Nu är det inga tillfälligheter eller marginaler längre. Jag tror att jag har sagt i fem omgångar nu att fortsätter IFK Göteborg på samma vis så kommer de ta poäng. Gör de det? Nä! Något annat måste till för att tabellen ska ritas om och för att vissa lag ska ta fler poäng eller för att vissa andra ska börja tappa.
Tre lag kommer att vara i toppen hela vägen fram tills det att Allsvenskan ska summeras. Malmö, Elfsborg och Häcken. Möjligtvis kan Djurgården hitta ett flow och knapra poäng, men i mina ögon är de andra tre lagen för bra i förhållande till motståndet. Vad har de gemensamt då?
Trots att de spelar olika så kan man tydligt se vissa likheter. Intensiteten är nummer ett. Malmö och Häcken vill vara dominanta i bollinnehavet och deras intensitet ligger i ett högt passningstempo och (det viktigaste av allt) reaktionen och tuffheten i den direkta återerövringen. Med det menas att de är som iglar på motståndaren när de själv just har tappat bollen. Kika in Malmös match mot Degerfors igår så ser ni vad jag menar. Degerfors-spelarna gavs inte en lugn stund och när man som motståndare till MFF hamnar under det trycket så är det svårt att komma ur greppet. När Malmö är i parterröverläge vill man nästan slå i mattan och ge upp.
Häcken gör på liknande sätt men väljer även ibland att lägga sig lägre och använda intensiteten i kontringarna. Med så snabba spelare framåt vore det dumt att inte utnyttja den explosivitet som finns där. När läge ges att ta sig snabbt framåt så går det undan och där har få lag motståndskraft att hålla emot.
Det är även i den fasen Elfsborg är som bäst. Där går det verkligen undan! Ofta är det bara en enda passning som leder dem fram till en målchans. Otroligt hur snabbt det går. De har många spelare som kan slå en avgörande passning och flertalet spelare som kan driva boll i hög hastighet och med blicken upp. Elfsborg bryr sig inte så mycket om att vara bäst på possession utan spelar väldigt effektivt. Statistiken säger också att Elfsborg är bäst på att komma till avslut på kontringar.
En annan sak som de tre lagen har gemensamt är att de tar mycket löpningar in bakom motståndarnas backlinjer och in i straffområdet. Kommer inte bollen mot spelaren som löper så öppnar löpningen ändå upp för spel i ytan framför backlinjen (backarna måste ju hänga med löpningarna). Har man då skickliga spelare som Rygaard, Nanasi, Gustafsson, Amane, Baidoo, Qasem, Vecchia m. fl. som är duktiga på att hitta och operera i de här “mellanytorna” så är det svårt för en motståndare att hindra målchanser. Tänk vad en skicklig spelare som Besara hade kunnat hitta på om han spelat i Malmö. Herregud!
Följer inte motståndarna löpningarna så kommer bollen komma in på den löpningen. Variationen framför, bakom och utanför motståndarna att dessa tre lag just nu har något som övriga inte har. Nu är det ju som att skjuta in bollen i öppet mål när jag säger att de alla tre kommer att utmana om guldet när serien summeras. Men säg emot om ni inte håller med.
Två lag som det har vänt för är Sirius och Norrköping. Det ena i positiv riktning och det andra i negativ. Sirius kanske har spelat bättre i andra matcher än vad de gjorde både mot BP och Värnamo men sex poäng har rullat in på kontot och det måste de vara väldigt nöjda med. Lämnar nu Mathissen skutan som kapten och anförare så blir det ett riktigt tungt tapp.
Norrköping har en rakt nedåtgående trend och har tre förluster på rad. Mot BP hade de absolut kunnat göra mål och fått med sig minst en poäng, men det vill sig inte riktigt för tillfället. Både mot Elfsborg och Kalmar var Norrköping det sämre laget och jag önskar så gärna att de börjar spela mer dominerande. De har så bra spelarmaterial för det. Jag vet naturligtvis inte mer än Glen om laget men för mig känns det lite som att de slösar resurser. Poängskörden totalt sett är ändå okej så man får inte vara alltför kritisk men tappar de Sigurdsson nu i sommar så är det också ett slag i magen som kan bli svårt att hämta sig från. Se upp!
AIK gör en riktigt fin match mot Kalmar och är jobbiga att möta. Precis så ska det alltid se ut på Friends. Kalmar tilläts inte alls att få igång sitt passningsspel eftersom Gnaget stod högt och jobbade hårt och samlat för att vinna bollen. Dessutom spelade de smart i sitt anfallsspel. Framför allt i första halvlek. Modesto lekte lite med positionerna så det blev svårt för Kalmars kantspelare att veta vem som skulle plocka upp honom. AIK kunde lätt hitta Modesto som kunde starta anfall. Sett till skapade målchanser vet jag inte om AIK har sett så bra ut i någon match tidigare. Ändå var det nära att bli noll poäng igen!
