Mycket aktivitet att vänta på marknaden
Tre intensiva dagar återstår av sommarens förlängda transferfönster. Ekonomisk osäkerhet och annorlunda schemaläggning har inneburit att många har väntat ovanligt länge med att genomföra sina planer. Medan vissa känner sig relativt klara och ska nu blott sälja av ett par överflödiga namn, ställs andra inför avgörande och definierande uppgifter i helgen.
Arsenal har tagit in ett par inlånade spelare på permanent basis och gjort klart med Gabriel och Willian, men annars har inte mycket hänt. Man har imponerat under hösten, men mittfältet skulle må bra av en eller två förstärkningar. Men för att Houssem Aouar eller Thomas Partey ska bli möjligt, gäller det sälja sälja först. Lucas Torreira sägs gå till Atlético, medan Sead Kolasinac närmar sig Leverkusen. Kan man hitta köpare till Sokratis, Shkodran Mustafi, Calum Chambers, Matteo Guendouzi och Mesut Özil?
Chelsea väntas göra sig av med flera namn, vilket känns som en nödvändighet om det ska bli något konkret av spekulationerna runt Declan Rice. Mer akut är situationen i Sheffield United, som måste stärka upp offensiven. Liverpools Rhian Brewster, möjligtvis..
Kan Palace få in Said Benrahma sitter Roy Hodgson plötsligt på en imponerande anfallsuppsättning. Everton skulle må bra av att få in Ben Godfrey från Norwich, medan Leeds lär intensifiera sitt intresse för Todd Cantwell. Spurs sägs vilja ta in en mittback, där Tony Rüdiger och Milan Skriniar har nämnts som två rimliga alternativ.
Mer definierande är helgen för Fulham och Manchester United. Den förstnämnda för att spelartruppen inte alls är tillräckligt bra. Det snackas om Jean-Clair Todibo och Chambers. Hos United verkar fokus ligga på att få in en vänsterback och en offensiv förstärkning. Alex Telles känns så gott som klar. Om inte Jadon Sancho blir av kan man kika på Ismaila Sarr.
Minskat avstånd mellan startelva och bänk i Liverpool
Ledningens småsnåla agerande under fönstrets första månader, innebar att det länge såg ut som att Jürgen Klopp även i fortsättningen skulle få basa över mer eller mindre samma uppsättning som tidigare. Det hade inte varit något kvalitetsproblem i sig. Men vi har tidigare sett hur farligt det är att inte våga förnya sig och utmana startspelarna.
Just detta är kanske blott det enda problem som Liverpool tidigare haft. Avståndet mellan topptrion och reserverna har varit alltför stort, liksom i matcher då Andy Robertson eller Jordan Henderson gått skadade eller behövt vila.
Men det verkar som att man löst detta under sommaren.
Detta till följd av att spelarna som hämtats in höjt nivån på laget, samtidigt som de unga talangerna har mognat och tagit nästa steg i sin utveckling.
Visserligen blev det förlust i Ligacupen, men Klopp sitter nu på en uppsättning bänkspelare som är tillräckligt bra för att kunna göra bra ifrån sig även i mer viktiga matcher.
Kostas Tsimikas har tagits in för att utmana Robertson. Ungdomarna Rhys och Neco Williams ser intressanta ut. Med Curtis Jones lyft och Thiagos intåg i åtanke, behöver man aldrig ställa ut ett bristfälligt mittfält på banan igen.
Men det är kanske ändå längs upp i planen som skillnaden är som störst. Med Diogo Jota i laget finns det faktiskt en verklig konkurrenssituation. Där bakom finns även Divock Origi och Takumi Minamino, som ser allt bättre ut.
Skade- och avstängningsläge
Landslagsuppehållet kommer lägligt för många klubbar. Det täta matchupplägget har inneburit att tränare vittnat om trötta spelare och andra om omfattande skadekänningar.
Yves Bissouma och Kieran Gibbs är fortsatt avstängda, medan Michy Batshuayi inte är tillgänglig i helgen då Palace ställs mot Chelsea, den klubb han är utlånad från.
Arsenal har fått tillbaka många långtidsskadade spelare i full träning, men det är föga troligt att vi får se några återkomster redan till helgen. Christian Pulisic och Hakim Ziyech närmar sig comeback, men omgången efter uppehållet känns som ett mer rimligt datum.
