickor i deras defensiver. När han kompletteras av brorsan och Rygaard som är tekniskt fenomenala och ytterst positionssäkra så förstår jag att Jeremejeff har kunnat få in 22 bollar i nät. Offensiven håller europeisk klass. I nederländska ligan hade de älskat att se de tre operera tillsammans på mitten. Tiki-taka som även är effektiv.

Rygaard är enligt mig det bästa nyförvärvet i årets allsvenska. Hans speluppfattning är briljant och han är ständigt i rätt positioner. När han dessutom gör både mål och assist är det svårt för någon att hävda att något annat nyförvärv har varit bättre (möjligen Marcus Antonsson). Vänsterfoten smeker in bollar i nät. Ibland har det sett ut som att han bara passar in bollen i mål. Det är något som fler spelare bör ta efter. Enkelt att säga givetvis men svårt att utföra. Men det är sällan kraft slår precision. Hårt kan många skjuta. Få kan skjuta med precision. Heter man Leo Messi kan man skjuta med både kraft och precision.

I korrelation med att självförtroendet har växt har även modet hos backarna i Häcken växt. Hammar och Hovland har på Gustafsson-maner börjat slå bollar rakt igenom motståndarlinjerna och Fridriksson och Lund har ångat fram längs kanterna i 110 under 90 minuter match in och match ut. Defensiven har blivit oerhört solid och trots att backlinjen har lämnats själva många gånger mot framstormande motståndare har de inte sällan löst uppgiften med bravur. Av egen erfarenhet är det det som är det svåraste som back. När någon bra spelare kommer drivande med boll under kontroll rakt emot dig. Med passningsalternativ på båda sidorna. När ska man kliva på? Ska man inte göra det alls? Man tvingas att ta ett jobbigt beslut helt enkelt. Det har Häcken-försvaret löst utomordentligt.

Slutligen har Jeremejeff och Sadiq varit suveräna. De har gjort mål och assist och skapat problem för motståndarna. Alex inledning på säsongen måste ju ha slagit något slags rekord? Han gjorde mål hela tiden. Även om han till slut tappade lite fart så har han gjort en oerhört imponerande säsong. Bravo! Sadiq har vuxit under säsongen. I slutet lyckades han med allt. Han är en spelare som Häcken kommer ha mycket glädje av. Snabb, finurlig och han gör poäng. Frågan är om laget får vara intakt och kan fortsätta utvecklas. Då går Häcken en rolig framtid till mötes.

Hammarby körde över Kalmar. I den andra “finalen” i näst sista omgången blev Hammarby för svåra för Kalmar. Allt iscensattes av Gustav Ludvigsson. Jag läste att Bojanic brukar klaga på hans fötter på träningarna, att han inte har tillräckligt bra teknik. Bullshit! I förhållande till den farten han alltid använder har han en mycket funktionell teknik. Han lyckas ofta få med sig bollen. Han tar emot och sätter fart. Möjligen kan hans spel på ett tillslag förbättras men det är också därför han håller till på en kant. Där behöver han inte spela på ett tillslag så ofta. Mot Kalmar var han överallt! Han petade in mål, sköt in mål, försvarade längst ner i eget straffområde och satte press på Kalmars backlinje. Helt klart var han MoM! Håller han den höga nivån är han absolut en av de viktigaste spelarna för sitt lag. En drömmedspelare på alla sätt och vis. Jag hade velat ha honom i mitt lag varje dag i veckan.

Nu tar Hammarby tredjeplatsen. Också det välförtjänt! De har varit tredje bäst.

