KIF Örebro bildades 1980. Vid 19-tiden på söndagskvällen kunde lagkaptenen Sanna Valkonen höja Susanne Erlandssons pokal som bevis på att trettio års väntan var över.
-Så otroligt skönt. Det här betyder så mycket för klubben och staden, sade Marie Hammarström.
På vägen fram till finalen hade närkingarna bland annat slagit ut toppklubbarna Malmö, Linköping och Tyresö. Djurgården, eller mer precist den kraftfulla forwarden Emma Lundh (som kvitterade till 1-1), var ett hot i sisådär en halvtimme.
Sedan sköt Marie Hammarström 2-1 på frispark, vilket strax före paus följdes av Kim Ekeboms första av totalt två mål.
-Vi var lite nervösa i början. Det blir lätt överladdning när det står så mycket på spel, vi är inte vana vid att spela den typen av matcher. Men i andra halvlek kontrollerade vi, sade Hammarström.
För Hammarström innebar det en perfekt avslutning på en vecka som hon aldrig kommer att glömma. I tisdags landslagsdebuterade den 28-åriga mittfältaren mot Norge (3-1) och fick massor av beröm av förbundskapten Thomas Dennerby.
-Landslaget kändes mer som en bonus, det här var en dröm, men det är helt omöjligt att välja, sade hon.
Den isländska landslagsmålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir var olyckligast av djurgårdarna. Hon misslyckades med en utboxning vid 0-1-målet, stod som fastfrusen vid 1-2 och var för sent ute vid 1-3.
-Jag är absolut inte nöjd med min insats. Det var extremt billiga mål. Efter det kändes det som att vi tappade tron på det, konstaterade Gunnarsdottir.
Fotbollsförbundet påstår sig satsa på cupen, men av det syntes inte mycket på söndagskvällen. Att placera finalen på en av Stockholms omodernare elitarenor, Kristinebergs IP, när mörkret redan lagt sig är att be om ödsliga läktare.
-Det hade varit roligare om vi hade kunnat spela på en neutral och större arena, kanske Råsunda eller Stadion. Då hade det kanske kommit mer publik, sade Marie Hammarström som kunde fira tillsammans med tvillingsystern och målvakten Kristin Hammarström.
TT