Under hösten 2014 publicerade organisationen Alzheimer's Society en rapport som behandlade de ekonomiska och sociala konsekvenserna av demens i Storbritannien. Enligt den omfattande studien led då omkring 40 000 britter av så kallad "early-onset dementia", vilket är ett begrepp som inrymmer de som drabbas av demens före 65-årsåldern.
Philip Skeet, 61-årig fotbollsfantast boende i Yorkshire i nordöstra England, diagnostiserades med denna typ av demens 2019. För några år sedan gick han och hans nu 13-årige son, Marcus, ofta på fotbollsmatcher. Passionen för sporten delar de fortfarande, men efter att Philip blivit allt sämre tar de två sig inte lika regelbundet till York Citys hemmaplan för att se favoritlaget spela.
När Fotbollskanalen ringer upp familjen Skeet för en intervju över videomöte är det Marcus och hans mamma, Jayne, som syns framför skärmen; Philip är trött och mår inte tillräckligt bra för att kunna vara med. Men även om det är och har varit en tuff tid i takt med att Philips hälsa försämrats, har Marcus nära till ett brett leende när han pratar sig varm om sitt största intresse.
- Jag blev en del av fotbollsvärlden genom mina föräldrar, och speciellt min pappa. Vi gick på en hel del matcher när jag var yngre. Vi håller på det lokala laget här. Jag har alltid gillat fotboll, och ska tacka min mamma och pappa för det. Den senaste tiden har vi inte kunnat gå på lika många matcher som vi skulle vilja, det är därför jag har gjort det här - för att kunna ta med sig fotbollen hem.
Det finns goda skäl att återkomma till det som Marcus benämner som “det här”. Men innan han berättar mer, öppnar Jayne upp om den krokiga vägen fram till att hennes make fick sitt definitiva sjukdomsbesked.
- Philip hade varit nedstämd under några år. Vi besökte flera gånger läkare, som menade att det var en depression. Till en början trodde vi att han mådde dåligt eftersom han förlorat sin pappa, men han glömde hela tiden saker och upprepade sig, så jag tog honom till en doktor, som förklarade att det var en bieffekt av den medicinering han fått för sin depression.
Hon fortsätter:
- Läkarna vi träffade började till slut agera efter att vi berättade om en händelse, där Philip föll ner för trappan här hemma och skyllde på att Marcus hade knuffat honom. Det hade han så klart inte gjort. Philip genomgick en hjärnskanning, som visade att det kunde röra sig om demens. Sedan hänvisades vi till ett annat sjukhus, som bekräftade att så var fallet. I dag tar han medicin som förhoppningsvis ska bromsa utvecklingen.
Hur har den senaste tiden varit för dig, Marcus?
- Det är klart att det har varit tufft. Han är min pappa och jag älskar honom. Jag vet att han fortfarande finns kvar, men han är ändå inte där. Jag har mått dåligt och haft ångest över det här, och gått upp en hel del i vikt. Nu har jag tappat sju stones (nästan 45 kilo reds. anm), men var tidigare väldigt stor. Det här har gjort sjukt ont, men jag har lärt mig att tänka mer positivt och göra saker för pappa.
Att "göra saker" för sin pappa har Marcus Skeet onekligen gjort. Tidigare i år, i juni, startade han en Instagram-sida, där han berättade om sitt och sin pappas gemensamma fotbollsintresse, samt om den senares sjukdom. Responsen väntade inte på sig. Norwich-mittfältaren Todd Cantwell var den förste att skicka en signerad tröja. Han skulle visa sig bli en av många att bidra till Marcus insamling.
Nästan ett halvår senare har antalet tröjor, skor, shorts och annan fotbollsmemorabilia vuxit ordentligt. De engelska landslagsstjärnorna Marcus Rashford och Mason Greenwood har skickat matchkläder och den tidigare Chelsea-kaptenen John Terry likaså. La Liga-laget Valencia har även skänkt en tröja som hela herrlaget signerat. Som om inte samlingen redan var tillräcklig, hörde även den spanske storbacken Sergio Ramos, nu i franska Paris-Saint Germain, av sig för en knapp vecka sedan och skickade en matchtröja med sin signatur på.
- Jag var jättechockad. Jag och min pappa kunde inte fatta det. Jag kan fortfarande inte fatta det. Dagarna passerade och meddelandena blev fler och jag försökte svara varenda en, men jag blev ganska tagen av dem, säger Marcus om alla positiva reaktioner han fått.
Jayne Skeet är lika överväldigad som sin son av mottagandet.
- Jag är väldigt, väldigt stolt över honom. Det som han har uppnått är otroligt, säger hon.
Under tiden som Jayne pratar kommer Marcus plötslig på något: Han har glömt att visa en tröja. Den han rotar fram och håller upp för kameran pryds av autografer från Chelseas herrlag. Men det är inte den tröjan som familjen håller mest kär. I stället är det en från favoritlaget York City som har störst betydelse, även om "det troligen är den minst kända", som Marcus tillägger. Det lokala laget har varit på dekis sedan en skrällseger borta mot Manchester United i ligacupen i mitten på 90-talet, och tillhör i dag det engelska fotbollssystemets sjättedivision, National League North.
Marcus och hans två föräldrar ska snart sätta sig framför tv:n för att se en film från 2016 om den brasilianske fotbollsikonen Pelé. Men innan vår intervju avslutas hinner Jayne svara på en fråga jag ännu inte ställt: Vad väntar härnäst?
- Vissa har frågat om de kan donera pengar till oss. Men det handlar inte om att tjäna pengar. Om folk vill donera, så kanske vi i framtiden, med start nästa år, kommer göra en välgörenhetsinsamling. Någon välgörenhetsinsamling för demens.
Se ett utdrag ur intervjun med Marcus och Jayne Skeet i spelaren högst upp i artikeln.