Djurgården gör ingen bra match mot Norrköping. Eller rättare sagt gör Peking en bra match mot Djurgården. Sett till spelartrupperna är lagen ungefär jämbördiga skulle jag vilja påstå. Norrköping har underpresterat ordentligt. I måndagskväll hade de dock otur. Djurgården tog tre poäng och säkrade andraplatsen. Radetinac (som enligt mig har varit DIF:s bästa spelare i år) fick prickskjuta en vänstervolley och fira med fansen. Annars var det Norrköping som skapade mest och spelade bäst. Jag hoppas Norrköping tar ordentlig lärdom av året och bygger ett nytt spel inför nästa säsong. Med den truppen tror jag att de skulle kunna göra en Häcken och komma allra högst upp nästa år. MEN då krävs ett spel som bygger på fart och bollinnehav. Gör om gör rätt.

Djurgården har också haft en fantastisk säsong på två fronter. Imponerande på många sätt. De förtjänar andraplatsen i serien och de förtjänar framgångarna i Europa. Kul för DIF men också kul för svensk fotboll. Isak Hien slog igenom och var fenomenal under våren. Danielsson har inte varit lika bra men man vet alltid vad man får. Ett lugn och en stabilitet som smittar av sig. Dessutom internationell erfarenhet. Jag tycker Edvardsen har mer att ge. Han har gjort poäng men väldigt få mot bra motstånd. Till nästa år behöver han växla upp lite för att DIF ska vara riktigt nöjda med honom. I Degerfors fick han kontra en hel del och där ligger hans styrka. Han är snabb med boll och när han möter få motspelare är han livsfarlig. I Djurgården spelar han oftare mot uppställt försvar och där behöver han hitta lite fler verktyg tillsammans med tränarstaben.

Ola Toivonen förtjänar en hyllning. Han slutar efter säsongen och det kan bli en avslutning som han kan komma ihåg för alltid. Först tre mål mot Varberg och en kanoninsats på många vis. Få har Olas teknik och spelförståelse. Han har förtjänat en plats i svensk fotbolls historieböcker. Grattis till en bra karriär Ola. Inte nog med att han gjorde ett hattrick mot Varberg som hjälpte Malmö, det hjälpte även HANS förening Degerfors i kvalkampen. Det som är lite ambivalent för Ola i sista omgången är att Malmö ställs mot Degerfors. Som sagt, det kan bli en avslutning på karriären som Ola kan minnas länge. På flera olika vis. Vi får se hur det slutar.

Slutligen tycker jag lite synd om Elias Gustafsson och Erik Israelsson. I båda fallen förstår jag fansen som tycker det är lite provocerande att den ena dyker upp med Häcken-tröja och den andre drar en ramsa inför Hammarby-klacken. MEN! I ett större perspektiv så är de båda människor. Elias två bröder kan vinna ett guld med Häcken. Klart som faaan han hoppas de ska vinna. Han vill inget hellre. Det tror jag alla vet runt om i hela Sverige. Det som är lite olyckligt är ju att han har på sig en matchtröja.

Likaså med Erik. Erik hade en toppentid i Bajen och blev rättmätigt hyllad när karriären nu tagit slut. Olyckligt var att han körde en ramsa. Särskilt med tanke på matchens betydelse och att han tillhör KFF.

Men snälla drevet där ute. Ha lite förståelse. Sluta hata. De är människor och har känslor. Klart Elias håller på Häcken. Det visste ni! Klart att Erik har känslor för Bajen. Det visste ni! Bara för de har ett lager av mänsklighet i sig ändras inte resten av dem. De vill sina nuvarande lag allt väl och offrar sig varje dag för att just det laget ska få framgång. Men låt dem för tusan få njuta av stunden ibland också. Även om det kan tyckas fel.

Veckans “passning” – Rygaard passar tydligen in bollar i mål. Känsligt och finstämt.

Veckans “fyrverkerier” – Hur kan det förekomma fyrverkerier inne på en Allsvensk arena?????????? Jag blir stum och irriterad. Skärpning alla.

Veckans “spelare” – Mikkel Rygaard. Inga kommentarer. Jo en liten, Gustav Ludvigsson var också väldigt duktig.

Nu njuter vi av sista Allsvenska omgången för att sedan ta oss an ett VM. Ha det grejt!

// Viktor