Dagen efter finalvinst på Wembley

Slutsignalen kom och glädjen rusade igenom kroppen. Springa runt och fira med laget, gå runt på Wembley och ta in den atmosfär som hade skapats för att sedan komma till delen där våra familjer och vänner satt. Där kände jag min största glädje. Stolt stod de upp och applåderade, stod stadigt med kameran och zoomade in med mobilen, där vi alla vet att videoresultatet kommer att vara av horribel kvalité. Men ändå, det är ett sparat minne. Ett häftigt guldminne.

Vad händer i ett omklädningsrum då när ett lag tagit guld? Massa dans, bilder och fortsatt firande. Någon sitter med mobilen och ringer hem med medaljen kring halsen. En annan sitter och trycker i sig pizza för att en är alldeles för hungrig. En tredje går på moln och lever sitt bästa liv, samtidigt som kameran knäpper massvis med bilder. Låten Country Road går på repeat och vi dansar i en stor klunga, med stundtals improviserad text och på vissa håll taktkänsla som tål att ifrågasättas. Alla från laget är med och firar, spelare såväl som ledare. Sedan spetsas det till med ytterligare personer från klubben. Allt i en avslappnad och extremt glad miljö. Vi är lyckliga. Vi är mästare.