I januari tidigare i år blev det äntligen klart. Då skrev Kristoffer Peterson, från den svenska division 3-klubben Sävedalens IF, på ett kontrakt med självaste Liverpool.
Svensken tog direkt en plats i klubbens U16-lag och succén uteblev inte. Under våren snittade han nämligen mer än en poäng per match och fick bland annat chansen att träna med a-laget.
Men vägen dit har inte alltid varit så enkel för yttermittfältaren. Det var nämligen nära att affären inte gick i lås.
– Jag hade nästan bestämt mig för ÖIS (Örgryte). Det var så nära det kunde gå, när de spelade i allsvenskan. Jag sa ju nej i några månader till Liverpool, men sen övertalade mig. Mina vänner sa att de skulle tagit chansen till varje pris och att just få höra från dem, det var det som behövdes, säger Peterson till FotbollDirekt.se.
När supertalangen väl bestämt sig för att gå till Liverpool, efter ett tre veckor långt provspel, ställde storklubbens ägare till det.
Tom Hicks och George Gillett ville inte släppa den misskötta klubben och när Peterson flög ner till Liverpool för att skriva på sitt kontrakt sköts övergången upp.
– Det var väldigt tufft. Folk gick runt och skrek, och kallade mig LFC. Det var folk i skolan och så - när det inte var färdigt. Det var väldigt jobbigt och jag var väldigt orolig. Man fick ju nästan börja kolla på alternativ i Sverige.
Men när de amerikanska ägarna äntligen lämnade Liverpool fick Peterson så en ny chans.
Nu var det på riktigt och han behövde inte vara orolig mer. Samtidigt är han väldigt tacksam för det som hans gamla klubb, Sävedalen, gjort för honom under alla år.
– Jag tror absolut inte att jag hade lyckats så som jag gjort om jag spelat i en annan klubb. Tränarna var lite annorlunda och den extra fotbollen som jag spelade med mina vänner gav resultat i längden, säger han.
Vad säger du om jämförelsen med Cristiano Ronaldo?
– Jag tycker den är överdriven, men jag blir väldigt glad när man blir jämförd med honom. Ibland kan man förstå vad folk menar, att vi båda har nummer 7 och en liknande spelstil. Men det kommer bli hur svårt som helst att bli lika bra som honom. Jag kollar varje dag på videos på honom, hur han tar sig förbi sina försvarare. Även om han missar så fortsätter han att skjuta. I slutändan glömmer alla bort de missade skotten, när han gör så mycket mål.
Trots att talangen hade testat på seniorfotboll redan som 14-åring var han aldrig något underbarn som stack ut rejält från mängden under pojklagsåren.
– Det var inte helt överdrivet, inget ”Wow, han kommer bli en ny Zlatan”, utan mer ”Han har det där drivet, tekniken och kanske öga för mål”. Det var inte helt överdrivet, för det fanns väldigt många bra juniorer i klubben (Sävedalen). Men det är egentligen inget jag kan svara själv på, men det var inte så att folk tänkte att jag skulle bli ungdomsproffs, säger Peterson.
Att det har gått bra för Kristoffer är dock ingen tillfällighet.
Svensken har lagt ner enormt mycket tid på fotbollsplanen och är väldigt målmedveten.
– Mina vänner är målmedvetna också. Vi är uppvuxna så, även om det handlar om FIFA eller biljard. Man vill inte ta förlusten och det finns alltid en vinnarmentalitet - som vi fått i Sävedalen. Det var hård konkurrens där och alla ville vara bäst.
Var det inte en väldigt stor omställning, att gå från lilla Sävedalen till Liverpool?
– Jo, verkligen. Det var ju lite tufft. Man fick ta fotbollen mer seriöst, eller jag tog det alltid seriöst i Sävedalen och tränade varje träning. Men då var det ändå fortfarande på skoj. Ju äldre man blir, desto mer seriöst blir det. Men när jag kom till Liverpool så förstod man att det blir mycket mer regler och så. Man kan inte lattja bort en träning, utan då får man höra det. Det är på liv och död.
Är det här speciellt för just Liverpool, att det är så seriöst?
– Inställningen i de andra klubbarna är inte riktigt hundra, vad jag får höra. Jag är fascinerad av Liverpool. Det är professionellt och hårda regler.
Just att Liverpool är en speciell klubb går inte att komma undan. Det finns en stolt tradition och historia inristat i väggarna på arenan Anfield och Peterson kan inte annat än hålla med.
– Man märker när man väl spelar här hur mycket folk som brinner för klubben. Jag förstod inte riktigt innan och man måste typ spela eller bo här för att förstå hur stort Liverpool är. Man förstår inte vad personer som Bill Shankly, Kenny Dalglish och Steven Gerrard betyder för vissa människor.
Den engelska storklubben är också känd för sin trogna supporterskara.
Enligt Kristoffer finns det heller inga fans som är bättre än Liverpools - i hela världen.
– Jag tror ärligt talat inte det, och det säger jag inte bara för att jag spelar i Liverpool. De är galna och pushar på sitt lag i med och motgång.
På Twitter kan supportrarna också visa sitt stöd och Peterson är en av de mest populära talangerna i klubben just nu. Han får dagligen ta emot varma hälsningar och meddelanden.
