POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
EUROPA LEAGUE
1v

Zrinjski och arenan blev symbol för en delad stad

Foto: Erik Hadzic.

Malmö FF:s kvalmotståndare i Europa League kommer till Stadion som underdog, men med en hel klubbhistoria i bagaget som rebeller.
Fotbollskanalen besökte HŠK Zrinjskis hemmaplan i bosniska Mostar, en arena som fått se den värsta sidan av det jugoslaviska inbördeskriget.

Vi är ett gäng från Sverige som hittat till Bijeli Brijeg-stadion i Mostar. Det är kvällen innan bosniska Zrinjski Mostar slår ut Simon Gustafsons FC Utrecht efter förlängning i Europa League-kvalet. Ett oväntat avancemang till den tredje kvalrundan där Malmö FF väntar.

Det är främst för arenans skull vi valt promenaden till Zrinjskis hemmaplan under vårt dygnslånga stopp i Mostar. Stadion pod Bijelim Brijegom har en spektakulär och udda design med en minimal ståplatsläktare på ena långsidan och en vitmålad betongkloss mittemot med plats för runt 20 000 åskådare - ingenting på kortsidorna. Då ståplatser inte är tillåtet i Uefa-sammanhang ryms bara 9 000 sittande på den gigantiska långsidan.

Runt den ena långsidan löper en hög stenmur och innanför den växer gräset bakom ståplatsläktaren. Stadion pod Bijelim Brijegom har nästan femtio år på nacken och ser inte en dag yngre ut. Det är inte alls konstigt att HŠK Zrinjski förbjuds att spela returmötet mot Malmö FF här, utan i lilla Široki Brijeg på Stadion Pecara som möter Uefa-kraven.

Denna besynnerliga fotbollsarena, ”Vita kullen” översatt till svenska, är bara en liten men viktig del i historien om Mostar, staden med strax över 100 000 invånare och huvudort i landsdelen Hercegovina. Mostar är den större stad i Bosnien-Hercegovina som kanske mest blivit påverkad av det fyra år långa inbördeskriget.

Under Jugoslavientiden var detta platsen med flest blandäktenskap i hela den socialistiska federala republiken. En tredjedel av alla giftermål uppskattas ha gjorts över religionsgränserna mellan katoliker, muslimer och kristna ortodoxa. Sedan kom kriget.

Serbiska styrkor omringade bergen runt Mostar och besköt stadsförsvaret som bestod av bosnienkroater och bosniaker (bosniska muslimer). Efter flera månaders stridande trycktes de serbiska trupperna tillbaka, och en konflikt började inbördes mellan bosnienkroater och bosniaker.

Den nionde maj 1993 iscensattes en etnisk rensning i västra Mostars bostadskvarter. Muslimer som levt på "fel" sida av staden tvingades ur sina bostäder och fördes till Bijeli Brijeg-stadion. Där skedde en uppdelning på arenans gräsmatta. Kvinnor och barn skickades upp på långsidan och vidare till koncentrationsläger. Männen stannade på gräset och användes som mänskliga sköldar i flera fall under serbattackerna.

Det var början på delningen som fortfarande präglar livet i Mostar. Bosnienserber flyttade tidigt ut och ersattes av bosnienkroater från landsbygden. Den bosnienkroatiska armén HVO annekterade Stadion pod Bijelim Brijegom, det som varit stadsrivalen FK Velež hemmaplan under decennier.

Landets äldsta fotbollsklubb HŠK Zrinjski hade nämligen bannlysts av den jugoslaviska staten efter andra världskriget. Socialiststyret var inte tillfreds med Zrinjskis kroatiska prägel och valde att slå ner på alla nationalistiska och religiösa strömningar som kunde äventyra freden i det etniskt blandade Jugoslavien.

I november 1995 slöts Daytonavtalet som förkunnade fred och delade upp Bosnien-Hercegovina mellan landets etniciteter. FK Velež Mostar försvann precis som Zrinjski gjort femtio år tidigare och fick börja om på andra sidan stan på en annan arena.

