Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ENGLAND

Supertalangen Tankovic om landslaget, debuten i Fulham och drömmen om Ballon D'Or

Foto: AP

Många 18-åringar kan bara drömma om Premier League.

Muamer Tankovic står redan på tröskeln – och siktar betydligt högre än så.

- Slutmålet? Att vinna Ballon D’Or, säger han till fotbollskanalen.se.

Sommaren 2011 tog ”Mujo” steget. Vid drygt 16 års ålder lämnade han IFK Norrköping och dess A-lag för en oviss framtid i Fulhams ungdomsakademi. Ett ganska kontroversiellt beslut. På hemmaplan hade forwarden just tagit plats i ”Pekings” seniortrupp och flera gånger fått sitta på bänken i allsvenskan.

Plötsligt skulle han kasta loss från tryggheten för att bosätta sig i ett främmande land, utan familj och vänner, och slå sig fram i en av de mest konkurrensutsatta branscherna man kan tänka sig. ”Ett ödesdigert val”, varnade kritikerna, ”han riskerar att bli ett av alla ungdomsproffs som flyttar för tidigt utan att egentligen vara förberedd”.

Två säsonger senare vet vi att tvivlarna hade fel. Under hela hösten och vintern har Muamer Tankovic kontinuerligt klivit framåt i sin utveckling. Med åtta mål på elva matcher leder han skytteligan i Fulhams U21-serie och är en starkt bidragande orsak till att klubben från västra London toppar tabellen. Något som imponerat på många - inte minst på den nye managern René Meulensteen, som kontinuerligt låtit svensken träna med A-laget de senaste månaderna.

Och inte nog med det. Tidigare i veckan kom debuten. När matchklockan stod på 85 minuter av FA-cupsegern mot Norwich blinkade nummer 43 upp på fjärdedomarens avbytartavla. Landsmannen Alexander Kacaniklic klev av, Muamer Tankovic gjorde entré.

- Det var riktigt kul, jag har ju kämpat stenhårt för det här väldigt länge. Sedan är det klart att inhoppet gärna hade fått vara lite längre än sju minuter, men man får se det som en bra början. Jag vet att tränaren vill ”skynda långsamt” och slussa in mig successivt. Nästa gång kanske det blir 20 minuter och efter det en hel halvlek. Innan man vet ordet av det kan man vara med från start, säger Tankovic i en exklusiv intervju med fotbollskanalen.se.

Det här var cupen, när tror du att det blir dags för Premier League?

- Vi får väl se, det viktigaste den senaste tiden har varit att ta sig in i A-laget som grupp - men rent spelmässigt tycker jag redan att jag är redo. När jag var lite yngre och tränade med A-laget kändes tröskeln från ungdomsakademin väldigt hög, men nu har jag verkligen kommit in i det. Jag är inte alls nervös på samma sätt längre när vi tränar, utan jag hanterar det bra. När vi spelar match elva mot elva på träningarna håller jag samma klass som de andra, och det stärker verkligen självförtroendet. Nu handlar det mycket om att fortsätta visa framfötterna, för då blir det säkert fler chanser framöver.

Det var Martin Jol som värvade dig 2011, men den nya ledningen verkar också tro på dig?

- Ja, det har verkligen blivit en lyckoträff på det sättet. René Meulensteen är väldigt inriktad på att släppa fram unga spelare som är kreativa och tänker fotboll ute på planen. För mig har det passat perfekt och jag känner verkligen att jag fått hans förtroende direkt.

Med tanke på det, vill du stanna kvar i Fulham under det här transferfönstret eller blir du hellre utlånad?

- Vi har inte diskuterat det. Mycket hänger ju på vad tränaren vill göra. Om han kommer och säger: ”Okej Mujo, nu är det bäst att du går någon annanstans för att få så mycket speltid som möjligt fram till i sommar”, då blir det så. Men vill han ha kvar mig så stannar jag helt klart.

Hur har det fungerat rent socialt att flytta upp från U21-sektionen?

- Det har inte varit några problem alls. Dels har jag ju Alex (Kacaniklic) som jag hängt med ända sedan jag kom till London. Vi är nära vänner och gör en massa grejer tillsammans. Går på bio, går ut och käkar och sådana saker. Sedan finns det en högerback från Montenegro som heter Elsad Zverotic som jag ofta umgås med. Plus ett gäng av de yngre killarna som har samma humor som jag.

Vad lär du dig av de mer rutinerade spelarna?

- Väldigt mycket. Idag fick jag till exempel flera tips från Dimitar Berbatov. Han kom fram och började prata bosniska, vilket jag inte ens visste att han kunde. Jag blev sjukt förvånad men ändå glad, för vi har inte snackat med varandra tidigare. Nu hade han lite synpunkter kring hur jag skulle använda vänsterfoten för att bli ännu farligare i vissa lägen. Det är skitkul, han är ju den störste stjärnan av alla i Fulham.

Visst har din spelstil blivit jämförd med hans ibland också?

- Det stämmer, när jag kom till Fulham tyckte folk att jag körde lite ”Berbatov-stilen”. Jag gillar att ha bollen vid fötterna och styra spelet som en ”nummer tio” så det är nog därifrån det kommer, men egentligen kan man inte jämföra olika spelare på ett rättvist sätt, tycker jag.

Han känns väl dessutom som en mer stationär forward än du?

- Så är det nog, men i början var jag också lite mer stillastående. Det är på senare tid som jag blivit snabbare och starkare och löper mer i djupet. Det har liksom vuxit fram. Men det folk tycker påminner om Berbatov hos mig är nog mest bollkontrollen. Jag gillar att spela på en eller två touch, lite tiki-taka, och älskar att utmana motståndaren. Det ska vara show, och sådan är han också.

