Efter 14 omgångar placerar sig Liverpool idag allra sist i Womens Super League med totalt sex inspelade poäng. Kvalitén på gräset på lagets hemmaarena Prenton Park är på gränsen till bristfällig då flera omgångar denna säsong har ställts in då det inte har gått att spela på grund av lera.
Samtidigt som Liverpools herrlag gör stora framgångar får klubbledning nu kritik för att inte satsa mer pengar på damlaget. Ett damlag som i allra högsta grad riskerar att flyttas ner till andradivisionen som idag är mer eller mindre semiprofessionell.
Den tidigare landslagsspelaren Louise Schillgard värvades till Liverpool 2013 från Western Syndey Wanderers. Liverpools damlag hade den tidigare säsongen tagit totalt fem poäng men i samband med att regeln gällande hur många utländska spelare ett lag fick innehålla togs bort skulle klubben satsa.
- Arsenal hade vunnit ligan nio år i rad då de bästa inhemska spelarna var där. Samtidigt som jag kom till England togs regeln bort och då vann Liverpool ligan två år i rad, säger Louise Schillgard till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Jag tror att det mättades av lite att vinna ligan två år i rad med den lilla budgeten. Som att framgången bara konstaterades istället för att bygga vidare på den och satsa på Europaspelet. Sedan tror jag att eftersom herrlaget inte kom till Europaspel så prioriterade ledningen budgeten istället.
Louise Schillgard är medveten om det bristande engagemanget i klubben idag samtidigt som hon menar att förutsättningarna var betydligt bättre under hennes tid i klubben.
- I Liverpool kände jag för första gången att jag var i en klubb och stad som andades och levde på fotboll. Vi hade de förutsättningar en storklubb behöver. Videorum för det taktiska, bra lokaler och en gräsplan både inne- och utomhus. Vi använde samma buss som herrarna också och om man jämför med allsvenskan vid den tidpunkten så var England mycket längre fram i utvecklingen.
- Om man ser på dagens satsning så är det katastrof, det har verkligen raserat. Vilket är jättetråkigt. Hon som är tränare nu (Vicky Jepson) var tränare för ett flicklag när jag var där. Hon klarar säkert det och är jätteduktig men jag tycker ändå att det säger något. Det känns som ledningen har tagit den enkla och billiga vägen, istället för att värva en mer meriterad tränare.
Louise Schillgard berättar att när hon spelade i Liverpool bestod laget av fyra landslagsspelare. När Englands förbundskapten, Phil Neville, tog ut landslagstruppen till SheBelieves Cup, där England ställs mot lag som USA, Spanien och Japan, kunde ett vältränat öga snabbt konstatera att truppen inte bestod av en enda Liverpool-spelare.
- Det handlar om ledningen, om de personerna som styr skeppet. Nästintill allt handlar om de vill och förmodligen vill de inte satsa idag, utan istället blundar för damfotbollen. Klart att inga stora spelare vill gå dit då, säger hon och fortsätter:
- När Kosovare Asllani skulle gå till England sa jag: ”Gå till Manchester City, för där kommer du få allt. Allt vad det innebär att vara en professionell fotbollsspelare”.
Under sommaren 2018 skedde det en massflykt från Liverpool där tolv startspelare, tillsammans med tränaren Scott Rogers, lämnade laget. Neil Redfearn ersatte på tränarpositionen men 54-åringen hann bara leda laget i två omgångar innan även han hoppade av som tränare. Med motiveringen att stödet från klubbledningen var obefintligt. Louise Schillgard menar att det var rätt beslut då det handlar om att markera.
- Även om hans passion för klubben var stor så var det rätt, för att visa att det hade kommit till en gräns. Jag känner igen det där, att man som spelare slutar för att man tänker: ”Jag kommer inte tjäna de pengarna eller få de förutsättningar som jag tycker jag är värd”. Istället satte Neil ner foten och menade att damfotbollen är värd mer.
Vad tror du händer om Liverpools damlag åker ur högstaligan?
- Jag tror att det blir ett ”wake u-call”, och det är kanske det som behövs… Förhoppningsvis så klarar de sig men det kommer inte lösa problemet. Det är lätt att gömma sig bakom att de har ett lag i högstaserien.. Men skrapar man lite på fasaden så ser man egentligen hur illa det är. Och eftersom det inte skrivs om så mycket om det så borstas det under mattan, säger Louise Schillgard och fortsätter:
- Allt som kan visa verkligheten är bra. Faktan måste upp till ytan. Att de som sitter och bestämmer i klubben inte bara gläds åt herrarna utan också ta ställning till vad de vill göra med damlaget. Framför allt när de deras rivaler går bra.
Tror du det är en början på förändring?
- Jag hoppas det. Jag menar, det är 2020 nu…