Efter skadan - Everton vid ett vägskäl
Det fanns något genuint och hjärtskärande i ögonblicket som med- och motspelare förstod allvaret i den skada som André Gomes hade åkt på. Direkt skiftade fokus från att påtala det vårdslösa i Sons satsning till att enbart handla om att hjälpa Gomes. Det sportsliga blev sekundärt.
Ja, visst var den onödig satsning från Son. Men man måste komma ihåg att skadan främst förorsakades av en onaturlig stegnedsättning i hög fart. Nu får vi hoppas att Gomes tar sig tillbaka så snabbt som möjligt, men även att Son erbjuds hjälp att bearbeta en traumatisk händelse.
Risken finns att skräckskadan kan sätta sig på Everton som lag.
Visserligen följde man upp situationen med att kvittera långt in på tilläggstid, efter en sällan skådad kraftsamling. Sättet som den vilda hemmapubliken firare var något helt annat än blott en räddad poäng - det var månader av frustration som släppte. Men det blir intressant att se hur Everton reagerar, både på det sportsliga bortfallet i Gomes men kanske, framför allt, på ett mentalt plan?
Hur har det gått för andra lag i en liknande sits?
Arsenal gick in i vårsäsongen 2008 som serieledare, efter blott en förlust på de första 26 matcherna. Visserligen återstod ett par tunga matcher framåt slutet, men ingen hade räknat med ett poängtapp mot Birmingham. Detta blev fallet efter benbrottet på Eduardo redan i den tredje minuten, då Birmingham även åkte på en utvisning. Jag kommer ihåg att Gareth Barry berättade om hur hans Aston Villa en gång i tiden hade “gått under” efter Luc Nilis skräckskada.
Han befarade att det här kunde bli en dödsstöt för Arsenal. Barry fick rätt. Arsenal åkte på sju poängtapp på åtta matcher, och förlorade således ligatiteln. Sedan dess har vi sett hur klubbar reagerar olika på den typen av traumatiska skador som Gomes ådrog sig.
Kan den sena kvittering och den elektriska stämningen på Goodison Park bli startskottet för ett mer sammansvetsat Everton? Annars kan det här kan bli klubbens värsta säsong på länge..
Flera tränare kan få gå under uppehållet
Det här varit en säsongsinledning som har blandat högt med lågt. I Sheffield United, Brighton och Bournemouth har vi sett tränare som har överträffat alla förväntningar. Något helt annat har vi fått se från fem klubbar, närmare bestämt Man United, Watford, Arsenal, Tottenham och Everton.
Watford ersatte Javi Gracia med Quique Sánchez Flores redan efter fem omgångar.
Med det kommande landslagsuppehållet i åtanke så finns det nu en ypperlig möjlighet att följa i Watford linje. För vissa klubbar börjar nämligen säsongen övergå från ett spretigt krackelerande till fullständigt fiasko. Egentligen är jag nog inte av åsikten att samtliga namn som nämns nedan förtjänar att få sparken. Men, baserat på resultat och trend, finns det nog ingen som hade protesterat vid en eventuell doja någon gång den kommande veckan.
1. Jag var på plats på Emirates i förra helgen och fick se en tränare som hade tappat tålamodet hos fansen och förtroende hos spelartruppen. Med undantag för bortamatchen mot Frankfurt har Unai Emerys Arsenal inte gjort en enda bra match denna säsong. Blott 6 ligavinster senaste 18 - och fyra tappade ledningar på raken. En förlust mot Leicester är inte hela världen, utan det kommer nog avgöras på sättet man eventuellt förlorar på. Möjligtvis nio poäng efter topp fyra efter helgen.
2. Mauricio Pochettino är en vattendelare. Här finns det naturligtvis förtroendekapital, och han blir nog även dyr att lösa från kontraktet. Nu blev det vinst i onsdagens match, men det går inte att komma ifrån att Spurs spelat en stundtals undermålig fotboll under långa perioder sedan årsskiftet. Till helgen väntar ett formstarkt Sheffield United. Möjligtvis 13 poäng efter topp fyra.
3. Det är smått omöjligt att förstå sig på Manchester United. Vad har klubben för ambitioner, både långsiktigt men även för årets säsong? Under Ole Gunnar Solskjærs ledning riskerar klubben att bli utan en Europaplats för första gången sedan PL:s omstart. Möjligtvis 13 poäng efter topp fyra.
4. Everton är alldeles för bra för att dras in i en nedflyttningsstrid. Men just nu ligger klubben på 17:e plats. Marco Silvas framtid i Everton ser därför högst osäker ut. Nu väntar en ångestladdad bortamatch mot Southampton. Nedflyttningsplats väntar vid förlust.
