Uwe Rösler, en anfallares drömtränare?
Uwe Rösler, anfallare under sin spelarkarriär, kom in till Malmö FF och helt plötsligt är det flera anfallare som höjt sig en nivå. Åtta matcher, tio mål av anfallarna, matchvinnare nästan varje match, och jag tycker också att de sätter ännu mer identitet på matchbilderna. Under Magnus Pehrsson (vars olika lag alltid har haft relativt målsnåla anfallare) så kändes det som att lagets identitet låg mer hos centralt mittfält. Hos Rösler känns det mer hos anfallarna, och det har varit så tidigare i några av hans klubbar. Detta oavsett om spelarna har hetat Peter Ijeh, Clayton Donaldson, eller Gary Alexander. Eller Carlos Strandberg eller Markus Rosenberg.
Kollar man på Röslers träningar i MFF så är det många övningar som riktar in sig på att anfallarna ska få göra olika typer av avslut. Lyssnar man på hans intervjuer så kommer ofta hans önskemål kring vilka förutsättningar anfallarna ska ha, hur många de ska vara, vilka de ska vara. Han har nog pratat mer om dem än vad han sammanlagt har pratat om alla övriga positioner. Det är kring anfallarna som många av hans analyser hamnar.
Ett helt väntat Malmö FF
Visst hade MFF kunnat spela mer charmigt, högre upp, och ha ännu fler presstriggers, men de valde att balansera och ta det lugnare. I övrigt var nästan allt väntat i MFF. Rösler har identifierat de elva spelarna han tycker är bäst, de fick starta, och de spelade ihop i 85 minuter.
Ganska orimligt dåligt motstånd
Det var osäkert exakt hur bra Cluj är, men såhär dåliga skulle de inte vara. Visserligen gjorde MFF många bra saker defensivt, men Cluj måste vara mer än missnöjda över hur passiva de var, hur enkelt MFF kunde läsa dem, och hur lite organiserat spel de fick till. I framför allt första halvlek kom nästan varenda okej anfall till via misstag, slump, eller fasta situationer, och de gynnade oftast MFF. 90 minuter till av detta och MFF tar sig vidare utan att behöva göra suveränt ifrån sig.
Ett (nästan) skadefritt MFF är överraskande
Rösler satte in en högre belastning på träningarna och inledde direkt med två matcher per vecka. Där fanns varningsklockor för fler skador. Nu har han visserligen vilat spelare i matcher, men under Röslers sex veckor har det bara varit någon enstaka muskelproblematik (Fouad Bachirou). Det måste vara en positiv överraskning även för MFF, som hade hög skadefrånvaro 2016 och i våras, och åkte på ett antal smällar när de höjde intensiteten förra sommaren.
Orkar MFF en vecka till så...
IFK Norrköping på lördag, Cluj nästa onsdag, och efter det kan det öppna upp sig för MFF igen. Visst är det Europacupmatcher oavsett om de går vidare mot Cluj eller inte, men de får sedan en för dem äntligen ledig helg. De allsvenska matcherna efter det är mot Dalkurd, Trelleborg, Sirius, och Brommapojkarna innan landslagsuppehållet i början av september.
MFF visade i våras att de mycket väl kan tappa poäng även mot seriens just nu fyra sämsta lag, men de har just nu ett ganska bra läge för att kunna skaffa skarpa resultat på två fronter. Särskilt nu när de har en kvalitet på bänken som de saknade i våras.