Floden Neretva delar Mostar och inbördeskriget medförde en bokstavligt talat delad situation i staden. Väster om floden bor bosnienkroaterna, på den östra sidan bosniakerna. Skoleleverna i staden skiljs åt av olika lektioner, läroplaner och lärare. Ärren löper också genom stadens utbombade byggnader. I P3-dokumentären "Slaget om Mostar" talar statsvetarprofessorn Annika Björkdahl om "det totala utplånandet av en stad".

I Mostars gamla stadskvarter på östra sidan om Neretva är kullerstensgatorna trånga och husen låga i typisk ottomansk stil. Det är ett myller av turister i högsommarvärmen. Det senaste decenniet har landet blivit ett populärt resmål för folk från Turkiet och länderna på den arabiska halvön.

Vi går över en av stadens alla broar till den västra sidan i vad som bäst kan beskrivas som en buffertzon. Några hundra meter fram på denna gata hamnar vi på den stora boulevarden som löper genom västra Mostar. I höjd med trafikljuset hänger en bosnisk flagga som inte vajat orörd. Flaggan är en symbol för den osynliga gränsen, här börjar kroaternas Mostar.

Under promenaden mot Bijeli Brijeg-stadion skiftar stadsbilden till en mer centraleuropeisk med högre hus och bredare gator. Flera väggmålningar är dedikerade till HŠK Zrinjski men det finns också hakkors på husen, somliga överstrukna, andra inte. Ett annat vanligt inslag på väggarna är U:et som står för Ustaše, den fascistiska rörelse som styrde Kroatien med axelmakternas välsignelse under andra världskriget.

Ustašarörelsen hade som mål att bilda ett Storkroatien där Hercegovina var ett viktigt landområde. Hrvatski Športski Klub (kroatiska sportklubben) Zrinjski har också fungerat som ett utlopp för kroatisk nationalism genom alla tider. Först mot det österrikisk-ungerska styret, sedan mot monarkin i Kungadömet Jugoslavien efter första världskriget, och slutligen som en ventil mot Titos kommunister.

Det talas ibland om fotbollsporten som den bästa samhällsbarometern som finns. Röster från Veležhåll vill att Zrinjski ska lämna tillbaka Stadion pod Bijelom Brijegom till dess tidigare ägare. Men inte bara sympatisörer till den bittra fienden ropar det, även kroatiska intellektuella och inflytelserika personer vill att Zrinjski ska återlämna arenan för att skjuta fart på Mostars läkande process efter kriget.

Zrinjskis argument för att stanna på arenan lyder att Bijeli Brijeg-stadion är en kommunal arena som inte ägs av någon klubb. De anser att arenan aldrig underhölls tillräckligt under Velež-tiden och att det ingår i Zrinjskis avtal med kommunen att rusta upp Bijeli Brijeg-stadion som hyresgäst.

Staden Mostar anger politiska anledningar och säkerhetsskäl som hinder för FK Velež återkomst till arenan. Samtidigt är HŠK Zrinjski noga med att klubben inkluderar alla etniciteter i föreningen. En fullständig delning råder bevisligen i staden men åtgärderna för att bryta den är inte tillräckliga från någon sida.

På andra sidan boulevarden ligger ett övergivet parkeringshus på flera våningar. Det växer vilt inifrån den grå betongen och byggnaden är begreppet dark tourism i sitt esse. Graffitikonstnärer har smyckat betongen med diverse luddiga motiv och samhällskritiska texter. Tvärs över gatan säljer en bar den lokala ölen för under tiokronan.

Normaliseringsprocessen i Bosnien-Hercegovina går otroligt långsamt med fortsatta politiska schismer, kraftigt eftersatta löner och utvandring som följd. Landslaget har trots en drös talangfulla spelare bara tagit sig till ett stort mästerskap (VM 2014) som självständig nation. På klubbnivå finns inga pengar och det är med dessa förutsättningar HŠK Zrinjski reser till Malmö för att skrälla ännu en gång.

Utanför parkeringshuset står en slags betongkur med en rad budskap skrivna på olika språk. "Vi lever alla under samma himmel" står det på ett av dem. I dödläget som Mostar befinner sig i gäller det att greppa efter de få framtidspositiva halmstrån som finns.

Publicerad 2019-08-08 kl 14:43
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå