Med bara några veckor kvar till den cypriotiska ligapremiären mot Ermis Apollon kom det dystra beskedet för Matilda Abramo. En magnetröntgen visade att Apollon Ladies-försvararens korsband var av och att ligaspel under hösten därmed bara var att glömma.
“Sådan här är fotbollen. Den är inte alltid rättvis, men jag ska komma tillbaka”, sa hon själv i ett uttalande på lagets Instagram-sida i samband med offentliggörandet av skadan. Men hur gick det egentligen till när olyckan var framme? Aramo blickar tillbaka.
- Det var träningsmatch mot ett herrlag och jag skadade mig efter bara någon minut, men jag fortsatte att spela och klev av planen först efter en kvart. Två dagar senare undersöktes mitt ena ben och kort därefter bekräftades det att mitt korsband var av.
Hon fortsätter:
- Det var jättejobbigt. Till en början trodde jag att det var en meniskskada, men sen visade det egentliga resultatet något annat. Det var jävligt jobbigt, det tar jättehårt på en att inte få göra det man älskar.
- Den här perioden har varit jobbigare mentalt än vid min förra korsbandsskada - jag såg fram emot säsongen och Champions League. Saker man tar för givet blir annorlunda, jag ska liksom lära mig att gå igen. Från en liggande position kunde jag först inte gått att lyfta på benet. Men jag kommer komma ur detta starkare.
Du berättade att det har varit tufft mentalt, vill du utveckla?
- I början när jag fick beskedet kom alla tankar när jag skulle gå och lägga mig. Det var det enda jag tänkte på och då kunde jag inte sova. Man blev ledsen. Det påverkar hela din livsstil. Ibland är det så jobbigt mentalt att du inte vill gå till träningen, men det hjälper att göra det i slutändan.
Trots korsbandsskadan uppskattar Matilda Abramo vardagen på Cypern, dit hon flyttade 2018 efter att först ha skolats i Vellinge IF och därefter spelat i damallsvenska FC Rosengård.
- Jag trivs jättebra. Det är jättemånga som frågar mig hur jag trivs på Cypern och jag trivs jättebra. Det är nästan som mitt andra hem. Allting är så enkelt här och alla är så trevliga. Laget är som en familj, vilket är viktigt för mig, säger svenskan.
Du är uppväxt i Skåne men har också ett italienskt medborgarskap. Hur kommer det sig?
- Min pappa är italienare och min mamma är från Sverige. För några år sedan var jag i Verona och provtränade och i samband med det hörde det italienska landslaget av sig. Därefter fixade vi ett pass, så att jag kan vara aktuell för både det svenska och italienska landslaget.
Har något av landslagen hört av sig?
- Nej, jag har inte fått något samtal från något av A-landslagen sedan jag var med i Italiens F19-landslag för en tid sedan. Men förhoppningsvis hör jag något snart, haha. Däremot har jag inte bestämt mig, jag känner dock att chanserna är större i Italien, men något beslut har jag inte fattat.
Är drömmen klubblagsspel Italien?
- Jag vill ju till Italien och spela där. Jag vill vara kvar utomlands och inte komma tillbaka till Sverige än. Mitt mål är att spela i någon av de italienska toppklubbarna, det skulle öppna upp möjligheten till landslagsspel på ett annat sätt.