Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

FK GRANSKAR
27v

Så trakasseras kvinnliga spelare - profiler reagerar: ”Uppgiven” - ”Hemskt”

Foto: Bildbyrån

Nästa

Avbryt
Försök igen

Se ett inslag om granskningen i spelaren ovan.

Härskartekniker, opassande kommentarer, tafsande och rena övergrepp.
Spelare i allsvenskan på damsidan utsätts för många olika typer av sexuella övertramp - och reaktionerna på Fotbollskanalens enkät om problemet är starka.
- Jag blir lite uppgiven, säger Linköpings back Elin Landström.
- Jättehemskt, säger Rosengårds målvakt Zecira Musovic.

Via en anonym enkät med spelare från samtliga allsvenska klubbar på damsidan 2017 har Fotbollskanalen fått en inblick i hur det är att verka i fotbollsmiljön på elitnivå som kvinna i Sverige i dag. Mer än en tredjedel av de svarande uppger att de utsatts för sexuella trakasserier eller kränkningar i egenskap av fotbollsspelare eller i ett sammanhang där de representerat sin klubb/sitt landslag. Vidare uppger över 30 procent att de utsatts för den typen av trakasseri av någon person inom den förening som spelaren tillhörde vid tillfället.

Hur spelarna har utsatts? Vanligast är verbala trakasserier, enligt Fotbollskanalens enkät, och de uttrycks både på spelarnas arenor samt i andra sammanhang. En hel del spelare utsätts för fysiska närmanden, och förövarna trakasserar även spelare skriftligt antingen i sociala medier, via brev eller mejl (se hela enkäten nedan).

Även rena sexuella övergrepp förekommer. Bland annat har 7,5 procent svarat att de utsatts för ett sexuellt övergrepp av en person inom den förening som de representerade vid tidpunkten för händelsen.

En spelare som är engagerad i frågan är Djurgårdens A-landslagsmeriterade mittfältare Irma Helin. Hon berättade för Dagens Nyheter i samband med #timeout-uppropet att hon så sent som på Fotbollsgalan i november 2017 blev kysst på munnen av en man och att hon bland annat varit med om att män tagit henne på rumpan under föreningsfester.

- Jag har varit med om massa saker, ända sedan jag var liten och fortfarande nu när jag är vuxen. Jag är bara en i mängden. Det är så här det ser ut för många, säger Helin nu.

Om resultatet av enkäten säger Helin:

- Jag blir så klart ledsen och förfärad över det, men jag är samtidigt inte särskilt förvånad. Jag har svårt att tro att just fotbollen skulle vara ett skyddat rum, med tanke på hur det ser ut i resten av samhället.

Hur ser du på att det förekommer att spelare utsätts av personer inom sin egen förening?
- Det är under all kritik. Jag blir bara väldigt besvärad och tänker att det inte får gå till så. Jag önskar att idrotten och fotbollen var en skyddad plats, för både barn och vuxna. Men framför allt för barn och ungdomar. Att det definitivt inte är så är väldigt oroväckande.

Det är nästan uteslutande män som utsätter er spelare för det här. Reflektion?
- Det är så det ser ut i resten av samhället, jag antog att majoriteten skulle vara män. Det finns många män i maktpositioner inom svensk damfotboll och, ja, det är jättetragiskt, säger Helin.

Hur skulle du säga att man generellt blir bemött som kvinna i fotbollsmiljön?
- Det är en väldigt mansdominerad bransch. Det beror på i vilka forum det gäller, men man blir ju inte bemött som manliga spelare. Inte av svensk fotboll, inte av klubbarna, inte av folk runt omkring. Vi har en lång bit kvar att gå.

När du växte upp och spelade fotboll, blev du ifrågasatt då för att du var tjej och spelade fotboll?
- Gud, ja. Jag spelade med killar fram till att jag var 14-15 år gammal, och jag vet inte hur många gånger jag har blivit kallad det ena och det andra. Pappa satt och tröstade mig många gånger i bilen när jag blivit kallad fula ord, redan när jag var nio-tio år, och jag vet att jag inte är ensam om att bli ifrågasatt bara för att man spelar fotboll. Jag hoppas att det har hänt en del, att en tjej som växer upp i dag känner att den kan bli fotbollsproffs utan att bli ifrågasatt, säger Irma Helin.

Linköping-backen Elin Landström, som nyligen var uttagen i Peter Gerhardssons A-landslagstrupp, sitter i Spelarföreningens styrelse som spelarrepresentant och hon blir nedstämd när hon får höra om spelarnas upplevelser som kommer fram via enkäten.

- Vad ska man känna? Det är oerhört tråkigt. Jag blir lite uppgiven över att det förekommer i miljön som jag själv tycker så himla mycket om att vara i. Det här visar att vi inte på något sätt är skyddade från problematiken och det är en alldeles för hög siffra. Så är det bara. Det ska inte få förekomma över huvud taget, säger Landström.