Ben Mee saknas i Burnley, liksom Wilfred Ndidi i Leicester. Brendan Rodgers få hoppas att Jamie Vardy, Jonny Evans, och Dennis Praet har återhämtat sig från mindre känningar. Richarlison, Allan, Mario Lemina och Harrison Reed är alla osäkra till helgens match. Det är även Jordan Henderson. Sannolikt får vi se återkomster för Joel Matip, Thiago Alcantara och Alex Oxlade-Chamberlain efter uppehållet.
Man City får klara sig utan Gabriel Jesus, Sergio Agüero, Joao Cancelo, och Ilkay Gündogan - medan Newcastle dras med skador på Martin Dubravka, Matty Longstaff, Matt Ritchie, och Dwight Gayle. Allan Saint-Maximin är osäker.
Annars verkar det som att vi kan räkna bort Gareth Bale, Heung-min Son, Issa Diop, och Ryan Fredericks. Däremot finns möjligheten att Daniel Podenc är tillbaka.
En allt mer infekterad handsdebatt i England
- Denna gång var det vi som gynnades. Men kanske är det dags att ifrågasätta reglerna och FA. Situationen som den är idag är tokig. Det blev helt galet igår, och samma sak idag. Om det som Tottenham råkade ut för är hands, då är det lika bra att vi stänger ner. Det är nonsens, komplett nonsens. Det är helt galet, sa Newcastles tränare Steve Bruce.
- Det är oförståeligt hur och att vi har tillåtit det här att hända. Allt är bara nonsens. Jag var kritisk förra veckan när vi fick med oss en, denna veckan när det gick emot oss är jag lika kritisk. Det här håller på att förstöra fotbollen för oss, kärleken till fotbollen håller på att försvinna, sa Crystal Palace tränare Roy Hodgson.
Efter de senaste veckornas straff-frenesi har en infekterad debatt blossat upp i Storbritannien. Såväl Bruce som Hodgson, Gary Neville, The Athletics Stuart James och Paul MacInnes på The Guardian har uttalat sig efter flera, enligt dem, tveksamma domslut.
Och det är väl inte så konstigt i sig. På 26 matcher har 20 straffar delats ut hittills. Efter blott 7,9 procent av säsongen har lika många straffar som brukar delas ut efter en femtedel av säsongen redan nåtts. Mer anmärkningsvärt är att på tre omgångar har lika många handsstraffar som under hela säsongen 2018/18 redan tilldömts.
Tränare, spelare, och experter ropar efter förändringar. Hur ställer sig FA och PL till det?
Har Pep slutat tro på sig själv?
Det är nog ändå en rättvis bedömning att säga att Pep Guardiola aldrig har följt, därmed aldrig bemästrat, den mer traditionella tanken på försvarsspel. Sällan har han utgått från konventionella metoder. Istället har förmågan att pressa motståndarna djupt och hålla bollen inom laget varit hans främsta vapen, såväl defensivt som offensivt.
Men det är också värt att påminna sig om att Guardiola lag oftast varit mer stabila än vad som ofta sägs. Hans Barcelona släppte in färst antal mål samtliga säsonger i La Liga, en bedrift han senare skulle upprepa i Bundesliga.
För två år sedan inledde Peps City med 27-3 i målskillnad på de första tio matcherna. Det var ett bättre defensivt snitt Chelseas under rekordåret under tidigt 2000-tal.
Det blev inget rekord men 23 insläppta var ändå en imponerade notering. Framför allt visade det att det Pep höll på med fungerade. Men sedan dess har Joao Cancelo hämtats in för 600 miljoner, trots att 500-miljonersmannen Kyle Walker redan fanns där. Nathan Aké kom för 400, trots att City redan satt på vänsterfotade Aymeric Laporte. Ändå fortsätter City att göra individuella misstag som andra inte gör.
Efter storförlusten mot Leicester tidigare i veckan presenterade man mittbacken Rúben Dias för runt 700 miljoner kronor. För att Guardiola inte kände att han kunde nå den defensiva stabilitet som andra tränare lyckats med långt mycket mer begränsade spelare. Det är som att Pep helt enkelt gett upp på sin filosofi. Som om han känner att problemen inte kan lösas av honom taktiskt, utan endast av individuell briljans och spelare som är snabbare, smartare, längre, bättre tränade, mer passningsskickliga än spelarna i motståndarlaget.