Samtidigt som de allsvenska klubbarna bedriver viss fotbollsverksamhet i väntan på besked om framtiden, har det påfallande maskineriet runt den engelska fotbollen tvingats tvärnita. För exakt en månad sedan beslutade ligaledningen, i samråd med klubbrepresentanter och fotbollsförbundet, att stoppa matchspel tills vidare, efter det att Arsenals tränare Mikel Arteta testat positivt för Covid-19.
Regerings drag om att införa en lockdown, i ett försök att fördröja och minimera smittspridning i samhället, har försvårat för landets fotbollsklubbar. Med undantag för inhandling av mat och mediciner, och transporter till och från jobb som inte kan genomföras hemifrån, tillåts få andra aktiviteter. Matt Hancock, Storbritanniens hälsominister, förklarade vid tillfället att det inte rörde sig om rekommendationer utan regler som skulle följas. Ett dagligt träningspass uppmuntras, men då helst ensam. Om inte, då gäller två meters avstånd till andra. Tidigare i veckan förlängdes restriktionerna till att gälla en bit in i maj.
Redan innan regeringens definitiva beslut, hade flera klubbar stängt ner sina anläggningar. Men med restriktionernas intåg stannade fotbollskarusellen totalt. Tottenhams tränare José Mourinho gjorde ett försök att komma runt regelverket, men motreaktionen som följde skulle komma att agera avskräckningsmedel för andra.
Sex veckor har gått sedan Championship, den engelska andradivisionen, senast var igång. För Fotbollskanalen berättar Brentfords hjälptränare Andreas Georgson om en annorlunda tillvaro i Richmond i sydvästra London.
- Just nu håller vi faktiskt på att så lite gräs i trädgården, jag pendlar mellan att googla fram tips och att kratta och lägga dit jord, säger han.
- Vi fördriver tiden hemma. Det är en negativ tid på många sätt såklart, och oroande för många, men vi har fått ett mer vanligt familjeliv som fotbollstränare annars inte har. Vanligtvis är det alltid fokus på förberedelser, på nästa match. Vi vet att det är väldigt tufft för många, men för oss har det blivit en lite lyxig tid att göra mysiga saker vi annars inte kan göra.
Brentford var en av klubbarna i Championship som först tog beslutet att skjuta upp spelarnas löner och ta hjälp av regeringen för att betala löner till spelare och ledare.
- Jag är egentligen inte så insatt i det. Det jag vet är att jag inte ska vara på jobbet för att det inte finns några arbetsuppgifter för mig där. Jag kan faktiskt inte de ekonomiska detaljerna i spelarnas situation, men för mig är det en oförändrad situation ekonomiskt än så länge. Klubben tar sitt ansvar medan staten hjälper till. Det är en fin gest.
Brentford såg ut att gå mot sin bästa säsong på länge. Med nio omgångar kvar låg man på en kvalplats upp till Premier League, tio poäng upp till en av de två direktplatserna. Hur man skulle ta sig an en verklighet där årets säsong inte kan slutföras, har diskuterats flitigt den senaste månaden. Bland annat av Karren Brady, West Hams vice ordförande, som först menade att säsongen borde avslutas och nollställas. Ett hårt slag för Liverpool - även för Brentford.
- Det är klart man går runt och tänker på det och vi ska få det att gå ihop. Vi har inte fått något besked från ligan förutom att man verkligen ska försöka spela klart årets säsong. Det tycker jag känns som rätt prioritet att slutföra en säsong man har kämpat och slitit för.
- Men det måste genomföras på ett bra och säkert sätt, så att spelare, ledare och supportrar känner att man har en ärlig chans att ens kunna gå till sitt jobb eller sitt lags match.
Har ni fått höra något?
- Det är verkligen bara att vänta och se vad som händer. Jag förstår inte varför fotbollen skulle vara ett undantag, gissningsvis kommer reglerna som gäller för samhället i stort även gälla oss.
- Hur det ska göras, det vet jag inte riktigt. Däremot tycker jag att matcherna ska spelas när omständigheterna tillåter det. Om det blir med ett kort uppehåll eller inte, den frågan kommer andra kunna lösa bättre. Men för sportens skull kan jag tycka att det är viktigt att få slutföra något man har påbörjat och att det blir så rättvist som möjligt.
Med begränsade möjligheter att bedriva samlad träningsverksamhet, ligger fokus nu på att hålla spelarna i fysisk form så att de är redo att köra igång när det eventuellt släpps på restriktioner. Andreas Georgson är ansvarig för fasta situationer, omstarter och individuell träning.
Fasta situationer är inte prioritet för tillfället?
- Nej, nej. Verkligen inte. Det handlar bara om att hålla igång så att vi direkt kan gå in på det mer tekniska och taktiska senare.