Blir även intressant att se vad som händer med Ralph Hassenhüttl och Daniel Farke, vars Norwich inte alls har fått det att lyfta efter den intressanta starten.
Otroligt symbolvärde i Liverpool-City
Allt för ofta målas fotbollsmatcher upp som smått existentiella, men sällan blir en ligamatch i november direkt avgörande för hur tabellen ser ut när säsongen summeras i maj. Men det finns likväl matcher som präglas av en historia och som verkligen får långtgående följder.
Det var exakt denna känsla som infann sig inför lagens möte kring årsskiftet. Vid vinst hade Liverpool gått upp i en tiopoängsledning, vilket sannolikt hade inneburit en första ligatitel på tre årtionden. Men vid det här laget vet vi hur det slutade.
Nu är det dags igen. Anfield står värd för laddningen. Vid Liverpool-vinst är man plötsligt nio poäng framför rivalen, vid City-vinst är avståndet blott tre poäng.
Även om Liverpool har en något fallande trend så har man visat på en sällsynt förmåga att kriga sig till trepoängare. Om det här är lagets, relativa, formsvacka ser jag få saker som kan sätta stopp för Jürgen Klopps gäng. City är för defensivt sårbara med alla skador för att eventuellt ta igen nio poäng under en säsong där fokus ligger på CL. Om City däremot skulle vinna helgens match är laget inte bara med i titelstriden igen, man bjuder även in Chelsea och ett oförutsägbart Leicester.
Det hade ligan mått bra av.
Skön känsla i Brighton inför besöket på OT
Det har varit en höst som bjudit på Sheffield Uniteds stabila lagbygge, ännu ett år av Roy Hodgsons fingertoppskänsla i Crystal Palace - och Eddie Howes förmåga att utvinna talang. I samtliga fall handlar det om tränare som under lång tid fått sätta sin prägel på laget och truppen.
Därför framstår Graham Potters tränargärning i Brighton som, kanske, mer imponerande. Han kom till klubben för några månader sedan för att fortsätta på det som Chris Hughton hade byggt upp. Men trots att de stora värvningarna lyste med sin frånvaro har Potter redan uträttat stordåd med spelare som Aaron Connolly och Neal Maupay.
Efter elva omgångar ligger man så högt upp som på åttonde plats. Och det är i underkant. Vid flera tillfällen har man fått se sina chanser försvinna efter individuella misstag eller utvisningar. Andra gånger har bollen inte studsat Brightons väg, med undantag för i vinsten mot Everton.
Med fyra raka ligavinster i ryggen gästar man Old Trafford i helgen. Det var en bortaresa som länge sågs som smått omöjlig och dit motståndartränare tog ut förlusten i förväg och roterade. Annat är det nuförtiden. Sannerligen för ett lag som Potters Brighton, som likt Bournemouth - som vann mot United i förra helgen - försöker spela ett attraktivt kortpassningsspel. Inför matchen är förutsättningarna glasklara: Vinst och Brighton kan gå upp på femte plats och Potters första tid beskrivas som en supersuccé, förlust och säsongsinledningen kommer att beskrivas som ett steg i rätt riktning.
Många kandidater i Leicester
Det känns som en trött spaning att, vecka efter vecka, lyfta Brendan Rodgers och Leicester City. Vid det här laget vet vi att man spelar en otroligt underhållande fotboll, att man sitter på en av ligans mest intressanta, unga trupper. Att man för ett par veckor sedan tog med sig historiens största bortaseger i bagaget hem från Southampton.
Men att Leicester nu ses som favoriter i en match mot Arsenal är talande. På så många sätt.
Visst ska Leicester hyllas, men det är främst en aspekt som imponerat mer på mig än något annat.
För det är inte så att Leicesters vinster hänger på att en och samma spelare presterar på topp, vilket är fallet hos många av konkurrenterna. I vissa matcher har man räddats av Jamie Vardy, men när han inte fått till det så har sådana som Harvey Barnes och Ayoze Pérez tagit ansvar. När Youri Tielemans och James Maddison haft svårt att komma in i en match har Wilfred Ndidi och Hamza Choudhury tagit större ansvar, såväl defensivt som offensivt.
Samma mönster utkristalliserar sig över hela planen.
Framgången går att spåra tillbaka till ett långsiktigt planerande och sammanställande av spelartruppen. Nu har man även fått in en tränare som är kapabel att utveckla och förfina.
Kommer ett längre arbete om klubben på plats i Leicester imorgon, lördag.