- Jag hade kommit ur närkampen och det var när jag sedan skulle förflytta mig knäet vred sig och det knäckte till, berättar Kicki.
Det var i början av mars på konstgräsplanen. En månad senare när svullnaden gått ner låg Kicki på operationsbordet i Umeå.
När vi pratar med Kicki är det i mitten av december. Hon har facit av säsongen 2009 som slutade för henne innan den började.
- Ganska snart fick jag börja på motionscykeln en timme om dagen och det gick riktigt bra med rehabträningen. Efter tre månader började jag få ont igen under knäskålen, fortsätter Kicki.
- Då fick jag vila i två veckor och sedan var det som att börja om på ruta ett. Jag tappade sju centimeter i omkrets på låret.
Det blev alltså ingen match alls i Damallsvenskan för dig i år?
- Nej och jag hade skadefrånvaro även i fjol. I oktober kunde jag börja vara med på teknikövningar, köra kvadraten och få upp bollkänslan.
Du har istället fått se många matcher från läktaren. Hur tycker du Sunnanå har klarat sig utan dig?
- Det har sett riktigt bra ut. Även mot topplagen har vi vunnit eller tagit poäng men sedan har det kommit bakslag i matcher vi borde ha vunnit. Vi hade behövt vara jämnare och det tror jag kommer.
För några år sedan spelade du i Umeå IK, vad har du att säga om deras insatser?
- Det var väldigt starkt att bli tvåa även om vi (Sunnanå) ju faktiskt slog dem borta. Ribban ligger på rekordhöjd hela tiden för UIK så folk talar om misslyckande när man blir tvåa i Damallsvenskan, mycket prat om hur det skulle gå utan Marta och när dessutom Hanna Ljungberg tvingades sluta. De hade väldigt jobbigt i klubben dessutom men lyckades hålla fokus på plan ändå in i slutet.
Hur går det för Sunnanå 2010?
- Tycker det ser bra ut. Nu hoppas jag bara att jag får vara med från början och klara mig helskinnad i träningsmatcherna, avslutar Kicki.