Fredag eftermiddag på centralstationen i Göteborg. Solen strålar och det är löningshelg. Ljudet av rullväskor ekar inne på centralen, en del har siktet inställt på Nordstan för att spendera månadens inkomst på Black Friday, en del är på väg bort från köphysterin.
Marcus Lantz däremot, han väntar på att klockan ska passera 15.00 så att kan åka och hämta sonen efter skolan.
Det har gått en månad sedan Kopparbergs/Göteborg och 44-åringen valde att gå skilda vägar efter två framgångsrika år för Göteborgsklubben. Under Lantz ledning slutade GFC tvåa i allsvenskan båda åren, de vann svenska cupen och de slog så när ut Bayern München i Champions League. Så sent som i början av september rapporterade Göteborgs-Posten om att Lantz och Jörgen Ericsson (assisterande) skulle fortsätta i klubben under 2020 också. Efter 2019 års sista match i damallsvenskan sa Lantz bland annat följande:
- Nu vet vi vad som krävs för att vinna allsvenskan. Vi behöver steppa upp lite till. Ledare, spelare och klubben behöver steppa upp. Allt måste bli mycket mer professionellt om vi ska ta nästa steg, det är där vi behöver jobba.
Kort därpå, någon vecka efteråt, meddelade klubben att Lantz inte längre kommer vara kvar som huvudtränare över 2020.
Vad var det som hände egentligen?
- Den uppfattningen som jag har, sen kan klubben tycka annorlunda, men jag hade en plan på hur vi skulle bli bättre, hur vi skulle dominera, hur vi skulle vinna. Men de tankarna jag hade - och de synsättet som klubben framförde till mig - vi var ganska färdiga med varandra ändå. Det spretade ganska mycket. Sedan har jag såklart inte gjort 100 procent rätt heller, de tyckte att jag spelade för få yngre spelare och gjorde för få byten. Som sagt, det spretade ganska mycket, säger Lantz.
44-åringen tar en sipp av kaffe latten och fortsätter:
- Som jag har sagt innan, vi skiljdes som jättebra vänner, jag har haft två kanonår. Men sättet att se på saker och ting för att nå de målen man ska göra, där tänkte vi annorlunda. När jag kom in tog jag över ett lag som slutade åtta och som var på väg att åka ur. Första året blev vi tvåa, andra året vinner vi cupfinalen och vi blir utslagna av Bayern München i Champions League - där vi slår tyskorna borta, ett lag som då var tredje, fjärde bäst i Europa. Då kände jag mig såklart nöjd, men ändå inte. Inför 2020 tänkte jag då, att om vi inte vinner cupen, vinner ligan och tar oss långt i Europa - då är det ett misslyckande på något sätt. Så gick mina tankar och idéer, och där tyckte klubben inte riktigt samma sak.
Du nämner att ni inte hade samma synsätt, hur var dina tankar och hur var klubbens?
- Först och främst måste jag nämna det viktigaste här och det är tjejerna. De är så jäkla seriösa så det är helt overkligt. Den biten har aldrig varit några problem. Det är mer organisationsmässigt, hur man ska göra saker och ting utanför för att nå nästa nivå. Där kände jag att många saker som jag tog för givet, som bara har verkat inom herrfotbollen tidigare, inte var och är så givet inom damfotbollen. Då kom jag till en punkt att jag kände att: ”Visst, jag kan vara kvar ett år, ha ett arbete och få lön, men vill jag stå för detta? Kan jag stå för detta?”. Då valde klubben att säga till mig att vi skulle avsluta samarbetet. Och vi var ganska överens om det. Vi var långtifrån varandra, hur vi såg på hur vi skulle vinna allsvenskan, vinna cupen och ta oss långt i Europa.
Går det att sätta fingret på något mer konkret, när det kommer till saker som enligt dig är givna i herrfotbollen men som inte är det i damfotbollen?
- Jag tror att damfotbollen har mycket att lära sig, de behöver lära sig. Det är viktigt att det här inte låter som något negativt, för jag har verkligen haft två jättebra år i klubben. Men tjejerna som håller på med detta är oerhört seriösa, de är lika professionella som herrarna och vill lika mycket. Men sen har vi det runtomkring som måste fungera.
- Utan att slänga skit på någon, men ta ett exempel som är ganska så talande för mig. Det har varit flera gånger när vi varit iväg på bortamatcher som vår målvakt Loes Geurts, som vunnit guld med Nederländerna, har fått tejpa och massera de andra tjejerna innan match - för att vi inte har haft någon fysio med oss. För mig finns inte det. Jag tror inte att Johan Dahlin stod och masserade Markus Rosenberg innan matchen mot Dynamo Kiev. Det är svårt att ställa krav på henne att hon ska prestera på toppnivå när hon ska massera lagkamrater innan match. Och så här kan vi inte ha det, ändå hör jag ofta att tjejerna är så vana vid detta.
Vad säger tjejerna själva?
- De är inte nöjda med det. Ni (klubben) säger att tjejerna är vana vid det, men har ni frågat om de är nöjda med det? Det där var bara en liten sak som jag kände när det kommer till hur vi ser på saker och ting. Jag har aldrig varit med om detta tidigare. Och då ska jag samtidigt ställa krav på min målvakt att vara fokuserad för att vi ska vinna matchen, men 40 minuter innan matchstart ska hon stå och tejpa sina lagkamrater i stället. Rätt eller fel, det är kanske så klubben tycker att det ska vara, jag har som sagt inget negativt att säga om det. Men sen får man också titta på sig själv och tänka: ”Är detta något som jag står bakom och som jag tycker är okej?”. Så vill inte jag jobba, det känns inte bra.