Vad tänker du kring att spelare drabbas av personer inom sin egen förening?
- Det där blir jag ändå mer förvånad över, att det förekommer inom den egna verksamheten. Eller jag hade väl snarare hoppats på att det inte skulle finnas där. Ju fler sådana här svar som kommer in, desto mer konkret kan man bli i tankarna om var man ska sätta in resurser eller göra förändringar. Det är först när vi har kunskap som vi kan göra förändringar. Jag hoppas att vi kan komma fram till något bra som gör att vi kan sänka siffrorna.

Landström ser det dock som väntat att det är män som ligger bakom trakasserierna och övergreppen i de flesta fallen.

- Föga förvånande. Det gör mig inte förvånad, men inte desto mindre upprörd. Det här visar ju bara det vi sett sedan starten av #metoo-rörelsen, att det inte finns någon bransch eller del av samhället där de här problemen inte finns.

Har du blivit utsatt själv?
- Sexism, absolut. Rena sexuella trakasserier har jag inte upplevt. Men det är lätt att man förminskar de egna upplevelserna. Att man tänker: ”Jag har inte varit med om de grova övergreppen”. Men det är klart att det hänt saker som inte är okej. Det har sagts kommentarer som inte är okej. Men jag har varit förskonad. Jag vill helst inte prata så mycket om vad jag själv upplevt, utan mer om strukturerna.

Många av de spelarna som drabbats och som svarat på enkäten uppger att de inte informerat sin klubb om händelsen/händelserna och Elin Landström tror att flera anledningar kan ligga bakom det.

- Det kan ju både handla om att man förminskar sina egna upplevelser men också att man kanske är rädd för vilken reaktion man får om man säger ifrån. Speciellt om det rör saker som hänt inom den egna föreningen, då kan det vara svårt att urskilja vem som ”är på ens sida” när man vill ha hjälp, säger hon och fortsätter:

- Det borde definitivt finnas ett vettigt sätt att rapportera in sådana här händelser, så att det känns naturligt och att man vet om hur man går till väga om man blir utsatt för något. Nu när din enkät visar att det sker så många grejer inom den egna föreningen så får man kanske fundera på hur det skulle kunna gå till, så att man inte ska rapportera in till den som kanske varit delaktig i det som hänt.

Landström delger också spontana tankar på hur man konkret kan få till ett sorts rapporteringssystem.

- På matchfixningssidan har vi ju flera olika sådana funktioner, där man kan rapportera in anonymt. RF (Riksidrottsförbundet) har en tipsfunktion och det finns en app man kan ladda hem. Sen brukar vi också rekommendera att man ska prata med sin egen förening, men det är samma problematik där. Det kan vara någon inom föreningen som är inblandad. Så något liknande som med matchfixningen skulle ju kanske kunna vara en idé.

Djurgårdens Irma Helin skulle gärna se att Landströms idé blev till verklighet.

- Det skulle självklart vara jättebra och det skulle kanske underlätta för människor som inte vet var de ska vända sig om de är med om något. Sen önskar man ju att klubbarna stod för en tydlighet kring vart man ska vända sig. Men om inte det fungerar så i alla klubbar skulle det självklart vara positivt med något sådant, säger Helin och resonerar kring det faktum att få rapporterar in till sin klubb om vad de upplevt:

- Jag tror att i och med att det här inte har lyfts tidigare (innan #metoo) så kan det kännas som att det är normalt att man råkar ut för det här som kvinna och tjej. Någonstans har man lärt sig att acceptera att det är så här, redan i tidig ålder. Man kanske tänker att det inte är så farligt eller att det inte kommer tas seriöst om man säger något, att det inte kommer ske någon förändring eller att man inte ska få den responsen man vill. Så jag tror att många är rädda eller tänker: ”Det där var inte så stort”.

80 procent av de svarande upplever att deras klubb inte arbetar med eller pratar om frågor som rör sexuella trakasserier och övergrepp, och den uppenbara distansen mellan spelarna och klubbarna som enkäten visar menar Irma Helin är ”jätteallvarlig”.

- Jag tycker det är en skyldighet som klubbarna har, speciellt nu när man ser hur vanligt det här är, att de inte bara ignorerar det som händer. Det är upp till alla klubbar att ta det här extremt seriöst. De här siffrorna visar hur vanligt det är att någon utsätts. Tas det inte seriöst kommer det fortsätta och finnas ett stort mörkertal. Det här måste uppmärksammas.

Ja, hur viktigt är det att de här frågorna lyfts upp och uppmärksammas?
- Jätteviktigt. Kortsiktigt tror jag att det kanske är det viktigaste som behöver hända, att det lyfts upp. Jag kan bara gå till mig själv, som var ganska involverad i #metoo-rörelsen. Jag har fått så himla många mejl och meddelanden av unga tjejer om att de är glada över att de känner att de nu kan berätta vad de har varit med om och att det inte får vara så här. Det tjejer upplever är inte någon liten grej, det är en jättestor grej. Bara för att man är tjej ska det inte vara så (att man ser på det något annat sätt).

