I måndags var det deadline för att lämna in de fem nomineringar från medlemsförbunden som krävs för att ställa upp i FIFA:s presidentval nästa år. Avstängd är favoriten Michel Platini och övriga kandidater är…många.
Det är ju ett löjligt enkelt uppdrag, egentligen. När man tänker efter är den nästkommande presidenten i FIFA en lyckans man (jo, samtliga kandidater är män). För det är lite som att efterfölja den onda skurken i filmernas värld, säg Hannibal Lecter, och ha allt att vinna – bara genom att vara god. För inte går det att vara sämre, mer korrupt eller egoistisk än föregångaren till presidentposten i FIFA. Eller?
Oavsett är det ett närmst historiskt val som går av stapeln den 26 februari 2016. Det är rentav banbrytande. För många gånger under de två senaste presidenternas regim har ett val nämligen hållts utan motkandidat. Sepp Blatters föregångare, vän och förebild, João Havelange satt 24 år på posten utan att ställa upp i ett val med en befintlig motkandidat. Han bäddade sedan fint för lärlingen Blatter som slog Lennart Johansson under misstänkta former 1998 – med mutmisstankar – vad annars. Under den gode Blatters tid på posten valdes han om två av fyra gånger utan motkandidat. Han utmanades alltså inte alls mellan valen 2002 och 2015. Hej FIFA! Heja demokrati!
Det var dessutom olidligt länge sedan kandidaterna var fler än ett två (1961, då kandidaterna var tre).
Nu är de sju kandidater. Sju lirare gör upp i ett sällan skådat slag på flera fronter.
Säg hej till de tre favoriterna:
Schejk Salman från Bahrain – anklagad av människorättsaktivister för att ha varit involverad i identifierandet, gripandet och av 150 idrottare som föranleddes av en demonstration för demokrati i Bahrain 2011.
Tokyo Sexwhale från Sydafrika – nära vän till Blatter. Multimiljonär. Involverad i det mutmisstänkta VM i Sydafrika 2010. Medlem i anti-apartheidrörelsen och fängslad på Robben Island, precis som Nelson Mandela.
Gianni Infantino – generalsekreteraren i UEFA som pratar flytande engelska, franska, tyska, spanska och italienska. Uppsatt som kandidat för att bevaka europa och UEFA:s intressen, i det fall Michel Platini inte kan ställa upp i valet.
Och så var det alltså fyra gubbar till. Aldrig förr har ett presidentval i FIFA varit så befolkat. Men det ger inget lugn till den som bryr sig om fotbollsrörelsen då ingen av kandidaterna har en fläckfri historia och, eller uppenbar styrka att kunna reformera det korruptionsbefläckade diktatorskapet som pågått under för många år.
Som en sista fundering: antalet kandidater är helt i enlighet med söndra och härska-metoden. FIFA är en splittrad, sönderslagen organisation. Nu finns chansen för den som aldrig haft den, att svepa in och sätta sig på tronen.
Men blir det en ond eller god?