Hur mycket kontakt har ni med de andra tränarna i klubben?
- Vi stämmer av med varandra såklart. Vi är fortfarande nya i landet så det är mest att folk hör av sig för att se hur vi mår. Vi pratar regelbundet med spelarna, som inte alls är vana med det här och som annars har väldigt inrutade liv. Men det gör man mest av omtänksamhet och för att alla ska känna att de är en del av ett lag och att vi alla hjälps åt under denna period.
***
Ett halvår har gått sedan Andreas Georgson lämnade MFF och gjorde tränarkollegorna Fredrik Ljungberg och Björn Hamberg sällskap på den brittiska ö-gruppen.
Hur har första tiden varit i England?
- Vi trivs otroligt bra. Vår ena son har börjat i svenska skolan för att underlätta med kompisar och språket. Så det är en hel del svenskar i området. Min fru har hittat umgänge med flera i föräldragruppen. Vi försökte underlätta övergången och få en mjukstart i det brittiska livet. Hittills är vi väldigt nöjda.
Georgson tillhör en begränsad skara svenska tränare som fått chansen utomlands. Det hela började med att han fick möjligheten att runda av Pro-utbildningen med en studieresa.
- Då hade jag en kontakt i Brentford (Lars Friis), en klubb som jag visste gjorde saker lite annorlunda, så jag tänkte att det kunde vara ett roligt besök. Samtidigt hade jag även Björn Hamberg i Swansea med Graham Potter, som jag har oerhörd respekt för. Jag hann besöka båda klubbarna under resan.
När MFF sedan ställdes mot Brentford i en träningsmatch, pratade Georgson med Brentfords motsvarighet och fick då några tips. När denne, Nicolas Jover, fick chansen att ta steget över till Manchester City, fanns plötsligt en plats ledig. Jover rekommenderade då Georgson som en möjlig ersättare till honom i Brentford.
- Jag träffade lagets tränare och sportchef och vi fattade tycke för varandra direkt.
Jover lämnade sommaren 2019 och Brentford letade efter en hjälptränare som kunde gå in direkt. Det slutade med att Georgson stannade i MFF säsongen ut för att sedan ta klivet över mitt under brinnande säsong.
- Jag kände jag stor lojalitet mot MFF, mot tränarstaben, mot laget och Brentford gick med på att vänta på mig. Det slutade med att jag åkte över dagen efter att allsvenskan var slut och vi precis hade missat guldet och sedan körde jag igång måndagen därefter.
Körde du parallellt under hösten för att få en mjukstart?
- Det skulle jag nog inte säga, det var så otroligt intensivt där under senhösten i MFF så det fanns inte tillräckligt med tid. Det jag kunde göra var att titta på Brentfords matcher i efterhand för att följa den spelmässiga processen, men jag hade ingen möjlighet att vara en del av deras vardagliga arbete.
Diverse spelare och ledare har vittnat om hur det tuffa matchschemat begränsar möjligheterna att bedriva någon fullskalig träning under pågående säsong. Bristol Citys assistkung Niclas Eliasson berättade tidigare under våren för Fotbollskanalen att en stor förändring för honom var att träning under säsongen mest ”handlade om förberedelser och återhämtning”.
Känner du igen dig i den beskrivningen?
- Jo, så är det. Men samtidigt blev det ingen större skillnad för mig då vi i MFF hade spelat två gånger i veckan under långa perioder. Jag skulle nog säga att tiden i MFF var ännu mer intensiv. Det är roligt men tufft. I MFF tränade vi nästan aldrig med hela truppen och “riktiga” träningar från juli till november.
Begränsar det dina möjligheter att få tid med spelarna?
- Det är viktigt att snabbt förstå och acceptera att allt inte handlar om att få ett visst antal minuter för att lyckas med det jag vill. Hela processen runt omstarter och fasta situationer pågår egentligen hela tiden, under matcherna, i videoanalysrummet.
- Ena veckan är man mer på planen och tränar, veckan efter kanske belastningen varit för stor så då får man se till att lösa det på andra sätt. Man måste ha det där medvetandet och förstå och hitta luckor. Har vi exempelvis tio lediga minuter på träningsplanen, gäller det för mig att förstå vad jag tror kan ge bäst resultat på den tiden.
Har du kunnat sätta din prägel än?
- Jag kom i viss mån till ett väldukat bord. Nicolas (Jover) hade varit i klubben i flera år och gjort ett bra jobb, det var tydligt att klubben hade varit väldigt driven i just de områden som tillhör min arbetsbeskrivning. Egentligen fanns det inget som jag direkt såg att jag måste ändra på, många pusselbitar var på plats.
