Det har funnits en del svenskor som spelat i den amerikanska proffsligan, även om de inte är så många. Av de som fortfarande är aktiva har Fleury-anfallaren Julia Spetsmark och Häcken-försvararen Lotta Ökvist tidigare provat på att tillhöra en klubb i högstaligan i USA.
När Freja Olofsson bestämde sig för att lämna damallsvenska Kif Örebro och flytta till Nordamerika gjorde hon alltså lite av en chansning. Till saken hör dessutom att laget hon skrev på för, Racing Louisville, är nykomling i National Women's Soccer League.
- Det är klart att det är spännande med något nytt. Jag var väldigt förväntansfull på att få åka iväg, men sedan har det varit mycket att komma in i, både på och utanför planen. Under den första tiden har det handlat mycket om att hitta sin egen rytm, berättar 22-åringen när Fotbollskanalen pratar med henne.
Att överhuvudtaget komma in i landet var dock inte oproblematiskt.
- Sedan jag skrev på avtalet ville jag bara åka. Det fanns en del problem med att komma till ambassaden i och med corona, och jag hade gärna velat vara här redan när de drog igång i början av februari. I stället kom jag någon månad senare, förklarar hon och fortsätter:
- De beviljade bara nödvändighetsresor, så först var vi tvungna att fixa det och sedan stängde ambassaden ner… Det gjorde den i två-tre veckor, samtidigt som jag var redo att åka över till USA och börja spela. Det gjorde att jag fick vänta på att den skulle öppna upp igen, men när jag väl kunde åka över gick det snabbt.
Väl på amerikansk mark har Freja Olofsson varit med om mycket. Utöver att hon flyttat in i en lägenhet i Louisville, som vetter ut mot Ohio River, har mittfältaren spelat sina första matcher för sin nya klubb - och gjort det bra. I debuten mot Orlando blev det direkt en assistpoäng.
- Jag nickade “bara” ner bollen till en av våra spelare, Brooke (Hendrix), som gjorde mål. Givetvis är det lite extra roligt att få stå för en framspelning i sin första match. Det var så klart kul.
Utöver fotbollsspelandet, hur är USA i övrigt?
- Allt är lite extra, har jag märkt, berättar hon och skrattar till.
Hur menar du?
- Dels behöver du bil för att ta dig runt, oavsett vart någonstans du ska egentligen. Dessutom finns det många stora personligheter och många är väldigt öppna som människor; amerikanerna pratar mycket i jämförelse med den vanliga svensken.
Men du trivs?
- Ja, det är en trevlig stad. Jag försöker komma underfund med vilka ställen som är bra, vilka restauranger och caféer som är värda att besöka. Det som finns här är däremot lite mer utspritt än hur det ser ut i min hemstad, Örebro, där du kan hitta allt i centrum efter en kort promenad. Sedan är inte Louisville överväldigande stort heller, men du behöver en bil för att ta dig runt. I Örebro kan du gå eller cykla när du ska någonstans, här finns inte samma närhet till allt.
Likt stora delar av USA har även Louisville, beläget i Kentucky i den östra delen av landet, drabbats av protester i svallvågorna av Black Lives Matter. Den uppmärksammade människorättsrörelsen har lyft diskrimineringen av svarta och fyllt stadens gator av demonstranter - speciellt efter att den 26-åriga akutsjukvårdaren Breonna Taylor sköts till döds av polis i sitt hem i Louisville.
- Det är så otroligt viktigt att vi jobbar med de här frågorna och försöker få till en förändring när det kommer till grupper som diskrimineras. I Sverige har det blossat upp, men i USA upplever jag att det är ett konstant samtalsämne; det pratas mycket om det och du ser det på nyheterna hela tiden och i sociala medier, säger Freja Olofsson och fortsätter:
- Det var protester för inte så länge sedan precis utanför min lägenhet. Det var folk som gick på gatorna och ville visa sitt stöd och sin närvaro. Det fanns även poliser utomhus, som såg till att det inte blev några våldsamheter.
Avslutningsvis ger hon exempel på hur fotbollsspelare kan engagera sig.
- Vi diskuterar mycket i laget kring vad vi inom fotbollen och som individer kan göra i debatten om diskriminering och rasism. När det kommer till en sådan sak som att protestera och visa support i frågan kan vi på planen “take the knee”.