Blåvitt och AIK verkar utvecklas åt olika håll

Jag är fortfarande oförstående till hur Norrköping ska ta sig framåt i utvecklingen. Man hade önskat en tydligare idé som spelförare med det spelarmaterialet. Jag anser att om det beror på osäkerhet eller dåligt självförtroende så hade man ändå kunnat skönja spår av något som tyder på att de vill dominera motståndet med både bollinnehav och presspel. Just nu ser det mest ut som det finns tvivel. Se till att bygg spelet så att Sigurdsson får utrymme att utnyttja sina kvaliteter i sista tredjedelen. Överbelasta ytorna på ena sidan för att sedan snabbt ta sig in i de ytor som öppnas på andra. Ortmark, Traustsson och Ssewankambo är bara några av spelarna som har spelförståelse och teknisk förmåga för att lätt kunna bygga ett positivt passningsspel som kan sätta de ännu mer offensiva spelarna i bra lägen. Hoppas IFK Norrköping kan nå dit på kort tid.

IFK Göteborg har liknande problem. GAIS seger var knappast orättvis. Med de spelarmaterialet borde Blåvitt kunna äga en nykomling i Superettan. Wendt, Bångsbo, Carlén, Hagen, Thern, Berg, Carneil med flera är alla spelare som har bra passningsfötter och finfin förståelse för hur fotboll kan och ska spelas. När det ser ut som det gör börjar man då ifrågasätta hur taktiken är upplagd. Se till att äg matcherna med fokus på att hålla bollen i ett tekniskt starkt lag. Gör man det får man även kraft och energi till att snabbt kunna återta bollen när man tappar den. Jag hoppas att även IFK Göteborg får ordning på sitt spel så att de kan utmana högre upp i tabellen. Det är där de hör hemma.

I föregående cupomgång kikade jag lite extra på AIK. Och jag gillade faktiskt det jag såg. Även om spelet hackar lite ibland och det slarvas så har Brännström något att bygga på som enligt mig kan bli angenämt för lagets hängivna supportrar. Durmaz, Fischer och Guidetti känns som en trio som kan hitta på mycket bus i motståndarlinjerna. Alla tre har bra spelförståelse, teknik och passningsspel. Dessutom utstrålar de en glädje som skiner starkare än Poseidon. Kolla bara Durmaz passning i inledningen av anfallet som föregår straffen. Passningen skär som en välriktad krocketklubba genom ÖFK:s linjer och Fischers touch till Guidetti är mjuk och fin. Däremot känns straffen långt ifrån solklar.

För AIKs skull hoppas jag att Milosevic snabbt kan vara tillbaka i träning och spel. Men huvudskador kan vara luriga och bör behandlas med stor försiktighet. Min storebror David åkte på en hel del smällar mot huvudet under sin karriär och den sista hjärnskakningen tog oerhört hårt på hans mående. Han har fortfarande problem med ljus och får ofta kisa. Inte kul! Jag hoppas dock att Milosevic inte får de problemen utan snabbt återfår hälsan. För han behövs. Utan honom är Sotte aningen ivrig och trots att det många gånger går bra så chansspelar han en hel del. Oftare när Milosevic inte är på plan. Slutorden om AIK blir att jag tycker att AIK har tagit kliv i rätt riktning och har skaffat spelare som med finess kan dyrka upp försvar som AIK inte kunde förra året. Frågan är om de vinner med fler mål mot Varberg än Västerås gör mot ÖFK. Tveksamt.

2007 vann vi cupen med KFF. 2009 vann vi nederländska cupen med Heerenveen. 2013 vann vi nederländska cupen med AZ . Det är speciellt att spela när det kommer till cupspel. Varje match är viktig och förlorar man åker man ur. Spänningen innan en final är en härlig känsla. Jag älskar matcher som är vinna eller försvinna. Den utmaningen tilltalade mig varje gång jag spelade en cupmatch och när man stod på planen inför en final var man så förbannat taggad att det inte spelade någon som helst roll vem som stod på andra sidan. Sen gäller det att kunna omsätta den laddningen till en effektiv prestation. Ibland är man så tänd att man springer ur position eller kan det bli så att man är övertänd och då blir passiv. Balansgången är fin. Men en final är alltid en match med läge att prestera på topp!

I maj 2009 på De Kuip inför 50 000 åskådare. Domaren blåser av matchen. FAAAN, inte straffar. Tankarna som går igenom mitt huvud är ambivalenta men ändå solklara; jag vill inte att det ska bli straffar men jag vill ta en straff. Jag vet att jag har gjort många mål under våren och jag har gott självförtroende. Tanken att missa straffen finns inte i min hjärna när tränaren frågar om jag kan ta en straff. Jag tar gärna den första säger jag utan att tveka. Efter det börjar jag ändå tveka. Var ska jag lägga straffen? Vad händer om jag missar? Tur att jag sa att jag kunde ta den första straffen för då finns det chans att någon annan missar efter mig om jag skulle missa min.

Vi lottas så att vi har våra fans bakom målet som straffarna slås mot. Viktigt! När jag går den långa vägen fram mot straffpunkten för att slå vår första straff är jag nervös men ändå ganska lugn. Fansen jublar och jag har bestämt mig för var jag ska slå straffen. Får jag en bra träff vet jag att den sitter. Högt upp i målvaktens vänstra hörn. Bollen känns tung mellan händerna när jag lägger ner den med pumphålet uppåt. Försök att inte titta dit jag ska slå straffen. Titta bara rakt på målvakten så han inte vet något alls. Oj, tittade jag inte lite åt den sidan jag ska slå straffen. Kanske inte. Jag påbörjar ansatsen och tittar bara ner på bollen. Se till att träffa den rätt. Man hör hur fansen bakom målet håller andan när jag slår till bollen med pumphålet uppåt. Den sitter precis där den ska och jublet bryter ut. GUTT!! Lättnaden är enorm och jag joggar tillbaka för att ta emot lagkamraternas lika lättade omfamningar. Nu är det bara att vänta. Vänta på de andra. Då slår nervositeten till med full kraft. Ska jag ens kolla på de andra straffarna?

Vår målvakt är inte ens nära att ta en straff. Lyckligtvis skjuter Youssuf Hersi över och vi är i förarsätet efter tre omgångar. Ledning 3-2. Twente gör 3-3. Vi gör 4-3. Twente kvitterar igen, 4-4. Sista straffen ska slås. Hela stadion håller andan när Gerald Sibon stegar fram. Med sävliga steg rör han sig fram och slår bollen…rakt upp i krysset. Jag har aldrig sprungit snabbare än efter den straffen. Glädjen är öronbedövande och fantastisk. Dopingtestet efteråt, inte lika fantastiskt.

Cupspel är fantastiskt. Straffavgörande en känslomässig bergochdalbana. Hoppas vi får se lite straffavgöranden inom kort.

// Viktor