Det måste hända något i AIK. Ut med någon spelare och ta in några med friskt tankesätt (om ekonomin tillåter så klart). Kvaliteten hos spelarna finns där för den kan inte bara försvinna eller blåsa bort. Se hur Faraj, Magashy, Durmaz, Papagiannopoulos och Bilal Hussein har presterat tidigare. Lägg till Guidetti och Fischer i den mixen och du har massvis med kvalitet. Den mentala hälsan och övertygelsen om att varje match kan vinnas även om man hamnar i underläge är däremot rejält stukad. In med några spelare som inte har det tunga bagaget eller byt spelsätt till viss del. Något nytt behövs och jag hoppas inte det blir tränaren som får gå.
Mjällby tog en viktig seger i en rolig och tuff match på Ullevi. Mjällby är väloljade och ofta svårspelade och kommer att ta de poäng de behöver. Däremot blir man ju nu lite orolig för Blåvitt igen. Göteborgs prestation var återigen ganska bra men man har så svårt att omsätta det i poäng. Det går inte att vara nöjd med att man spelar okej utan nu måste man vinna! Fyra poäng upp till säker mark är en ganska rejält lutande uppförsbacke. Vad kan IFK göra annorlunda då?
Det är det som är det svåra. Här finns inga enkla svar. De skapar en del målchanser och de spelar bollen till varandra på ett relativt säkert och vägvinnande sätt. Istället är det kanske så som Sebastian Eriksson säger att de måste bli lite bättre på allt. Ta den extra löpningen, skjut de där extra skotten på träning och pusha varandra lite hårdare. Inga genvägar utan snarare omvägar. Kriga eller kötta som man säger. Ner i gruvan och göra sig redo för riktigt hårt arbete.
Vi i Kalmar var 2017 i den situationen som AIK och Göteborg är i nu. Vi kom sexa året innan och hade en bra trupp. Några skador och ganska många dåliga resultat senare så stod vi på 8p efter 15 spelade omgångar. Halva serien spelad och ÅTTA poäng. Inte bra! Vad hände sedan då?
För att vända det bristande tankesättet tog KFF in fem-sex nya spelare. Erton Fejzullahu, Mikael Dyrestam, Philip Hellqvist, Romario (en annan än han som är där nu), Harmet Singh och Jonathan Ring. Väldigt bra spelare med Allsvenska mått mätt så klart men det var inte deras fotbollskvaliteter som blev avgörande enligt mig. Hela deras attityd till att vinna förändrade gruppen. Jag som lagkapten hade kunnat skrika mig hes och säga precis rätt saker till det laget som stod där innan nyförvärven kom. Det hade ändå inte kunnat få bort tvivlet när en motgång i en match kom. Nu fick vi in spelare som trodde att vi kunde vinna även om vi hade missat två bra lägen eller släppt in ett baklängesmål.
Fotboll kallas ibland det gröna fältets schack med syfte till taktik, drag och motdrag. Men fotboll är så mycket mer än fysik, taktik och teknik. Om hjärnan spelar spratt med en så hjälper det inte om du kan skjuta fyra av fem skott i krysset på träning. När hela gruppdynamiken och lagmoralen helt plötsligt påverkas av negativa resultat så är det en svår nöt att knäcka. Man intalar sig själv att det är lugnt och att det kommer att vända om man jobbar hårt och förblir positiv. Men så enkelt är det inte. Man behöver resultat till syvene och sist.
En omgång kvar innan uppehållet där lagen får tänka om, ladda om och förädla och förbättra. Kanske vila lite också. Ibland är det den bästa medicinen.
Omgångens cykelspark – Magashys var värd ett bättre öde men gör man mål så gör man mål. Och Ståhl gjorde mål. Mål-Ståhl! Snyggt.
Omgångens märkligaste straff (eller inte straff) – Matthews straff är tveksam, Traores är tveksam. Båda får straff. Den solklaraste av dem alla är när Hugo Bolin fälls. Då blir det inget alls? Svårbedömt generellt så klart men vissa saker är ändå solklara.
Omgångens spelare – Vilken omgång det var! Många bra spelare men jag fastnade lite extra för några. Niklas Hult flög fram längs kanten mot Djurgården och gjorde nästan allt rätt. Suverän! Sergio Peña var klass rakt igenom och Taha Ali en virvelvind. Ricardo Friedrich kanonbra och Magashy likaså. Ändå fastnade jag mest för Even Hovland denna gång. Topprestation i såväl offensiven som defensiven. Grym!
// Viktor