Förutom Geurts-exemplet, fanns det flera andra anledningar som gjorde att Lantz och klubben valde att gå skilda vägar - på grund av just synsättet om hur organisationen skulle se ut, skulle formas.
- Jag tror att, även om du köper in två eller tre landslagsspelare till nästa år, så måste du ha ett team om du ska nå framgång. Du kan inte bara säga att: ”Här har du 20 landslagsspelare, gör något med det”. Har du ingen fysio, ingen läkare på plats varje dag så spelar det ingen roll. Du måste få helheten, det har man inom herrfotbollen. Förmodligen är tjejerna vana vid det, men jag kände att jag inte var beredd att stå upp för det.
För en dryg månad sedan bekräftade Kopparbergs/Göteborg ett samarbete med Prioritet Finans - ett samarbete som sträcker sig över tre år och som enligt GP:s uppgifter ger Göteborgsklubben 3,9 miljoner kronor, där summan kommer fördelas över en treårsperiod.
- Det är lätt att köpa in två landslagsspelare till nästa tränare för de här pengarna. Men får du ingen fysio på heltid som kan ta om spelarna, ja, då blir det samma sak som innan. Du kan köpa en Ferrari men tar du inte hand om den blir den skit ändå. Lite så är det.
Om du hade varit kvar i klubben, hur hade du sett att pengarna ska fördelas?
- Jag hade nog gärna haft en fysio, ett läkarteam som är där dagligen, som kan ta hand om spelarna. Det är jätteviktigt. Att de får den hjälpen de behöver. Att man får de bästa förutsättningarna man kan få. Att inte bara ha det bästa laget, utan den bästa materialaren och den bästa organisationen för att nå toppen. Då kan du inte bara skicka in en massa spelare, du måste ha folk runtomkring som kan skapa de förutsättningarna.
Har du någon aning om hur det ser ut i andra klubbar i damallsvenskan?
- Det vet jag inte, generellt tror jag att man ligger ganska långt efter i jämförelse med herrklubbar. Men de som satsar och är ledande i landet just nu, Rosengård, det är bara till att kolla på dem. De lägger inte bara pengar på laget, utan på det runtomkring, så att man blir ett team. Det är jätteviktigt.
Hur skulle du vilja summera dina två år i klubben?
- Det var spännande när man kom in. Jag har aldrig varit i damfotbollen tidigare. Jag kom in och jag visste vad jag tog över. Jag tog över ett lag som var på väg att åka ur 2017, det skulle bli en utmaning. Men 2018 hade vi ett fantastiskt år, vi blev tvåa och vi slog Rosengård i sista matchen på Ullevi och tog en Champions League-plats. 2019 började vi med att vinna cupen, vi blev utslagna av Bayern München i CL, som är det fjärde bästa rankade laget i Europa och vi slutar tvåa i ligan igen. Det har varit två bra år och jag är jättenöjd, framförallt med hur laget har ställt upp på mina idéer.
- Sedan tycker jag att laget har utvecklats. Jag pratar mycket om hur duktiga tjejerna är, hur mycket de brinner för det här och vilken inställning de har. Det finns ingen skillnad på inställning och drivkraft mellan tjejer och killar. Men förutsättningarna i ett damlag kontra ett herrlag, där skiljer det fortfarande jättekliv.
Ordförande Peter Bronsman om Lantz kritik:
- Tittar man på fotbollsresultaten har det varit jättebra med Marcus. Men vår roll i styrelsen är även att tänka på framtiden och vi tror att det behövs en bättre ungdomsverksamhet. Det här var en framtidsfråga och om det är rätt eller fel beslut som vi har tagit, det återstår att se, säger Bronsman till Fotbollskanalen.
Lantz är noga med att poängtera att det inte finns något ont mellan honom och klubben, utan att det var så här det var tvunget att bli. 2020 tar Kopparbergs/Göteborg en ny riktning för att nå sina mål utan Marcus Lantz, frågan är vilken riktning 44-åringen själv kommer att ta.
- Jag vet inte vad som händer. Jag har fått lite förfrågningar från lite olika klubbar, även förfrågningar som huvudtränare. Men jag är lite intresserad över att ha ett projekt, att ge sig in i något intressant. Tittar man på min tränarkarriär, som är kort, tog jag över Örgryte och där fick jag bygga upp dem på något sätt och stabilisera de på elitnivå, jag tog dem från division 1 till åtta i superettan. Därefter tog jag över GFC som var på väg att åka ur till att spela CL, bli tvåa och vinna cupen. Jag är öppen för allt men det ska kännas att det är kul att ta i på något sätt.
De erbjudanden du har fått, var kommer de ifrån?
- Just nu bara från herrsidan, från olika nivåer.
Superettan med?
- Det kanske finns ännu högre. Men det ska kännas bra och intressant. Om det är att träna min son eller dotter i ett P13 eller F15 eller att utveckla ungdomar, det vet jag inte, men det ska vara något jag brinner för och där man har samma syn på saker.
När vill du själv ta ett beslut om framtiden?
- Jag är inte intresserad av att gå hemma på dagarna, men blir det inte i januari kanske man får vänta ut det. Och blir det inte till sommaren så blir det kanske nästa år. Jag väntar på rätt tillfälle, jag hoppar inte på något bara för att, utan för att jag tror på det och för att vi vill samma saker.