I vanliga fall snackar Tyresötränaren fort. Efter 3—0 mot Birmingham och den fixade resan till Lissabon och Champions League-finalen var det som om det satt en liten kulspruta på tungan.
Han sköt ut orden med automateld.
Han bar på väldigt många känslor som ville ut och ut kom de, i strid ström.
Stakade ut vägen
- Sommaren 2012 satt jag däruppe på andra våningen (han pekar mot ett hus i Tyresö Centrum) i ett möte med dåvarande spelarrådet och då sa dom att dom ville ha in en tränare som styrde upp deras spelidé tydligare. Man ville ha en tränare som samlade ihop individualisterna till en grupp. Jag frågade vad dom ville och dom ville vinna SM-guld.
- Jag frågade om dom ville vinna Champions League och då sa dom "kanske, men först SM-guld". Då sa jag att om jag ska med på den här resan är det Champions League som är huvudmålet, SM-guldet är ett delmål. Är vi beredda att göra det som krävs? Jag fick ett enhetligt ja.
- Sedan den dagen har vi jobbat stenhårt dag och natt, jag har lagt hela min själ, hela mitt hjärta, varenda minut på det här laget och det här laget har gett allt tillbaka till mig.
"Ingen press på oss"
- Nu ska vi bara åka ned och njuta. Vi struntar i allt annat. Vi ska som lag göra en avskedsresa tillsammans. Vi har ingen press på oss, vi åker hem som vinnare oavsett hur det går. Det är sista natten med gänget, att få uppleva det tillsammans känns förmånligt. Det här är en unik grupp, säger Gustavsson.
Hur han firade segern?
- Jag ska gå och äta en middag med alla de ideella krafter som hjälpt oss så mycket.