Hur mycket snack är det mellan spelare till spelare, i omklädningsrummet och så vidare, om de här frågorna?
- Självklart var det ganska mycket snack om det runt #metoo. Innan har jag väl inte upplevt det så. Det låter klyschigt, men vi är här för att spela fotboll och det är klart att man kan vända sig till någon ibland men tyvärr vill man inte alltid fokusera på de grejerna i ett lag eller en grupp. Man vill spela fotboll, för det är det som vi älskar att göra. Det kanske inte lyfts så som det borde göra, säger Irma Helin.

FC Rosengårds målvakt Zecira Musovic är en annan som reagerar starkt på det som framkommer i enkäten.

- Spontant blir jag väldigt förvånad över att det är en så hög andel som utsatts, det är ändå en tredjedel. Det här förvånar verkligen mig, främst för att jag själv inte varit med om det eller sett det i ett lag jag spelat i. Det har ju snackats en hel del om det här den senaste tiden, så det förvånar ju inte att det finns. Men jag trodde faktiskt inte att en så stor del utsatts, säger Musovic.

- Det är inte bra och det är tråkigt. Den här sporten är till för att man ska göra det man älskar och man ska kunna vara trygg i sitt lag. Man ska inte behöva gå runt och vara orolig för att bli sexuellt trakasserad, det är jättehemskt.

Irma Helin ser dock ett litet ljus i tunneln. Hon är arg över situationen och medveten om att saker och ting kan ta tid, även om hon påpekar att det inte behöver ta tid och att allt beror på vad som görs i ärendet, men pekar också ut att det finns förutsättningar för att kampen mot trakasserierna och övergreppen kan gå vidare med styrka.

- Just nu känner jag mig ganska peppad över att det här har lyfts upp så mycket, och att det finns så mycket power i grymma tjejer, men också i grymma män, som kommer fram och säger sitt och tar ställning. Framför allt känner jag mig fylld av en tro på att allt det här kommer leda någonstans.

Hon avslutar:

- Jag är hoppfull. Bara att det pratas om det är ett steg i rätt riktning. Sen tror jag långsiktigt att det här handlar om hur vi uppfostrar våra barn och att vi ska uppfostra killar och tjejer på samma sätt. Så att killar får gråta om de vill och att de får känna saker. Samtidigt ska tjejer få ta mest plats i ett rum utan att det ska vara konstigt. Det är det jag hoppas på.

Så har enkäten genomförts:
Fotbollskanalen skickade i december ut ett webbformulär till de tolv klubbar som spelade i allsvenskan på damsidan 2017. Klubbarna vidarebefordrade sedan formuläret till spelare i sin trupp. Fem spelare i varje lag skulle, anonymt, svara på frågorna i enkäten. Fem svar från samtliga lag inkom, med undantag för Eskilstuna United och Kif Örebro som kom in med färre än fem svar. Resultatet av enkäten bygger därför på totalt 53 svar.

FAKTA

Spelare om vad de saknar i sin klubbs arbete rörande sexuella trakasserier och övergrepp:

"Allt. Det diskuteras inte över huvud taget på nivå högre än hos oss spelare i min förening".

"Generellt saknas respekt, både mot oss som kvinnor men även som fotbollsspelare".

"Att frågan lyfts".

"Tydlig information om att man kan prata med sportchef, tränare eller lagledare om man blir utsatt för sexuella trakasserier. Det känns som ett väldigt tabubelagt ämne som ingen riktigt vill prata om. Jag tror detta är speciellt viktigt för unga spelare som kanske har svårare att säga ifrån".

"Att man pratar om att det råder nolltolerans mot alla typer av sexuella trakasserier och övergrepp".

"Vi arbetar inte alls med det".

"Utbildningar av ledare i klubben rörande de här frågorna".

"Man borde prata om det med alla i föreningen och vara väldigt tydliga med att sådant absolut inte ska förekomma och vad konsekvenserna blir för den personen (som står för det)".

"Jag saknar arbetet med jämställdhet över huvud taget. Det kommer aldrig ens upp till diskussion internt. Vi behöver belysa det här problemet och få personer inom föreningarnas organisationer att inse och förstå allvaret! Först då kommer vi kunde förändra beteenden och tankemönster".

"Jag saknar någon som tar ansvar för det här. Någon som visar att det inte tolereras i klubben och att det finns stöd om något skulle hända".

"Mer diskussioner och liknande forum där detta tas upp bland spelare och ledare inom hela föreningen".

"Att man tar upp ämnet och berättar för spelare att man står bakom dem i denna fråga som är så pass viktig, vare sig någon blivit utsatt eller inte".

"Att man pratar om det".

Publicerad 2018-02-05 kl 07:00

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER