Ett nytt regelverk för förmedlare inom svensk fotboll trädde i kraft i juni i fjol. Regelverket innebär att alla som vill verka som förmedlare först måste registrera sig hos förbundet. Därutöver kan man genomgå en certifiering som SvFF håller i. För att bli godkänd av förbundet måste man betala in en ansökningsavgift och ”ha ett oklanderligt rykte”, vilket bland annat innebär att du inte får vara dömd för våldsbrott, sexualbrott eller ekonomisk brottslighet.
I förra veckan kom de första domarna efter att regelverket införts. Två kvinnliga spelare, Fanny Lund och Jennifer Falk, bedömdes ha brutit mot regelverket då de tagit hjälp av en person, Aleksandar Ilijoski, i samband ett klubbyte respektive en kontraktsförlängning. För det fick man en tillrättavisning av disciplinnämnden. SvFF genom juristen Tobias Tibell hade dock yrkat på en avstängning. Även Julia Zigotti Olme var anmäld av SvFF, men där valde disciplinnämnden att fria.
Lund erkände att hon haft kontakt med Ilijoski i samband med övergången. Han ska dock inte ha fått betalt för arbetet.
"Hon har visserligen låtit Aleksandar Ilijoski kontrollera Kalmars avtalsförslag och bett honom om råd men hon anser inte att denna rådgivning är ett brott mot förmedlarreglementet", går att läsa i disciplinnämndens beslut.
Tommy Nyberg är sportchef i IFK Kalmar, klubben där Fanny Lund numera spelar, och han är irriterad på hur det nya regelverket är formulerat. Enligt Nyberg är det enkom utformat efter hur förutsättningarna ser ut inom herrfotbollen.
- Man får ha full förståelse för att Svenska Fotbollsförbundet vill hitta någon form av lösning på en ganska komplex problematik, men den lösningen kan aldrig vara att dra alla över samma kam, i det här fallet damer och herrar, eftersom det är avgrundsstora skillnader i förutsättningar ekonomiskt, säger han till Fotbollskanalen.
Nyberg pekar bland annat på förhållandet mellan kostnaden för att genomgå registrering och eventuell certifiering och pengarna som finns inom damfotbollen, för de som verkar som förmedlare där.
Registreringen kostar 15 000 årligen och certifieringen (för att få jobba med spelare som är under 18 år), som alltså är frivillig, kostar ytterligare 10 000 och gäller sedan i tre år.
- Pengarna som det kostar med försäkring och registrering är motsvarande en affär (för en agent) på fem, sex, sju tjejer inom damfotbollen. Jag överdriver inte när jag säger det. Vem kan betala det som jobbar som förmedlare inom den branschen? Jag menar att man inte har tillräcklig koll på förutsättningarna inom damfotbollen.
- Om du är över 18 år så kommer du inte att kunna använda någon i din närhet som ens kollar på ett kontrakt, som inte är registrerad. Det blir en absurditet, säger han.
Nyberg menar att det här kommer att få stora konsekvenser.
- De allra flesta (klubbarna), även om alla inte kommer att vilja prata med rädsla för synpunkter eller konsekvenser i någon form, kommer att säga att 97, 98 procent av alla övergångar föregås av någon form av en kontakt, antingen med tjejen själv eller med anhörig eller liknande som sedan inte tänker ta betalt i någon form, men som hjälper tjejen.
Tommy Nyberg skulle därför vilja att regelverket ses över.
Du vill se ett regelverk även inom damfotbollen, men att det utformas på ett annat sätt och att det inte är samma summor det kostar att registrera sig som förmedlare?
- Ja, då tycker jag att man i så fall sett att SvFF i någon form har en förståelse och kunskap om förhållanden inom damfotbollsvärlden. När man benhårt, i absurdum, driver en fråga på det här sättet – det som händer i sådan situation är att man driver det mot tjejer som med samma villkor, samma träningsmängd men med otroligt mycket mindre pengar, försöker bedriva sin elitverksamhet. Ska inte de kunna få någon form av hjälp från agenter, förmedlare, föräldrar som bara har som avsikt att hjälpa sina tjejer? Om man tycker att det inte går att göra så får man tala om hur de annars ska få den hjälpen. Ska SvFF inrätta den? Det kan ju vara en variant, men det har jag inte sett att den möjligheten finns hittills. Det finns en stor problematik kring att regelverket är utformat utefter herrfotbollsverksamhet.
Ett sätt skulle enligt Nyberg kunna vara att inrätta en registrering/certifiering där förmedlarna i fråga bara får jobba inom just damfotbollen.
- Ge en utbildningen online eller vad tusan som helst, något som innebär att man får mer kunskap och kan hantera de här frågorna på ett bättre sätt. Då utestänger man dem också från förmedlingar inom herrfotbollen.
Nyberg tycker också att SvFF gjort det enkelt för sig och vänt sig mot damfotbollen för att enkelt kunna statuera exempel. Han menar också att regelverket som nu implementerats kan bli kontraproduktivt på damsidan.
- Det finns en jättestor risk att man i någon form hanterar det här under bordet, på helt fel sätt. Det blir motsatt effekt mot vad SvFF vill i det här sammanhanget. Frågan är felhanterad från första början.
- När man diskuterade det här – är damfotbollen överhuvudtaget diskuterad? När man läser regelverket är det omöjligt att tro att den varit uppe och nu hamnar man på grund av det i ett stort dilemma.
Anders Hübinette, chef på förbundets juridikavdelning, säger att man får vara lyhörd på synpunkter kring hur regelverket fungerar, i och med att det inte är längesedan det infördes.
- Jag kan bara konstatera att det gäller för alla. Skulle det visa sig att det kan finnas ett behov av att hitta en nivå för vad som ska anses vara en sådan här verksamhet, då får man ta en sådan diskussion helt enkelt. Men nu har vi ett första case i alla fall där disciplinnämnden har kommit fram till det här, sedan får vi se om det överklagas och står sig.
Finns det någon poäng i det han säger tycker du, att man skulle behöva hitta en mellanväg kring damfotbollen – att regelverket är väldigt riktat mot herrfotbollen och den verklighet som finns där?
- Utgångspunkten för oss när det gäller alla regelverk är att det ska vara lika, både på herr- och damsidan. Sedan vet vi så klart om att så som verkligheten ser ut än så länge så är det olika nivåer när det gäller ekonomisk ersättning, både när det gäller transfersummor och lön, men det gäller också mellan olika nivåer inom herrfotbollen. Vi har valt att fram ett regelverk som gäller lika över hela linjen. Anlitar man en förmedlare för den här sortens aktivitet, då vill vi ha ordning och reda på den marknaden helt enkelt och vi har inte funnit någon anledning att lägga oss lägre än utifrån den definition som finns.
Hübinette fortsätter:
- Sedan måste man alltid, med alla regelverk, kontinuerligt utvärdera och se om det finns förbättringspotential. Hittade vi helt rätt här i alla delar? Blev det helt rimligt? Men det är alldeles för tidigt att utifrån ett fall i en första instans dra några sådana slutsatser åt det ena eller andra hållet.
Hur involverade var dam- och herrklubbarna och processen när det här regelverket togs fram?
- Det var många intressenter som fick tycka till när det gäller det här regelverket, absolut. Både när det gäller från klubbhåll och från spelarhåll med Spelarföreningen som ju har både herr- och damsidan att beakta. Det har varit en bred förankring. Sedan exakt vilka som valde att göra sin stämma hörd i de olika delarna, det kan jag faktiskt inte svara på.