Årets överraskning…
…av det positiva slaget var Branimir Hrgota. Jönköpingsgrabben harvade runt i ett av superettans bottenlag – men pytsade in 18 seriemål ändå. Hans ålder? 18 den också.
Fixar klubbens kontrakt - med en frispark i sista omgången!
…av det negativa slaget fick Helsingborg som insåg att Simon Thern tänkte flytta till värsta rivalen. Så går det när man kommer på kant med sina största talanger.
Årets match…
Det var som att någon sugit ut allt syre ur Råsunda för att blixtsnabbt korka igen arenan med ett osynligt lock. Kvar fanns bara en öronbedövande tystnad. Ett ogenomträngligt vakuum. Jag vred mig nervöst på min plats, drog fingrarna genom håret och blickade ut bland de 27 000 åskådarna.
- Håna varandra, ville jag skrika. Säg något till domaren eller vad som helst. Men för guds skull: sjung, sjung, sjung!
Dock! Ingenting. Bara en lägrande septembernatt och den molande känslan att det här inte hände på riktigt, att jag hamnat i något parallellt universum där bara viskningar tilläts.
Men så - äntligen. På en given signal steg mullret mot himlavalvet. Som om någon placerat två jumbojets i mittcirkeln och riktat motorerna rakt mot pressläktaren. Tvillingderbyt var igång på riktigt och jag höll på att blåsa bort.
Den här matchen mellan AIK och Djurgården kapslade in 2011 års alla ytterligheter i ett och samma skal. Där fanns jublet, protesterna och bengalerna. Men också det i grunden obegripliga ställningskriget mellan fans och förbundsfolk. Svensk fotbolls pinsammaste spricka, blottlagd i en enorm ljudkuliss.
Se klippet från den maffiga matchen!
Årets bråk…
… Andreas Alm vs Magnus Pehrsson. I pressrummet bjöd tränarna på en klassisk ordväxling och Expressen fångade allt på film:
Pehrssons påhopp: ”Du kanske ser dåligt?”
Årets flopp...
…var miljardmannen från Madrid. Eller som Arsenalfansen konstaterade vid sitt 125-årsfirande härom veckan: ”På tiden att vi reste en staty av Thierry Henry – för Chelsea har ju haft en av Fernando Torres hela säsongen”.
…i Sverige var aputspelet från Ängelholmsbasen Mats Karlsson. Vill man föra en sansad debatt om läktarvåld – varför använda den sortens nedsättande terminologi?
...och Hammarby såklart.
Årets klipp...
… på marknaden stod AIK för, precis som ifjol. Då hyllade jag Mohamed Bangura som den bästa spelaraffären. Nu överräcker jag med varm hand utmärkelsen till hans namne Teteh, som på 17 seriematcher hann pytsa in 15 baljor innan han såldes vidare till Turkiet. Sierraleoniern får dock dela priset med Alexander Milosevic, Erik Hamréns framtida lagkapten.
… i videoform vill jag tillägna min vän Axel Pershagen. Vi har känt varandra sedan grundskolan och har en viss jargong sinsemellan. Man önskar den andre allt gott, men ler lite i hemlighet när han klantar till saker för sig. Att John Guidetti – som självklart ska få åka till EM – står för grundlurandet ser jag som en trevlig bonus.
Här får Pershagen sina fiskar varma!
Årets filmare…
… bär namnet Fredrik Ljungberg. Bara den slugaste av rävar kommer undan med att pungsparka sin motståndare – för att sedan själv falla skadad till marken. Furbo!
Spana in Ljungbergs rackarspel!
Årets tränare...
… Ingen tror att Diego Maradona stannar hela kontraktstiden i Al Wasl – men så länge den mannen håller i trådarna förblir han mitt val.
Redan första dagen i Dubai-klubbens omklädningsrum visade 51-åringen att de gamla trixartakterna sitter i – med en snitsig tunnel på sin egen marknadschef.
Lite senare sågade han hela domarkåren, och stängdes av i tre veckor efter ett hetsigt meningsutbyte med motståndarbossen Cosmin Olaroui.
I det här klippet gör Maradona ”en Cantona light” på sin egen supporter.
…På sportsliga meriter är Pep Guardiola. Trots alla attacker från Zlatan.
Årets sjukaste upplevelse...
… På planen var Ramzan Kadyrovs PR-kupp. Den tjetjenske presidenten anklagas för att styra sin delrepublik med totalitära medel och för att röja undan oppositionella till höger och vänster. Till vardags uppmuntrar han män att skjuta kvinnor som inte bär slöja med paintballkulor. ”För att statuera exempel”. Men det örat ville inte Brasiliens gamla VM-hjältar Cafu, Dunga och Ronaldo lyssna på när de mangrant ställde upp på träningsmatch i Groznyj mot krigsherren och hans gäng.
Pengar styr det mesta, som vanligt.
… På tränarbänken fick Arsene Wenger bittert erfara. Visst måste han ha insett att hans lag försvagats när Fabregas och Nasri försvann. Men 8-2 mot United? Det är pingissiffror för bövelen.
Årets bragd...
Många viker sig när det stormar som värst. Men ett litet fåtal gör tvärtom. De står pall, stakar ut vägen och höjer sig över sin omgivning. Som glänsande foliebollar på mörka pappersark.
I mina ögon är Sebastian Bojassen en sådan person. Under Hammarbys tyngsta ångeststunder kysste han klubbmärket. Han tog snacket med de allra argaste fansen – och lovade att kämpa ännu hårdare. Och slutligen: med sin kanske allra sista grönvita spark lyfte han hela föreningen upp ur avgrunden.
