Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
EEEE
10å

En av de största tackar för sig

Hanna Ljungberg har bestämt sig. Hon har spelat sin sista landskamp och i fortsättningen blir det full fokus på klubblaget Umeå IK.

Hanna debuterade 1996, mot Spanien borta då Sverige vann med hela 8-0 och bland målgörarna hittade vi förutom Hanna själv även Pia Sundhage, numera förbundskapten i USA och Lena Videkull en annan av Sveriges främsta forwards genom tiderna.

Mellan åren 1996 och 2003 hann Hanna Ljungberg med att spela 130 landskamper och göra hela 72 mål.

De sista åren har varit skadefyllda för Hanna och under denna höst när hon spelat från och till har hon tvivlat på om hon skulle fortsätta överhuvudtaget.
Men du slutar inte helt utan bara i landslaget?
-Det är en känsla som växt fram under höstens försiktiga prövningar på plan. Jag är inte riktigt färdig med fotbollen ännu men för att hitta en bra balans så måste jag släppa landslagbiten. Det finns lite andra bitar i livet som jag vill ha tid med. Jag skall börja plugga igen och kanske få lite mer tid över i mitt privata liv, säger Hanna.

Under hösten har vi sett dig spela i en mer tillbakadragen position på mitten. En roll som du sett bekväm ut i och som jag förstår att du själv vill fortsätta att utforska?
-Det stämmer bra. Det känns som en ny utmaning som jag är nyfiken på och där kan jag hitta motivationen som gör att jag vill fortsätta i UIK ytterligare en tid. Vi spelar ju rätt mycket matcher och jag behöver mer tid för återhämtning nu än tidigare. Det är också ett av skälen till att jag avböjer landslagsspel framöver.

Du har en rätt lång karriär och många mästerskap bakom om dig. Om du ska nämna tre händelser som du minns mest och bäst, vilka blir de?
-Självklar etta är förstås VM-silvret 2003. Hela resan, från matchen där vi spelade med kniven på strupen mot Nordkorea till finalen och sen den häftiga hemkomsten glömmer jag aldrig, säger Hanna med värme i rösten.

-Som god tvåa blir det EM-silvret i Tyskland 2001. Vi gjorde ett mycket bra mästerskap som fick stort genomslag hemma. Det var också kul.
-Sen blir det EM på hemmaplan 1997. Då var jag och de andra i landslaget inte alls vana vid den uppmärksamhet vi fick men det var kul och lärorikt.Minns att "Mackan" tog över som förbundskapten då och vi var några rätt färska spelare med. Vi hade några roliga duster i kubb nere vid älvstranden i Karlstad, det gick hett till bland alla vinnarskallarna kan jag lova.

Och allt detta lämnar du bakom dig nu. Men jag vet att man kan komma tillbaka om man vill och är tillräckligt bra. Står dörren öppen?
-Inte som det känns nu. Nu är jag bara nöjd med att ha tagit det här beslutet, det var inte helt enkelt, avslöjar Hanna.

Publicerad 2008-10-28 kl 15:30
Annons
Annons
Annons