– Jag kan inte sticka under stolen med att man blir glad. Det är fascinerande att man kan betyda något för folk i Sydafrika. De skriver till en och när man skriver tillbaka så säger de att man gjorde deras dag. Det visar hur mycket klubben betyder, säger Peterson.
Det är dock ingen överraskning att 17-åringen är uppskattad bland fansen. Svenskens första tid i klubben har varit framgångsrik och den här säsongen spelar han med U18-laget.
– Det har gått väldigt, väldigt bra och det har varit utvecklande. Med U16 förra säsongen spelade jag 13 matcher och gjorde tio mål sju assist. Det är mer än vad jag kunde drömma om. Här i England har jag utvecklat min förstatouch och hur jag slår försvaret på det viset. När jag kom hit var mitt försvarsspel katastrofalt. Nu har de gjort mig till en krigskämpe. Haha, skämt åsido.
– Jag har tränat med a-laget några gånger. Jag gjorde mål också när vi spelade mot a-laget och jag mötte John Flanagan på min kant.
Kommer man in i att spela med a-laget, eller märker man en stor skillnad?
– Man gör ju det. Vi utövar ju samma sport och jag kommer inte dit för att avguda de andra. Jag kommer dit för att göra avtryck.
Den 28 november, på sin födelsedag, fick också Peterson sin belöning - ett nytt treårskontrakt med Liverpool.
– Det är såklart väldigt stort för mig och familjen. Det är ett tecken på att man gjort det bra och att det kan hända någon dag - att man lyckas. De hade ju inte skrivit ett nytt kontrakt om de inte trott på mig.
Men för tillfället går Peterson igenom en ganska svår period. Han är nämligen avstängd under hela december för att ha skallat en motståndare.
– Det är mentalt jobbigt att sitta bredvid och titta på. Sen har ju laget gått lite dåligt också, så det har varit jobbigt.
Hur ser du på den närmaste framtiden?
– Först vill jag komma tillbaka från min avstängning. Men sedan har jag bestämt mig för att spela bättre. Jag måste spela bättre och gör mycket mer mål. Jag hoppas kunna etablera mig i reservlaget efter sommaren och jag satsar på att komma med i U21-landslaget så snabbt jag kan. Jag känner sådana som spelar i Englands U21-landslag och jag satsar högt, så att jag inte landar så lågt.
Längre fram i tiden då. Känns det som att du har det där lilla extra för att slå dig in i Liverpool?
– Jag måste ju tro det, annars är det ingen idé att jag gör det här. Men det är hård konkurrens. Allt handlar om att ha massa tur, men jag måste tro på det. Jag vill verkligen vara kvar i LFC och slå igenom. Men jag vet hur svårt det är. Jag har ett mål i sikte och det är så man utvecklas.
Du är väldigt jordnära och ödmjuk. Men är det inte lätt att sväva iväg när man lever ett liv som du?
– Det är ju det och det är det som jag försöker visa för folk att jag inte gör - att jag fortfarande är samma kille, även om det kan vara svårt. Det finns många som svävat iväg i mitt lag. Men jag försöker vara exakt samma kille, men man måste ändra lite på sin person eftersom man lever efter vissa regler. Man får lugna ner sig med vissa saker, som galenskaper man gjort innan. Men jag försöker vara samma roliga kille som njuter av livet, men man får tänka mer på vad man gör.
Tycker du att alla som får chansen borde testa att bli ungdomsproffs?
– Det är helt och hållet individuellt. Det handlar om vad hjärtat säger och hur magkänslan är. Ingen kan säga att något är rätt eller fel. Men man ska inte sticka iväg om man inte tycker att man är en stor talang. För mig var det helt rätt. När jag kom hit var jag en bra fotbollsspelare, men jag tror inte att jag fått lära mig så många nya regler om jag stannat i Sverige.
Vad saknar du mest med Sverige?
– Min familj och mina vänner. Att ha en go FIFA-kväll och snacka om livet, med gubbarna. Det saknar jag. Men de finns fortfarande där och man lär sig hantera det och uppskatta den tid man får med dem.
Vad håller du för klass? Skulle du platsat i allsvenskan?
– Enligt mig, så hade jag gjort det - så som jag mognat som spelare så måste jag säga det.
Skulle du kunna tänka dig att återvända om du inte lyckas?
– Jag vet inte faktiskt. Men det handlar inte om att lyckas eller misslyckas. Jag vill bara inte stanna upp, i ett reservlag eller något. Gör man det så finns det säkert intresserade klubbar i till exempel England, Holland eller Spanien. Jag är inte så orolig över det och fortsätter jobba hårt. Men att komma hem och visa upp sig är en bra väg att gå också. Man vet aldrig.
Klart står i alla fall att Kristoffer Peterson kommer göra allt för att bli en så bra fotbollsspelare som möjligt. Just nu lever han sin dröm i Liverpool och ångrar inte valet att nobba favoritklubben Örgryte för spel utomlands.
– Det är klart jag hade tvekat på den allsvenska vägen också. Men jag har aldrig ångrat att ta den här vägen. Jag tackar mina vänner för att de fick mig att välja det här, säger supertalangen.