Nykomlingarna som gick skilda vägar - formstarkt möte på Molineux
Wolves och Fulham gick in i höstsäsongen med jämförbara förutsättningar och med varsin osedvanlig sommarsatsning bakom sig. Medan Cardiff, den tredje nykomlingen från Championship, betedde sig som en nykomling ofta gör genom att förstärka underifrån och från lägre divisioner så rustade Wolves och Fulham som om det inte fanns någon morgondag.
Wolves fortsatte på det inslagna spåret och lyckades få in Joao Moutinho vid Rúben Neves sida. Men det stannade inte där: in kom landslagsmålvakten Rui Patricio, talangfulle Diogo Jota, vindsnabbe Adama Traoré. Med vinterfönstret inräknat spenderade man 1,2 miljarder kronor. Men Fulham ville inte vara sämre och investerade dryga miljarden, som första nykomling någonsin i ett och samma fönster, på etablerade namn som Jean Michael Seri, André Anguissa, Aleksandar Mitrovic och Alfie Mawson.
Med två omgångar kvar kan vi slå fast att likheterna stannade där. Samtidigt som Wolves har imponerat spelmässigt, så tycks Fulham ha saknat såväl spelidé som scoutingverksamhet.
Jota har 14 poäng i Premier League, Neves har varit en av de bästa på sin position och utköpsklausulen i Raúl Jiménez låneavtal kan visa sig bli sommarens kap. Wolves ligger på sjunde plats, har ena foten i nästa års Europa League - och besegrade Arsenal med 3–1 för ett vecka sedan. Länge har läget varit det motsatta i Fulham. Majoriteten av deras nyförvärv har inte alls gett valuta för pengarna, och spelare som Tom Cairney, som var en av Fulhams stora hjältar under fjolåret, har tvingats spela på ovana positioner.
Men något har hänt i Fulham.
På lördag gästar man Molineux i Wolverhampton som ett av ligans mest formstarka lag. Man går in i helgens match med tre raka vinster i ryggen, och man ställs mot ett Wolves som har sju poäng på de senaste tre matcherna.
Ramsey, Cech - och Hazard (?) tackar för sig
Arsenal och Chelsea avslutar ligasäsongen på Turf Moor respektive King Power Stadium, vilket innebär att helgens omgång blir lagens sista på hemmaplan. I år blir det traditionsenliga ärevarvet aningen annorlunda, då det främst inte handlar om att tacka för det som har varit utan i stället att ladda spelarna för det som komma skall. Kampen om fjärdeplatsen. Sannolikt även en Europa League-final.
Fokus kommer säkerligen även riktas mot Eden Hazard, Petr Cech och Aaron Ramsey. Vi vet redan att de två sistnämnda kommer att lämna, och Arsenal har gått ut med att det kommer att anordnas en Guard of Honour. Men hur resonerar Stamford Bridge?
Hazard, 28, som varit öppen med att han ser sig spela i Real Madrid i framtiden, har bara ett år kvar på sitt kontrakt. Han är i rätt ålder och Madrid kommer att storsatsa. Det vet vi. Att Chelsea låter belgaren spela ut sitt kontrakt och således lämna som bosman ser jag som en omöjlighet. Det rör sig om alldeles för mycket pengar. Hazard kommer att lämna ett stort hål efter sig och som en av Chelseas bästa spelare genom alla tider. Det har blivit två ligatitlar, 85 mål och 52 assist i Premier League. Vi kan även räkna hem en titel i EL, FA-cupen och Ligacupen. Visst har det funnits spelare som varit i klubben under en längre tid, gjort fler poäng och vunnit fler titlar - men få har hållit en lika genomgående hög nivå som Hazard. Min bild är att det finns förståelse hos fansen att Hazard är sugen på en flytt, att han gett allt för en klubb som i dag inte riktigt är på den nivå som den en gång var.
Sen har vi Cech, 36, som går i pension. Han lämnar som en av Premier Leagues bästa målvakter genom tiderna, kanske till om med den bästa sedan omstarten 1992/93? Med honom vann Chelsea sin första ligatitel på över ett halvt sekel, då han noterades för 24 hållna nollor på 35 matcher och endast 13 insläppta mål.
Även Ramsey, 28, gör sin sista hemmamatch i England. Walesaren lämnar som bosman till Juventus, efter det att Arsenal ångrat sig i kontraktsförhandlingarna då mittfältaren inte ansågs passa in i Unai Emerys lagbygge. Det var ett misstag. Hans resa har inte varit samma framgångssaga som tidigare nämnda spelares, men det kanske även är det som gett honom den status han i dag har. Det började med ett allvarligt benbrott som höll honom borta från spel under en direkt avgörande period, men Ramsey kom tillbaka och var den som bröt Arsenals titeltorka med att avgöra två FA-cupfinaler. Visst har det funnits mittfältare med högre toppar sedan flytten från Highbury - Cesc Fabregas, Santi Cazorla - men Ramsey är sannerligen Arsenals mest betydelsefulla mittfältare under det senaste årtiondet.
