Janne Andersson har beslut att ta om landslagets målvakter
Robin Olsen står.
Men vilka två ska vara där bakom? Det finns tillräckligt många frågor och alternativ för att det ska vara ett ämne. Kristoffer Nordfeldt har varit med i varje landslagstrupp (exklusive januariturnéer) sedan november 2016, Karl-Johan Johnsson sedan augusti 2017. Nordfeldt är sedan ett par år tillbaka reservmålvakt i Swansea, och Johnsson är reservmålvakt i FC Köpenhamn även om han används i någon match här och var.
Mot Dynamo Kiev visade Johan Dahlin igen att han ska vara ett namn där någonstans. Visserligen 33 år, men varken Nordfeldt eller Johnsson är ju med för framtiden. Han är alltid som bäst i de europeiska matcherna, kanske bäst tillsammans med Fouad Bachirou i förra EL-gruppspelet, och i år har han även räddat flera matcher i allsvenskan för MFF. Ska man börja hitta misstag vid baklängesmål under det senaste året så får man leta länge.
Dahlin är inte ensam utmanare. Jacob Rinne jagades av Bayer Leverkusen i vintras, Isak Pettersson kittlar för både nutid och framtid, Peter Abrahamsson ska nämnas i sådana här sammanhang.
Nja eller ja?
En match där MFF antingen hade fått beröm för att de spelat så taktiskt smart om de hade klarat av 0-0, eller fått kritik för intetsägande spel vid förlust.
MFF höll tidigare i år undan i ett par kvalmatcher med liknande spelsätt. I dag räckte det inte. Dynamo Kiev var lika sega och ”lyfta in bollar”-inriktade som MFF hade förberett sig på, men så fick Dynamo ett anfall där de lirkade sig igenom centralt, improviserade fram några rörelser, och fick ett mål.
Rösler träffade inte rätt med spelarvalen
Genk hemma, Besiktas hemma, Sarpsborg borta, Bnei Yehuda hemma, och nu Dynamo Kiev borta.
För femte gången i en Europamatch så gick Uwe Rösler på Arnor Traustason som en mer släpande anfallare istället för en Marcus Antonsson (eller en Guillermo Molins).
Det slutade med att Traustason slog fyra passningar och hade noll avslut i första halvlek. Andra halvlek var inte mycket bättre innan MFF gick tillbaka till att ha Antonsson bredvid Markus Rosenberg.
Även de andra spelarvalen blev fel. I en stor match är rätt spelare på rätt positioner viktigt för att få med sig marginaler. Felix Beijmo behövde bytas ut efter 57 minuter för att MFF hade tappat defensiven på högerkanten. Det blev också Lasse Nielsen som mittback och blott 66 procent av hans passningar gick till medspelare. En så låg siffra vill man aldrig se hos en mittback.
Det lilla positiva
I första gruppspelsmatchen förra året mötte MFF det på förhand näst bästa laget i gruppen (Genk) och kördes över. Då var de inte ens nära poäng. Ändå gick de vidare, trots att de inte vann mot Sarpsborg på två matcher.
En liten fundering
Mot Chelsea i våras tryckte MFF på med sin höga press, med en attityd om att det fanns saker att vinna istället för att försiktigt räkna ut vad man kunde förlora på det. Ståtligt och högt, i linje med den fotboll som laget vill utveckla.
De inledde på samma sätt under första minuterna mot Dynamo Kiev, men gick tidigt på reträtt. Varför fortsätta mot Chelsea, men inte Dynamo Kiev?
Om man ska bygga en långsiktig spelidentitet hållbar för både Europa och allsvenskan, borde man då inte hitta en väg framåt så att det inte blir stora förändringar från match till match?