Newcastle-spelaren har vid flera tillfällen råkat i klammeri med rättvisan. Det har rört sig om fylla, misshandel, fängelsestraff och en rad andra förseelser. I en intervju med magasinet Esquire gör Barton avbön för allt han ställt till med.
- Det är ingen ursäkt att säga: ”Jag hade en svår uppväxt” eller sådana saker. Sanningen är att jag varit en idiot, säger Barton och fortsätter:
- Jag tror att mycket handlat om min strävan efter perfektion. Ingenting har varit bra nog. Hela tiden har jag försökt att sätta upp nya mål, men mitt ständiga missnöje med mig själv har i stort sett ätit upp mig.
Han tror att en viss del av problematiken ligger i de missbruksproblem han tidigare kämpat emot. Det hårda, krävande fotbollsklimatet och en familjetradition av att inte visa känslor har också gjort sitt.
- Man blir nedtyngd av att hyllas ena dagen, för att nästa inte vara vatten värd. Ett tag ville jag inte vara vän med någon, inte sitta bredvid någon, bara sluta mig mot mig själv, säger Barton.
- Min pappa var mer som en polare än en förebild. Han gav mig aldrig verktygen för att mogna och bli en vuxen människa. Allt handlade om att stänga inne sina känslor, och det var först senare jag förstod att allt det var smo ett dominospel. Min farfar hade uppfostrat honom likadant, och i vår släkt har det alltid handlat om att aldrig visa sig svag.