Pochettino tvingas spela bästa laget
Tottenham är nästintill garanterat att spela Champions League nästa år. Med två matcher kvar har man fyra poäng ner till Arsenal på femte plats. Att Tottenham ska åka på dubbla poängtapp samtidigt som London-rivalen åker till Turf Moor och tar sin blott andra bortavinst sedan 9 februari ser jag som högst osannolikt.
Tottenham är samtidigt i semifinal i Champions League för första gången på 57 år. På onsdag åker man till Amsterdam för att vända underläge till vinst, och då kommer det att krävas något utöver det vanliga från offensiva nyckelspelare som Dele Alli, Christian Eriksen och Heung-Min Son.
De två förstnämnda spelade 90 minuter i första mötet och hade säkerligen mått bra av att vila, åtminstone inleda på bänken, för att vara redo inför veckans returmöte.
Jag ser det ändå som högst osannolikt att Tottenham har råd - eller ens möjlighet - att göra några förändringar mot Bournemouth. Så pass skadeskjuten är deras redan hårt ansatta och numerärt underlägsna spelartrupp.
Enligt klubbens hemsida är Serge Aurier, Erik Lamela och Harry Winks skadade. Även Jan Vertonghen och Harry Kane ser ut att missa matchen. På det har vi flera spelare som sett slitna ut och dras med småskador.
Men Mauricio Pochettino löser väl det på något sätt. Som så ofta förr.
Kan Rodgers och Benítez ge Liverpool slagläge?
Det mesta talar för att Liverpools poängtapp mot Everton för exakt två månader sedan kommer att kosta ligatiteln. En poäng skiljer lagen åt. Så jämna och imponerande har Liverpool och Manchester City varit under säsongen, främst sedan årsskiftet. City har tolv raka ligavinster och har inte noterats för mer än ett insläppt mål i en och samma ligamatch sedan slutet på januari. Liverpool, å sin sida, har inte varit mycket sämre och hade inför veckans match på Camp Nou inte förlorat en enda match sedan den 7 januari, då man valde att offra FA-cupen genom att ställa upp med Daniel Sturridge och Divock Origi på topp och med en vänsterflank bestående av Curtis Jones och Alberto Moreno.
Manchester City kommer inte att förlora den avslutande ligaomgången mot Brighton, som med största sannolikhet inte har något att spela om. Om det ska bli en rockad i ligatoppen är det den här helgen det måste ske. Det är den här omgången som Citys poängtapp måste komma för att Liverpool ska kunna lyfta ligatiteln för första gången på 29 år.
Och i centrum återfinns två tidigare Liverpool-tränare.
På lördag ställs Liverpool mot Newcastle på St James Park. Hemmalagets tränare Rafa Benítez, som ledde Liverpool till en Champions League-titel våren 2005, har transformerat Newcastle, överträffat allas förväntningar med en oansvarigt återhållsam budget. Under Benítez ledning har Newcastle slagits om poängen med topplagen. Det såg vi när Newcastle slog City. Visst kommer Benítez göra sitt bästa, men finns det möjligtvis en marginell del av honom som inte hade gråtit några floder om Newcastle, som är fast i mittenskiktet, faktiskt förlorar helgens möte med Liverpool?
På måndag ställs Manchester City mot Leicester, som sedan ett par månader tillbaka tränas av Brendan Rodgers. 46-åringen var med senast Liverpool gick för ligatiteln. Hans Leicester såg oroväckande kompetent ut i veckans 3–0-seger mot Arsenal, och med spelare som Youri Tielemans, Jamie Vardy och James Maddison har man alla chanser i världen att störa Manchester City.
Sista chansen för Cardiff
Pressen ligger på Cardiff inför helgens omgång. Det mesta talar för att laget kommer att tvingas vinna sina återstående matcher samtidigt som att Brighton kammar noll för att man ska ha en chans att säkra nytt kontrakt.
I helgen måste Cardiff vinna hemma mot Crystal Palace, som är ett av ligans bästa bortalag och som slog Arsenal på Emirates Stadium för två veckor sedan. Sen ska man åka till Old Trafford i den avslutande omgången. Brighton, å sin sida, ställs först mot Arsenal och avslutar sedan mot Manchester City.
Neil Warnock var på fredagens presskonferens lika sprudlande som han alltid är. Han hann med att kritisera FA, påtala att Cardiffs otur aldrig verkar ta slut, men även att det kommer att bli svårt att stoppa Wilfried Zaha - “planens bästa spelare”.
- Men...så länge vi lever måste vi kämpa.