- Det har mer handlat om att sätta min touch, få tydlighet och effekt på det vi gör. Först när jag hade varit där ett tag kunde jag bli mer flexibel och utöka spelboken en aning. Men det är alltid ett övervägande mellan att bygga ut eller att förstärka och förbättra det man redan gör. En balansgång, helt enkelt.
Har det fungerat?
- Jag skulle nog säga att jag främst försökt sätta mig in i klubben och berätta om mina idéer och lära känna tränarna och spelarna. Mycket av själva strukturen har vi behållit, det är inte där hemligheten till bra fasta situationer finns, snarare hur man omsätter tankarna man har. Det är inte magiska krafter precis.
Brentford, med Andreas Georgson i spetsen, har i brittiska medier under den gångna säsongen uppmärksammats för sina fasta situationer.
Fasta situationer, fotbollens hittills outnyttjade element..?
- Absolut, det tror jag. Det kommer att förändras över tid. Hade vi om fem år setts och pratat om situationen i England, då är jag övertygad om att processen och mängden fokus man lägger på fasta situationer har förändrats. Jag tror egentligen inte att man kommer träna så vansinnigt mycket mer och lägga mer tid på det i lagträning, men det handlar om att lägga fokus på detaljer och få processen och utvecklingen att gå mer smidigt.
- Där jag tror Brentford ligger i framkant, definitivt. Man har en utbredd tro och förståelse på att det är viktigt. Det är inte det att vi gör magiska grejer, snarare att alla siktar mot samma mål och har samma tänk kring fasta situationer.
Brentford har sedan ägare Matthew Benham kom till klubben hyllats för sin medvetenhet och för sina okonventionella metoder för att kryssa sig genom ett konkurrenskraftigt fotbollslandsskap.
Varför är det just Brentford som verkar ligga i framkant?
- Det är svårt att säga. Jag skulle inte säga att vi gör något speciellt, sedan är ägaren och sportchefen väldigt strukturerade och medvetna om vilka strategier de vill köra på.
Hur skiljer sig Brentford från MFF och svensk fotboll?
- Själva fotbollen är ganska lik på många ställen. Det är förberedelser, analys och hela den biten. Både Brentford och MFF, som ligger väldigt långt fram i Sverige, har strategier kring de områden jag arbetar med.
- Om vi kollar på det mer generellt är hela apparaten som finns runt engelska klubbar mer utvecklad. Det är professionellt, det finns folk bakom kulisserna med expertis och mycket kunskap som hjälper till, allt från materialare till administratörer. Man märker att England har varit professionella mycket längre och att det finns en annan fotbollskultur här.
- Man förväntar sig inte att ideella krafter ska hoppa in och stötta upp och göra ett bra jobb i det tysta. MFF har kommit väldigt långt, men svensk fotboll har överlag en kortare historia av att driva professionella klubbar.
Kan det ha att göra med att Brentford och MFF har resurserna som krävs?
- Det är svårt att säga vad det beror på. Om det har med pengar att göra, eller om det handlar om organisationen som finns där.
- Det är en annorlunda kultur. Jag tycker såklart att inramningen på matcherna i allsvenskan, inte minst MFF:s matcher, är något vi ska vara otroligt stolta över. Engagemanget som finns, supportrarna, det man gör i sociala frågor.
Saknar du MFF och allsvenskan?
- Nu har jag kastat mig in i något som har varit väldigt intensivt så det har inte funnits så mycket tid att reflektera. Så inte så mycket än så länge. Sedan var jag väldigt djupt inne i MFF och känner många inom klubben, så det är klart att man följer och jag hade absolut tittat på deras matcher om allsvenskan var igång. Det är inte så att jag kopplat bort det, men än så länge är det inte så att jag saknar det allt för mycket.
- Sedan var inramningen på våra matcher helt otroligt måste jag säga, man kände verkligen kraften som finns bakom med supportrarna som i med och motgång stöttar och sjunger i 90 minuter. Det är olika miljöer, kulturer, men det finns mycket allsvenskan kan vara stolt över. Sedan är det svårt att avgöra vad som är bäst och så. Man ska nog inte oroa sig för mycket vad som händer på andra platser, jag tror egentligen att man är på helt rätt väg i Sverige.
Har den senaste månaden ändrat din relation till fotbollen?
- För mig personligen har inget förändrats radikalt, jag älskar fortfarande sporten. Sedan jag började jobba med A-lagsfotboll har jag ännu mer börjat värdesätta hur mycket glädje och underhållning fotbollen ger människor runt klubbarna. Den biten har jag aldrig tagit för given men jag känner ännu starkare för den nu.
- Men visst har man sett hur viktigt det är för folk att man har något att se fram emot i vardagen. Så när det plötsligt försvinner, då tror jag att det på lång sikt kan vara väldigt negativt för samhället. Men på kort sikt, då är andra saker viktigare såklart.