Många svenskar flyttar utomlands tidigt, men långt ifrån alla lyckas som ungdomsproffs. Vad är förklaringen till att du gjort det?

- Kanske är det att jag alltid ställt krav på mig själv. Jag har velat se mig själv som en av de bästa och viktigaste spelarna i varje lag jag spelat för och då har jag gett allt för att nå dit också. Men det har inte varit lätt hela vägen. Omställningen från Sverige blev rätt så tuff och under en period inledningsvis mådde jag inte jättebra.

Vad var det som var jobbigt?

-  Jag kom till en väldigt krävande miljö som skiljde sig rätt mycket från Sverige. Tränarna tyckte att jag var lite för tung ute på planen och de var hela tiden på mig om att jag skulle göra allting snabbare än jag var van vid. Passa snabbare, tänka snabbare, dribbla snabbare. Det tog ett tag att komma in i det och jag var lite ledsen och arg i början. Men till sist fick jag säga till mig själv: ”Mujo, bit ihop. Det här är ditt liv. Du är bra på det du gör, nu ska du bara köra på och fixa det här”.

Och det gjorde du?

- Ja, och nu när jag gått igenom lite svårigheter märker jag att jag blivit starkare av det. Det har varit nyttigt och gjort mig till en bättre spelare, tror jag.

Hade det inte gått smidigare att komma in i proffslivet om du stannat hemma i Sverige?

- Jo, på ett sätt. Men i det långa loppet är jag säker på att mitt val var det rätta. Jag dömer inte ut någon som går via allsvenskan istället, men risken finns samtidigt att man blir kvar för länge. Låt säga att man har gjort en eller ett par bra säsonger i Sverige när man är 18-19 år, då tycker jag att man ska ta sig vidare och försöka nå nästa nivå. Men vissa vågar inte det. Istället flyttar de till en annan, större svensk klubb och plötsligt är de 22-23 år utan att ha någon internationell erfarenhet. Då hade det nog varit bättre att ta chansen medan man hade den. Man vill ju komma ut i Europa medan man fortfarande är i rätt ålder för att utvecklas.

Annars kan det bli för sent, menar du?

- Ja, men det beror ju på vilka ambitioner och drömmar man har också. Vissa kanske nöjer sig med att vara 24 år och skriva på för en klubb i Holland, men i mina ögon är det inte jättebra. Jag vill ha mer än så. Mitt mål är att en vacker dag bli en av världens bästa, som spelar för Real Madrid och vinner Ballon D’Or. Det kanske låter kaxigt, men när jag är 24 vill jag inte vara i Eredivisie.

Du siktar på den absoluta världstoppen, hur föreställer du dig vägen dit?

- Jag ska jobba hårt och ge allt på träningarna för att visa att jag förtjänar en plats i ligan och startelvan här i Fulham. Det finns väldigt många duktiga killar på min position och det kommer inte att bli lätt. Men om jag tar mig in i Premier League, gör mina mål och bjuder på show kan det gå snabbt. Sådan är fotbollen. En vacker dag kanske Real ringer och vill ha mig. Man ska vara realistisk i det man gör – men man måste ju kunna drömma också.

Har du lika tydliga målsättningar med din landslagskarriär?

- Det är inte så att jag går och tänker på den hela tiden, utan jag tar det som det kommer, men det är klart att det vore kul med U21-landslaget åtminstone. Där tycker jag att jag borde vara med reda nu.  Det har trots allt gått bra för mig på alla nivåer upp till P19 och jag är nöjd med det jag visat upp i klubblaget också. Men hittills har jag inte fått chansen och det känns tråkigt.

När fotbollskanalen.se intervjuade förbundskapten Håkan Ericsson före jul sade han att du och Kristoffer Olsson i Arsenal ligger bra till för U21. Har du hört något sedan dess?

- Nej, det har inte varit någon kontakt alls med honom faktiskt. Tyvärr inte. Det är synd, för det känns som att de har väldigt bra koll på alla som är i allsvenskan, men inte lika bra på oss som spelar utomlands.

Om du stannat hemma hade du synts mer?

- Ja, men jag försöker tänka ett steg längre. Om jag väl når Premier League kommer jag ju inte spela i U21-landslaget, då har jag möjlighet att ta mig till A-landslaget direkt istället. Men om jag varit kvar i allsvenskan hade det kanske ”bara” blivit U21 men inte mer än så. Chansen att ta sig hela vägen är ju större om man spelar i en bra liga. Och Premier League är den bästa ligan i världen.

Du har påbrå från Bosnien och skulle även kunna representera deras landslag, hur resonerar du kring det?

- Man vet ju aldrig med fotboll eller vad som händer i framtiden, men det vore svårt för mig att välja bort Sverige, det land jag är född i och som jag spelat för ända sedan jag var 15.

Har Bosnien hört av sig?

-  Det har de, de har ringt rätt mycket till min pappa och övriga i familjen. De vill väldigt gärna att jag ska komma till U21, men jag har sagt nej. Samtidigt tar Sverige ut andra spelare i min ålderskategori och det gillar jag inte. Jag ser mig själv som en av de bästa i min ålder, men hittills har folk från allsvenskan gått före.

Vad tänker du kring det?

- Vad ska man göra? Det enda som gäller är ju att jobba vidare så hårt jag kan.

Hur ser den närmaste framtiden ut för dig?

-  Nästa stora händelse som jag ser fram emot är cupens kommande omgång. Där hoppas jag på så mycket speltid som möjligt, och sedan tar vi det därifrån helt enkelt.

Publicerad 2014-01-16 kl 16:25

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER