Vidskeplighet och idrottare brukar gå hand i hand och det kan vara väldigt noga med vilken sko som ska knytas först för att allt ska kunna klaffa på planen. Därför kan en ju fråga sig vem i det svenska landslaget som gått under stegar, slagit sönder speglar och struntat i att ta i trä.
Bara de senaste dagarna i Toronto har Emma Berglund blivit trampad på handen när hon skulle testa sin lårskada, reserven Marija Banusic drabbats av en hjärnskakning och Marina Pettersson Engström flugits in för att säkra upp på mittbackpositionen.
Togs ut på chans
Men mitt i allt elände verkar Lisa Dahlkvists överbelastade muskel i höften ha återhämtat sig. Mittfältaren fick problem under våren och missade starten på den allsvenska säsongen med Kif Örebro. Efter att ha gjort ett första — misslyckat — försök till comeback i slutet på april tog Sundhage ändå ut henne i VM-truppen, och chansningen ser ut att ha gått hem.
- Hela planeringen som jag har haft sedan tiden i Örebro har funkat och allt har gått som det ska. Det är jättekul och bra att vara tillbaka, säger Dahlkvist.
I genrepet mot Nederländerna spelade "Dala" 45 minuter bredvid Caroline Seger på mittfältet i en 4—4—2-uppställning, och var efteråt nöjd med så väl sin egen insats som samarbetet.
- Jag tycker att det kändes bra. Jag och Seger har ju spelat tillsammans förut (i Tyresö) och det hjälper väldigt mycket. Jag vet ju hur hon vill ha bollar och vilka lägen hon söker och jag tror att vi kommer kunna komplettera varandra väldigt bra.
"Frustration som kommer ut"
Pia Sundhage kunde andas ut något efter Dahlkvists prestation, och förbundskaptenen tyckte sig även kunna skönja en positiv bieffekt av skadefrånvaron.
- Det här är ju en distansskytt som jag tycker har skjutit alldeles för lite. Nu när hon har längtat tillbaka till fotbollsplanen så har man fått skyttet som en konsekvens av det, vilket jag tycker är häftigt, säger Sundhage. Dahlkvist själv håller med.
- Hon (Sundhage) sade det efter en träning att "fan vad du har börjat skjuta". Då sade jag det att nu när jag suttit vid sidan och sett mycket fotboll ser jag ju att det skjuts alldeles för lite. Det finns lägen mycket oftare än man tror, så på träningarna har jag tagit tillfället i akt att skjuta lite mer. Det är väl lite frustration som kommer ut där. Det har gett resultat.