Efter att ha blivit svenska mästare året tidigare, väntade kval till Champions League under 2016 för IFK Norrköping. Som Uefas regler föreskriver, behövde truppen genomgå en utvidgad hjärtundersökning inför turneringen. Där kontrollerades var och en med ultraljud. Resultatet kom att skaka om tillvaron för en av spelarna.
I undersökningen av anfallaren Alhaji Kamara, då 21 år gammal, fann man en sällsynt avvikelse på hjärtats kranskärl, något som inte blivit upptäckt i samband med tidigare EKG-tester. Kamara stoppades av klubben från fortsatt spel och kontraktet bröts, då man menade att risken fanns för plötslig död om han ansträngde sig kraftigt. De experter Norrköping hade talat med avrådde spelaren från att kliva ut på en fotbollsplan igen.
- Det blev ett tråkigt slut; planen från min sida var ju inte att lämna klubben vid det tillfället. Det sorgliga är att avslutet inte blev bra, det blev inget bra avsked till en plats och en klubb jag har kallat för mitt hem, säger Kamara till Fotbollskanalen.
Han fortsätter:
- Perioden precis efter beskedet var väldigt utmanande, för jag var inte redo för det som hände. Vad skulle ske nu? Vad gör jag om det här är slutet på min karriär som fotbollsspelare? Det var en känslig tid. Men på något sätt visste jag att jag skulle tillbaka till planen och spela igen.
Vidare tycker forwarden att situationen “verkligen inte sköttes på ett bra sätt”. Samtidigt som Kamara betonar att han gått vidare och lämnat det bittra avslutet bakom sig, har ändå hans exit från Norrköping gnagt i honom.
- Jag kände inga som helst tecken av att det skulle vara något fel med mitt hjärta, men det visade testet. Resultatets tillförlitlighet tänker jag inte ifrågasätta, men Dale Reese (tidigare idrottsskadeterapeut i klubben) lät mig inte göra ytterligare tester. Jag föreslog att jag kunde flyga till Portugal eller Tyskland och testas på nytt, men varken han eller klubben ville det.
När Fotbollskanalen får tag i Reese, som lämnade Norrköping för två år sedan och i dag är medicinsk koordinator i det svenska A-landslaget på herrsidan, vidhåller han att man gjorde rätt som stoppade Kamara från spel. Det som låg till grund för beslutet godkändes av flera instanser.
- Vi gjorde en medicinsk bedömning som bekräftades av både Fifa och Uefa, samt hjärtspecialister här i Sverige. Det hjärtproblem upptäcktes innebar då att det inte skulle bli något fortsatt spel i Sverige. Allt var för hans eget bästa.
Efter Kamaras testresultat och senare sorti, blev det en rutin i klubben att undersöka spelarna med hjälp av ultraljud, berättar Dale Reese. Samtidigt menar han att hanterandet av situationen var "kristallklart".
- Det är egentlig ointressant att ha den här diskussionen. Det vi gjorde var regelrätt. Det var till och med personer från hans landslag som var här i Sverige, så vi förklarade hur det låg till för dem. Vi har inget att dölja.
Trots att åsikterna om beslutet att stoppa anfallaren från spel går isär, är huvudpersonen själv tacksam över sin sejour i klubben.
- Även om den var kort, uppskattade jag helt klart min tid i Norrköping. Jag älskade staden och fansen. Bara några år tidigare hade jag kommit från Afrika till Europa och klubben gav mig möjligheten att få spela i allsvenskan, vilket jag är glad för. Samtidigt bidrog jag med över 20 mål under min tid där till att laget blev ett av de just då bästa i svensk fotboll, säger Kamara.
Men trots att han dömdes ut av experter, tog sig spjutspetsen tillbaka. Efter samtal mellan hans agent och dennes kontakter i amerikanska DC United, flög den Sierra Leone-födde strikern över till USA. Där gjordes en mängd tester, som visade samma resultat som de svenska. Kollegorna på andra sidan Atlanten gjorde däremot en annan bedömning: de gav grönt ljus till spel.
- Att få klartecken att kliva ut på planen igen… det var den bästa känslan. Det var en lättnad efter att ha upplevt ett flera månader långt trauma.
Med ett funnet hjärtfel och ord om plötslig död, hade nog de flesta både varit högst tveksamma och oroliga inför att ge sig ut på en plan igen. Anfallaren medger att han stundom varit rädd att spela fotboll.
