I Champions League-studion diskuterade vi inför landslagsuppehållet Graham Potters situation. Jag hade en klar åsikt, om Chelsea åkte ur Champions League och resultaten inte kom så var Chelsea tvunget att göra sig av med tränaren. Londonklubben slog Leeds, Dortmund och Leicester innan de åkte på ett snöpligt oavgjort resultat hemma mot Everton. Landslagsuppehållet kom och i första matchen efter det så förlorade Chelsea hemma mot Aston Villa i lördags, igår sparkades Potter.
Är det rätt att sparka Potter? Absolut. Jag argumenterade redan innan för att han skulle kunna få sparken om resultaten inte kom. Är det rätt att sparka Potter efter landslagsuppehållet? Nej det borde gjorts inför. Var det rätt att ta in Potter alls? Jag återkommer till det. Varför sparkades Tuchel? I efterhand har jag absolut ingen aning. Kan någon lyckas i miljön Todd Boehly har byggt upp?
Frågorna är många och svaren är få. Många kopplar ihop Chelseas agerande med att Julian Nagelsmann finns att tillgå på marknaden och där finns en tydlig skillnad mellan Bayerns och Chelseas agerande. Bayern sparkade Julian Nagelsmann för tio dagar sen. Thomas Tuchel tog över direkt och jobbade med laget nästan en vecka innan han ställdes mot Dortmund i helgen. Beslutet skördar redan resultat, Bayern slog Dortmund med 4-2 i helgen och leder nu Bundesliga. Bayern kommer från en bättre säsong än Chelsea så beslutet i sig var anmärkningsvärt, men beslutet rimmar rätt med Bayerns identitet och ambition.
Om Chelsea hade tankarna på att sparka Potter vid första förlust, då borde beslutet ha fattats under landslagsuppehållet. Imorgon ställs "The Blues" mot Liverpool, då med interimtränaren, Bruno Saltor som får den otacksamma uppgiften att leda laget under tiden ledningen tänker ut vilken tränare de ska ta in. Nagelsmann som precis bröt med Bayern har intresse från både Tottenham och Chelsea. Tysken har även en kontraktssituation med Bayern som ska lösas, det kan alltså ta tid. Chelsea har fem matcher de kommande femton dagarna, två av de mot Real Madrid i den enda turneringen klubben har något att spela för. Lycka till Bruno Saltor, du kommer behöva det.
Chelseaägaren Todd Boehly har under sin tid i klubben lagt över fem miljarder på spelarköp, när Thomas Tuchel sparkades kostade även det. Tysken fick enligt rapporter 13 miljoner pund för att bryta kontraktet med arbetsgivaren. Chelsea betalade sen över 20 miljoner pund för att köpa loss Graham Potter från Brighton. Knappa halvåret senare är den före detta Brightontränaren sparkad och han får såklart saftigt betalt för att kontraktet brutits i förväg. Nästa tränare som ska rekryteras kommer kosta skjortan och trots att pengar inte verkar vara ett problem för Todd Boehly, så kan man anmärka på avsaknaden av långsiktighet i besluten. Spelarna som har värvats har ofta varit unga och långsiktiga investeringar utan någon som helst prestationsgaranti. Graham Potter som tränare är likt spelarna som tagits in, en tränare som behöver tid för att leverera. Om Chelsea nu tar in Nagelsmann så krävs även där långsiktighet. Hur rimmar det med Boehlys tydliga brist på tålamod och direkta krav på resultat?
Chelseaägaren har skapat en miljö där det finns en alldeles för stor spelartrupp sett till hur många som kan få speltid. Många av spelarna är unga och oprövade. Det finns en tuff kravbild på att nå kortsiktiga resultat. Det är rätt beslut att göra sig av med Potter som bevisligen inte kunde hantera situationen, men vilken tränare kan göra det? Om tålamod och långsiktighet inte finns så är jag inte säker på att Julian Nagelsmann är rätt alternativ för Chelsea.
Todd Boehly har sen han tog över skapat en miljö där ingen tränare hade kunnat lyckas och frågan är vilken tränare som är modig nog att ta sig an utmaningen när amerikanen går på tränarjakt igen.