Kolla in den otroliga dramatiken!
Årets man…
…Hur jag än vrider och vänder på det stannar jag vid Anton Hysén. Den här världen kan aldrig få för många positiva förebilder och vi lever fortfarande i en tid där människor förtrycks för sin läggning, sin etnicitet och sin religion. Bra att folk vågar gå i bräschen.
Årets kvinna….
… ingen annan än Homare Sawa kan vinna det här priset. Drygt 117 minuter in i VM-finalen löpte hon ut mot första stolpen, hann före sin back – och klackkvitterade akrobatiskt mot USA. Därmed vann japanskan skytteligan, och utsågs senare dessutom till turneringens spelare.
Se Japans sköna upphämtning!
…från Sverige är Pia Sundhage. 2011 var året då hon öppnade våra tankeslussar inför möjligheten att bryta ett nytt tabu inom fotbollen. En kvinna som tränar män på elitnivå. Jag hoppas snart att få se henne, om inte i landslagsdressen, så i något av våra klubblag. Ingen annan svensk tränare har en meritlista ens i samma galax som hon – och något måste man väl lära sig om ledarskap genom att vinna OS-guld och gå till VM-final stup i kvarten.
Årets mål…
…cyklade Wayne Rooney upp i nättaket mot Manchester City. Väger man in alla faktorer – svårighetsgrad i utförandet, matchens dignitet och kvalitet på motståndet – förtjänar detta att omnämnas som snyggast 2011.
… på landslagsnivå knorrade Kim Källström in mot Holland. Den sekvensen rymmer så oerhört mycket; teknisk briljans, nervernas kyla och ett trots mot stundens så kallade allvar.
Kolla Källströms EM-mål!
…. sett till teknisk finess svarade Eren Derdiyok för. Hans sanslösa konststycke går knappt att överträffa. Eller, inte förrän Linus Hallenius hittar formen igen i alla fall.
Här är konstskottet!
Årets miss…
…kan jag lastas för – efter att ha förutspått svensk succé i Europaspelet.
…på planen måste linjemannen i Roma – Lecce ta på sig. Man får inte döma bort konstverk av det slag som Osvaldo bjuder på här. Det är som att en nitisk teckningslärare hade stormat fram och rivit sönder Guernica framför ögonen på Picasso.
Justitiemord på drömmålet!
…i kommunikationen gjorde svenska fotbollförbundet. Vilka signaler skickar man genom att inte hålla koll på datumet för Gerndt-domen? Genom att bjuda ett stort pressuppbåd på jullunch och januaritruppsuttagning – utan att ens ha diskuterat om forwarden kan vara kvar i landslaget? Lagrell och kompani serverade förvisso god lax, men den där tillställningen lämnade ändå en minst sagt fadd eftersmak.
...i hanteringen stod Sergio Ramos för efter finalvinsten mot Barcelona i Copa del Rey. Spanske kungen blev inte alls nöjd när hans fina plakett totaldemolerades av en buss.
Se Ramos sumpa bucklan!
…sjukt nog förde 2011 med sig två trofékatastrofer från kortegetaken. Vanligtvis så säkre Ajaxmålvakten Maarten Stekelenburg fumlade rejält – och fick se Eredivisie-priset flyga sin kos. Men han hade ändå tur i oturen. Efter den kabelkrocken kunde holländaren mycket väl ha fått byta namn till Stekt-elen-burg.
Keepern i närkontakt med ledningarna!
Årets lag…
… heter Borussia Dortmund. Under den till synes smått excentriske Jürgen Klopps ledning frodas stjärnor som Nuri Sahin (nu Real Madrid), Shinji Kagawa och Mario Götze. Jag har själv besökt Signal Iduna Park flera gånger och skriver verkligen under på den fantastiska stämning som råder där. Südtribune är Europas största ståplats och en fröjd att beskåda för den som gillar läktarkultur. För övrigt vill jag tillägga att Sven Bender är ett av fotbollens roligaste namn.
…i Sverige måste ha varit Helsingborg. Söndervärvat, stundtals drabbat av inre stridigheter – men en överlägsen mästare. Det är imponerande. Vilken annan klubb hade inte rasat samman totalt av att tappa stjärnor som Henrik Larsson, Alexander Gerndt, Marcus Lantz, Peter Larsson och Marcus Nilsson under en tvåårsperiod?
Årets sångfågel...
...tveklöst Gennaro Gattuso. Efter vårens Scudetto firade han med Milans fans. Men i stället för hyllningsramsor vankades ett hån - mot dåvarande Intertränaren Leonardo. Fånigt och barnsligt, tyckte många - och till sist fick mittfältaren gå ut med en offentlig ursäkt.
Milans klack: "Leonardo är en skithög"
Årets argaste…
… i Sverige var Özcan Melkemichel i den här smått galna intervjusituationen.
Se honom storma iväg från tv-sändningen!
… på internationell nivå var den fly förbannade farbror som fick se sitt stackars River Plate åka ur den argentinska högstaligan.
Kolla sammelsuriet av svordomar som aldrig tar slut!
"Det visste jag redan i fjol"
… att Mario Balotelli skulle axla manteln som vår tids fotbollsrebell och underhållare. Jag kan knappt bärga mig till dess att han avgör en VM-final och till sist faktiskt firar ett mål.
”Det trodde jag aldrig”
… att miljardklubbarna från Manchester skulle tvingas spela i Europa på torsdagar. Alla kan nog enas om att uttåget ur Champions League var ett regelrätt fiasko för särskilt United. Eller skrev jag alla? Inte Alex Ferguson förstås.
Lämnar presskonferensen i vredesmod!