"Ni tränar inte på riktigt"

Många anser att fotbollsspelare borde kunna träna betydligt mer än vad vi faktiskt gör. Triatleten Jonas Colting kommenterade för något år sedan Elfsborgs träningsschema och hävdade att de inte tränade på riktigt. Att en individuell idrottare tränar fem-sex timmar om dagen och att fotbollsspelare är bortskämda. Delvis håller jag med men självklart finns det alltid två sidor av samma mynt. Fotbollsträning kan man inte träna hela tiden eller när som helst. Fotboll är en kontaktsport som kräver allt det Colting nämner i sin kritik; styrka, snabbhet, rörlighet, balans m.m. Tränar man för mycket styrka, uthållighet eller snabbhet så är risken att sedan skada sig så stor att den risken inte är värd att ta. Med det menar jag att du kan inte köra stenhård styrketräning på förmiddagen och sen gå ut och köra vanlig fotbollsträning på eftermiddagen. Då kroppen inte orkar reagera lika snabbt som vanligt blir skaderisken för stor. En individuell idrottare kan så klart träna mycket mer för där finns inte risken att någon annan skadar dig. Däremot har han rätt i att fotbollsspelare måste kunna träna taktik, samarbete och få in ett gemensamt tankesätt. Detta utöver det “ordinarie” träningsschemat. Eller kanske borde det ingå i det “ordinarie” schemat?

På ett träningsläger finns all tid i världen att tillsammans skapa gemensamma målbilder, träna försvarspositioner genom att kolla på video, samtala om hur mina lagkamrater gör mig till mitt bästa jag, nöta in anfallsspel likt amerikansk fotbolls alla “plays” och ge laget en tilltro till varandra och sin egen förmåga. Spelarna kommer i stunden att tycka att det är skittråkigt, men när resultaten kommer så kommer de att inse att det var värt varenda sekund i det där mörka och alldeles för varma konferensrummet på ett hotell på en död semesterort i Spanien. Givetvis kan och bör sådan träning genomföras året om. Fotbollsspelare har tid att jobba 9-16. De flesta människor jobbar mer än så. Men träningslägret skapar ju förutsättningar för att samla alla vid flera tillfällen varje dag. Det är inte lika lätt hemmavid.

En annan sak som faktiskt är underbar med just läger är att sammanhållningen förbättras och man hittar på väldigt mycket kul saker. Ofta bor man på ett hotell och man har sina dörrar öppna så att lagkamrater kan komma och gå lite som de vill. Efter träningspassen går man ner till spaet och återhämtar sig. Efter middagen samlas man och hittar på något tillsammans. Sista åren i KFF spelade vi ofta brädspel. Carcassone, Flamme Rouge, For Sale, King of Tokyo. Det var svinkul! Inte sällan är spelare aningen tävlingsinriktade och ett brädspel är ofta ganska genomtänkt med många inbyggda parametrar att ta hänsyn till. Då blir spel där man kan sabba lite för varandra eller ha lite tur ofta de roligaste. Man har sett många upprörda känslor och fått många goa skratt under dessa spelsessioner. Den biten av träningslägret kan man sakna nu när man inte längre har privilegiet att få åka iväg och “hänga” med sina kompisar.

En annan sak som ofta händer på träningsläger är inkilningar. Ni vet det där “ny i klassen”-momentet som ska genomföras för att man ska bli en fullvärdig medlem av den innersta kretsen. Många gånger fjantigt men om den genomförs på rätt sätt blir en inkilning väldigt rolig som svetsar samman spelartruppen än mer. Jag har varit med om inkilningar som varit allt annat än kul. Som har gått ut på att förminska och förnedra. Där man rakat av håret på spelare, man har klätt av dem alla kläder och där man tvingat folk att göra saker de absolut inte vill. Usch! En inkilning ska vara för alla.

När jag var lagkapten gjorde vi antingen något som alla genomförde med enbart “lite” extra fokus på de nya. Till exempel gjorde vi en gång så att alla i laget delades upp i grupper och skulle genomföra ett valfritt framträdande. De nya var givetvis i en egen grupp men de fick själva bestämma vad de ville göra. Reglerna var: minst fem minuter på scen och man skulle försöka bjuda på sig själv. I min grupp var det jag, Rasmus, Måns Söderqvist och Isak Magnusson (Emmaboda-gruppen). Vi fixade riktiga instrument. Lärde oss spela dem. Klädde upp oss till tänderna och genomförde en omskriven version av Timo Räisinens låt “Kampen och Härligheten”. Jag spelade trummor, Måns bas, Isak keyboard och Rasmus gitarr. Succé! När alla gör något annorlunda och bjuder till blir det genast väldigt avdramatiserat för de nya. De enda de behövde göra utöver det vi andra gjorde var att köpa chips.

Flera allsvenska lag är eller har varit på läger nu innan cupen drar igång. Hoppas de tränar stenhårt på planen, mycket vid sidan av och att de har jäkligt kul tillsammans. För det är precis så ett träningsläger ska vara. Summa summarum; kroppen tar stryk på ett träningsläger men det finns så många möjligheter att förbättra spelet på planen genom att göra mindre fysiskt jobbiga aktiviteter. Dessutom ges en chans att förbättra lagsammanhållningen och banden mellan varandra. En chans som man inte alltid får på hemmaplan då många spelare har familj som de vill ge den tiden.

Jag kan sakna ett riktigt bra träningsläger…

Avslutningsvis en liten kommentar om Silly Season. Inte jättemycket uppseendeväckande. Simovic ser ut att lämna Varberg. En tung förlust vill jag påstå. Varberg får det jobbigt 2023! Noah Persson verkar vara på väg till Bajen. Känns som att han kommer passa kanon in där. Bra Hammarby! IFK Göteborg värvar skandinaviskt och de spelare de tar in känns intressanta. Dock anser jag att utlåningen av Calle J är en kännbar förlust. Han är bra! Väntar fortfarande på att Norrköping ska få lite fart och värva. Visst har de tagit in några spelare men det känns som osäkra chansningar. Nu försvann även Ekpolo som är en stabil och duktig allsvensk spelare. Många dagar kvar till allvaret börjar men om klubbarna vill värva mer så är det så klart gynnsamt att de nya spelarna får så många veckor som möjligt med laget innan allt drar igång. Försäsongen rullar vidare.

// Viktor