Bröndby är på träningsläger i Portimao och på planen vid Penina Golf Course imponerar Simon Tibbling. Den svenske mittfältaren gör mål, är inblandad i flera målchanser och tar gärna maxlöpningar för att ta bollen av motståndarna.
Efter träningen berättar Tibbling att det var ett tag sedan som han mådde så här bra, och att han tagit hjälp av en psykolog för att få tillbaka glädjen.
För ungefär ett år sedan lekte livet för mittfältaren. Efter en fin säsong i Bröndby så ryktades det om intresse från franska lag. Han hade blivit uttagen i landslagets januaritrupp och fick starta mot Finland.
Men i den första halvleken åkte Tibbling på en smäll och lämnade planen med en stukning på foten, vilket gjorde att det bara var att sätta sig på planen hem.
Efter några veckor var han tillbaka på planen. Men det tog inte lång tid innan han blev skadad igen.
Så 2019 var ett skadedrabbat år för mittfältaren.
- Det som hände med landslaget var jättejobbigt. Jag hade sett fram emot det jättemycket. Jag hade haft en bra säsong och kände mig i bra form. Jag såg fram emot att visa upp mig i landslaget, men så hände det så snabbt in i matchen. Det var jättehårt och jättejobbigt att åka på en kraftig stukning. Det tog ungefär sju veckor innan jag började träna för fullt igen. Så dels att jag var jag skadad, dels det som hände med landslaget. Det var superjobbigt, säger han till Fotbollskanalen.
- Sedan blev jag frisk och kom tillbaka. Då spelade jag fram till sommaren. Jag började den här säsongen väldigt bra, de första fem matcherna innan jag fick en fraktur på den andra foten. Då var jag borta i nästan fyra månader. Så tyvärr blev det ett ganska skadedrabbat år. Det var jättejobbigt. Det var första gången som jag har haft längre skador och missat många matcher.
Hur var det att gå från att det gick väldigt bra till att skada sig två gånger och att du inte kunde spela?
- Det finns ju tyvärr inte så mycket att göra. Det är klart att mentalt är det jättejobbigt. Det är tråkigt. Framför allt det här dagliga, att man inte kan träna och spela. Det är oerhört jobbigt. Det tog jättehårt. Jag fick jobba mycket med mig själv och försöka göra mitt bästa. Jag fick bryta ner dagarna för sig och försöka tänka på en dag i taget. Men det var tufft, säger han.
- Sedan var det bara att vänta på tiden, att vänta på att få ta de här stegen tillbaka. Nu är det ju jätteskönt. Nu kan man ju träna för fullt. Nu känner jag att jag har tagit mig igenom det och att jag har lärt mig något. Man lär sig att det är en del av sporten och att det tyvärr är sånt som händer. Men det är verkligen jättetråkigt.
Fotbollen betyder väldigt mycket för Simon Tibbling. Så tiden som skadad var jobbig. Det gjorde att mittfältaren tog hjälp av en psykolog.
- Jag hade en i Bröndby. Jag pratade med honom många gånger, i början och under den här tiden. Man behövde det. När jag stukade foten så kom jag ändå ganska snabbt ut på planen igen, så det var mer snack under hösten efter frakturen, säger han.
- Det var jobbigt att man skulle gå på kryckor i två månader och att man nästan inte kunde göra någonting med fötterna. Jag kunde bara göra aerobics och träna överkroppen eller köra rodd. Det var jättejobbigt under de två första månaderna, att man inte kunde göra någonting med fötterna, att jag inte fick röra en boll på två månader. Då fick jag hjälp och ha snack med honom. Jag fick tips om hur jag kunde hantera det på ett bra sätt, hur jag kunde klara av det.
Är du glad över att du tog den hjälpen?
- Ja det är jag verkligen. Jag är glad för all hjälp jag kan få. Man har ju sin familj med mamma, pappa och syster som hjälper, och lagkamrater och vänner. Men det är också ganska bra att prata med någon utomstående som kanske har andra erfarenheter. Det blir ju också speciellt när man inte bor i sin stad, Stockholm som jag är ifrån. Då har man ju inte familjen så nära och då kan det vara skönt att få andra perspektiv på det. Så det hjälpte verkligen jättemycket.
Kan du dela med dig av något konkret som psykologen sa att du skulle göra eller tänka på?
- Jag kollade ganska mycket på gamla matcher. På gamla klipp. Jag försökte se mig själv spela och att jag kunde se att det här var ändå jag som spelade och om jag gör det bra så kan jag ta mig tillbaka till det där. Det hjälpte mycket att jag såg att jag hade spelat bra och att jag har det i mig.
Var det något speciellt klipp som du plockade fram - kanske din fullträff som utsågs till årets mål i den danska ligan?
- Ja det såg jag ett par gånger. Det ska jag inte ljuga om.
- Men så här: man måste bestämma sig för att göra det bästa av situationen och försöka se över längre tid, att jag kanske kan vinna något på längre sikt. Man får försöka hitta något positivt för varje dag. Att försöka bli bättre. Det är tyvärr det enda man kan göra.
- Det hör ju tyvärr till sporten och det är ju något som händer de flesta fotbollsspelarna, att man får någon eller några tuffa skador under karriären. Det gäller att hantera det så bra man kan och det tycker jag verkligen att jag har försökt och att jag har gjort. Nu försöker jag få energin som du kan komma tillbaka med när du har varit borta en längre tid.
Nu har du tagit dig igenom den tuffa perioden och kommit ur den och kör på igen - har du kommit stärkt ur det?
- Ja, framför allt är jag väldigt glad över att vara tillbaka. Bara den energin över att vara tillbaka på fotbollsplan och att få träna varje dag och konkurrera fullt ut och kunna spela fotbollsmatcher. Det har verkligen gett mig en extra kick och det försöker jag bygga vidare på.