Tänk inte på en rosa elefant. Glöm Lionel Messi och Cristiano Ronaldo.
Vem ska då vinna Ballon d'Or?
Tekniskt sett heter priset, sedan 2010, FIFA Ballon d'Or. Men, det där "FIFA" är inte många schweizerfranc värt idag. Så vi skippar det.
Sportsligt sett är det inte per definition ett pris till världens bästa spelare, eller ens Europas (så som det var i tidernas begynnelse) – det är i mångt och mycket ett pris till världens bästa offensiva spelare. Ni vet de som gör så många mål att de har ett patenterat sätt att fira dem. Eller de som spelar strax bakom, med flinka mittfältsfötter och anfallsglädje i blicken.
Uppriktigt sagt är det, ur en genuin fotbollsälskares ögon, ett pris som inte riktigt lever upp till sin essens. För, ursäkta min franska men hur fan kan den slutgiltiga listan på 23 nominerade som kan vinna priset som världens främste innehålla en målvakt och en försvarsspelare, hm? Jaja. Om vi låter det gå, för den här gången och tittar bakåt är det makabert. Att en enda, ynka målvakt (Jasjin, 1963) har vunnit priset genom alla tider och en enda försvarare (Cannavaro, 2006) hämtat hem den finaste utmärkelsen av alla i herrfotbollen under de senaste 19 åren ger upphov till frågor.
Har det inte funnits någon som kunnat konkurrera med flinka offensiva fötter, målmania och anfallseufori under denna tid?
Har ingen målvakt, försvarare eller destruktiv, mittfältare revolutionerat sin position på samma sätt som Messi och Ronaldo gjort framför mål?
Jo och jo, då. Såatteh.
Manuel Neuer var ypperligt magnifik under VM i Brasilien 2014. Han har förändrat en hel fotbollsvärlds syn på vad målvaktsspelet kan förhindra och möjliggöra. Philipp Lahm är den enda spelaren som valts ut till all star team i VM 2006, 2010, 2014 samt EM 2008 och 2012. Han har dessutom evolutionerat sig själv och vad som bör vara möjligt för en spelare – som att på äldre dar gå från att vara en ytterback i världsklass till att även bli en mittfältare på samma nivå.
Sergio Busquets, som var oumbärlig när Barcelona framgångsrikt tiki-taka och presspelade sig till dominans, må vara en mittfältare men en tämligen defensivt lagd sådan. Oumbärlig, vital...och osynlig i somligas ögon.
Ingen annan som höjer på ögonbrynen? Nåväl.
Det ska snart avgöras igen och den rosa elefanten i rummet är där. Ni vet den som symboliserar meningslösheten med att en lista på 59 namn blev 23 nominerade. Vi vet ju redan att det blir en av två. Och att det dessutom ska gapas lite från Camp Messi åt Camp Ronaldo och vice versa.
Den enda behållningen är uppståndelsen kring priset som skriker rockstjärna, ibland skriker till och med rockstjärnan som vinner priset - lex CR7 och "SìììÌ". Och andra gånger står rockstjärnan där på scen med målorgier i bakfickan och prickig kostym - lex Messi anno 2013.
Skriket och Pricken ska göra upp igen. Det får vi med spänning se den 11:e januari. Allt fram tills dess känns blasé.