Smajl Suljevic debuterade i Dalkurds a-lag redan som 14-åring och sensommaren 2010 fick den svensk-bosniske mittfältstalangen chansen till provträning i England.
Suljevic åkte tillsammans med jämnårige Åtvidaberg-talangen William Ankarhake till England för att provträna; först en vecka med Stoke och sedan en vecka med Leicester. Men det blev bara en träning i Stoke. Dagen efter premiärträningen fick Suljevic beskedet att man sett nog – man ville skriva kontrakt direkt.
– De tog mig åt sidan och sa att de ville skriva kontrakt, det var ganska överraskande. Jag skulle ju vidare till Leicester sen, men när jag fick chansen med en Premier League-klubb så där, det var inte så mycket att fundera på, berättar Suljevic för FotbollDirekt.se.
Nu är 17-åringen inne på sluttampen av andra säsongen i England och trivs allt bättre.
Men att åka lämna Sverige och tryggheten i Borlänge så pass tidigt tog hårt på honom i början.
– Jag åkte hit ensam och lämnade familj och vänner så pass ung, det är klart att det har varit jobbigt. Men jag har valt att stanna och kämpa och har anpassat mig mer och mer till livet här i England.
Och belöningen har kommit – sedan nyår tränar Suljevic regelbundet med a-laget.
– Ja, det har varit minst ett par träningar i veckan och det är enormt utvecklande. Det är ju inte laget som är känt för att spela vackrast, det är inte samma fotboll som Arsenal eller Manchester City. Det är snabb, hård fotboll, men jag gillar det. Om du inte har tagit ett snabbt beslut om vad du ska göra med bollen så smäller det på en gång.
Ja, Stoke har ju några tuffa spelare, en sådan som Ryan Shawcross lägger inte fingrarna emellan va?
– Nej, men det är det ingen som gör. Men det brukar vara värst i början av veckan, måndag-tisdag, sedan blir det mindre närkamper på träningarna ju närmare helgen man kommer, när det börjar dra ihop sig till ny match.
– Men det är bra killar, det är hårda tag men ärligt. Och bra spelare; som Peter Crouch, han är två meter men helt otroligt vilken teknik och kontroll han har på kroppen för att vara så lång. Sedan är det ju bra att man bara kan lyfta upp bollen i luften så kommer han att vara där och nicka (skratt).
Suljevic har ett flerårskontrakt som omförhandlas varje år, och snart är det dags igen.
– Jag vill stanna och utvecklas ytterligare. Om jag ska lämna Stoke så ska det vara för något riktigt bra, något som inte går att tacka nej till.
När siktar du att du på allvar börja slåss om en plats i a-laget?
– Nej men jag har inget sådant mål. Jag har sagt till mig själv att det här ska bli året då jag jobbar hårdast någonsin. Det är det enda målet jag har, sedan om det räcker till a-lagsspel i år, nästa år eller efter, det får vi se.
– Men vi har ledigt från 15 maj till 6 juli och sommarledigheten är den chans till vila som spelare har här i England. Jag kommer att träna själv, förhoppningsvis med en personlig tränare och eventuellt också med Dalkurd. Jag tänker att om jag ger allt så har jag 30-40 procents försprång på de andra när vi återsamlas.