- Ja, självklart har jag varit det. Men vi ska alla dö någon gång. I Irak i dag dör människor och vem som helst kan dö i en flygolycka eller i en bilkrasch. Folk slutar inte flyga för att den risken finns och jag kommer inte att sluta spela fotboll. Om det är så att jag skulle behöva dö på fotbollsplanen, vore det inte så illa; det är ändå en plats jag älskar.
Som om inte livet varit tufft nog för sierraleoniern, som växte upp under fattiga förhållanden i Sierra Leones huvudstad Freetown, dog hans bror, Bai Sama Kamara, 2017 efter att ha kollapsat mitt under en pågående match i landet. Men ingen obduktion gjordes, så orsaken till dödsfallet har inte fastställts.
- Jag minns att jag tittade på en Champions League-match mellan Real Madrid och Atlético Madrid. Telefonen ringde och jag fick reda på att han hade dött. Det var en hemsk känsla att förlora en bror, någon som jag älskade och en person som alltid stöttade mig.
Kamara berättar mer:
- På många platser i Afrika finns inte den sjukvård som finns här i Europa. Där nere kan folk dö av de minsta sakerna. Om min bror hade varit på en plats där det funnits bra sjukhus att besöka kanske han hade överlevt. Men jag har försökt att lägga det bakom mig och har i stället försökt glatts åt de stunder vi fick tillsammans.
Världen är orättvis.
- Ja, det är den.
Den framlidne brodern lämnade två barn efter sig, som Alhaji har hjälp till att ta hand om. Men inte heller det har fått honom att ge upp fotbollen. Som förklaringsmodell använder han sin muslimska tro; det är därifrån han fått sin tacksamhet över livet och tro på att det inte lönar sig att tänka för mycket på det som varit. Men vad säger han till dem som anser det vara dumdristigt att han fortsätter spela?
- Alla får ha en egen åsikt, jag tänker inte döma någon. Men, om någon dör av att dricka vatten, ska du då sluta dricka vatten? Jag älskar att spela fotboll och kommer inte sluta med det.
Du har inte känt någon press att fortsätta spela från familjen för att kunna stötta dem ekonomiskt?
- Jag har aldrig känt någon press från familjen. Jag kan leva på min fotboll, vilket gjort att jag kunnat hjälpa dem, men jag har aldrig känt någon press hemifrån.
När det kommer till följderna av fotbollsspelandet, menar han att familjen glatts mest av hans insatser i Sierra Leones landslag. I kvalet till Afrikanska mästerskapen stod han för två mål när nationen kryssade mot Nigeria och när turnering gick av stapeln under vintern ordnade han 2-2 mot Elfenbenskusten efter att ha skickat in utjämningen i den tredje stopptidsminuten.
- Mina föräldrar och mina systrar är väldigt stolta över att jag har fått spela för vårt land och för mig är det en ära. Det har glatt mig att få göra åtta miljoner människor glada, inklusive min familj. Ögonblicken i landslaget är de bästa.
Efter uttåg redan i gruppspelet bar det dock hem till danska Randers, där Alhaji Kamara spelar sedan sommaren 2019. Han uppskattar danskar, som han menar "är lätta att ha att göra med". En framtida flytt tillbaka till Sverige utesluter han däremot inte.
- Jag hade älskat spela där igen, men tror kanske inte att det kommer hända. Just nu är det ingenting jag planerar att göra. Om det händer skulle det nog vara en medial bomb, för alla vet ju vem Alhaji Kamara är efter målsuccén senast! Det skulle vara ett mirakel att återvända med tanke på hur jag lämnade Sverige, menar han och skrattar.
Vilken klubb vill du i så fall spela för?
- Det skulle vara kul att få komma tillbaka till Värnamo. De trodde på mig tidigt i min karriär och jag hade en fin tid där, så jag blev jätteglad när de blev klara för allsvenskan. Som supporter ska det bli kul att följa deras resa.
Så det blir ingen comeback till Norrköping?
- Jag älskar staden och supportrarna, så det är inte omöjligt att jag åker dit för att se en match någon gång. Däremot kommer jag inte spela i klubben i framtiden, inte efter hur avslutet där blev, säger Alhaji Kamara och sätter punkt för vårt samtal.