Oskar Fallenius är en av de senaste i raden av stora talanger som uppenbarat sig på den svenska fotbollshimlen. Tidigare i år lämnade han Sverige för spel i det danska storlaget Bröndby, som innan övergången följt honom under en längre period. Vid tiden för utlandsflytten tillhörde han Brommapojkarna, men det var inte där hans resa inleddes.
Bosatt i Vallentuna, norr om Stockholm, började Fallenius tidigt spela fotboll i Frej. Efter några år där bytte han till Djurgården, ett lag han blev kvar i under de kommande tre-fyra åren.
- Som jag minns det sade min pappa till mig att Dif hade så kallade “try outs” ute på Hjorthagens IP. Jag var väl nio år och vi åkte dit bara för att det lät kul. Det gick bra och Martin Boman, som var ledare då, erbjöd mig att träna med ett av deras lag. Jag började spela där och tillhörde klubben till att jag var ungefär 12 år, berättar han.
Från att ha varit anfallare i Frej och senare blivit ytterback i Djurgården, flyttade Fallenius till BP och skolades om till att återigen bli en mer offensiv spelare, som ofta placerades på vänsterkanten. Med tiden utvecklades han och blev allt bättre - och tog fotbollen på större allvar.
- Det var när jag kom upp och spelade i U16 eller U17 som jag började ta det lite mer seriöst. När du fick testa att träna lite med seniorerna kände du: “Nu börjar det bli på riktigt.” I den åldern tror jag att det går att se vilka som kommer gå lite längre än andra.
I slutet på 2018, 17 år gammal, flyttades han upp till klubbens A-lag.
- Under tiden jag skrev på kontraktet var det rätt stressigt, jag gick ändå i andra ring på Bromma Gymnasium efter att ha flyttat. Då var det som värst. När sista skolåret började blev det lugnare. Att kombinera plugget med fotbollen gick rätt bra.
Att det gick “rätt bra” att spela i BP samtidigt med skolarbetet är en kraftig underdrift. Under sin första säsong blev det speltid i 18 superettanmatcher, och säsongen därpå - då laget var degraderat och tillhörde division 1 norra - gjorde han succé med 16 fullträffar på strax under 30 framträdanden.
- Jag minns att säsongen började bra med tre mål på de första matcherna, och det gjorde att självförtroendet bara blev starkare. När jag är i mitt esse kan jag producera så mycket poäng det bara går, så känns det i alla fall.
Varför tror du att det gick så bra?
- Bra ledare, bland annat. En som jag tyckte väldigt mycket om under 2020-säsongen var huvudtränaren Shaun Constable, han hjälpte mig att bygga upp självförtroendet. Och har jag självförtroende kan jag spela riktigt bra fotboll. Sedan fanns även tränaren Andreas Engelmark där, som jag kände lite sedan tidigare. Han var “på en” och pushade att ständigt fortsätta kämpa.
Känslan är att allt gick väldigt fort.
- Jag kom ihåg att det inte kändes som att det gick så snabbt. Jag ville så gärna spela, så där och då kändes det som att det tog sin tid att bli ordinarie.
Framfarten i Brommapojkarnas ungdomslag och de goda prestationerna i klubbens A-lag fick såväl svenska som utländska klubbar att rikta blickarna mot den skicklige ynglingen. En viss dansk huvudstadsklubb visade tidigt ett stort intresse för Fallenius, som även representerat Sverige på U-landslagsnivå vid flera tillfällen.
I mars förra året kunde också Fotbollskanalen avslöja att Köpenhamnslaget Bröndby hade följt talangen sedan en tid tillbaka. Då var det inte känt att Fallenius redan under hösten åkt och besökt klubben.
- Efter superettansäsongen 2019 reste jag ner till Köpenhamn. Jag träffade Simon Tibbling bland annat, som lirade där då. Han berättade om laget och försökte väl sälja in hela biten för mig. Sedan åt jag middag tillsammans med några från klubben. Efter det gick vi på hemmamatch, där det var extremt mycket publik på läktarna. Jag fick lite av ett smakprov på hur det skulle vara att spela för laget.
Han fortsätter:
- Det var lite av en chock. Jag åkte ner dit ganska spontant och fick prata med deras scout, och lite snabbt med tränaren. De förklarade varför de var intresserade av mig. Det var väldigt intressant att se att de hade analyserat och tittat på mig som spelare mycket, utan att jag visste om det.
Nästan ett år efter den första visiten flög Fallenius återigen till Danmark, den gången för provspel. Men Bröndbys aktivitet för att knyta till sig den unge svensken innebar inte att det inte fanns allsvenska lag som gärna hade skrivit kontrakt med honom, tvärtom.
- Det fanns det absolut, säger han på frågan om det fanns intresse från AIK, Malmö och Djurgården (uppgifter från sajten FotbollDirekt under senare hälften av 2020).
Hur gick tankarna när du skulle göra ditt val?
- Det kunde absolut ha blivit en flytt till en svensk klubb, men jag ville fokusera på fotbollen på ett helt annat sätt. Det är klart att jag ibland kan sakna Stockholm, däremot tycker jag absolut det är värt det att vara här och spela. Att få vara en del av en så professionell klubb är extremt roligt.
Det skrevs mycket om Djurgården. Hur nära var det?
- Förhandlingsmässigt var den lika nära som en flytt till Bröndby. När det var upp till mig vilken klubb jag skulle skriva på för tvekade jag dock inte, men det var nära.
Men det var inte 50/50?
- Det var inte så att jag satt med två avtal och skulle bestämma mig. Det fanns ett intresse och BP menade att en flytt till Djurgården skulle vara ett bra steg. Dock ville jag utomlands och till Bröndby, även om det kom bud från Dif.
Han väljer att utveckla:
- Att gå till antingen AIK eller Djurgården hade kanske varit mer naturligt, och bekvämt. Jag förstår de som menar att det vore mer normalt att gå till ett Stockholmslag, jag håller med om det. Dock hade jag varit i Danmark och provtränat och visste att jag platsade… “Om jag kan få tid att vara i den här klubben kommer jag utvecklas till en bättre spelare än om jag skulle spelat i något av de andra lagen som var aktuella”, tänkte jag om Bröndby. Det är inte säkert att det är så, men det var min bedömning då.
I början på januari i år skrev hur som helst Oskar Fallenius på för Bröndby. När Fotbollskanalen pratar med honom är han i sin lägenhet på Sluseholmen, ett modernt område beläget på en konstgjord halvö i södra delen av Köpenhamn.
- Det mesta är nybyggt här. Det tar lite mindre än 15 minuter med bil att köra härifrån till de mer centrala delarna av staden. Lägenheten är ganska nära Bröndbys träningsanläggning, det är skönt.
Hur trivs du så här långt?
- Jag trivs väldigt bra. Fotbollen flyter på med två inhopp hittills, samtidigt som klubben i stort och lagkamraterna har välkomnat mig fantastiskt bra. Det är bara att fortsätta tugga på, det kommer nog successivt gå bättre.
Staden - gillar du den?
- På vissa sätt påminner den om Stockholm, på vissa sätt inte. Det är en trevlig stad, du kan cykla överallt… Det är tråkigt att butiker och restauranger inte kan hålla öppet som vanligt just nu. Första intrycket är att det är en skön stad som jag trivs i.
Och danskarna? Vad tycker du om dem hittills?
- Än så länge tycker jag att de verkar vara ganska mottagliga, de verkar vara goa människor. Jag har inte upplevt det där hårda riktigt, som det kan vittnas om. Men det kommer väl säkert snart, avslutar han skämtsamt.