I dag är det vanligt att spelare föds i ett land, men representerar ett annat på landslagsnivå. Många spelare har rötter i flera olika länder och kan välja vilket landslag som de vill representera. Två exempel är Saman Ghoddos som valt Iran och Anel Ahmedhodzic som valt Bosnien och Hercegovina. Båda har även gjort träningsmatcher med Blågult.
Men så har det även varit under en längre tid. När Irland besegrade England med 1-0 i EM 1988 hade Irland sex spelare i startelvan, som var födda i England.
Ahmedhodzic berättar, i reportage-serien "Olof Lundhs EM-historier", om sitt val.
- Jag ska inte ljuga. Det var riktigt svårt. Jag tänkte på det mycket och till slut kände jag att jag ville ta det beslutet, som jag känner för och som jag ska hålla mig till och stå för i resten av mitt liv. Jag kände då att det rätta var Bosnien. Det var många olika faktorer i det och den största var att jag ville ge tillbaka till Bosnien för det som Bosnien gett min familj.
Sveriges förbundskapten Janne Andersson har tidigare öppnat för att han vill att "landslagsvärvningar" ska uppmärksammas internationellt, då han anser att en spelare, som byter landslag, har tagit en plats för någon annan i U-landslag före landslagsbytet. Därmed vill han se någon form av förändring.
Andersson menar att ett alternativ kan vara att spelare väljer landslag vid 18 års ålder.
- Är man myndig tycker jag att man ska kunna välja vilket land man vill spela för. Jag tror att det hade varit det bästa. En fråga är att man blir av med en bra spelare och en annan fråga är ekonomin. Det satsas ju ganska stora pengar på våra landslag hela vägen upp. Det är klart att det blir en ekonomisk kostnad som man inte får någon glädje av heller.
Ahmedhodzic är i sin tur positiv till landslagsval vid 18 års ålder.
- Det kan vara rätt steg att ta, som 18-åring är man ändå myndig och kan fatta egna beslut. Jag hade kunnat se det.
Svenska Fotbollförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson om ämnet:
- Man kan diskutera när man ska göra sitt val och om det blir några konsekvenser av valet. I dagsläget kan man vara nästan 23 år och mästare i ett U21-EM och sedan lämna och spela i ett A-landslag, men att det ska finnas möjlighet att spela landslagsfotboll är drömmen för varje kille och tjej. Det måste man skydda också.
Att man kan byta landslag även om man spelat matcher för ett annat landslag är något som Olof Lundh säger så här om:
- Ibland kan det bli lite trubbigt och man kan förstå frustrationen i Sverige, till exempel kring Anel Ahmedhodzic som spelade 50 landskamper för Sverige på olika nivåer. Man lägger ner kraft, tid och resurser för att utbilda honom och sedan går han till Bosnien. Det är han fri att göra, men det är klart att det är lite problematiskt att det kan vara fritt på det sättet. Det väcker också känslor att man byter vem man tävlar för. Samtidigt som man ska ha rätt att byta, men lite problematiskt tycker jag det är att man kan byta.
C More: Hur kan svensk fotboll agera?
- Man har blivit bättre och jag tycker att man behöver ha en större mångfald även i ledarstaben. Det har jag efterlyst länge och jag tycker det är kanon att Poya Asbaghi kommit in i U21-landslaget, som är en duktig tränare, men också att man har liknande rötter som spelarna och förstår problematiken man ställs inför. Man har varit lite valhänta i svensk fotboll även om vi får vara ödmjuka i att det är många som valt att spela för Sverige som kunde spelat för andra länder, till exempel Dejan Kulusevski som kunde spelat för Nordmakedonien.
Se hela reportaget i spelaren ovan.