Under startperioden av Qatar-tiden fanns det en stark Paris-koppling i PSG. Mathieu Bodmer, Nicolas Douchez, Kévin Gameiro, och Jérémy Ménez var invärvade toppspelare som hade sina ungdomsrötter som PSG-supportrar. Dessutom fanns vitala egna produkter som Clément Chantôme, Mamadou Sakho, och Jean-Christophe Bahebeck, som alla hade tillhört klubben sedan de var 12-13 år.
Det fanns ett band mellan staden och klubbens spelare, något som kunde sätta en identitet på spelartruppen trots värvningar för hundratals miljoner. Det fanns lokala hjältar som lyfte fram laget på planen.
Idag har närheten till Parisregionen suddats bort i spelartruppen. De flesta av spelarna är borta eller i perifirin, och PSG har växt in till att bli en av Europas största klubbar. Möjligheten att vara sentimental är borta, med undantag för reservmålvaktsplatsen och Zoumana Camara-platsen. Till och med Sakho, som var ordinarie i det franska landslaget och hade varit lagkapten i diverse PSG-ag sedan han var 13 år, var tvungen att avlägsna sig.
På läktarna fortsätter PSG att stänga av hundratals av de egna supportrar bara för att de supportrarna är kompisar med fel personer. När supportrarna försöker sätta sig emot klubbens beslut att sparka ut supportrar slutar det med bråk och att ännu fler stängs av. PSG gör som i England: byter ut supportrar från arbetarklassen för att istället få supportrar från medelklassen.
Inget gammalt ska få finnas kvar, det nya PSG ska vara utan skråmor.
En Quasimodo i sitt eget lag
Det är endast en antistjärna, en anomali, som fortfarande får plats i PSG: Christophe Jallet. Han är ingen Parishjälte, men är ändå en restprodukt från dåtiden. En knagglig fotbollsspelare som förra veckan demoliserade supertalangen Eden Hazards påverkan på den första kvartsfinalen. Idag måste Jallet, en Quasimodo i sitt eget lag, göra exakt samma insats igen. Om han ens får speltid, vilket inte alls är någon garanti.
Den skalliga tjuren från Cognac växte upp på en vingård som var ärvd i familjen. Christophe hjälpte till på gården, han körde traktor och klippte grenar på vinplantorna. När han spelade fotboll så hittade han en plats som anfallare, men hade problem att sticka ut. Han hamnade ändå i Niort, men efter ett halvår ringde tränaren hem till Jallets föräldrar och berättade att Christophe inte var tillräckligt bra för att bli fotbollsspelare. 15 år gammal.
Jallet ändrade attityd, skolade om sig till att bli en gnuggande defensiv mittfältare, och hamnade till slut som högerback för det franska landslaget.
Ikväll kan det vara sista stora chansen för Jallet att visa upp sig i de stora matcherna, innan PSG hittar sin nya ordinarie högerback. Jallet vill stanna i PSG, men PSG måste vara säker på att han fungerar på högsta nivå. Det är inte bara de stora spelarna som ska visa upp sig ikväll. Jallet måste visa att han har gjort sig värd att vara högerbacksreserv även nästa säsong.